Finalfest som väcker minnen

Idag var det finaler i Lundaspelen - för tredje året utan min närvaro men för första året utan min abstinens. Man vänjer sig vid allt, vissa saker tar bara lite längre tid att komma över än andra…
Fram till 2008 bevakade jag Lundaspelen tolv år på rad för Sydis räkning. Handbollen först, basket sen. Åtta högintensiva dagar kring jul och nyår, samma procedur ”every year”. Min bästa jobbtid, mitt finaste uppdrag inom ramen för ”lokal sport”. Det svåraste att lämna.
Skönt att minnen består, de skingrar vemodet.
Gott Nytt År förresten. 2011 nästa, snudd på obegripligt.

S E

Legendarens legitima lidelse...

HK Malmö-Alingsås 27-27.
Ful match. Bökigt, stökigt, svårdömt. Många utvisningar, kunde varit fler. Underhållningsvärdet låg i spänningen – och delad pott kändes rätt. Även om Malmö var blott en stolpträff i slutsekunden från ytterligare en uddamålsseger.
Själv hade jag nöjet att sitta bredvid en legendar på läktaren: Thomas Persson. 1970-talets kanske värsta målvaktsskräck inom elithandbollen (bl a under en kortare sejour i just Malmö) glöder än, kan jag intyga. Tur att inte domarna hörde hans kommentarer…som bitvis var ganska, säg, avskalade. Särskilt vid situationer som ”drabbade” HK Malmö. Inget märkligt med det, bara ett fadershjärta på högvarv.
I HK Malmö spelar således Perssons egen son, Mattias Thynell. Och just han var faktiskt ett skinande ljus den här kvällen. Bäst i laget, bäst i målprotokollet, bäst med insticken till Geissler och Pecikoza på linjen. 20 år ung, lång eller t o m längre än far sin, minst lika talangfull. Fast högerhänt – ”T P” bombade väl med vänstern om jag inte minns alldeles galet.
För övrigt har den forne storstjärnan en till son att vara stolt över i dagens elithandboll. Andreas Thynell i Ystads IF, storebror till Mattias. Huruvida pappa Persson är stolt över YIF som klubb fick jag inte för mig att fråga, det kan förresten ha varit irrelevant. Men under onsdagen kom alltså det väntade beskedet: YIF kickar Pelle Käll från tränarposten. Någon måste ju hängas för ett lags undermåliga prestationer och ”någon” är alltid tränaren. Som om spelarna vore ryggradslösa individer utan eget ansvar. Men det är dom kanske, vad vet jag.
För Pelle Käll är det nog kört nu. Två kickar inom loppet av ett år gör honom till tränarkårens biggest loser – och vem anställer en sådan?
God Jul, alla handbollsvänner.

S E

Vacker dröm, bister verklighet

”I’m Dreaming Of A White Christmas”.
Känns inte som man behöver göra det just nu. Man har den upp över öronen. Eller åtminstone upp över stövelskaften. Må barnen gilla läget, tanter och farbröder med eller utan rollatorer gör det knappast. Det tycker jag mig se från min balkong. Tillbuden duggar tätt som snöflingor, nyss blev det platt fall i driva för en herre i mogen seniorålder. Tre pers i räddningsaktionen, lyckligt slut. Den här gången.
Vad ska gamlingarna ute och göra, frågar sig säkert vän av cynism. Ja, säg det. Handla kanske. Inför julen. Som du och jag. Skinka, sill, pastej, risengröd, nubbe inte minst – eller skulle suget efter godsaker avta med stigande ålder och vacklande balanssinne?
Tror inte det, hoppas inte det.
Drömmen om en White Christmas gör nog däremot. Avtar alltså.

S E

Tapperhetsmedalj i silver

Norge-Sverige 25-20.
Snacka om att falla med all heder i behåll. En otroligt tapper finalmatch av svenskorna, bara det att Norge var snäppet bättre. Fast ännu i halvtid kunde man nypa sig i skinnet, bita sig i läppen, gnugga sig i ögonen…och ändå inte fatta att det var sant: Sverige ledde ju, miraklet kändes liksom hudnära.
Så långt.
Kanske var det orken som avgjorde. Åtta matcher på knappt två veckor ”drabbade” förvisso båda lagen, men där Sveriges offensiv är starkt beroende av ett par, tre nyckelspelare har Norge ett komplett kollektiv med utbytbara hot i alla positioner. Skillnaden blev uppenbar i andra halvlek: Torstensson som nästan burit Sverige genom EM raglade omkring av ren utmattning, ingen annan kunde ta vid. Allt medan olika norskor flög fram på lätta fötter och gjorde målen som vände matchen.
Värdiga Europamästare, helt klart. Men minst lika värdiga silvermedaljörer. Norge infriade trots allt bara förhandstipsen, Sverige sprängde dem i tusen bitar.

S E

I väntan på en rörande final

Sverige-Rumänien 25-23.
EM-final idag för Sveriges handbollsdamer. Mot Norge. Oavsett hur det går – jag fruktar överkörning – är den blågula succén obestridlig. Ingen hade på förhand kunnat föreställa sig Sverige i en EM-final, allra minst Svenska Handbollsförbundet. Eller hur förklarar man annars den (splittrade) spelomgång i herrarnas elitserie som schemalagts i eftermiddag – parallellt med damernas finalmatch i tv? Undrar hur många som kommer till Baltiskan för att bevittna Malmö-H 43…ska vi gissa på cirkus 300? Mot en eller annan miljon framför tv:n…
Damerna äger just nu, stugfolket har fått nya favoriter. Linnea Torstensson, Isabelle Gulldén, Johanna Wiberg, Lugi-Sabina, målvaktstigrarna Grubbström och Kain. Med flera, med flera. Många av dem har jag f ö träffat på Lundaspelen genom åren. Snackat med, skrivit om, imponerats av. Då när de ännu var oslipade diamanter, kanske med lite mer talang och definitivt med mycket mera vilja än alla andra.
Det blir en rörande EM-final i eftermiddag, så mycket vet jag redan nu. Men som sagt, Norge vinner nog, allt annat vore mer än sensationellt. Trots den fantastiska Torstensson – och trots det där som hände när lagen möttes i mellanrundan.
Må det dock bli kamp om saken.

S E

Mandom, mod och morska madamer

Sverige-Ungern 24-19.
Semifinalplatsen i EM klar, svensk damhandbolls genombrott i världstoppen ett definitivt faktum. Rörande roligt!
Cred till samtliga spelare men särskilt tre: Grubbström i målet för rader av räddningar, Linnea Torstensson och Anna-Maria Johansson för vilja, mod och skytte i kritiska ögonblick. Lättvunnen var ju inte matchen, tvärtom. Ungern ledde långt in i andra halvlek, vid något tillfälle med tre bollar. Där och då kändes svensk EM-semifinal som en bortflyende dröm, där och då tycktes nämnda trio sky den tanken lite mer än alla andra.
Men hur är det man säger? Bakom varje framgångsrik dam står en man…och här står t o m två. Per Johansson och Magnus Johansson, förbundskaptenerna. Cred även till dem, i högsta grad.
Bekanta segersiffror förresten mot Ungern, eller hur? Just det, exakt samma som mot Norge häromdan. Kul kuriosa, om inte annat.
Semifinal på lördag – mot Rumänien. Inte ett grymt imponerande Danmark. Inte ett grymt revanschsuget Norge. Man tackar…

S E

Partykillers i blågult

Sverige-Norge 24-19.
Skrällseger för de svenska handbollsdamerna på EM. Norge har ju ansetts oövervinnligt i det här sammanhanget, i en klass för sig. Och här var kungen på plats – den norske alltså, den svenske har nog aldrig varit på damhandboll – och med honom tusentals helt normala norrmän i ett rödblått läktarhav som segerjublade redan innan matchen kommit igång. Eller av gammal vana, kanske.
Taskigt av Sverige att sabba festen, hi hi. Att faktiskt utklassa Norge; otroliga 13-6 i paus, minst fem bollar upp i målprotokollet genom hela andra halvlek. Då, när alla bara väntade på vändningen som ju måste komma…du, jag, publikum, hans majestät med följe.
Men inte Linnea Torstensson. Inte Cecilia Grubbström. Inte Annika Wiel Fredén eller Johanna Wiberg. Inte en enda jävel i detta viljeladdade svenska landslag. Vilken match! Vilken attityd!
Hellgren i tv lät uppspelt som aldrig förr. Perlskog i sin tur tordes bejaka miraklet först i 57e minuten vid svensk femmålsledning. Axnér kom också till tals men var nästan mållös…och det sa kanske mest av allt om prestationen.
Synd bara att det inte var final. Och därmed heller ingen ”bragd”. Den spar vi till söndag.

S E

Sverige bra - Danmark bättre

Sverige-Danmark 28-34.
Finalen i ”World Cup” blev en påminnelse om läget i den internationella handbollstoppen. Sverige är inte längre där – men väl Danmark. Frågan är om någon svensk spelare platsat i en dansk förstauppställning, jag tror det inte.
Definitivt inte på vänsternio.
I den positionen har Danmark Mikkel Hansen, handbollsvärldens värstingskytt just nu. Inte bara det att killen skjuter vansinnigt hårt - han gör det dessutom med kuslig precision och ur alla lägen, möjliga som omöjliga. Vilket vapen! Hörde förresten att Axnér kallade honom utomjording, jag är böjd att hålla med.
Ändå en hygglig match av Sverige, i första halvlek riktigt bra. Då glänste Robin ”Lill-Bobban” Andersson från Guif i playmakerrollen, då visade Lugis Ekdahl åtminstone glimtar av sin mångomtalade kapacitet som skytt och genombrottsman. Samtidigt som Per Sandström i målet tokräddade t o m Hansens mörsare - och smarte Jonas Larholm var bäst av alla.
Men det var innan Danmark bestämde sig för att ta i.
När så skedde blev klasskillnaden ganska uppenbar, mot slutet bara rann siffrorna iväg. Tur tiden var ute vid 28-34, det kunde blivit värre.
Om någon månad börjar VM. Danmark kan kanske gå hela vägen till guld, jag skulle inte bli förvånad. Sverige får nöja sig med värdskapet, medalj vore sensationellt.

S E

Fyran femstjärnig på handboll

Hurra för TV4 som ger oss handbollsvänner ett rågat mått av högtidsstunder. Just nu med sändningar från både dam-EM och World Cup för herrar – och som alltid med briljant bemanning i personalstyrkan. Hellgren, Lövgren, Axnér; snacka om tre vise män i expertrollerna. Perlskog och Kristiansson därtill som matchkommentatorer, bättre kan det knappast bli.
Tonen är seriös men lättsam, analyserna knivskarpa men alls inte humorbefriade. Särskilt Axnér är lysande, hans in- och utfall tar ibland nästan himmelska vägar. Pang på, liksom. Vilket nog behövs för att balansera Hellgrens mer Axel Sjöblad-liknande stil – den knastertorra, bitvis överdrivet pedagogiska. Om nu någon minns Sjöblad, fyrans förre expertkommentator på handboll.
Bra början även för lagen igår kväll. Damerna slog Tyskland efter ett närmast djuriskt brutalt försvarsspel, riktat framförallt mot stjärnan Grit Jurack. Starkt, om än inte snyggt, jobbat av Sverige! Herrarna vann mera programenligt över ett reservbetonat Island och möter därmed Danmark i kvällens final. Kul att Palicka var tillbaka i målet, riktigt bra dessutom (bortsett från en trevande inledning).
Sen kan jag förstås inte låta bli att reagera över varubeteckningen på själva arrangemanget. ”World Cup” - när fyra nordiska lag och inga fler deltar. Vad är det för ljug?
En till sak. Stör mig lite på att Claes Hellgren än en gång nämnde "Vanessa Tellander" som ett av framtidshoppen i svensk damhandboll. Det finns ingen Vanessa Tellander, Hellgren. Tjejen du åsyftar heter Vanessa Tellenmark och spelar för Lundagård/H 43.
Men annars var allting kanon...

S E

Tankar i advent

Ser att medierna gör ett stort nummer av Mona Sahlins uttalande ”det ska löna sig att arbeta”. Ja, kanske är det sensationellt att just hon uttrycker sig så…som en moderat härmapa, typ.
Själv undrar jag lite över exakt när det INTE lönat sig att arbeta. Har jag blivit lurad i hela mitt liv?
Från det ena till det andra. Vit vinter är otroligt vacker. På vykort. Under skorna sådär, i tassarna på min vovve en styggelse.

S E

Gränsöverskridande samspel

Oavgjort mellan Lugi och Sävehof igår kväll. Ett klädsamt resultat; vänner ska ju helst dela lika, annars blir man kanske ovänner. Men är de inte lite väl intima med varann nu, Lugi och Sävehof? Jag menar i förhållande till det de faktiskt sysslar med.
Elitidrott, nämligen.
Att det blivit oavgjort typ sju gånger av tio när herrlagen mötts i seriespel på senare år må vara hänt – ingen kan bevisa fusk, fejk eller uppgjort, blotta tanken känns onekligen lite bisarr. Å andra sidan har en sluttabell aldrig ens antytt att Sävehof och Lugi skulle vara så sjukt jämna i slagstyrka, snarare tvärtom. Sävehof ständigt i topp, Lugi en bra bit ifrån och utanför slutspelet så sent som förra säsongen. ”Normala” matcher mot övriga lag i elitserien tar liksom ut sin rätt när allt ska summeras, väl är det.
Nytt för i år i vänslandet Lugi/Sävehof är utbytet på tränarposten. Sävehofs mångårige tränare Rustan Lundbäck har plötsligt blivit ett slags mentor och telefoncoach för Lugi, överordnad ordinarie tränarparet Zanotti/Axnér. Ett grepp som, såvitt jag vet, saknar motstycke i svensk elitidrott.
Bra eller dåligt? Anständigt eller oanständigt? Meningarna tycks gå isär, TV4-Sportens Perlskog verkade klart kritisk i Handbollsklubben häromkvällen. Hellgren däremot talade i positiva termer om nytänkande och Axnér – part i målet – om ”fri marknad, inget jävla Rumänien”. Som om alla andra elitklubbar i Sverige hade fel och endast Lugi och Sävehof hade rätt.
Själv nöjer jag mig med att må illa.

