Äntligen en "lovande" förlust

HIF Karlskrona fortsätter förlora i handbollsligan, men igår mot Kristianstad på ett ganska hoppfullt sätt. 24-29 efter ledning i paus och utan obligatorisk genomklappning i slutet. Trots att Lars Möller Madsen inte var med. Eller tack vare, möjligen. Den store dansken gör förvisso sina mål men modern handboll är så mycket mer än råskytte. Tempo t ex. Försvarsarbete. Rörlighet, smidighet. Coaching, inte minst. I HIF Karlskrona har tränaren Kalle Lång valt att coacha "bort" en allsidig spelare som Johannes Sandgren till förmån för just Möller Madsen (och även andra). Så är i alla fall intrycket utifrån: mycket bänk för Sandgren, mest sporadiska inhopp som straffläggare. Från nyckelspelare till komplementspelare - och knappt det. Vet inte vad Lång haft för skäl eller bevekelsegrunder, har inte den inblicken. Vet bara att han tvingades tänka om igår, i Möller Madsens frånvaro. Och att Sandgren gav mig "vann på kvarn" när han väl kom in: betrodd och spelad är han fortfarande HIF Karlskronas bästa nia. Dessutom tio år yngre än Möller Madsen. Säkert tjugo kilo lättare också. Ovidkommande detaljer, ja - inget av detta borde dock diskvalificera Sandgren från att konkurrera på sjyssta villkor. Ett annat glädjeämne i gårdagens "lovande" förlust var målvaktsspelet. Äntligen, liksom. Vladan Abramovic räddade fjorton skott, ett säsongsrekord med råge plus extra allt. Om sedan Kristianstad gick på 30, 40 eller 50 procent av sin fulla kapacitet förmäler inte historien. Lika bra att inte veta. Själv ligger jag runt 50 just nu, om det kan intressera.

Snabbverkande vaccin...

Tog influensasprutan häromdan. Effekten blev s a s omedelbar. Redan idag ligger jag däckad med något som är misstänkt likt influensa. Hostattacker, serienysningar, feber, ont i hela jävla kroppen. En vrakspillra av allt som även i generös mening kan definieras normal mänsklig varelse. Funderar på att starta ett upprop, det ligger ju i tiden. Kanske är vi många som drabbats?

Skakande upplysningskampanj

Sverige. Ett land av bockar, tjurar och svin som tröfflar runt i okontrollerad brunst och förvandlar kvinnor till viljelösa offer. Det är en förfärlig bild som avtecknas i MeToo-kampanjen. Upprop på upprop, våg efter våg...snart finns inga yrken eller kulturinstutitioner kvar där kvinnor inte utsatts för tafs, kladd, kränkningar, våldtäkter av manligt äckelpäckel. Själv känner jag mig lite tagen på sängen. Kunde inte tro att Sverige skulle ligga i framkant även i detta avseende. Att just de svenska männen - inte alla, men nästan alla - hade ett latent sexmonster i sig. Eller att de svenska kvinnorna - inte alla, men nästan alla - saknade förmåga att värna sin personliga integritet. Man har varit naiv, det är bara att konstatera.

Målvaktsfritt i handbollsligan...

Bra jobb och ett sällan skådat målkalas av HK Malmö ikväll. 37-32 i Skövde, grepp om matchen från början till slut. Och sex mål av Simon Nyberg, minsann. Bänknötare kan, bara de får chansen. Även Möllerström antecknade sig i målprotokollet - och i Beutlers frånvaro fick unge Erik Helgsten tillfälle att visa sin talang som burväktare. Kul att Tönnesen går utanför ramarna i sin coaching, det är vi några som väntat på. Och i Karlskrona fortsätter bedrövelsen. Tiomålstorsk mot Lugi ikväll, 23-33. Ännu en gång med handduk hängande på egna målribban...istället för målvakt alltså. Faktum är att HIF Karlskrona är så uselt nu att det gör ont bara att läsa ett matchprotokoll.

Hands up för prisad duo

Guldbollen till Andreas Granqvist, Diamantbollen till Kosovare Asllani. Utmärkta val, ingen kan vara mer nöjd än jag. Duon täcker s a s in fotbollens alla delar. Han försvarsresen. Kämpen, pådrivaren, grov snarare än fin i kanterna. Hon en offensiv kraft. Teknisk, konstruktiv, liten i formatet men stor i förmågan. Två föredömen i svensk fotboll, var och en på sitt sätt.

