Brasiliansk guldglans

Brasilien-Spanien 3-0. Detta var förvisso bara Confederation's Cup, en mindre betydelsefull förövning till nästa års VM. Men vilken makalös finaluppvisning av det brasilianska laget! Jag vågar redan nu påstå att ingen kommer att kunna röra dem i VM heller. Hemmaplansfavören, det fanatiska stödet från publiken, trycket på domarna, det imponerande lagbygget och den individuella skickligheten; allt talar för Brasilien. För Spaniens del var detta en ny smäll i nyllet, påminnande om den Barcelona råkade ut för mot Bayern München i Champions league. Småpassandet och cirkeltricksandet duger inte längre, högintensiv press och blixtrande snabb omställningsfotboll betaler sig bättre. Förutsatt förstås att de rätta spelarna finns. Tyskarna visade det i CL, brassarna ännu mer nu. Och Neymar bjöd på blott två eller tre filmningsförsök den här gången, det var upplyftande att se. Killen är ju helt fenomenal annars, hans 2-0-pärla i nättaket bland det värsta jag sett. Som sagt: Brasilien tar VM-guldet 2014, allt annat vore sensationellt.

Alla har inte knäna...

Mjällbys MFF-lån Jasmin Sudic har en befarad korsbandsskada. Beskedet känns lika väntat som sorgligt; det är svårt nog att komma tillbaka från en korsbandsskada, har man som Sudic lyckats komma tillbaka från två är det snarast en tidsfråga innan den tredje inträffar. Vissa spelare har helt enkelt inte knäna för elitfotboll, det tror jag vilken ortopedläkare som helst kan intyga. Så om nu "befarad", som brukligt, byts ut mot bekräftad efter vederbörlig röntgen är karriären definitivt över för Sudic. Vid 22 års ålder. En personlig katastrof - i det korta perspektivet. Långsiktigt kan Jasmin Sudic kanske finna en ny roll, en ny mening med fotbollslivet. Ledare, tränare, agent, tv-expert; för en ung man med stil och klass finns där en del att välja på. För Mjällby AIF:s del är det svårt att säga vad skadan får för konsekvenser. Klart är att Sudic gjort en hygglig vårsäsong i Maif, dock ingen succé vilket Kvällsposten ger sken av idag. Mjällbys backlinje har läckt som ett såll - 22 insläppta på tolv matcher - och alldeles oskyldig till det är han väl knappast, den olycksdrabbade MFF-talangen. Sannolikt kommer han att ersättas av den eviga hjälpgumman Cederberg, allt enligt den numera gällande Mjällbydevisen "man tager vad man haver". Annars vore ett lån av AIK:s utfryste Robert Åhman-Persson en nåd att stilla bedja om - men det gaur väl inte?

Sundhages väntade "bomb"

Jomenvisst. Det blev som jag misstänkte: Therese Sjögran kom med i Pia Sundhages EM-trupp. Trots att hon inte spelat en hel fotbollsmatch sedan i fjol nån gång. Trots att LDB-tränaren Eidevall gjort sitt bästa för att hon inte skulle komma med...spelare som inte anses platsa i klubblaget brukar naturligt nog också försvinna ur landslagsdiskussionen. Men Sundhage är blödig, tror jag. Mån om sina veteraner. Förtjust i Sjögran, för snäll för att lämna henne utanför truppen. Nu lämnas någon annan utanför istället, oklart vem. LDB:s Elin Rubensson kanske? Hursomhelst lär det inte påverka startelvan; skulle Sjögran ingå i den kan vi verkligen tala om bomb. Att hon kom med i truppen är möjligen värt ett höjt ögonbryn, inte mer.

Slinker Sjögran med?

Nu om en liten stund presenteras den svenska landslagstruppen till EM i damfotboll. Ska bli spännande och se om Therese Sjögran kommer med. LDB-ikonen är ju nästan bortglömd numera - men kanske inte av Pia Sundhage? Snart får vi svaret, jag skulle inte bli helt förvånad om Sjögrans namn återfinns bland de nominerade. Däremot skulle jag bli glad. För hennes skull. Anar att hon kämpat som faan efter korsbandsskadan för att hinna ikapp sig själv och få chansen. Jag tycker hon vore värd den, en Sjögran i någorlunda form är fortfarande det här landets bästa damfotbollsspelare.

Köp lotter, MFF

MFF-Elfsborg 2-1. Med den turen MFF har kan det bli guld i höst. Jag säger inte att Rantie ruffade sig fram till det avgörande målet - men jag svär på att nio domare av tio hade ansett det. Den eden bygger jag på minnesbilder av exakt liknande situationer i ett otal matcher genom åren. Kvällens domare, vad han nu hette, var liksom undantaget som bekräftar regeln. Därför tre nya poäng till MFF och förstärkt slagläge i toppstriden. Mjällby däremot. 2-4 i Göteborg, AIK borta nästa gång. Längre än så vill jag inte tänka, då får jag bara ont i magen.