S E

Malmö-Lund 2-4...

Skippade Malmös handbollsmatch mot Aranäs igår kväll. Gav upp för kylan, min mes. Kul ändå att Malmö vann igen - laget börjar bli riktigt stabilt nu, allt fastare förankrat i elitseriens toppskikt. Snart upptäcker kanske t o m Sydis läget…så vi arma läsare slipper se detta eviga Lundafjäsk så fort det kommer till handboll. Som i dagens tidning: två spalter HK Malmö, fyra spalter H 43. Prioritering var ordet, pinsamt var resultatet. Ännu en gång.
Hallå där gamla polare på Segevång, hög tid att vakna.

S E

Gislövs-Andy är min etta

1. Andreas Nilsson, Skövde. 2. Anders Hallberg, Lugi. 3. Mirsad Pecikoza, Malmö. 4. Jesper Larsson, Kristianstad. 5. Robin Andersson, Guif. 6. Zoran Roganovic, H 43. 7. Rickard Eriksson, Malmö. 8. Johan Jepsson, Kristianstad. 9. Rickard Lönn, RIK. 10. Magnus Andreasson, Alingsås.
Ja, förlåt. Kände bara för att ranka mina favoritspelare i handbollens elitserie. Alla har vi väl våra favvisar, om inte öppet så i smyg. Det behöver inte vara dom bästa i något slags objektiv mening, tycke och smak är tack och lov friare än så. All inclusive, liksom. Nyttiga spelare. Tongivande spelare. Förgrundsfigurer. Bifigurer.
I fjol t ex hade jag Martin Josefsson som etta, det var jag kanske ensam om. Nu när han är ute ur leken har jag alltså Andreas Nilsson närmast handbollshjärtat. ”Andy” från Gislöv, the one & only. Fattar fortfarande inte varför han behövde flytta till Skövde för att nå eliten, har Skåneklubbarna noll koll på talangflödet eller?

S E

Oliiidligt spännande i Baltiskan

HK Malmö-IFK Kristianstad 27-26.
Handboll när handboll är som bäst. Eller som mest underhållande i alla fall. Jämnt, spännande och ovisst in i det sista, lika mycket vilja i båda lagen. Hade unnat Kristianstad oavgjort, vilket också varit logiskt. Malmö ledde visserligen oftast - vid något tillfälle i andra halvlek med tre bollar - men Kristianstad liksom vägrade ge sig och vid 26 lika kom jag på mig själv med att längta efter slutsignalen.
Tror det var unge Thynell som avgjorde i Malmös favör. Hursomhelst fick han något av ett genombrott i den här matchen, sex mål totalt på den briljante Kristianstadkeepern Jesper Larsson är inte småpotatis. Oscar Jensen i hemmaburen storspelade f ö han med, så målvaktsmatchen slutade definitivt oavgjord. Alltid något för vänner av rättvisa.
Ett särskilt tack förtjänar alla tillresta Kristianstadsupporters. De höjde stämningen en god bit över normalläget vid HK Malmös hemmamatcher i Baltiska hallen – och höjde därtill även publiksnittet. Fyrsiffrigt den här gången, nästan anständigt.

S E

Hamrén i Lagerbäcks kläder

Sverige-Tyskland 0-0.
Som på Lagerbäcks tid. Ett Sverige som inte ville förlora – och inte vågade vinna. Riskminimerande spel, ”kompakt” på expertspråk. En match för sent, kan man tycka. Mot Holland i EM-kvalet hade ju en poäng varit guld värd, här betydde den möjligen något för självkänslan men annars ingenting. Förutom en missnöjd publik (22000 på en träningsmatch, hur är det möjligt?) och en stelfrusen tysk målvakt (sysslolös i 90 nollgradiga minuter, brrr).
Wilhelmsson utsågs tydligen av en jury till bästa spelare i Sverige. Det tycker jag var en skymf mot Daniel Majstorovic.

S E

Vad Handbollsklubben glömde...

Såg Handbollsklubben på TV4 Sport igår kväll. Patrick Ekwall som programledare, Thomas Axnér, Stefan Lövgren, Claes Hellgren och Robert Perlskog i panelen. Initierat snack, småbitsk munhuggning, seriös handbollskärlek i botten. Lysande underhållning faktiskt.
Men nog kunde man nämnt Martin Josefsson?
Skämt åsido. Jag kan göra det istället. Håll till godo – och håll i er…
Martin Josefsson som tiomålsskytt, hur trovärdigt låter det på en skala? Föga, eller hur? Under åren i HK Malmö profilerade ju Josefsson sig som en typ av diskret hedersspelare på vänsterkanten, ständigt pendlande mellan ett och tre mål i matchprotokollen. Om inte noll. Nyttig lagmedlem, aldrig stjärna. Och till sist dumpad utan att det direkt märktes eller uppmärksammades.
Idag har ”osynlige mannen” flyttat hem till Karlskrona och spelar för Hästö i allsvenskan. Fortsatt diskret, sanningen att säga. Utom i söndags. Det var då miraklet inträffade. Hästö-Hallby 43-31, Martin Josefsson 10 mål varav ett på straff.
En beundrare som jag kan bli glad för mindre.

S E

Krisen i S

Känns snart som man är den siste tappre. Som socialdemokrat alltså.
Nä, skojar. Eller överdriver. Något. Men kris är det min själ i partiet, öppen och pinsam kris. Inte kul alls. Utom för moderater och liknande barn av vår tid, i de kretsarna kan jag tänka mig att man myser i mjugg.
Det är dem väl unnt i så fall – genom åren har ju rollerna som regel varit ombytta.
Heder åt Sahlin. Dels för ett närmast heroiskt jobb i valrörelsen, inte minst genom personlig närvaro i de stigmatiserade förortsområden som ”finare” politiker gärna lämnar därhän. Dels för avgångsbeslutet, att hon var stark nog att ta det själv. Och på det sättet: utan bitterhet, utan tårar, utan att framställa sig som offer för gubbvälde eller könsmakt.
Det grämde säkert diverse gamar, både inom och utom proffstyckarleden. Senast i morse hörde jag t ex Schyman orera i tv om ”gubbstrukturer” i politiken, att det skulle vara anledningen till Mona Sahlins öde som partiledare.
Ack ja. Den som fastnat i en bubbla blir lätt blind för verkligheten.
Sahlin var omstridd i stugorna redan från början, t o m avskydd bland riktigt långsura sossesympatisörer (de som lärt sig stava till toblerone). Framförallt i Skåne, av någon anledning. Men att könet spelade roll, det tror jag inte ett ögonblick.
Varför skulle då alla ropen skalla Margot Wallström som ny partiledare?
Löjligt förresten. Har inte Wallström tvärvägrat länge nog? Är hon sosse längre överhuvudtaget?
Själv vill jag ha Södertäljes kommunalråd Anders Lago på posten. Han inger förtroende och utstrålar en sorts behaglig pondus. Viktigast är att partiet skärper sig och inser att ”50-procentstiden” är förbi. Definitivt förbi.
Att börja om från 30 ger väl visst hopp om överlevnad, trots allt.

S E

Gryende stabilitet i HKM

HK Malmö-Lindesberg 26-21.
677 åskådare. Det tar sig. Styrkebesked annars av Malmö att vinna den här typen av mellanmatcher, det tyder på karaktär och klass. Veteranerna visade vägen: Christoffer Geissler och Calle Sjödin. Fem mål vardera, uppoffrande spel i övrigt. Orosmoln: kämpen Pecikoza skadades i slutet, nåt med handleden såg det ut som. Oklart huruvida han blir borta framöver – men när den mannen grinar illa är det nog fara å färde.
Lugi borta härnäst för HKM. Svårtippat; Lugi svajar hit och dit i känd stil, vinner och förlorar om vartannat. Malmö känns något stabilare, både på tränarsidan och spelarsidan.
Lindesberg, segerlös jumbo i elitserien, var inte så kasst förresten. Snarare bättre än sitt för tillfället skamfilade renommé. Bara så nästjumbon H 43 vet inför stundande bottenmöte.

S E

Den fördömda handbollsstaden

HK Malmö-Sävehof 34-34.
Kul med lite handboll i fotbollshysterins dagar. Fast det var vi inte många som tyckte. 580 pers bara. Nästan så man skämdes på de frånvarandes bekostnad. Det var dock serieledarna som kom på besök, inget dussinlag i mängden.
Mycket kan sägas om Malmö men handbollskultur finns här faan inte tillstymmelse av. Inte några handbollsspelare heller, i och för sig. Alla i HKM kommer utifrån, laget känns som ett slags udda experiment jämfört med de mer eller mindre självförsörjande konkurrenterna i elitserien. Möjligt att lokalpatrioter störs av sånt, att det påverkar publikintresset i negativ riktning.
Själv är jag en krass typ som tycker att HK Malmös ”främlingslegion” är bättre än ingenting alls. Och ikväll var laget riktigt sevärt. Fredrik Lindahl framförallt. Dyringen från danska ligan nollade mot Guif i förra veckan och dessförinnan även mot Hammarby – nu gjorde han nio härliga mål och var matchens gigant. Märkligt och mäktigt på samma gång.
Sävehof blir jag inte klok på. Känns som de kan vinna när de vill vinna, dvs oftast. Ikväll verkade de nästan sträva efter oavgjort. I så fall var det ju en bedrift att lyckas, kryssmatcher i handboll är inte så himla vanligt.
HK Malmö har ny hemmamatch redan i övermorgon. Mot Lindesberg, tabelljumbon. Vågar man hoppas på 600 i publiken?

S E

Rätt lag vann

MFF-Mjällby 2-0.
Guldet till Malmö! Visste väl att man kunde lita på Mjällby…
Allvarligt talat – och med all respekt för tidernas kanske bästa tvåa Helsingborgs IF: rätt lag vann allsvenskan 2010. Den här årgången av MFF tar svensk klubblagsfotboll till en ny nivå, tycker jag. Så många unga spelare, så mycket fint passningsspel, sådan grym stabilitet i alla lagdelar över en hel säsong, dessutom allra bäst i skarpt läge; MFF gjorde 10-0 på de tre sista matcherna!
Kan inte påminna mig något annat mästarlag av den digniteten, inte i modern allsvensk tid.
Cred till tränarstaben med Rolle Nilsson i spetsen. Inget lag funkar av sig självt, inga talanger växer utan förtroende.
Mjällby föll snyggt, det är jag glad för. Att ”vi” fråntogs ett regelrätt mål plus ett antal solklara frisparkar av domaren Jonas Eriksson kan jag också uthärda en dag som denna. Det enda som smärtar – en aning, inte mer - är att TFF snodde femteplatsen i sluttabellen.
Vilket förstås var en bedrift, det med.

S E

Darra, du skrockfulle

Hämnden är ljuv, sägs det. Historien går igen, sägs det också.
Låt mig då påminna om vad som hände i fotbollsallsvenskans allra sista omgång anno 1983. Mjällby mötte MFF hemma, behövde en seger för att mot alla odds hålla sig kvar. MFF å sin sida hade inget särskilt att spela för, bara äran. Mjällby tog också ledningen på en frisparksrökare av Bosse Andersson – och 1-0 stod sig in i slutminuten, miraklet var så nära att ett smärre Listerlandsskalv kunde förnimmas på Richterskalan (om jag minns rätt, hm). Då, 40 sekunder från faktum, steg Den Onde fram. Thomas Sunesson hette han, center i dåtidens MFF. Sunesson gjorde sällan mål, men nog faan skulle han göra ett precis då. 1-1, snacka om dolkstöt. Mjällby åkte ur (som vanligt), Blekinge svepte sig i landskapssorg. Usch och tvi och snyft.
Skulle detta då ha nån relevans idag, 27 år senare? Nä, inte ens jag tror eller önskar det. Hämnd är lågt, långsinthet en dödssynd. Men man vet ju aldrig, Ödet har kanske en annan uppfattning?
Vi får se på söndag...

S E

Veteranens vendetta...

Vafaan, läser Pippo Inzaghi min blogg? Det var en överraskning.
Skämt åsido. Men jag skrev bestämt lite nedsättande om Milans ”gubbalag” häromdan – och så går den äldste av dem alla och gör två mål på Real Madrid i Champions League. Där fick jag så jag fes (igen).
Synd och snöpligt att det inte räckte till seger för Milan, att 37-årige Inzaghi skulle blåsas på matchvinnarrollen. Den hade jag unnat honom. Men okej, med Reals simpla 2-2-mål skipades kanske rättvisa från högre makter; Inzaghis andra fullträff föregicks ju i ärlighetens namn av en klockren offside.
Själv är jag 65 förresten. Apropå oldboys. Och ändå har man inte lärt sig att hålla flabben.

S E

"Pendelstationen" HK Malmö

HK Malmö-Guif 25-28.
Siffrorna ljuger. Malmö bjöds på matchens fem sista mål, dessförinnan var överkörningen total. Inte för att Guif spelade särskilt bra eller ens verkade ta i, utan för att Malmö var så förbannat uselt.
Kanske var det priset för ett löst sammansatt köpelag vi såg: ibland går allt som på räls, ibland spårar det ur. Som om spelarna vore tillfälligt bekanta och bara ville ha kul nån gång då och då. Som om HK Malmö vore en lekhage och resultaten en andrahandsfråga.
36-19 mot Drott häromsistens, brakförlust nu (om inte Guif lagt av). Stabilitetsfaktor 0. Känns som det kan gå precis hur som helst för HKM framöver…slutspel ja, men lika gärna degradering eller kval.
Inte ens ”Proppen”, tränarikonen, verkar ha koll på läget. Mot Guif tillät han ”stjärnförvärvet” Fredrik Lindahl att flytta boll i drygt 50 minuter, det är inte vad jag skulle kalla aktiv coaching. Dyringen Lindahl är tyvärr en superflopp så här långt. Seg, tempofattig, kommer aldrig till skott. Låt ständige bänknötaren Ögren starta i h9-positionen nästa gång! Och så Sjödin som vänsternia, tack. Mot Guif såg det ut som han var degraderad till tredjealternativ på posten, efter både Thynell och Björklund. Obegripligt, det med. HK Malmö behöver ju skarpskytte och Sjödins bössa biter ännu, det kunde t o m en synsvag se vid hans sporadiska inhopp i matchen.
Slutgnällt. Unge Varsamis på högerkanten var inte så dum och kämpen Pecikoza gillar jag sju dar i veckan.