Granqvist är mannen

Inför kvällens fotbollsgala i tv4: hoppas Andreas Granqvist får Guldbollen. Inte för att han är Sveriges bäste fotbollsspelare - sådant kan alltid diskuteras - men väl den mest betydelsefulle under 2017. Kapten i landslaget, en rese i det lyckosamma VM-kvalet, ett föredöme i inställning och attityd. Aldrig under 100 procent, liksom. Går juryn på dessa egenskaper bör Granqvist vara given...väger man in teknisk briljans o dyl kan Forsberg kanske konkurrera. The one & only Z vågar man nog räkna bort den här gången. Eller? Många skulle säkert fortfarande definiera honom som Sveriges bäste fotbollsspelare. Även jag faktiskt. Men ställer man sig utanför landslaget och dessutom råkar gå skadad större delen av året, då SKA man inte vara med i diskussionen. Så heja Granqvist, han är mannen som verkligen förtjänar den gyllene bollen.

TFF:s bragdartade prestation

Jönköping Södra-Trelleborgs FF 1-1. TFF tillbaka i fotbollsallsvenskan! Det är så förbannat bra gjort att jag har svårt att finna orden. Får man säga minibragd? Och Patrik Winqvist, tränaren. Jag skrev om honom i Sydsvenskan när han var en ung Arlövspåg som ville bli domare, tror det var nån gång på 1990-talet. Hans farbror (?) Stefan dömde ju i allsvenskan, Patrik drömde om att gå i samma spår. Nu är han där, fast som tränare. Gud vet vad som hände på vägen, men kul är det. Och så Dino Islamovic, min specielle favorit bland spelarna. Malmökille med MFF-förflutet, som flera andra i detta TFF-lag. Lite karismatiskt kaxig, Zlatan light liksom. Vilket fantastiskt mål han gjorde idag, det som gav 1-1 och kylde av Jönköping i snöyran. Välkomna in i värmen, Dino och Patrik och hela beundransvärda Trelleborgs FF.

Fördel TFF - men inget är givet

De flesta verkar vara säkra: Trelleborgs FF går upp i allsvenskan igen. Själv är jag inte lika övertygad. Sant är att 2-0 hemma ger ett bra utgångsläge inför dagens bortaretur mot Jönköping Södra. Bra, men långtifrån kassaskåpssäkert. Kan TFF göra 2-0 på Vångavallen så kan JSödra göra detsamma på Stadsparksvallen...åtminstone om motivationen finns där fullt ut. Vilket man får förmoda, även fast omständigheterna kanske stör. En tränare som slutar oavsett, vissa spelare på väg ut, någon viktig kugge som är avstängd. Mer harmoniskt i TFF, av allt att döma. Jag tror jag säger som legendariska tv-oraklet Putte Kock nog skulle ha sagt: fördel Trelleborg, garderat med Jönköping.

"Fel" publiksiffra, Sydis?

I sin outtröttliga iver att fjäska för damfotbollen glömmer Sydsvenskan att redovisa publiksiffran vid gårdagens möte mellan FC Rosengård och Chelsea i Champions league. Kanske för att den inte står i proportion till spaltutrymmet? Hursomhelst. 1358 personer var på plats. Generande få men samtidigt anmärkningsvärt många, skulle jag nog säga. Pantern som spelade hockey igår hade inte ens hälften, och handbollen här i stan har ytterst sällan fyrsiffriga åskådartal. Ska man däremot jämföra fotboll med fotboll, t ex FC Rosengård med Malmö FF...ja, då framstår ju 1358 som en smygare i rymden. Och det blir liksom inte en brakare bara för att Sydis väljer att lägga locket på. Men det var ju roligt att "avtalet" är i hamn, att tjejerna nu får lite bättre betalt för sin fotbollskonst. Frågan är bara vad riddaren på Sydis ska skriva om då. Jag kan bjuda på ett tips: hockeydamerna. De brinner också för sin sport, tränar och ligger i. Och spelar matcher inför nära och kära. Utan att få ett nickel, såvitt jag vet. I alla fall inte jämfört med de räliga herrarna. Shoot, Fiman, shoot.