Ronaldo har fått sin överman

Trodde att Ronaldo i Real Madrid var oslagbar som filmare. Nu vet jag bättre. Den här nye brassestjärnan Neymar slår honom med hästlängder. Hade domarna följt regelverket skulle han blivit utvisad i varenda match. En filmning gult kort, två filmningar rött kort. Fuskpellen Neymar snittar säkert sex á sju per match utan att uppdagas. Okej, han gör det förbannat skickligt. Söker upp ett motståndarben, fejkar en kroppskontakt. Faller dramatiskt. Får det att se äkta ut. Och får domarna med sig, gång på gång. Fy faan. Stör mig på sånt, tycker det mögar ner fotbollen. Ungefär som doping i friidrotten - om inte värre.

En karriär som spårat ur

Apropå Mjällbys senaste match var det lite sorgligt att påminnas om Marcus Pode's nuvarande status som fotbollsspelare. En gång räknades han ju som ett stjärnämne, som en talang utöver det vanliga. Minns jag inte fel ingick han väl i den MFF-trupp som vann allsvenskt guld 2004. 19 år ung, framtiden för sig. Senare blev det en sejour i Danmark och på det ett par år i Trelleborgs FF. Framförallt blev det skador, ideliga stopp på karriärstegen. Och idag Mjällby alltså. Där han i mina ögon blev i det närmaste förnedrad mot Kalmar. Sällan eller aldrig har jag sett en spelare springa så mycket utan att få spela överhuvudtaget. Pode värmde upp från minut 1. Upp och ner, fram och tillbaka i "inhopparspåret" längs med planen. Sugen helt klart, det syntes. Men till ingen nytta. Mjällbytränaren Torstensson gjorde sina tre byten, Marcus Pode ansågs inte platsa ens bland dem. Någon på läktaren - väl insatt, verkade det som - sa att Mjällbys tränare inte vågade, att risken för att Pode går sönder är för stor. Men i så fall ska han ju inte ingå i en matchtrupp heller, kan man tycka. Ännu mindre beordras till "falsk" uppvärmning. Nä, det var trist att bevittna. Pode gör nog klokt i att söka sig en annan klubb - igen. Om det nu finns någon kvar som vågar.

Man får ta sillen dit man kommer

Mjällby-Kalmar 0-2. Somliga påstår att min blotta uppenbarelse för otur med sig, så då var det väl därför Mjällby förlorade. Jag var där nämligen. Tåg till Kristianstad, anslutningsbuss därifrån. Inga problem. Kändes nästan som en resa bakåt i tiden...jag menar, på ett uteslutande positivt sätt. Strandvallen strax utanför Hällevik har liksom ingenting gemensamt med moderna skrytarenor typ MFF:s nya, här går trä fortfarande före betong. Eller åtminstone jämsides. Havet ligger så nära att man kan lukta det, på gott och ont. Sen finns det godisbodar och kaffebodar och, bäst av allt, fiskbod runt arenan. Sillamackan för femtio spänn är magiskt läcker och kan avnjutas endast här, övriga allsvenska arenor tillhandahåller i princip bara "en svullen med bröd". Det som berörde mig mest var nog själva påminnelsen; att det faktiskt spelas allsvensk fotboll här. Vi talar ändå om en pytteliten vrå av landet Sverige, utarmad på det mesta utom sin naturliga skönhet. Det borde inte vara möjligt att driva en allsvensk klubb under så karga omständigheter - och frågan är förstås hur länge det håller. Inte så länge till, är jag rädd. Det jag fick bevittna mot Kalmar kan ha varit början till ett ras för Mjällby AIF, andra halvlek var direkt illavarslande. Och nej, jag tror inte det hade med min närvaro att göra. Hade det varit så väl, höll jag på att säga. Men om "somliga" ursäktar kommer jag faktiskt att åka till Hällevik fler gånger. Det är inget hot, det är ett löfte.