S E

Inga dumheter nu, Mjällby

Som sagt. Onda aningar visar sig ibland vara falska…
Det gick ju som en dans för MFF mot BP igår, låt vara att det dröjde äckligt länge innan slowfoxen byttes till vals. Fast rätt så: supportrar ska hållas på halster. Våndas, plågas, kastas mellan hopp och förtvivlan, sväva mellan himmel och helvete.
Njutningen av en seger blir liksom större då – fråga mig som håller på Mjällby.
Skönt att gamle Aubynn fick hoppa in och göra det förlösande 1-0-målet för MFF. Har alltid gillat honom, ännu mer nu när han dalat från upphöjd stjärna till lojal bänknötare. Inte många klarar det steget med all heder i behåll.
Så inga dumheter nu på söndag, Mjällby. Aubynn förtjänar ett guld. Hela MFF gör det. Och hela Malmö behöver det.

S E

Onda aningar, goda insikter

Man får så många onda aningar. I skrivande stund har jag en som går ut på att MFF inte vinner borta mot Brommapojkarna ikväll. Att trycket på spelarna blir till ett sänke, att bollen och ödet liksom jävlas, att glittret av guld blir till korn av grus. Och som logisk konsekvens: att HIF tar hem rubbet nästa söndag. Pokalen, prestigen, medaljerna, kosingen.
Säkrast att tillägga: det bästa med onda aningar är att de ibland visar sig vara falska.
Själv bryr jag mig egentligen inte jättemycket om saken. Jag har fullt upp med Mjällby. Tar vi Åtvidaberg ikväll? Inte så givet kanske. Åtvid behöver poängen bättre och blekingar är av naturen ett älskvärt släkte, klart generösare än t ex skåningar.
Det där var gott att skriva, känner jag nu. Prisat varde det fria ordet.

S E

Zlatan rätt - Milan fel...

Nej, Zlatan kommer nog inte att vinna några titlar med Milan. Allra minst Champions league, men knappast heller Serie A i Italien. Problemet är inte Zlatan, tvärtom är han väl ljuset i något slags halvmörker.
Det finns för många föredettingar i Milan. Nesta, Gattuso, Pirlo, Seedorf, Inzaghi, Ronaldinho med flera; briljanta spelare när de var som bäst. Dvs i yngre dar, för ganska länge sen. Nu har tiden sprungit ifrån dem, obönhörligt. Det märks kanske inte mot mediokert eller medelgott motstånd, men väl mot de riktiga kvalitetslagen. Om nu Juventus kan räknas dit.
I vilket fall slog Juventus Milan med 2-1 i lördags. Tursamt, tyckte säkert en del som såg matchen i tv. Milan ägde ju bollen, spelet, trycket. Men tempot? Kreativiteten? Skärpan i avsluten? Där såg det ”gammalt” ut, lika gammalt som bytena i andra halvlek: in kom Seedorf, 35, och Inzaghi, 37.
Zlatan? Målskytt igen, målsumpare också men rätt okej i spelet. Inte som förr dock, inte han heller. Det exklusiva är borta liksom. Finterna, dribblingsnumren, lekfullheten; allt som ibland kunde göra både med- och motspelare vansinniga. Och många av oss andra till Zlatanister för tid och evighet.
Amen.

S E

Plikten framför allt...

Sverige-Montenegro 30-27.
EM-kval mitt i VM-förberedelserna; i handbollsvärlden har man bestämt alldeles egna regler för det här med vett & etikett. Om det var därför Sverige tog sig an uppgiften som vore det en sketen träningslandskamp, det vet jag inte.
Men det såg så ut.
Visst. Vinst är vinst, även de mindre övertygande ger två poäng. Räddningen här blev Mattias Anderssons strålande målvaktsspel – i kombination med ett slags allmän moraluppryckning under senare delen av andra halvlek. Först då verkade det gå upp för de blågula spelarna vad saken faktiskt gällde…javisst faan, EM-kval.
Inte ens förbundskaptenerna Olsson och Lindgren verkade särskilt tända eller engagerade. Snarare låg det något pliktskyldigt över utstrålningen, tycker jag. En dag-på-jobbet-attityd, med ett minimum av insats.
Och som sagt, det räckte ju. Nästan lite synd; jag hade unnat Montenegro åtminstone delad pott.
I rättvisans namn.

S E

Guldrally utan dess like

Viva MFF! 4-0 borta mot Häcken. Svar på tal, ruskigt imponerande. Så agerar ett blivande mästarlag – tror jag. Man vet aldrig med årets allsvenska, guldrallyt mellan MFF och HIF är väl närmast unikt. Tänk risken att bli tvåa på 67 poäng; båda lagen landar ju där vid segrar i de återstående omgångarna. Normala säsonger brukar en sådan poängskörd garantera slutseger med råge.
Icke nu, i abnormitetens tidevarv.
Kul för alla vänner av spänning, surt för den som i så fall snuvas. Dvs HIF. MFF har ju åtta upp i målskillnad, den differensen skall bara vara ointaglig. Å andra sidan: HIF möter Halmstad härnäst och minns jag inte fel vann HIF häromåret över just Halmstad med 9-0…
Så det så.
Slutspekulerat för idag, tack för ordet.

S E

Kan Häcken bjussa på en "Sävehof"?

Snaran dras åt kring MFF i fotbollsallsvenskans toppstrid. Måstematch mot Häcken på onsdag – och hur lätt är det att vinna när man måste? Svar emotses.
Annars upptas mina tankar just nu av elitserien i handboll. Av skumma Sävehof framförallt. Laget som i all sin suveränitet kan unna sig att då och då lägga en ”betydelselös” match. Företrädesvis mot Hammarby eller Lugi, av någon anledning. Kolla senare års statistik om du tvivlar på saken. Och kom sen inte och säg att det var en ”skräll” att Sävehof förlorade mot Bajen i förra veckan.
Nå. Förutom detta fläckvis generösa Sävehof tror jag att Guif, Alingsås, Malmö och Drott går till SM-slutspelet i vår. Sen ska ytterligare tre platser besättas – och där är det många om budet. Skövde, Lugi, Kristianstad, Ystad, RIK, möjligen även Aranäs. Misstänker att Ystad får det svårt, Pelle Käll brukar inte vara tränaren som får spelarna med sig. Harmonin i laget verkar heller inte vara på topp…det ena med det andra kanske?
H 43? Direktdegradering, är jag rädd. Räddningsplankan Lindesberg har mer att ge, det visar sig nog snart.

S E

Pucken rund - och jag puckad

Var på hockey igår, Malmö Redhawks mot Leksand. Önskar jag kunde säga att det var underhållande. Det kan jag inte.
I två hela perioder liknade det mest allmänhetens åkning där nere på isen. Särskilt Malmöspelarna gled omkring som om de glömt vad saken egentligen gällde. Match. Kamp. Poäng. En dyrt betalande publik att tillfredställa, eller åtminstone ägna en tanke.
Nå. Det tog sig i slutet. Tydligen. Ser i tidningen att Malmö utjämnade till 2-2 i sista ordinarie matchminuten och så småningom faktiskt vann på straffar. Denna icke oväsentliga del av tillställningen lyckades just jag undvika.
Jag gick nämligen. En dryg minut för tidigt. Övertygad om att Leksand skulle fixa att bevaka sin 2-1-ledning, säker på att ”allt kan hända i hockey” bara är kvalificerat bullshit.
Får väl medge att jag har problem med tajmingen ibland. Som en allsvensk hockeylirare ungefär.
Å andra sidan fick jag en god cykeltur hem i kallt regn och halv storm. Det var väl straffet, antar jag.

S E

MFF, HIF, MFF, HIF - HIF...

MFF-Kalmar 0-1.
Elfsborg-Helsingborg 1-3.
På nytt skarpt läge i allsvenskans guldstrid…nu när man trodde att loppet redan var kört i Malmös favör.
Otroligt starkt av HIF att vinna i Borås, det måste jag säga. Och förvisso lika starkt av Kalmar att ta full pott i Malmö, det har inget annat lag lyckats med under säsongen. Kan också vara ett tecken på att MFF:s unga garde inte riktigt pallar trycket.
Tre omgångar återstår. Värt att notera: HIF har två hemmamatcher kvar, MFF bara en. Och den är f ö mot Mjällby, årets lag i allsvenskan.
Tycker mig ana en svag gulddoft över Sundets pärla…

S E

Vår bästa fotbollstid är nu

Klassiska IFK Norrköping definitivt klart för nästa års allsvenska. Färgstarka uppstickaren FC Syrianska i praktiken också klart.
Skön fotbollslördag, må jag säga. Ja, kanske inte för troende Sverigedemokrater, men för alla oss andra. Norrköping och Syrianska…Sverige som det var och Sverige som det är. Möjligheternas land på riktigt, liksom.
På Heleneholms IP i Malmö var det också kul denna lördag. Prespa mot Tosteberga/Nymölla i kval till division 4, mållöst men fantastisk stämning på läktarna. Kändes och lät som om Malmös alla turkar var där. Och så jag då, bleking i förskingringen.
Håller tummarna för att Prespa vinner returen nästa vecka, inser att det skulle betyda mer än lite för lagets supportrar.

S E

Sämst var förbundskaptenen

Holland-Sverige 4-1.
Aj då. Konstnärer mot klåpare, smärtsam klasskillnad. Inget kul uppvaknande - vi var säkert rätt många som trott Hamréns ”nya” landslag om mer. Nu såg det nästan ut som om Sverige försökte möta Holland på holländska villkor, på deras typ av fotboll. Dvs med mycket passningsspel inom laget, med systematiskt bolltrillande i väntan på öppningar för snabba instick eller omställningar.
Dömt att misslyckas, naturligtvis.
Svenska fotbollslandslag har aldrig haft den säkerheten, den skickligheten, den tekniken. Gud vet varför; Holland ligger ju inte så långt bort rent geografiskt. Har de en annan sorts boll? Tränar de annorlunda? Gallrar de hårdare? Vad exakt är det som gör skillnaden?
Nå. En som gallrade hårt, för att inte säga brutalt, i just den här matchen var Erik Hamrén. Ja, jag tänker på hans brännmärkning av Behrang Safari. Den svenske vänsterbacken var alltså olycklig i samband med båda baklängesmålen i första halvlek – och inte lär han ha blivit lyckligare av straffet: utbytt direkt i paus, utpekad som enskild syndabock.
Fotboll på hög nivå är förvisso inget socialt myspys, men ändå: det var länge sen en svensk förbundskapten agerade så äckligt.

S E

En oanad uppvisning...

HK Malmö-HK Drott 36-19.
Där fick man så man fes. Jag som trodde att Drott skulle vinna, att ett homogent lagbygge alltid är bättre än ett som köpts i lösa delar på ”överskottslagret”.
På lång sikt är det kanske så, det vill jag ju fortfarande tro. Även om den här matchen förvisso sådde tvivel.
Malmös köpelag hade precis allt som Drott saknade. Målvaktsspel, försvarsspel, kantskytte, distansskytte, mittsexor som kunde fånga bollen och göra mål. Men framförallt attityd. En kollektiv vilja som gränsade till besatthet; t o m vid femtonmålsledningar i slutet offrade sig Malmöspelarna hänsynslöst.
Ytterst imponerande.
Drott å sin sida liknade ett konkursbo. Gåtfullt nog; laget var dock i SM-final i våras och blott någon enstaka sekund från guldet. Sen dess har namnkunniga spelare som Hasse Karlsson och Diego Perez inhandlats - problemet är bara att "bäst före" verkar ha gått ut för bägge. Duons samlade verk i kvällens match var till gagn endast för HK Malmö.
Men okej. Sämst av allt var mitt förhandstips.

S E

Ödsligt i handbollsstan

Lugisöndag i tv. Damlaget mot Spårvägen, herrlaget mot Lindesberg. Seger för bägge, frid och fröjd.
Men Lund som ”handbollsstad” – nja, före detta i så fall. Nu var det förfärande tomt på läktarna i nya fina arenan, framförallt under dammatchen. Publiksiffran redovisades så småningom till drygt 1000 pers, i tv lät det och såg ut som betydligt färre. Ödsligt och trist, nästan som i Baltiska hallen i Malmö.
Dit jag beger mig i morron kväll för att se HK Malmö få däng av Drott. Det är vad jag tror i alla fall. Malmö må ha förstärkt sitt lag jämfört med i fjor…men än så länge har det bara synts på pappret. Är rädd att ”stjärnglansen” stannar där ett tag till, i värsta fall säsongen ut.
Olyckskorpen i mig kraxar...

S E

Plötsligt talar allt för MFF...

För någon vecka sedan skrev jag bestämt att det var fördel HIF i den allsvenska guldstriden.
Det var dumt skrivet.
Sen dess har ju MFF besegrat både Göteborg och Trelleborg medan HIF stått på öronen mot Gais. Dessutom har MFF haft den goda smaken att släppa in utfryste Molins i värmen – inte en match för tidigt, enligt min mening.
Hoppas di blåe knyter ihop säcken nu. Malmö som stad behöver nåt att glädjas åt.

S E

I Malliansens Sverige

Bryr mig inte särskilt mycket över att Jimmie Åkesson spökat ut sig i blekingsk folkdräkt till Riksmötet. Så länge han inte kommer till riksdagen iförd Mjällbys klubbdress är det o k för mig. Och den risken är väl försumbar; i Mjällby spelar ju en kenyan, en marockan, en chilenare, en ryss samt en serb. Knappast rätt umgänge för svenskhetens främste budbärare, om man säger så.
Sen, apropå regeringsbildningen. 24 ministrar, hallå vad är det för överflöd? Företagen i Sverige gör sedan länge tvärtom: slimmar bemanningen, krymper personalkostnaderna, ökar arbetslösheten. Blir det stopp för det nu?
Fan tro’t.
"Nya arbetarpartiet" relanserar nog bara en gammal beprövad variant av ”vi” och ”dom”. Makten å ena sidan, folket å den andra. Får jag föreslå ett namnbyte på regeringskonstellationen:
Malliansen.