Sverige trea - i Norden

Island. Danmark. Sverige. Förlåt om jag stör den svenska glädjeyran - men så måste man nog rangordna de nordiska länder som kvalat in till nästa års fotbolls-VM. Island vann sin grupp före t ex Kroatien, Danmark gjorde osannolika 5-1 på Irland i den avgörande playoffmatchen igår kväll. Det normaliserar i någon mening Sveriges "mirakel" mot Italien. Om man nu ska jämföra, vilket man kanske inte ska. Mellan Danmark och Sverige ser jag f ö vissa likheter. Danskarna har sin Emil Forsberg i Pione Sisto och sin Andreas Granqvist i Simon Kjaer. Därutöver en massa lojala arbetshästar, ständigt redo att "bära vatten". Sen finns en skillnad också. En gigantisk. Christian Eriksen. Sverige har verkligen ingen av den kalibern, inte många andra nationer heller. Eriksen är världsklass. Tremålsskytt igår, outstanding som nästan alltid. Svårast att förklara är det isländska undret. Jag ser ingen stjärnglans, ingen elegans eller genialitet överhuvudtaget. Bara långa inkast och ursinnig attityd. Och det räcker, laget verkar närmast omöjligt att betvinga. Kan vara vår tids största fotbollsgåta.

Seger som krympte - och väckte frågor

Man blir bekväm med åren. Någon bättre ursäkt har jag inte för mitt svek mot HK Malmö igår kväll. Såg alltså matchen mot Guif i tv, valde bort cykelturen till Baltiska hallen. Och tänker därför inte hacka på publiksiffran som visst låg nånstans kring 580, därvidlag gjorde jag mig ju medskyldig. Vet heller inte om jag vill hacka på Malmötränaren Stian Tönnesen, hans lag vann trots allt matchen med 27-24. Men jo, lite "hack" får det bli. Att lufta alla bänkspelarna på en och samma gång...hur smart é dé? Det var vad Tönnesen gjorde sista tio, säkert i all välmening. Resultatet blev dock förödande: 0-8, en utklassningsseger som gick upp i rök. Onödigt, osmart, taskigt mot de unga killarna, tycker i alla fall jag. Talanger utvecklas i sällskap med "etablissemanget", knappast genom att släppas ut vind för våg i flock. Och så himla svårt kan det väl inte vara att fördela speltid? Varför skulle inte Lidbeck och/eller Tim Hilding kunna få åtminstone ett par anfall per halvlek i varje match? Vad kan hända? Möllerström och Nyberg på kanterna likaså. Coaching efter läge, liksom. Ingen ska inbilla mig att HK Malmös väl och ve står och faller med att Jim A och Fredrik P spelar 60 minuter match efter match, det vore ju närmast ett svaghetstecken. Vill man ha utveckling bör man nog se till att slussa in framtidsmännen med något slags eftertanke - och det såg jag inte att Tönnesen gjorde igår. Om man nu får lov att ha lite synpunkter från en tv-fåtölj.

Miraklet i Milano

Italien-Sverige 0-0. Sverige till VM! Inte Italien. Här hemma landslycka, där borta landssorg. Fotboll är grymma saker, större än livet tror jag någon har sagt. Det är därför den svenske lagkaptenen Andreas Granqvist - kämparnas kämpe i Janne Anderssons fantastiska kollektiv - gråter som ett barn när dramat är över...och alla vi som är mänskligt blödiga gråter med. Vilken kväll! Vilken match! Vilka scener efter slutsignalen! Sånt här spar man i minnenas skattkammare för överskådlig tid. Sverige nollar Italien två gånger, bara en sån sak. Förresten. Nån som minns en oumbärlig lirare vid namn Zlatan Ibrahimovic? Inte just nu, vá?

Ett lag som "kan"...men inte förmår

Målvaktsspel. Försvarsspel. Fotarbete. Tempo. Spelmetodik. Självinsikt. Begriplig coaching. Allt detta utmärker ett elitlag i handboll - och allt detta saknas i HIF Karlskrona. Därför ser det ut som det gör. Fem ynka poäng på tretton matcher, över 30 insläppta mål varje gång utom vid de två tillfällen man lyckats vinna. Ett horribelt facit. Idag såg jag laget förlora mot RIK, 29-34. Snälla siffror: RIK ledde med elva, slog av på takten när utklassningen var verkställd. Före matchen hörde jag en intervju med HIF Karlskronas s k stjärna Lars Möller Madsen och det lät precis som vanligt: "släpper vi in max 25 kan vi vinna matchen". Med ett tillägg om att "spelar vi som vi kan i 60 minuter kan vi slå alla lag". Det är där det liksom brister i självinsikten. Kollar inte HIF Karlskrona på sina egna resultat? Tror Madsen och övriga på vad de säger? Laget har ju haft tre år i elitserien på sig att visa vad det "kan"...eller cirka 80 matcher till dags dato. Jag och hela handbolls-Sverige väntar än. Det enda vi ser är ett lag som INTE kan. Och en tränare som ränner omkring med taktiktavla. Hallå, det är för faan basketcoacher som håller på med sånt. Slutligen: i mitt förhandstips av årets handbollsliga satte jag HIF Karlskrona som nästjumbo. Jag inser nu att det var alldeles för optimistiskt.