När Vårdsverige stänger

Jag är förbannad. Upprörd, frustrerad, ledsen. Vårdsverige stänger för semester, patienter flyttas dit där "plats finnes". Inte för adekvat vård & omsorg utan för planlös förvaring. Det är en skam för landet, varken mer eller mindre. Min vän hör till de drabbade, därav min inblick i denna cynismens källare. Just idag flyttas han från Orups rehabiliteringssjukhus. Inte för att han eller hans anhöriga vill. Inte för att han är tillnärmelsevis färdigbehandlad efter hjärnblödningarna i april. Inte för att rehabträningen blivit överflödig eller verkningslös. Utan för att Orup tar på sig sommarkostymen: tre avdelningar blir en, endast de senast inkomna patienterna får vara kvar. Min vän får heller inte återvända när sommaren är förbi - Orup har något slags tidsbegränsning för patientvården, max sex veckor tydligen (min vän har varit där i fem). Meningen nu var att han skulle flyttas till K R A i Malmö, en typ av rehabklinik det med. Inte lika välrenommerad som Orup, men ändå något åt det hållet. Lät acceptabelt, efter omständigheterna. Men se, det sket sig. K R A hade fullt. Istället "erbjuder" kommunen ett s k korttidsboende vid Värnhem nånstans - och där flyttar min vän in nu om ett par timmar, varslad vid uppvaknandet tidigare i morse. Problemet är att han knappast tillhör målgruppen. Funktionshindrad, ja. Åldrad och dement, nej. Vem sa nåt om "patienten i centrum"? Inte när Vårdssverige tar sommarlov i alla fall. Då förflyttas patienten till marginalen, då reduceras människovärdet till en siffra i belastningsregistret. Kan landets maktelit, sjukvårdspolitikerna inklusive, se sig själva i spegeln? Kan de gå på semester nöjda med sitt verk? De borde inte kunna.

Uppsamlingsplats HK Malmö

Först Carl-Johan Andersson. Sen Stian Tönnesen. Och nu Alexander Hansen. HK Malmö håller på att bli en uppsamlingsstation för hemvändande handbollsveteraner - och inte mig emot: man ska vá snäll mot di gamle, det har jag alltid sagt. Men allvarligt. Det enda man kan vara säker på när det gäller nämnda trio är att "bäst före" löpt ut. Inte igår eller i förrgår, snarare för tio år sen. Rent handbollsmässigt alltså. Sen kan ingen ta ifrån dem erfarenhet och rutin, och möjligen finns en poäng begravd där. Jag menar att HK:s yngre spelare kanske triggas på ett positivt sätt, ädelt sällskap kan ibland få den effekten. Tönnesen, snart 40, har f ö byggt hela sin karriär på förmågan att göra andra bättre. Sitter den förmågan i något sånär blir det spännande att se vad han kan göra med ungtuppar som t ex Linus Persson och Robert Månsson. Så ingen dom över nygamla HK Malmö, inte än.

En "bragd" är ingen bragd

Upp som en kjol, ner som en bralla. Nä, nu ska jag inte vá sån. Men om nu de svenska basketdamernas seger över ett däst Ryssland i EM var en "bragd", vad ska man då kalla insatsen mot Spanien igår? Back to normal, kanske? 49-73 är inga vackra siffror, särskilt inte som det stod 30-30 efter halva matchen. Om raset speglar Sveriges egentliga standard återstår förstås att se. Mellanrundan väntar, nya chanser. Klart är att svensk basket skulle må bra av ett kraftfullt landslagsavtryck på EM - men då krävs det mer. En "bragd" är ingen bragd. Så upp till bevis, vi är många som håller tummarna.

Usain Bolt - the one and only

Noterar förstrött att sprintstjärnan Veronica Campbell-Brown stängts av för doping. Hon är liksom inte den första från Jamaica som ertappats. Känns snart som att Usain Bolt är ende jamaican som INTE ertappats. Märkligt; skulle den snabbaste av dem alla vara ensam om att inte fuska? Tydligen. Har bara lite svårt att förstå logiken i det hela. Vilket kan bero på tre saker. 1. Bolt är en utomjording. 2. Bolt är helig, ungefär som kungligheter gentemot justitia. 3. Jag är korkad.

När luften pyser ur...

Satte personligt rekord igår. Fjärde cykelpunkteringen på tre veckor. Bakdäcket varje gång. Det är bara att konstatera: man är en jävel på otur. Frågan är om jag inte är innehavare av Malmös dyraste cykel vid det här laget. Säg att jag snittar åtta punkor om året - vilket jag gör - á 150 kronor stycket...vem faan som helst kan nog räkna ut att min enkla standardhoj numera överstiger sitt egentliga värde med löjeväckande marginal. Lagar å lappar å sånt gör jag heller inte själv, det är litta svårt när man har tummen mitt i handen. Överväger att bli flanör. Seriöst.

En knock för mycket

Hjärnblödning. Efter en boxningsmatch. Frida Wallbergs öde blir hela proffsboxningens öde, skulle jag tro. Belackarna behöver inget nytt bränsle, det gamla duger. Själv tyckte jag om boxning en gång, kanske för att jag inte begrep bättre. Numera ryser jag, klarar knappt av att se en proffsfajt i tv. Slakten på Wallberg blev droppen. Mina tankar just nu går till hennes sexåriga dotter.