S E

Malmö, du arma stad

Upplopp.
På sjukhusområdet.
Utanför kvinnokliniken av alla kliniker.
Hotad personal, massiv polisinsats för att skingra de ”släktingar” som tydligen vill ta BB-avdelningens regler och besökstider i egna händer.
Tillbaka från några dagars fiskesemester i Småland möter jag mitt Malmö precis som det är. Sjukt.
I intellektuell analfabetism.
I social misär.
Endast en Sverigedemokrat kan väl se något positivt med katastroftillståndet i stan: nya illdåd av folk som inte är som ”vi” betyder ju nya mandat. Sjukt det också.
Nästan så man längtar efter en Jesuscomeback, den mannen kunde ju bota det mesta på ren godhet.

S E

Ynkryggen bakom flötet

Hjälper mete mot en grotesk höstförkylning? Kan frisk luft, långa kallingar, fet mask på kroken samt goa nubbar till maten få en ynkrygg att resa sig ur en typ av halvcoma?
Tveksamt, kanske.
Ding som han är tänker ynkryggen i alla fall pröva. Avresa i morgon, Tingsrydstrakten som alltid. Och inga damer i närheten så det är fritt fram att tycka synd om sig själv.
Man är väl karl.

S E

Om Molins och MFF

Förstår att Molins inte vill skriva nytt kontrakt med MFF. Tränar-Rolles behandling av honom gränsar ju till mobbing, ungefär som lex Harbuzi 2009. Spelare som petas alldeles oavsett prestation gör naturligtvis rätt i att lämna.
För övrigt är jag rätt säker på att HIF tar guldet nu. MFF har Göteborg och Trelleborg närmast på programmet, snacka om tufft motstånd. Plottret i Djurgårdsmatchen senast ingav heller inget förtroende; två spelare utbytta redan i halvtid, dylikt brukar inte utmärka mästarlag. Eller en mästartränare.
Conny Karlsson i HIF är coolare, mer erfaren, vet värdet av trygghet i ett lagbygge. Därav mitt tips.
Om man nu får lov att sticka ut hakan.

S E

Trängsel i skamvrån...

Lugis storkäftade tränarpar Zanotti/Axnér har fått en tuff start i handbollens elitserie. Två matcher, två svidande förluster. ”Spelarna borde skämmas”, sa Zanotti efter senaste debaclet.
Ja, kanske det.
Eller också tränarna.

S E

Moderaternas nya lydparti?

En till sak apropå valet - och Sverigedemokraternas nyvunna vågmästarroll. Tror inte det blir så mycket kaos, trots allt. Kom ihåg att SD styrs av nästan idel ex-moderater, flera av dem uttalade sossehatare eller Sahlinkränkare. Att ett sådant parti skulle vilja äventyra högeralliansens maktinnehav finns inte på den politiska kartan. Reinfeldt kan lugnt räkna med stöd i alla vitala frågor…fast det är klart, något får han väl ge tillbaka.
Det löser sig säkert. Åkesson och övriga toppfigurer i SD är nog rätt fogliga nu när de tryggat sin egen utkomst för överskådlig tid.

S E

Fritt val - högt pris

Valet 2010.
Där rök oskulden.
Sverige som en typ av undantagsland finns inte längre. Även här tar högerextremismen plats i parlamentet, även här är de vackra värderingarnas tid förbi. 5,7 procent för Sverigedemokraterna, tydligare kunde det inte sägas. Lägg till 30 för Moderaterna och totalt dryga 49 procent för högeralliansen – och en sak blir ännu tydligare: Sossesverige är ett minne blott. Historia, nostalgi. Solidaritetssverige likaså; flytt, flytt, kommer aldrig igen.
Man kan förundras, förfäras, förskräckas över nyordningen. Man kan äcklas av Sverigedemokraternas affärsidé om människors olika värde. Men man kan aldrig "kvälja dom"; väljarna dömer, det är demokratins fundament.
Suck.

S E

I blåljusets sken...

MFF-HIF 2-0.
Aldrig har jag sett så mycket blåljus som vid Stadionområdet igår kväll. Polisuppbådet kring derbyt var minst sagt imponerande. Eller minst sagt skrämmande. Sånt där ligger ju i betraktarens ögon – den icke fotbollsinitierade som eventuellt hade vägarna förbi trodde sig säkert ha hamnat mitt i en krigszon.
Hursomhelst förebådade alla blåljusen utgången av själva matchen. Blått vann, rött kom till korta (faan, det där lät bestämt som ett stundande valresultat).
MFF spelade med en frustande intensitet…och vilken stämning på läktarna! Internationellt! Pekalski planens kung, om du frågar mig. Dahlin, Ricardinho, Daniel Andersson, Figueiredo, Molins andra pärlor i kollektivet.
Och så ”D. Rex”. Dardan Rexhepi. Artonåringen som i sin första match från start gjorde det förlösande 1-0-målet. Ursnyggt dessutom, ett riktigt killeravslut. Vad ska det bli av en sån påg?
För MFF blir det nog guld nu, med eller utan blåljus kring återstående matcher. Och själv säger jag bara: heja Mattias Asper. Målvakt, målskytt och poängräddare för Mjällby, gud va gott.

S E

Snäll duell i skarpt läge

Hyfsad tv-duell mellan Reinfeldt och Sahlin ikväll, mot slutet nästan lite kärvänlig. Okej för mig, hellre avspänd dialog än ansträngt käbbel.
För valresultatet kommande söndag tror jag inte debatten spelade någon roll. Alliansen vinner, allt annat förefaller utopiskt. Vill man vara elak – och det vill man ju ibland – kan man också säga att cynismen vinner över humanismen. Så här, enkelt uttryckt: tillräckligt många människor jobbar för att Alliansens s k arbetslinje (inklusive det egogödande jobbskatteavdraget) ska få genomslag.
På 90-talet kunde man fortfarande skrämma väljarna med den typen av politik, nu på 00-talet är samma (moderata) tankegods mumma långt in i LO-leden.
Solidaritet å sånt är förlegat, liksom.

S E

Partykillern i blågult

Sverige-San Marino 6-0.
Ett lagom målkalas, faktiskt svårt att undvika mot ett fotbollslandslag som San Marinos. Jag kollade på Olympic mot Svedala i trean som aperitif, frågan är om inte San Marino fått problem där också.
Att Mellberg gjorde ett buffligt försök att leka partykiller spelade liksom ingen roll – Sverige hade säkert tålt ytterligare ett par utvisningar utan att äventyra braksegern. Mellbergs var f ö korrekt, tycker jag. Till skillnad då från Hamrén, Zlatan, Pohjanen i tv och alla andra som ansåg att den Mellbergska vansinnessatsningen på sin höjd skulle gett gult kort, absolut inte rött.
Undrar om det varit samma ljud i skällan om en svensk drabbats?

S E

Ryggradslösa bittersossar

Läser Leif G W Perssons söndagskrönika i Kvällsposten. Krimprofessorn som gett sävligheten ett trött ansikte och nästan blivit folkkär på kuppen skriver om varför han inte tänker rösta som vanligt i valet den 19e. Dvs på Socialdemokraterna.
Förklaringen, visar det sig, är tämligen odramatisk: G W känner inte längre igen sig i partiet.
Inte han heller alltså. Di börjar bli många nu, bittersossarna. Många och tröttsamma. Som om detta att ”inte känna igen sig” vore ett problem endast för dem.
Tänk, det tror inte jag.
Skulle gammelmoderaten känna igen sig i Nya Moderaterna? Bönderna, i den mån sådana ännu finns, i dagens centerparti? Den övertygade humanisten i avhumaniserade Folkpartiet? Maskrosfundamentalisterna i ett politiskt allt ”normalare” Miljöparti?
Om inte, blir de sossar då?
Så klart inte.
Eller vad tror du, G W?

S E

En seger som lovar mer

Sverige-Ungern 2-0.
Bra början på EM-kvalet – och fortsättning i samma stil följer, det är jag nästan säker på. Hamréns kaxiga landslag har ett eget spel med offensiva förtecken, bara en sån sak. Nästan så man glömmer den där gamla destruktiva varianten som gick ut på att inte förlora och därför titt som tätt ledde till urtrista 0-0-matcher.
Det här landslaget vågar vinna, vågar attackera. Och med mod följer kreativitet – och med kreativitet följer inte sällan mål. Eller i alla fall målchanser. Sverige skapade åtskilliga mot Ungern, 2-0 var siffror i underkant.
Kul att Wernbloom blev tvåmålsskytt, han är en av de nya modiga männen i blågult. Zlatan är inte ny men väl pånyttfödd…länge sen man såg honom jobba så i landslaget. Och vilka magnifika passningar! Sen måste jag få uttrycka min beundran för Källström; petad från start (igen!), lysande i sitt inhopp.
San Marino på tisdag, undrar om det inte är läge för kulram där. Holland borta senare i höst blir den riktiga värdemätaren. Jag längtar.

S E

Losers är vi allihopa, allihopa...

Barcelona och Zlatan. Vilket jävla fiasko.
För Barcelona.
För han Raiola, alla fotbollsagenters värsting.
För Canal Plus som köpt sändningsrätten till en La Liga som nu inte längre ”finns”.
Zlatan själv överlever nog bakslaget. Dock tror jag det dröjer innan han kan leverera nåt matnyttigt i Milan. Eller i landslaget, för den delen.

S E

Livet på en bänk...

Svensk mästare i bänknötning – hur kul är den meriten på en fotbollsskala?
Man borde kanske fråga Max Westerberg i Trelleborgs FF. Misstänker att han vet.
Redan i fjol, 17 år ung, nötte han allsvensk bänk. Då vid några sporadiska tillfällen – och utan att beträda planen. Den här säsongen har han suttit på bänken vid i stort sett varje TFF-match – men fortfarande utan att beträda planen.
Tror liksom inte att det är Max Westerberg själv som vägrar. Tvärtom. Killen vill nog inget hellre än spela, märkligt vore det väl annars. Någon minut åtminstone. Något enstaka inhopp vid lämpligt tillfälle. En chans, en gnutta förtroende.
Men i helvete.
Alltså, vi snackar 20 á 25 matcher vid det här laget. Vilken fotbollstalang har någonsin utvecklats av evig bänknötning?
Dags för Max W att konfrontera sina tränare, tycker jag. Att den ene råkar vara hans egen pappa gör inte saken mindre intressant för alla ”vänner av rättvisa”.

S E

Good old Peter Ijeh...

Har alltid varit svag för Peter Ijeh. Minns hur han först fick kämpa för att bli erkänd i MFF, minns hur han sakta men säkert flyttade fram sina positioner och så småningom blev allsvensk skyttekung. En briljant fotbollsspelare, tyckte jag då i 2000-talets början.
Det tycker jag fortfarande.
Peter Ijeh spelar i Syrianska numera, i superettan. Under sin egen värdighet, möjligen. Ibland ser det så ut faktiskt. Ijeh jobbar inte direkt livet ur sig i matcherna. 33 fyllda har han mist en del av sin snabbhet, säkert lite av hungern också. MFF-Ijeh finns liksom inte längre – men det betyder ingalunda att han är finito som klassspelare.
Senast ikväll såg jag min gamle favorit visa i alla fall glimtar av formen från förr. Syrianska mot Sundsvall i tv, Syrianskavinst 2-0 sedan just han avgjort med ett praktfullt nickmål. I den sekvensen var det nästan good old Peter Ijeh som spökade…
Tänk om Syrianska och Ijeh går upp i allsvenskan nu. Chansen finns och själv håller jag alla tummar, även den som jag har mitt i handen.

S E

Ingen landsmoder i sikte

Mona Sahlin statsminister? Tror inte det, så sosse jag är. Tanken känns faktiskt lika främmande som att Tobias Grahn skulle komma ifråga för Guldbollen. Vilket jag inte heller skulle ha nånting emot, i och för sig.
Vad gäller valet känner jag en stigande oro för att sittande regering tar hem en jordskredsseger. Vore ju märkligt annars; fyra partier samlar rimligen fler röster än tre partier. Om inte kan man alltid ta stöd av ett femte, det moderatbesläktade SD. Ja, glöm att Moderaterna och deras lydpartier ser SD som någon egentlig fiende – inte så länge Socialdemokraterna finns i skottlinjen.
Önskar så att Sahlin hade lite mer av allting. Stringens, pondus, övertygelse, karisma inte minst. Att hon kunde ta kampen mot Reinfeldt, vinna en debatt. Men tyvärr, jag ser inte att hon gör det. Nästan ingen verkar se det; förtroendesiffrorna för Sahlin som S-ledare är tragiskt låga. Inte ens Pös-Persson var väl i närheten av något liknande – även om han också kom till korta i debatterna mot Reinfeldt. I förra valrörelsen alltså.
Det var där och då vindarna vände. Där och då ”nya” M i allians med FP, C och KD lyckades spränga hela jävla LO-kollektivet. Skickligt gjort, absolut. Även om knepet var simpelt: jobbskatteavdrag, mer i börsen åt dem som har, mindre åt dem som inget har. Klassisk högerpolitik, lite smartare förpackad än förr bara. Tv-mässiga fanbärare dessutom: Reinfeldt med rådjursblicken, Borg med hästsvansen, Bildt med hybrisen, Littorin med gud vet vad.
Bohman hade knappast platsat i det gänget, ännu mindre Lundgren.
Så till mitt valtips, om det kan intressera.
Moderaterna, befarar jag, gör en all time high på runt 33 procent. Folkpartiet med sitt sedvanliga sista-minuten-fiske i bruna vatten når cirka 10. KD mobiliserar alla hellörade och stockkonservativa medborgare, det bör betyda säg 5,2 procent. Centern känns som Alliansens lanka, möjligen räddar de sig kvar på rätt sida 4-procentspärren men där är jag inte alls säker.
Samma med Vänsterpartiet i det rödgröna blocket. Finns ”kamrat 4 procent” kvar? Jag tvivlar, anar nästan en sorti ur riksdagen. Och då hjälper det föga att Miljöpartiet kammar hem kanske 12 procent av rösterna – S för sin del stannar ju på knappa 30.
Sverigedemokraterna? Jodå, de kommer in. Med råge. Trots Folkpartiet.
Men allt gäller under förutsättning att inget sensationellt inträffar i valrörelsens slutskede. Typ att Tobias Grahn kommer ifråga för Guldbollen.