En kväll för behärskat vemod

Örgryte-Mjällby 3-1. Tur man är gammal. En sån här kalldusch hade jag inte uthärdat i yngre dar. Mjällby leder 1-0, har superettanplatsen som i ett sillagarn med knappt tjugo minuter kvar. Då gör Öis 1-1. Inga problem det heller, oavgjort räcker. Men med några minuter kvar, jag har glömt hur många, kommer 2-1-målet som tar den förbannade matchen till förlängning. Och där avgör Öis i SISTA minuten. Genom Hakeem Araba. Han, av alla. Ingen fotbollsspelare i världen har representerat lika många klubbar som den mannen. Korttidskontrakt överallt, mer eller mindre odugligförklarad. Denna lördag dög han till att sänka Mjällby, den drummelen. Stort för honom, större för gamla anrika Örgryte IS som visst firar nåt 130-årsjubileum i år om jag hörde rätt. Det var ungefär så gammal som jag kände mig just vid slutsignalen. Nu, några timmar senare, är jag behärskat vemodig. Lider med Mjällby, mitt lag. Detta var inte rättvist - men vem har sagt att fotbollen ska vara rättvis? Däremot går livet vidare. Även i orättvisa stunder, faktiskt. Det är sånt man lär sig med åren.

Ett litet steg mot VM

Sverige-Italien 1-0. Ena benet i VM? Kanske inte, men absolut ett bra läge inför returen på måndag. Om nu inte turkvoten tömdes: Sveriges mål vallades in av en italiensk back, strax därefter räddades Robin Olsen av stolpen. 0-0 eller möjligen 1-1 låg i matchbilden, tillfälligheter ville annat. Taktiskt dock en storartad insats av Sverige, försvarsdisciplinen närmast fullödig. Mot ett Italien som inte längre är vad Italien en gång var. Lite försiktigt optimistisk vågar jag allt vara efter kvällens match...

Underskatta aldrig en sillastrypare...

Mjällby-Örgryte 2-1. David Löfqvist, den olyckan. Först drog han in en fantastisk frispark till 2-0, sedan satte han sitt lag på pottan genom en korkad utvisning tidigt i andra halvlek. Örgryte hade förvisso reducerat redan då men en man kort fick Mjällby ägna återstoden av matchen till försvar, anfallsspelet dog. Synd. Första halvlek visade vad laget förmår i den delen, 2-0 där var närmast i underkant. Nu väntar en oviss retur i Göteborg på lördag. Utan Löfqvist som helt adekvat är avstängd. Tror dock inte han är oumbärlig, utom som frisparksskytt möjligen. Det bekymrar mig mer att Örgrytes rutinerade manskap nog lärde sig en läxa igår: underskatta aldrig en sillastrypare. Jag lärde mig f ö också en läxa: överskatta aldrig en domare. Alltför många domslut gick Örgrytes väg, bl a det som föregick reduceringsmålet. Hallå, det var kval till superettan, elitfotboll liksom. Då ska man inte blåsa frispark för struntsaker, framförallt inte i sned fördelning. Utvisningen däremot var korrekt. Tror jag...den undermåliga tv-produktionen tillhandahöll inga reprisbilder, inte ens på syndabockens frisparkspärla. Märkligt.