S E

En chaffis med hjärta

Dagens hjälte här på Söderkulla: lastbilschauffören som vägrade köra över en kanin. Jo, faktiskt. Jag bevittnade ”dramat” från min balkong.
Kaninen ifråga hade irrat sig ut på Tornfalksgatan och av någon anledning satt sig tillrätta mitt i densamma. Trött på livet kanske, vad vet jag om kanindepressioner å sånt. Bilar brukar hursomhelst blåsa förbi i vådliga farter just här, somliga kör faan i mig som galningar. Och ärligt, vem lättar på gasen för en liten vildkanin?
Dagens hjälte gjorde.
Han bromsade in. Stannade upp. Tutade. En gång, inget resultat. Två gånger – och se: kaninen lystrade! Några skutt senare var den tillbaka i gröngräset på andra sidan trottoaren. För hur länge har jag inte en aning om, kaniner tycks komma å gå nästan som dagsländor. Men den här fick i alla fall lite anstånd med frånfället, det var gott att se.
Tack, chaufför´n. Sjyst jobbat.

S E

En befriande triumf

Mjällby-Örebro 1-0.
Pust, stön, suck, flämt. Kan sluta löjla mig nu. Mjällby kommer inte att åka ur allsvenskan, jag svär på min blekingska heder. Den här segern var precis vad laget behövde - och vad jag personligen behövde för inre frid och yttre fånleende.
Och som ”vi” vann!
Mjällby var bättre än Örebro matchen igenom, 1-0 i underkant. Trots att Grahn var avstängd och Ekenberg petad ur startelvan. Han av alla! Skyttekungen, Mjällbyikonen, Listerlandets läckraste lirare all time näst efter Sven-Bertil Minkfarmare.
Det var djärvt gjort av tränare Swärdh. Eller dumt. Och i vilket fall sårande för ”offret”: Ekenberg såg ut som Hälleviks suraste sill där han satt på bänken – och även vid sitt inhopp efter dryga timmen. För att inte tala om scenerna efter 1-0-målet som naturligtvis just Ekenberg gjorde. Alla jublade – utom han.
Själv väntade jag bara på att han skulle visa fingret åt tränaren. Alternativt dra ner brallorna och vända den rundare sidan till, så som en (ö)känd Halmstadsspelare gjorde för sin tränare en gång på 1970-talet. Men där fick jag tji. Ekenberg är för fin för sånt, tack och lov.
Sånär hade jag skrivit att blekingar generellt är för fina för sånt…men så slår det mig att nämnde Halmstadsspelare faktiskt var av blekingsk börd.
Aldrig får man vara riktigt stolt.

S E

Zlatan fortsatt bäst...

Kalla mig stolle – men jag framhärdar: Zlatan är en större fotbollsspelare än Messi. Barcelonas tv-sända cupmatch mot Sevilla igår kväll var på det sättet rätt stärkande. För min avvikande uppfattning alltså.
Zlatan gjorde en utmärkt första halvlek. Spelade för laget i alla lägen, friställde fumlige Bojan med ett smörpass ur delikatessförrådet, gjorde själv målet som betydde 1-0. Fem minuter in i andra halvlek byttes han ut…varför står skrivet i stjärnorna, det kan omöjligt ha berott på prestation.
Hursomhelst. In istället för Zlatan kom Messi – och därmed dog Barcas lagspel. Messi solokörde i känd stil, spektakulärt och publikfriande, någon gång t o m hårresande vackert. Men mest körde han fast, faktiskt. Glömde passningsalternativet, tappade bollen eller berövades den av skickliga Sevillaförsvarare. Och vips hade matchen vänt…från 1-0 till 1-3.
Nej, jag säger inte att det var Messis fel att Barcelona förlorade. Självklart inte. Jag konstaterar bara att med Zlatans utträde försvann en dimension i Barcas anfallsspel.
I min – förvisso partiska – fotbollsvärld är det löjligt att ens diskutera huruvida en sådan spelare platsar i en startelva. Sju dar i veckan, överallt på jorden.
England nästa?

S E

Svensk propagandafotboll

Sverige-Skottland 3-0.
Zlatans återkomst. Hela svenska landslagets återkomst till en fri och positiv fotboll, ljusår från den lagerbäckska pärmvarianten. Ljuvligt att skåda, hoppingivande med tanke på stundande EM-kval. Toivonen bäst av alla, enligt min mening. Den killen är nära internationell toppklass nu – om han inte redan är där. Zlatan också till sin fördel. Mer delaktig i spelet än tidigare, synbart inspirerad av den nye förbundskaptenens fotbollsidé.
Alla i laget var egentligen bra, ingen föll ur ramen. Vänskapsmatch visst, men något säger mig att detta Sverige kan rubba t o m Holland i EM-kvalet. Så imponerad blev jag.
Målskyttarna hette förresten Toivonen, Bajrami, Ibrahimovic. Känn på det, Sverigedemokrater.

S E

Om guldspår och kräftgång

3-0 borta mot Örebro! Ruskigt imponerande…och jag undrar om inte MFF går mot guld nu. Hemmamatch mot Gefle härnäst, samtidigt som HIF möter Göteborg borta. Kan bli skifte i toppen redan där…
Å andra sidan skiter jag (nästan) i vilket. Jag har fullt upp med att oroa mig för Mjällby. Ny förlust idag, det är så man kan svettas.

S E

SVT:s eget lilla galafiasko

Såg DN-galan i friidrott på tv. Kan ha varit tidernas bottennapp. Sändningen alltså. Hopp- och kastgrenarna visades bara fläckvis och totalt ostrukturerat, direkt eller bandat om vartannat. Desto mer ljus tillägnades löpgrenarna men även där var bildproduktionen ryckig och oprofessionell, långt från normal SVT-standard. Intressantare än t ex tresteg och stavhopp ansågs tydligen också kommentatorstrion vara. I vilket fall förekom Hård, Gärderud och Karlsson i bild med jämna mellanrum – på bekostnad då av skeendet i själva tävlingarna.
Inget ont om klåpare, jag är själv en i de flesta avseenden. Men detta var väl magstarkt.

S E

Fotboll som fotboll...

Var på match ikväll. Olympic mot Balkan i division 3. 2-2, en pinne till vardera laget.
Jag gillar fotbollen på den här nivån, går faktiskt hellre på matcher i trean eller fyran än på MFF. Kan vara en yrkesskada; har man jobbat uteslutande med lokal sport fastnar man liksom i träsket. Eller också är det snålhet - fast det skulle jag aldrig erkänna.
Hursomhelst kostar det tydligen hundratals kronor att se en MFF-match. I min fotbollsvärld kommer man undan med ett par tjugor i entré. Och får dessutom träffa trevligt folk. Ikväll Tommy Hansson t ex. Den forne MFF-hjälten var där, eventuellt på spaning eftersom han är tränare i Höllviken (div 2) numera men förmodligen bara av genuint fotbollsintresse. En gammal HIF-hjälte var också på plats: Micke Hansson. Tillbaka i Olympic efter sina år i elitfotbollen skulle han egentligen spelat, men det tillät inte ryggen. Säsongen är körd, avslöjade Micke H som hunnit fylla 38 vid det här laget. Åren går för oss alla, suck.
Matchen? Balkan ledde med 2-0 i halvtid, var nära 3-0 när notoriske målskytten Rani Hadrous drog en rökare i ribban. Strax därpå reducerade Olympic – och strax därpå kom även kvitteringen. Två frisparksmål, båda signerade Faruk Senli med känslig vänsterfot. Skön lirare, Senli, en av mina favoriter i den lilla fotbollsvärlden.
Resultatet kändes rättvist, i den mån rättvisa finns i fotbollen. Balkan bättre än sitt rykte, serieledande Olympic sämre än sitt. Och själv cyklade jag hem lite smått upprymd av underhållningen.

S E

Räddaren i EM-nöden

1 augusti 2010.
Ikväll drar jag ett tjockt streck över alla svenskfloppar i friidrotts-EM. Ikväll glömmer jag t o m Kajsa Bergqvist – och lägger mig platt för hennes skugga.
Emma Green!
Höjdhoppstjejen som under Bergqvists aktiva tid var typ den eviga Sverigetvåan blev verkligen det ikväll.
Tvåa.
I Europa.
På 2,01…Green som aldrig, aldrig, aldrig tycktes kunna klara två meter (var vi väl några som trodde). Och så gör hon det här och nu, i EM-finalen. Pressar Vlasic om guldet, snuvar Friedrich på silvret.
Helt fantastiskt, jag ryser än.

S E

Den överbefolkade sällskapsresan

Friidrotts-EM i Barcelona.
Det började rätt lovande för svensk del…men på fjärde dagen står det klart: truppen är överbefolkad, turisterna på tok för många. Ingen skugga på ”turisterna” dock, den ansvarige är förbundskaptenen Stefan Olsson. Det är han som nominerat kreti och pleti till EM-start, han som tyckt att enstaka tillrättalagda tävlingar i tunn konkurrens räckt som kvalificeringsbevis. Och det är därför vi ser vad vi nu ser: tre 800-meterslöpare oförmögna att disponera sina begränsade krafter, två 5000-meterslöpare som verkar stå stilla t o m när konkurrenterna lunkar, två sprinters som är hopplöst förlorade redan i försöken. Med mera, med mera, med mera.
Allt detta passerar utan kritisk analys från de s k experterna i tv. Oraklet Juhlin är upptagen med att rabbla siffror och statistik. Jidhes studiosidekick Mattias Sunneborn letar bortförklaringar och säger sig lida med de aktiva, insyltad som han ju är. Det är ett märkligt daltande på alla nivåer, som om svensk friidrott vore något slags skyddad verkstad.
Men Thörnblads insats i höjd var okej, absolut.

S E

Resultat som talar - och tystar

Avbön. Carolina Klüft har visst det på friidrotts-EM att göra. Med 6,62 i längdkvalet täppte hon till näbbet på mig och alla andra tvivlare. Starkt jobbat. Att elva tjejer hoppade längre är en annan femma…finalen återstår. Precis som för förmiddagspassets största svensksensation: Mattias Jons i herrarnas slägga. Pers i sista kastet, 74,56. Fantastiskt!
Om någon timma är det dags för Linus Thörnblad i höjdkvalet. Flipp eller flopp? Som alltid ovisst när det gäller den mannen…

S E

Inget ont om Bajen - men...

Trevligt att TV4-sporten visar matcher från superettan i fotboll. Skumt dock att det är Hammarby var och varannan gång, senast ikväll mot Ängelholm. Serien består faktiskt av 16 lag, variationen i utbudet kunde och borde varit större. Stockholmsfixeringen som spökar? Eller något slags programidé om Återtåget…dvs Bajens till allsvenskan?
Endast Fyran vet.
Själv gillar jag superettan skarpt. Fotbollen är ungefär som i allsvenskan, ibland t o m bättre eller i alla fall mer underhållande. Gamla fina klubbmärken finns här också, såna som fanns redan när man var en liten fjärt: IFK Norrköping, Örgryte, Degerfors, Brage, Landskrona Bois. Förutom Hammarby då. Fast mina favoritlag är Assyriska och Syrianska, de tillför något mer än bara nostalgi. Perspektiv kan man nog kalla det. Nåt för TV4-sporten att begrunda kanske?
Hursomhelst. På torsdag är det dags igen. Sundsvall mot…just precis, Hammarby. Väl bekomme.

S E

Tankeväckande 1-0-matcher

MFF-AIK 1-0.
Agon Mehmeti målskytt och matchvinnare. Ingen kan va gladare än hans ständige försvarsadvokat, dvs jag. Hoppas Mehmeti rotat sig i startelvan nu, att han rent av får lov att misslyckas i en match utan att bli petad i nästa. Som Daniel Larsson, samma villkor. Upphaussade Larsson har faktiskt gått mållös från tretton av de sexton MFF-matcherna i allsvenskan så här långt – utan att bli ifrågasatt en endaste gång, än mindre bänkad.

BP-Mjällby 1-0.
Fortsatt vånda i min blekingska själ. Jag har skrivit det förr: minst 30 poäng behövs för nytt kontrakt. Mjällby står kvar på 25. Med 14 matcher kvar kan det kanske låta betryggande – men jag vet inte, tecknen stör mig. Ekenberg har ju slutat göra mål, drummelen El-Kabir hinner inte pga alla korkade kort och avstängningar. Och Grahn, som var lysande i våras, har aldrig varit någon fullsäsongsspelare, det börjar märkas nu igen. Usch i jämmerdalen.

S E

Upptäcktsfärd på cykel

Cyklade till Lomma idag. Lagom tur i knapp styrfart. Kul att se nya hamnen med båtlivet, badlivet, kroglivet mitt i boendemiljön. Lite som Västra hamnen här i Malmö. Massor av folk på Fiskrökeriet, tänkte handla men avstod. Köa i värme är inte min grej, inte ens om det ligger en rögad ål i potten.
Tillbaka i Malmö såg jag en kvinna i burka. Fick min vidsynthet prövad, insåg skam till sägandes att gränsen går ungefär där. Såg å andra sidan en hel hoper lättklädda damer också – och kom plötsligt på mig själv med att fundera över vilket som egentligen är mest förargelseväckande. Draperat eller exponerat? Famlar fortfarande efter svaret.
Världen är full av problem. Stora som små.

S E

Om sällskapsresor och tacktal

Faktiska meriter, obefintliga meriter, gamla meriter; skit samma, alla är välkomna på sällskapsresan.
Okej, lite tar jag i. Lite. Men Sverige skickar alltså en rekordstor trupp till friidrotts-EM i Spanien om någon vecka – och det beror INTE på att svensk friidrott är bättre eller konkurrenskraftigare än nånsin, om nu någon skulle tro det. Snarare beror det på att kravlösheten i uttagningsprinciperna nått nya höjder. Sympatiskt i och för sig; de aktiva behöver säkert all uppmuntran de kan få. Annars lägger de kanske av. Tappar sugen, ger upp.
T o m Klüft får åka på EM. Tjejen som en gång var världens bästa sjukamperska har visserligen inte klarat den blygsamma kvalgränsen i längdhopp – men förbundskapten Olsson bjussar henne på ett wild card. Smickrande? Nja. Förnedrande? Mmm, något.
Kronberg, den gamle häckräven, stiger däremot av självmant. Respekt.

En annan sak. Robin Söderling, tennisdivan. Som han slet under Båstadveckan. Tre set i varenda jävla match, ett spel som inte riktigt stämde men ändå bar till final. Där brast det. Förlust mot den stönande spanjoren Almagro – och sen ett ”tacktal” som landade klockrent överst i historiens skräphög. Att gratulera sin överman, hur svårt kan det va?
Hopplöst svårt, tydligen.
Söderling tackade mamma å pappa, publik å tävlingsledning, faan å hans moster. Men till Almagro, icke ett ord. Svagt, stillöst, fjärran all vett & etikett.
Den idrotten...

S E

Spelar bäst och filmar mest...

Spanien världsmästare i fotboll 2010, 1-0 i finalen mot Holland. Okej för det, även om jag kände mig snuvad.
På straffavgörandet alltså.
Vad var det kvar av förlängningstiden när Iniesta gjorde målet? Tre minuter eller nåt? Snöpligt, snöpligt.
Skitig match annars. Planen som en typ av krigszon, holländarna fulare än spanjorerna i närstriderna. Omvänt förstås i filmningskonsten, där var spanjorerna som alltid outstanding. Ger mig faan på att de tränar på att falla snyggt och trovärdigt. Utan att vara träffade, så att säga. Stackars domare som måste sortera bland skiten, det kan inte vara lätt. Vi vanliga dönickar har ju tv-repriserna att tillgå, vi får flera chanser att se hur det småfuskas och råfuskas.
Med det sagt måste jag ändå berömma Mr Webb, den brittiske finaldomaren. Ingen kunde gjort jobbet bättre än han, det är min bestämda uppfattning.
VM är över för den här gången - leve allsvenskan.

S E

När Kullenberg vässar pennan...

Apropå Littorins teatraliska avhopp från regeringen är det faktiskt välgörande att läsa Annette Kullenbergs krönika i dagens KvP. Knivskarpa rader, många skulle säkert säga ondskefulla. Det är ju lätt att gå i snyftfällan, tycka synd om utan att tänka efter. Jag gjorde det själv när jag såg och hörde den hulkande Littorin på presskonferensen.
Kan väl säga att medlidandet gått över nu när jag läst Kullenbergs krönika. Tack för hjälpen.

S E

Mager fångst - fet tröstnapp

Nyss hemkommen från en veckas mediokert sommarfiske i Småland möts jag av ett uppfriskande fotbollsresultat: Mjällby-MFF 4-1. I cupen den här gången, senast i allsvenskan blev det visst 4-2. Mitt blekingska hjärta går fullständigt i spinn, säger bara det.
Men fisket var sisådär alltså. En stridbar gös som slet sig vid båtkanten, suck. Den ville jag haft! Annars mest småabborre, blott tre som höll grillmått. Förstår firrarna…vem kan va på hugget i den hettan? Ingen.
Förutom sillastrybarna då.

S E

Ynklig gubbe behöver en nubbe

Midsommarafton. Genomförkyld. Värk i hela kroppen. Känner att jag behöver nubben mer än nånsin, panodil hjälper ju inte ett skit. Får dock bärga mig en timme eller två för att inte äventyra mitt renommé som relativt anständig människa. Senare ikväll ska jag trösta mig med Spanien-Chile i tv. Håller på Chile i enlighet med underdogprincipen.
Inser annars att det finns större saker i livet än fotbolls-VM. Sommarfiske i Småland t ex. På söndag bär det iväg - oavsett vind, väder och personligt allmäntillstånd.
Meddelas endast på detta sätt. Skål.

S E

Logiskt slut för ovärdigt lag

Frankrikes sorti ur fotbolls-VM beskrivs kanske bäst som ett slags naturens reningsprocess. Frankrike hade aldrig där att göra, fuskade sig dit på Irlands bekostnad. Och sen detta uppträdande, dessa divor till spelare, denne stolle till förbundskapten. En erbarmlig ensemble.
Idag står kagiga England på tur för eventuell eliminering. Oro i leden även där tydligen, problem med självbilden. Tyskland är också i farozonen för utslagning. Liksom Italien och, faktiskt, Spanien. Måstematcher väntar för alla i sista gruppspelsomgången. Hårda bud, bäddat för ett och annat favoritfall.
Danmark däremot. Seger mot Japan i morgon och avancemang till åttondelen blir ett faktum. Det tror jag danskarna fixar. Heja!
Men bäst så här långt är de sydamerikanska lagen. Brasilien, Argentina, Uruguay, Paraguay, Chile. Alla verkar formtoppade precis nu…till skillnad inte bara från de träsktrampande fransoserna.
Förresten. Lindeborg, som jag hackade på häromdan, har tonat ner sig. Något. I par med Strömberg är han bitvis rent av underhållande. Kul när folk läser min blogg och tar rättelse.
Liksom.

S E

Bajamajor i slottsvalven?

Såg delar av prinsessbröllopet i tv. Skadar aldrig att hålla sig ajour med nutidshistorien. Sen kan man rysa hur man vill åt den, av välbehag eller av obehag. Själv gjorde jag nog både och; bröllopet i sig var ju fint och berörande, och brudparet alldeles strålande vackert. Fast så där brukar jag visst tycka och känna inför alla bröllop, alla ljuva högtidsstunder i lyckliga människors liv.
Skillnaden här var förstås prålet, prakten och prästerna. De senare fyra till antalet, växelvis läsande Guds ord. Vet inte varför, kan inte etiketterna så i detalj, intresserar mig inte heller över hövan, Har dock för mig att en prälle räcker länge när s k vanligt folk ska till å gifta sig.
Men man ska inte jämföra äpplen med päron.
Överdrifter är en del av det kungliga skådespelet – om inte förr framgick väl det av den efterföljande brakfesten. Kom på mig själv med att undra hur många toaletter där finns på slottet. Jag menar, så många människor, så groteskt mycket mat å dryck å bakverk…man kan absolut tycka att det borde bli kö till ett visst ställe. Fanns där bajamajor dagen till ära? Eller typ bromsmediciner? För visst har väl kungligheter och annan överklass naturbehov som liknar dina och mina?
Synd – eller kanske tur – att inte den sidan av saken belystes lite bättre. Kunde blivit bra tv.

S E

Spelsabotage a la Lindeborg

Hör en allt hesare Staffan Lindeborg kommentera VM-fotboll i tv. Förvånar mig inte det minsta. Som den mannen pladdrar måste stämbanden ta stryk, där får han faktiskt skylla sig själv.
Jag som tittare tar däremot stryk mera oförskyllt.
Karlen är ju, hes eller ej, olidlig att lyssna till.
I tv kan man som bekant låta bilden göra jobbet eller i alla fall en del av det, men Lindeborg verkar ha en annan idé. Prata. Prata. Prata. Mässa. Mässa. Mässa. Inte nödvändigtvis om pågående match. Lite allmänt irrelevant fotbollshistorik ingår i konceptet. Liksom detta att säga samma sak två gånger om, ibland tre. Fast entonigt.
”Mexiko 2-0…Mexiko 2-0”.
”Titta på den passningen…titta på den passningen”.
Ja ja, Lindeborg. Jag tittar. Jag ser. Jag hör. Och jag lider.

S E

Tagen av Tyskland - och terror

Vilken fotboll de spelar, tyskarna. 3-0 nu precis mot Australien…och här 4-0! Uppvisning! Tjugo minuter kvar, undrar hur det ska sluta. Skit samma, höll jag på att tänka. Bara den slutar nån gång.
Ljudterrorn alltså.
Ikväll är den dubbel för min del. Förutom den obligatoriska i tv från de besinningslöst tutande åskådarna på fotbolls-VM har jag Kizz utanför mitt fönster. Eller i alla fall på Stadion några hundra meter bort. Fy faan, det skär i märg och ben. Och då är jag inte ens bakfull, inte det minsta.
Men som sagt. Tyskland. Vilket lag. Och Özil. Vilken spelare.

S E

Primadonnan sjunger ut sin okunskap

Jag läser i bladet att sångerskan Häggkvist ska göra comeback. Igen då. Hennes s k karriär har ju gått upp och ner genom åren, mest ner kanske. Den här gången tänker hon sig en nystart i tv-succén Allsång på Skansen och utlovar minsann en personlig tolkning av ”Elvislåten You’ve Lost That Loving Feeling”.
Ja, ja. Gärna för mig som inte gärna tittar eller lyssnar på tramset.
Förlåt en fråga bara: vaddå ”Elvislåten”?
Vet inte den uppblåsta sångerskan ett skit om musikhistorien?
Allt Elvis gjort med klassikern You’ve Lost That Loving Feeling är en halvtaskig cover för att fylla ut ett album. Det är han f ö inte ensam om, låten finns i ett otal versioner med ett otal artister.
Och just därför bör RIGHTEOUS BROTHERS nämnas med särskild respekt.
Det var den duon – Bill Medley och Bobby Hatfield – som stod för originalet/hitversionen av You’ve Lost That Loving Feeling. 1965 närmre bestämt. Det är den tolkningen, ingen annan, som stått sig över tid och gjort låten odödlig. Kompositörer bakom stycket är f ö legendariska namn som Phil Spector, Barry Mann och Cynthia Weil.
Det där vet förstås rätt många av oss.
Men sjung du din ”Elvislåt”, Häggkvist. Vi lovar att inte lyssna.

S E

Nadal tennisens knockoutkung

Rafael Nadal. Vilken tennisspelare!
För svenskhoppet Robin Söderling blev finalen i franska öppna helt enkelt en match för mycket. Motståndet var omänskligt, totalt oresonabelt. Vad än Söderling gjorde eller försökte göra så kom allt eller nästan allt i retur. Fast 4-6, 2-6, 4-6 var ändå hyggliga förlustsiffror…Nadal kändes faktiskt mer överlägsen än så, tycker jag.
Som åskådare är jag annars måttligt förtjust i dagens tennis. Saknar mjukheten, elegansen, de långa duellerna. Nu är det pangpang som gäller. Våldsam kraft i slagen, helst döda varje boll. Och inte är de särskilt karismatiska heller, hjältarna. Men med det sagt lägger jag mig platt för Nadal, på sitt sätt och i sin tid är han naturligtvis fenomenal.
Hörde att Söderling fick 5,4 mille för andraplatsen, Nadal det dubbla och lite till för triumfen. Undrar om det är jobbskatteavdrag på kosingen.

S E

Den lidande krönikören

Kvällspostens onsdagskrönikör har det inte lätt. Han fruktar att ett maktskifte ska drabba Sverige i höst – och vid blotta tanken ”tar han sig för pannan”, stackar’n.
Själv är han moderat, låt vara förvillande lik Sverigedemokrat. Dvs Vellingemoderat. Han bor där nämligen, krönikören. I kommunen som råkar vara den enda i Skåne utan SD:are i den politiska församlingen. De behövs inte, moderaterna gör jobbet.
Annars skulle man kunna tro att krönikören bor i Malmö. Eller ”Vilda Västern”, som han så kärleksfullt kallade stan igår (igen). Buset härjar ju här, åldringar vågar inte gå ut, sossarna styr och bär ansvaret. Läget är för jävligt, konstaterar den djupsinnige krönikören från Näset. Onsdag efter onsdag, i spya efter spya. Varvat då med diverse uppkastningar om rikspolitiken, företrädesvis eller närmast undantagslöst riktade mot Sahlin, Wetterstrand och Ohly. Det rödgröna ”hotet”.
Själv bävar jag faktiskt lite för mer av det blåbruna. Fast så blir det nog, är jag rädd. Men inte tack vare onsdagskrönikörens propaganda, utan trots den.
Inget ont om Kvällsposten dock. Sex dar i veckan förtjänar den inte att kallas Kvällskomposten.

S E

Sydafrika min dark horse i VM

Det drar ihop sig till fotbolls-VM. Utan Sverige men med svenskar…i alla fall två: Svennis i Elfenbenskusten, Lagerbäck i Nigeria. Ingen skugga på dem – rätt många människor gör vad som helst för pengar.
VM-guldet lär dock hamna någon annanstans. Kanske i Argentina t ex. Spelare för spelare verkar de definitivt starkast, tycker jag. Frågetecknet är väl förbundskaptenen, Diego Armando Maradona. Kan han sitt jobb?
Utmanare finns det hursomhelst gott om. England kan faktiskt vara en den här gången. Tyskland förstås, som alltid. Italien, dito. Spanien, Brasilien…
Kom med nåt nytt, hör jag någon säga nu.
Okej då.
Sydafrika.
Värdnationen brukar alltid gå långt i VM, Sydafrika som gjort goda resultat under förövningarna behöver inte bli något undantag. Anar jag, lite diffust.

S E

Sverige i otakt med Europa

Sverige missar för första gången finalen i Eurovision Song Contest – och Anna Bergendahl går därmed till historien på ett mindre smickrande sätt. Oförtjänt, kan jag tycka. Låten var väl inte sämre än någon annan, inte artisten heller. Men det är som det är; Sverige och svensk smak finns här, Europa finns där ute och människorna i andra länder tycker uppenbarligen inte som vi. No big deal för min del.
Synd bara att själva melodin verkar död. Kanske har alla redan gjorts?
Hursomhelst. Hoppas ”tävlingen” återfår rimliga proportioner nu, den svenska hysterin kring spektaklet har alltför länge varit alldeles förfärlig. Men samma där; det är min personliga uppfattning, Christer Björkman och mediasvansen delar den säkert inte.

S E

Den störste tittade förbi

Veckans snackis här hemma på Söderkulla: Zlatan var på Hydro!
Den omskakande händelsen ägde rum i måndags – och huvudpersonen själv tog bestämt alla med storm. Dvs alla som råkade befinna sig på Hydro just då, i det magiska ögonblicket. Ganska många tydligen, rykten löper ju rasande snabbt nu för tiden. Zlatan, som hade sin lille son i sällskap, gjorde sig heller ingen brådska, snarare tvärtom. Alla med mobilkamera fick det berömda leendet, alla med papper och penna fick den exklusiva namnteckningen.
Zlatans och lillgrabbens egentliga ärende var att köpa glass. Inte en eller två, men väl en låda. Kanske på väg till far/farfar som bor här i grannskapet, vad vet jag.
Tilläggas kan bara att Hydromackens butikschef (själv fotbollsspelare på mer normal nivå) ännu igår var svårt exalterad över det oanade kundbesöket.