Alla har vi en "drömelva"

Det ligger i tiden att utse Årets allsvenska drömelva. Alla gör det så varför inte MeToo. Håll till godo...fritt ur ett skröpligt minne. Mv: Peter Abrahamsson, Häcken. Backlinje: Anton Tinnerholm, MFF, Sotiros Papagiannopoulus, Östersund, Jonas Olsson, Djurgården, Behrang Safari, MFF. Mittfält: Johan Blomberg, AIK, Faoud Bachirou, Östersund, Anders Christiansen, MFF, Omar Kaddahri, AFC. Anfall: Saman Ghoddos, Östersund, Kalle Holmberg, Norrköping. Avbytare: Pontus Dahlberg, Göteborg (mv), Rasmus Lindgren, Häcken, Nils-Erik Johansson, AIK, David Batanero, Sundsvall, Romario, Kalmar, Henok Goitom, AIK. Tränare: Graham Potter, Östersund, Özkan Melkemichel, Djurgården (dubbelkommando). Uttagningen bygger lika lite som någon annans på vetenskaplig grund, det är viktigt att komma ihåg. Om så vore hade spelare som Källström, Magnus Eriksson, Rosenberg, Berget, Ken Sema m fl naturligtvis pockat på plats. Se laget som ett urval av mina personliga favoriter - och så skall det väl vá med en "drömelva"?

Älskvärd Malmötriumf

Redbergslid-HK Malmö 19-20. Dragkampshandboll! Segt, jämnt, oskönt, fysiskt, målsnålt...och olidligt spännande. En match att hata eller älska, själv röstar jag för det senare. Otroligt starkt av HK att komma ut från dramat som vinnare. Marginalerna var liksom mindre än små, alla vänner av rättvisa hade nog föredragit ett oavgjort. Men HK visade vad tillgången på två högkaratiga målvakter betyder. Beutler inledde sådär, Saeverås kom in och gjorde en andrahalvlek bortom vett & sans. Sex ynka bollar släppte han förbi sig i flödet av spektakulära räddningar, RIK-spelarna verkade närmast paralyserade. Deras egen målvaktstalang Thulin var i princip lika fenomenal han - men till slut alltså "en boll sämre". Tunga två poäng för HK Malmö, imponerande vilja. Måste bara nämna två outsiders som var grymma i försvarsspelet: Kassem Awad och Hampus Nygren. Härliga karaktärer!

Grattis Bois - Heja Mjällby...

Nej, ingen serieseger för Mjällby. Landskrona stod pall - och jag rättar gärna in mig i gratulationsledet. Rätt lag vann: Landskrona ledde söderettan från start till mål, darrade lite på slutet, men gjorde i stort en mycket övertygande säsong. Kul för tränaren Agim Sopi som jag gillat ända sen han var långhårigaste backen i Croatia nån gång på 1990-talet...och kul förstås för fotbollen att gamla anrika Bois återvänder till Superettan. Mjällby får ta kvalvägen. Mot Örgryte. Hu, vá svårt. Det enda som talar för Mjällby är väl simpel psykologi: laget kommer från en positiv trend medan Örgryte kommer direkt från kallduschen, nerputtat under kvalstrecket i allra sista omgången. Sånt kan ha viss betydelse. Spelare för spelare ska dock Örgryte vara klassen bättre, dessutom har man plockat in en f d förbundskapten i kostym som tränarresurs. En anledning så god som någon att säga heja Mjällby.

Nybörjarprotokoll, HIF Karlskrona

Uppryckningen blev kort för HIF Karlskrona i handbollsligan. Om nu segrar mot två bottenkonkurrenter plus en gratispinne mot ett oskärpt Ystad ska kallas uppryckning. Hursomhelst är laget tillbaka i påsen. Slagpåsen, närmre bestämt. Tio mål back hemma mot Sävehof igår, 21-31. Statistiskt sett helt normalt: på tre års spel och "tusen" chanser i högsta serien har HIF Karlskrona aldrig varit i närheten av att hota de "stora" lagen. Inte när de senare brukat allvar. Ett matchprotokoll liknande gårdagens har jag dock aldrig skådat. Skott utanför, passmiss, bolltapp, regelfel...var och varannan rad är kryddad med sånt. Som om spelarna vore nybörjare, tränarna glada amatörer. HIF Karlskrona var otroligt nog ändå med till 5-5 - men tio minuter senare stod det 6-16. Målvakterna tog som vanligt nästan inte ett skott och Sandgren - en av få som håller kvalité - satt ännu en gång på bänken matchen igenom, oklart varför. Samtidigt hände det saker i Kungsbacka: Aranäs slog Ystad med 24-19. Sensationellt? Nja. Snarare sympatiskt. Ystad har ju på senare år utarmat Aranäs på både spelare och tränare, kanske var det bara dags för en liten återbetalning.