S E

Blå löften står på rad

MFF-BP 2-1.
Gott slut på en strålande vårsäsong för MFF - och samtidigt en god början för Alex Nilsson, 17. Debutant i startelvan och tvåmålsskytt! Snacka om succé.
Som forwardstyp – inget annat – får han mig faktiskt att tänka på Rolf Eriksson, stjärnskottet som både tändes och släcktes i 1960-talets MFF. Alex Nilsson är också relativt liten på höjden, också väldigt kompakt byggd. Därtill snabb, stark, målfarlig…ja, påfallande lik en ung Eriksson i hela agerandet.
Tycker i alla fall jag, som var med då när det begav sig för den senare.
Det om det.
Alex Nilsson har förhoppningsvis en lång och stabil karriär framför sig, första avtrycket lovar definitivt mer. Och den ynglar verkligen av sig nu, MFF:s ungdomsakademi. Nilsson, Jansson, Pekalski, Hamad, Durmaz, Rexhepi, Mehmeti…Molins som är född -88 får väl närmast betraktas som överårig i raden av blå pojkar.
Spännande fortsättning följer alldeles säkert. På allsvenskan som sådan, för dess yngsta lag inte minst.

S E

Hockey-VM över...leve fotbolls-VM

Sex minuter kvar av VM-finalen i hockey när jag skriver detta – men matchen är körd, Tjeckien världsmästare. Ryssarna visar ju ingen lidelse, ingen stolthet, ingenting som tyder på att de vill vinna. Mystiskt nog; alla deras s k stjärnor är ju med, alla s k experter har dessutom utropat Ryssland till världsmästare från dag 1 av turneringen.
Tre minuter kvar nu, 2-0 i tjeckisk favör sedan länge. Endast tv-kommentatorn (Holmgren heter han visst) verkar se någon spänning i skeendet på isen, åtminstone ger han sken av det genom att höja tonläget markant vid minsta antydan till rysk målchans. Och se! 2-1 med halvminuten kvar…små, små tecken på tjeckiska nerver. Eller guldfrossa. Eller ren jävla trötthet. Eller allt-i-ett kanske.
Förlåt en klyscha, men slutsignalen kommer bestämt som en befrielse. För Tjeckien. För alla oss som längtar efter fotbolls-VM…

S E

Ett värdigt mästarlag

Inter-Bayern München 2-0.
Fantastisk fotboll - och rätt vinnare i Champions League 2010.
Inter hade allt som Bayern saknade. Försvarsdisciplinen, nervkontrollen, överblicken, kylan. Och så den briljante Milito – Zlatans efterträdare - i frontlinjen. Båda målen var hans verk, för att inte säga mästerverk. Andra fullträffen framförallt…den dragningen och det avslutet i en CL-final var riktigt stor konst.
Inter ett värdigt mästarlag alltså. Diego Milito en värdig matchvinnare. Och över alltihopa lyser förstås Mourinho, det provocerande tränargeniet.
Men nästa år, Zlatan. Då jävlar…

S E

Inter nära - Zlatan fjärran...

Inter eller Bayern München som mästare i Champions League?
Inter, om du frågar mig. Tror inte att mirakeltränaren Mourinho KAN förlora, inte nu när den tyngsta av alla fotbollstitlar står på spel. Ser heller inte hur ett lag som avväpnat självaste Barcelona i semin ska kunna förlora mot någon eller något överhuvudtaget. Så runda bollar finns väl inte?
Men visst, Bayern är kapabelt. Ruggigt bra framförallt i kvartsfinalen mot Manchester United. Inte minst Ribery imponerade då – men han är avstängd nu, missar finalen. Precis som Zlatan…höll jag på att skriva. Grrr, stör mig ännu på att han bytte till rätt klubb i fel tid.
Om det nu går som jag tror ikväll. Inter, 2-1?

S E

Funderingar om fallet Eguren

Jag vill minnas att det var någon gång i höstas. Sebastian Eguren, då ordinarie och framgångsrik mittfältare i spanska Villarreal, slogs medvetslös i en vådlig spelarkollision skalle mot skalle under en tv-sänd ligamatch. I fallet skadade Eguren dessutom nacken illa, stödkrage måste till innan han kunde lyftas upp på bår för vidare transport till sjukhus. En ruggig olycka, bland det absolut värsta jag sett på en fotbollsplan.
Eguren – Sverigebekant genom en tidigare sejour i Hammarby - kom aldrig tillbaka i Villarreals startelva efter den här makabra händelsen. Senare lånades han ut till en italiensk klubb (jag har glömt vilken), dock utan att komma i närheten av sitt forna fotbollsjag där heller.
Huruvida AIK hade koll på läget vet jag inte – min gissning blir nej, det hade inte AIK. Men hursomhelst kontrakterade den svenska mästarklubben Sebastian Eguren inför starten av årets allsvenska. Ett klipp, sades det och skrevs det. Inte utan fog; Eguren kunde förutom proffssuccén i Spanien peka på landslagsmeriter för Uruguay.
Idag framstår ”sensationsvärvningen” som totalt misslyckad; Eguren har spelat blott sporadiskt i AIK och då visat sig vara ljusår från förväntad nivå. Dvs den han höll innan höstens förfärliga olycka.
Jag säger inte att det finns ett samband – men jag kan omöjligt frigöra mig från misstanken.
Är den en gång så lysande fotbollsspelaren Sebastian Eguren medicinskt utredd?

S E

Bitterljuvt Barcaslut för Zlatan...

Zlatan ligamästare igen. Sjunde året på rad, tydligen. Storslaget, möjligen något slags rekord i fotbollsvärlden. Och i vilket fall ett fint minne att ta med sig från tiden i Barcelona.
Den är nämligen över nu, skulle jag tro.
Zlatan fick tio minuter i kvällens avgörande match mot Valladolid, bjöds in först när de mer betrodda stjärnorna redan gjort jobbet. Som vanligt på sistone alltså; utbytt, inbytt, reducerad, degraderad. Om detta kan man tycka si eller så – men jag är helt säker på att Zlatan själv inte ser sig som någon tiominutersspelare. Och precis lika säker på att Barca inte köpt honom för sjukt mycket pengar för att fylla ut bänken.
Därmed återstår bara att gå skilda vägar, i fotboll på den där yppersta toknivån funkar det vanligtvis så. Frågan för Zlatans del är kanske hur hans attraktionskraft och marknadsvärde påverkats av tiden med Barca. Det borde inte vara några problem - 16 mål i ligan och 21 totalt är ju allt annat än fiaskopapper. Risken ligger i slutintrycket, att det består och liksom överskuggar helheten.
För övrigt fyller Zlatan 30 nästa år, hans bästa tid är knappast framtiden. Vi får väl se hur det blir…i min mörkaste fantasi fruktar jag att han överväger en s k Chippenreträtt. Dvs spel i Saudiarabiens ökenliga just for the money. Gud give att jag har fel.
Från det ena till det andra. Tack Kalmar, tack för 1-0 över Helsingborg. Det var kanske inte vad HIF behövde, men väl allsvenskan.

S E

Mitt Mjällby - Blekinges stolthet

Mjällby AIF-Malmö FF 4-2.
Känn på den, blådårar. Blekinge rules, blekingar kan. Fast nu ska jag inte vara sån; själv Malmöbo ända sen 1960-talet har jag lärt mig att aldrig jubla över MFF:s tillkortakommanden.
Men det var nära igår, kan jag säga. Mer än nära.
Där man en gång föddes, där stannar hjärtat för evigt. Eller en bit av det i alla fall.
Fantastisk match av Mjällby, tyckte jag. 3-0 i första halvlek, snudd på överkörning. Lite darrigt sen efter två snabba för MFF, en känsla i mitt inre av att 3-3 och kanske 3-4 blott var en tidsfråga. Men, men. Man ska aldrig underskatta en sillastrybare, ännu mindre elva i stim. Det borde min blekingska själ talat om. Då hade jag sluppit de ångestladdade krypningarna i skinnet, då kunde jag lugnt viftat bort alla otäcka demoner.
Kanske har jag bott för länge i Skåne ändå.
Faktum är ju att Mjällby tog sig samman efter 3-2, att MFF aldrig kom – eller tilläts komma - riktigt nära en kvittering. Detta var nog det mest imponerande av allt, med sillaögon sett. Förmågan att ta tillbaka matchen. Kontrollera den. Och slutligen punktera den genom ett elegant övertidsmål av Nicklasson.
21 poäng nu. Tio till och det allsvenska kontraktet kan vara säkrat. Jag börjar i all ödmjukhet inse att saken är fullt möjlig.

S E

Den grymma idrotten...

Idrotten är grym. Den plattityden tror jag Drott kan skriva under på efter SM-finalen i handboll. Fyramålsledning fyra minuter från slutet, guldet var ju hemma.
Och ändå inte.
Stort av Sävehof att vända det hopplösa underläget. Stort men kanske typiskt. Sävehof har liksom en ingrodd vinnarkultur, särskilt användbar i kniviga situationer. Dessutom finns alternativa matchvinnare, fler än i något annat lag. I Sävehof, endast där, kan halva förstauppställningen vara ”off” – är bara andrauppställningen ”på” märks ingen större skillnad. Ta Emil Berggren, mannen som mer eller mindre avgjorde SM-finalen. Ingen har suttit på bänken så mycket som han under säsongen, ingen kunde bättre visat vad god bredd betyder när det verkligen gäller.
Och så vann Sävehof förstås även damernas final, fattas bara. Partilleklubben är fantastisk, punkt slut.

Kul att det går bra för MFF i fotbollsallsvenskan. Såg matchen mot Åtvidaberg i tv, njöt faktiskt lite av spelet. Smånätt, offensivt och konstruktivt, fritt från tradigt långtjong. Allra bäst – till min glada förvåning! – var nog Elanga. Läckra mål dessutom, Mehmetis Henry-liknande smekning till 1-0 inte minst.
Mjällby kunde jag inte se, däremot. Men hallå, ibland räcker det med resultatet. 2-0 mot Elfsborg! Fy för hondan, det var en överraskning som värmde mig nästan till sinnesrörelse. Och kommande lördag mötas de två…Mjällby och Malmö alltså. Grymt, grymt.
Man borde bestämt bege sig till Blekinge.

S E

Happy end för H 43 - och Lugi

H 43-Tumba 29-27.
Knappa siffror, men faktum är att H 43 säkrade elitseriekontraktet utan någon större dramatik. Tumba var aldrig hotande nära i slutskedet, bara kontrollerat nära. Mer tillät liksom inte matchens särklassige förgrundsfigur, dvs H 43-målvakten Linus Persson.
H 43-laget i övrigt var som tidigare under säsongen. Ojämnt, ihåligt, alltför beroende av ett par tre spelare. Roganovic, Lindqvist, Månsson...21 mål tillsammans den här gången.
Gamle Axnér gjorde två i första halvlek, försvann sedan pga skada. Dock var det han som hissades i segerruset efter slutsignalen, matchen var ju hans definitivt sista i H 43. Att han nu går tvärs över gården för att bli Lugitränare är på sin höjd lite lustigt, föga upphetsande eller kontroversiellt som det hade varit för länge, länge sen.
Dagens Lundahandboll rör sig i en ankdamm, båda klubbarna skvalpar i samma. Gott så. Om det är utvecklande vet jag förstås inte, resultaten på senare år reser väl en del frågetecken därvidlag.
Hursomhelst måste H 43 förstärka spelartruppen till nästa säsong. Lugi har kanske nåt att dela med sig av, som tack för Axnér?

S E

Zlatan får faan inte låna bollen...

Zlatan har det tufft på jobbet just nu. Saknar självförtroende, ser det ut som. Saknar lagkamraternas förtroende, ser det också ut som. Och tränarens. Och supportrarnas. Och proffstyckarnas.
Ja, herre gud. Steget från mest hyllad till mest sågad är verkligen löjligt kort i fotbollens nyansbefriade värld.
Min förhoppning är att Zlatan fortfarande kan skratta hela vägen till banken – men jag är inte säker. Feta pengar i all ära, jag tror han hade föredragit att spela fotboll.
Det får han inte i Barcelona. Inte ens när han är med i laget.
Senast igår kväll, i ligamatchen mot Xerez, såg jag det typiska Barcamönstret upprepas (intrycken baseras här på andra halvlek, endast den visades i tv). Massivt bollinnehav, ”demonstrativt” kortpassningsspel på tio man, målvakten Valdes inkluderad. Men Zlatan utanför, minst delaktig av alla. Tre eller fyra ängsliga bollkontakter blev det bestämt den här gången. Ett par tillbakaspel, någon sidledspassning.
Innan han återigen byttes ut i god tid före slutsignalen.
Strax därpå kunde jag höra tv-kommentatorn Perlskog hojta ”Bojan, Pedro, Messi…alla gör mål. Alla utom Zlatan Ibrahimovic”. Lät nästan lite triumfatoriskt, eller skadeglatt. Men föralldel, jag kan ha missuppfattat tonläget. Även Perlskog måste ju rimligen känna till fakta:
Zlatan har gjort 21 mål för Barca under säsongen. 16 i ligan, 5 i andra exklusiva sammanhang. Därtill har han 10 målgivande assists i protokollet.
Själv tycker jag att det är ganska fantastiska siffror för en spelare som så sällan får låna bollen - och som så ofta blir ifrågasatt av etablissemanget. Han borde inte behöva försvara sig.
Däremot bör han byta klubb, tror jag. Utanförskapet i Barcelona klär honom inte.

S E

Skövde bäst när det gällde

Skövde-Eslöv 31-24.
Hoppsan. Ingen energi i världen hade hjälpt Eslövs handbollsdamer denna afton. Skövde var för bra, helt enkelt. Tempot, skyttet, kontringarna, målvaktsspelet; på alla punkter klasskillnad lagen emellan. Starkt ändå av Eslöv att hyfsa till förlustsiffrorna på slutet – och att pressa Skövde till fem matcher.
Nu blir det alltså en oskånsk men minst av allt otippad SM-final på lördag: Sävehof-Skövde. Låter nästan för bekant vid det här laget. Hoppas Eslöv och Lugi kommer igen nästa år, svensk damhandboll skulle vitaliseras av ett trendbrott på toppen.

S E

Gå för det, Eslöv

Ikväll håller jag tummarna för Eslövs handbollsdamer - Skånes sista finalhopp i SM-striden nu när Ystad och Lugi stupat.
Skövde på bortaplan i femte semin är förvisso inget lätt hinder att forcera. Men inget omöjligt heller, känns det som. Kan tränaren Ola Månsson överföra bara ett uns av sin egen energi på laget, ja då är i alla fall hälften vunnet. Sen får Olssonligan sköta resten; Maria i målet, tvillingsyrran Anna som skytt, kusin Lina som spelmotor. Heja Eslöv!
Apropå handboll såg jag precis att ärevördiga IFK Karlskrona nu ramlat ända ner i avgrunden. Eller division 3, som den kallas på seriesystemsspråk. Detta efter förlust i en avgörande kvalmatch mot Hästö Ungdom.
Fy på sig, Hästö. Sparka på en som redan ligger…

S E

Rot(h)en till Drotts pånyttfödelse...

Gamla fina HK Drott i SM-final!
Jag ska inte säga att jag är lika glad eller rörd som Sydis Halmstadbördige och Drottnördige handbollsexpert Jan Gustafson – men nästan, kanske. Mitt IFK Karlskrona har ju del i det hela, det får man inte glömma. Låt vara en liten del i en långsökt sammankoppling…född bleking har man lärt sig att vara stolt över det lilla, att ta vara på guldkornen.
Mattias Roth t ex. Elithandbollens ende pillemasare (karlskronitiskt uttryck om karlskroniter), nu när Martin Josefsson fått snöret i HK Malmö.
Roth är kanske inte Drotts mest betydelsefulle spelare, mer en sekundär kugge i en välsmord lagmaskin. Vackert så, i ödmjukhetens namn. Två mål gjorde han i avgörande matchen mot Ystad, faktiskt de två mest bejublade.
Av mig i alla fall.
Att tv-kommentatorn Roger Blomquist kallade honom ”Roth från Hästö” kan jag leva med. Mattias Roth började kanske med handbollen där en gång - men det var i IFK han slog igenom och så småningom upptäcktes av Drott. Där han nu, 22 år ung, är inne på sin tredje säsong.
Möjligen slutar den med SM-guld. Sävehof står i vägen, jag skulle inte bli förvånad om Drott grejar det hindret också. Det finns en grundtrygghet i laget som verkar orubblig, en metodik i spelet som kan knäcka den bäste. Och äras den som äras bör: tränaren förstås, coole Ulf Sivertsson.
Final stundande lördag i Malmö arena. Medtag näsduk, Gustafson.

S E

Dramatiken före retoriken

Dagens höjdare: Leif Pagrotzky som Första Maj-talare i Folkets Park.
Skojar bara.
Föredrar handboll på tv. Sävehof-Lugi i femte och avgörande matchen om en SM-finalplats…nog låter det mer spännande än lite mallad S-retorik i parken. Säger jag, gamle sosse, utan att bli röd om öronen.
Tänk om Lugis damer kunde skrälla!
Jag har en vag känsla av att det inte alls är omöjligt. Tror det kan vara en fördel rent psykologiskt att ha vunnit näst sista matchen – vilket ju Lugi gjorde. Vi får se, avkast om knappt en timme.

S E

Strömberg stillar inte min oro

Jag oroar mig för Mjällby.
Det borde jag inte behöva göra, enligt expertisen. Glenn Strömberg och Ola Andersson i tv, Johan Orrenius i KvP. Med flera, med flera. Alla har de hyllat Mjällbys ”vårrus”, alla har de försäkrat att mitt favoritlag kommit till allsvenskan för att stanna. Längre än den här säsongen ut alltså.
Men det är just det som gör mig orolig.
Experter brukar ha fel, nämligen.
Inte alltid. Men ofta.
Mjällby har plockat 14 poäng hittills. Det är okej, över förväntan. Problemet är att 14 poäng aldrig räckt för nytt kontrakt…och att trenden redan verkar vara vikande. Djupt rotad i verkligheten har jag därför forskat lite i vad som brukar krävas för att undgå nedflyttning.
Svaret är: runt 30 poäng.
16 kvar, med andra ord. 21 matcher att knapra på. Det kan så klart låta betryggande. Lugnt, fint och ofarligt. Men faan vet. Två raka 0-1-förluster nu, envis måltorka för Ekenberg. Och Göteborg hemma härnäst, ett Göteborg som liksom MÅSTE vinna. Och därefter Trelleborg borta, ett Trelleborg som liksom MÅSTE vinna ännu mer.
Plus då den allsvenska historiken i sig - hängande som ett spöke över just Mjällby AIF.
Ja, ja. Kalla mig självplågare. Hellre det än expert.

S E

Trist när farhågor besannas

Barcelona-Inter 1-0.
Ibland känns det bara tråkigt att få rätt. Redan i fjol somras skrev jag här på bloggen om riskfaktorn i Zlatans val av ny klubb för att äntligen få vinna ”den där jävla Champions”. Att han kanske lurade sig själv. Att Barca redan vunnit Champions league 2009 och att inget lag nånsin lyckats göra det två år på rad. Jag skrev t o m att mästarlaget 2010 nesligt nog men mycket väl skulle kunna heta - Inter.
Nu är vi inte där ännu, Inter har att betvinga Bayern München i finalen och det blir kanske inte så lätt. Men Barca är borta, Zlatans vackraste fotbollsdröm krossad.
En gång för alla, är jag rädd.
Därmed inte sagt att han borde stannat i Inter. Självklart inte, när han inte ville. Den djärve strävar uppåt, den fege nöjer sig.
Sen är det så klart en bister sanning att Inter blev ett bättre lag - och Barcelona möjligen ett sämre, i och med transfern. Zlatans personliga skuld till detta kommer säkert att stötas och blötas i medierna framöver…när facit föreligger brukar ju expertisen ha julafton.
Själv tycker jag det vore intressantare att belysa lagmaskinen Barcelonas tillkortakommande mot Inter. Det eviga småpassandet hit och dit, det kompakta bollinnehavet som något av ett självändamål. Ett slags förnedringsfotboll gentemot motståndaren - som faktiskt vändes i självförnedring mot just Inter.
För att Inter var så rasande skickligt i spelet utan boll?
För att Barcamodellen är sönderläst, körd och kaputt?
Både och, misstänker jag själv.
Nu fattas det bara att Barcelona sumpar även ligaguldet. Gud förbjude.

S E

Sorry Zlatan - fördel Inter...

Timmar kvar till avspark. Barcelona mot Inter, matchen alla snackar om. Kan Barca vinna med 2-0 på beställning? Mot de flesta lag – ja. Mot Inter – tveksamt.
Tror jag, såhär på förhand.
Inter imponerade stort i första mötet, låt vara att 3-1-målet var klockren offside och borde underkänts. Men det var mäktigt att se hur laget liksom kontrollerade Barca rent spelmässigt. Hur Messi plockades bort. Hur Zlatan raderades ut. Hur passningsvägarna stängdes för Xavi. Pressen, bollvinnandet, omställningarna. Viljan! Personifierad inte minst av magnifike veteranbacken Zanetti.
Okej. Ny match ikväll. Hundratusen galna spanjorer på Camp Nou. Vet inte om, eller hur, det bekommer Inter. Och domaren. Mitt grundtips blir att Barcelona slås ut – med en from förhoppning att jag har fel.
För Zlatans skull.

S E

Inte ens Mjällby kunde...

Mjällby-HIF 0-1.
Sautan me, på ren blekingska. Inte bara jag hade mått bättre av ett annat resultat, hela allsvenskan hade gjort det. Fast det skiter förstås Helsingborgs fotbollsvänner i – med viss rätt. Gissar dock att de är lika förvånade som alla andra över HIF:s framfart. Lite lyckligare bara. Ikon-Henke är väl redan glömd, skulle jag tro. Av resultaten att döma går det ju lika bra med Sundin.
Fel, inte lika bra. Det går bättre. Åtminstone så här långt.
Sju segrar på åtta matcher, förlustnollan intakt, ynka två mål insläppta; undrar om något lag i modern allsvensk tid raketstartat seriespelet så som HIF gjort nu. Jag tvivlar.
Därmed inte sagt att HIF redan vunnit allsvenskan 2010. Men det blir onekligen allt svårare att vifta bort hotet. Eller möjligheten, om man hellre vill.
Förresten skulle vi haft en straff mot HIF, det syntes ju tydligt i tv. Bannade domare.

S E

Allsvenskan ber för Mjällby

Kan Mjällby rädda fotbollsallsvenskan?
Tidigt väckt fråga kanske, men visst vore det bra om Listerlandets stolthet kunde stryba Helsingborg ikväll. Tabelltoppen behöver tajtas ihop lite, HIF är ju redan loss med några lätt obehagliga pinnar. Så vill vi inte ha det, vi som gillar spänning och dramatik.
Apropå allsvenskan är det kärva tider för dess främsta tränarikoner. Jag tänker på Nanne Bergstrand i Kalmar och Tom Prahl i Trelleborg. Har deras ”bäst före” gått ut? Eller är det materialet som inte håller måttet? Det ena med det andra?
Vi får väl se framöver om läget ljusnar, säker är jag inte.
Heja Mjällby.

S E

Diego den fege och smarte

En av mina absoluta favoritspelare i den internationella toppfotbollen har länge varit Diego Forlan. Uruguayanen i Atletico Madrid, tidigare i Villarreal och Manchester United. Den notoriske målskytten. Förra säsongen vann han skytteligan i la liga, den här säsongen gör han färre mål fast fortfarande fler än de flesta. 17 just nu i ligaspelet - Zlatan t ex står på 15. Typiskt nog var det också Forlan som avgjorde torsdagskvällens Atleticomatch mot Liverpool i Europa league.
Det som fascinerar mig mest med Diego Forlan är hans spelstil, hans sätt att föra sig på planen. Där andra spelare går in i närkamper, där går han ur. Där andra forwards gärna utmanar en försvarare, där släpper Forlan bollen ifrån sig snabbare än ögat. Mannen är oåtkomlig för en tackling – och tacklar heller inte själv någon, helt adekvat. Därmed undgår han skador samt gula och röda kort…om inte till hundra procent så nästintill.
Diego Forlan är ”anti”. Lite av en kuf i dagens dobbarna-före-fotboll. De fria ytornas man, om man så vill.
Somliga skulle säkert kalla honom lyxlirare. Eller fegis. En sån som inte ”gör jobbet”, för att använda en populär tränarterm. Atleticos nye tränare verkar också ha svårt att förhålla sig till ikonen; häromsistens petade han honom ur startelvan, i flera ligamatcher har han bytt ut honom i förtid. För att sedan tvingas inse att allt är förlåtet – ingen annan i laget gör ju det där som faktiskt är en jävligt viktig del av det s k jobbet.
Målen.
Som sagt, jag gillar Diego Forlan skarpt. Bland alla fotbollskrigare i blåställ är det skönt med någon som tassar runt i skräddarsydd smoking.

S E

En feltippare spekulerar...

Först HIF-MFF. Sen Inter-Barcelona. En härlig fotbollskväll att se fram emot.
Skånederbyt tror jag faktiskt att MFF vinner. Så himla bra kan väl inte HIF blivit bara för att Henke slutat – eller? Kul att Pontus Jansson tydligen får chansen i MFF:s startelva, killen har alla förutsättningar att lyckas.
Vad gäller Champions leaguesemin säger hjärtat Barca - och magen Inter. Tyvärr. Man vill ju inte att det ska gå åt h-e för Zlatan men jag är rädd för det.
Allt garderat med kryss…

S E

Bättre förr på den politiska arenan

Ponera att allsvenskan klövs på mitten och lagen delades upp i två allianser. Storstadsblocket å ena sidan, landsortsröran å den andra. Typ.
Intressant?
Inte särskilt, om jag får säga det själv. Snarare fånigt. Och dessbättre utopiskt.
Det är det som skiljer fotbollen från - politiken.
Där är allianser som bekant ett etablerat faktum, enskilda ”lag” ett minne blott. Jag tycker det är sorgligt. Fegt. Uppgivet. Dessutom osportsligt: i den ena alliansen finns fyra lag, i den andra tre. Längst ute på högerkanten spökar så en uppstickare som alla skyr…alla utom de ”främlingsfientliga” och en ”neutral” författarjournalist på Sydis.
Jag som hade lovat mig själv att aldrig säga ”det var bättre förr” känner att jag nog ändå måste säga det förbjudna.
Svensk politik var bättre förr.
På ideologiernas tid. När partierna stod upp för nåt eget. När alternativen var tydliga och debatterna klargörande. När höger var höger och vänster var vänster och centern något ganska sympatiskt eller osympatiskt mittemellan.
Då när Sossarna var ett stort och starkt parti för de små och svaga – och Moderaterna ett småttigt och svagt för de stora och starka. Då när partiledarna med fullt fog kunde kallas färgstarka profiler. Ja, inte alla men många.
Känns länge sen idag.
Ur led är tiden. I fas är blockpolitiken. Allt för Makten.
Tacka vet jag fotbollsallsvenskan.

S E

I huvet på en Söderkullabo

Åskmoln kände man ju till. Askmoln var nåt nytt. Väl så läskigt, faktiskt. Och apropå det: inte kunde jag ana att en flytt från Hermodsdal till Söderkulla skulle betyda att man lämnade askan till förmån för elden. Skottlossning och mordförsök nu igen, suck. Snart är väl hela området besudlat av skam och förlamat av skräck, det är för jävligt.
Fast mest synd är det kanske om illbattingarna själva. Skyddsvästar som vardagsplagg, döden som vardagshot. Hur kul är det att leva ett sånt liv?
Den som kan övertyga de stridande falangerna om civilisationens fördelar vore värd en konstnärslön.

S E