Pliktskyldig arbetsseger

Sverige-Färöarna 2-0. Svårt att göra mål på beställning i fotboll, t o m mot blåbärsnationer. Sverige ska vara nöjt med att det blev seger och tre poäng, så kärvt var det faktiskt. Sverige ska dessutom vara nöjt med att endast en spelare - Andreas Granqvist - blev utvisad. Det borde varit två. Tänker på Zlatan's drummelfasoner, inte minst situationen där han kastar bollen rakt i ansiktet på färöingarnas målvakt. Solklart rött kort, blev inte ens gult. Verkade som domaren hade mer respekt för den svenske världsstjärnan än vad Färöarnas spelare hade - en känsla som förstärktes ytterligare i samband med den avgörande straffen i slutet. Jag menar att Zlatan filmade/fuskade i det läget, att domaren lät sig luras eller påverkas av att det var just han. Om någon skulle haft straff i matchen så var det Färöarna, närmre bestämt vid hörnan i andra halvlek där Toivonen ägnar sig åt tröjdragning modell grövre. Men så är det i fotbollsvärlden: blåbären får ingenting gratis. Sverige är inte där, inte än i alla fall. I blåbärssnåren alltså. Får väl se hur det blir den dag Zlatan slutar. Inte för att han var särskilt lyckosam i spelet just ikväll, snarare tvärtom. Målen gjorde han dock, och därmed hela skillnaden. Roligast att se var annars de nya, tidigare relativt oprövade korten i blågult: Pär Hansson i målet, Per Nilsson och Pierre Bengtsson i backlinjen, Albin Ekdal på mitten. Övertygande insatser av alla fyra, Ekdal särskilt.

Hamréns spottloska

Gillar inte att förbundskaptenen spottar på allsvenskan. Ja, jag menar att det är vad Erik Hamrén gör när han vägrar ta in någon forward som ersättare för avstängde Johan Elmander i VM-kvaltruppen. Hamrén säger det inte rent ut men andemeningen är glasklar: ingen allsvensk anfallare håller måttet, ingen förtjänar en chans. Hallå, det är Färöarna vi möter i morgon. Inte Tyskland eller Holland eller Spanien. Hamrén hänvisar till att han redan har Wernbloom i truppen, att han kan tänka sig att spela honom som forward. Det låter som ett hot. Av Wernbloom vet man ju vad man får: dobbarna före och stående risk för utvisning. Illa nog när han härjar på mittfältet, tycker jag. Men alltså. Förbundskaptenen talar ofta om vikten av modiga spelare, men hans eget mod imponerar inte. Att stänga dörren till landslagsspel för allsvenskans alla forwards (minus den evigt betrodde Tobias Hysén som dock själv lämnat återbud den här gången) är snarare fegt. Och en ren förolämpning mot spelare som Henok Goitom, Lasse Nilsson, Erton Fejzullahu. Skulle ingen av dem duga ens på bänken mot Färöarna? Skojar du, Hamrén?

Gräddbullarnas tid förbi?

Var på fotboll idag igen. Olympic mot Svedala i division 3. En tanke kom för mig där jag satt bland ett 100-tal andra åskådare: har MFF nån spion på den här typen av match nu för tiden? Kan talangfulla killar fortfarande bli upptäckta "den gamla vägen"? Som Peter Hillgren och Niclas Nylén för att nämna två Olympicexempel från "gräddbullarnas" 80-tal. De kallades ju så, vill jag minnas, fynden från småklubbsmyllan. Gräddbullar...tror det var MFF:s specielle talangscout Inge Blomberg som myntade uttrycket. Såg ingen som han smyga omkring på Lindängen idag, tvivlar på att storklubbarna spejar i närområdena lika aktivt som de gjorde förr. Känns ibland som man hellre fyndar i Afrika - och inget ont om Afrika: jag är för öppna gränser, för individens fria rörlighet, även inom fotbollen. Undrar bara om det ena måste utesluta det andra? Om det nu är som jag misstänker alltså: den som idag lirar i trean ännu vid 20 är rökt, förblir oupptäckt, oavsett talang och potential. Men föralldel, jag kan ha fel. Överbevisa mig gärna i så fall, fram med några färska gräddbullar som motsäger min tes. Pontus Jansson räknas inte, han var bara 15 när han lämnade Arlöv för MFF. Vad gäller själva matchen på Lindängens IP så vann Olympic med 4-1 - och i mängden av unga spelare var en "gamling" den mest framträdande: Ken Hansson, 33. Har någon malmöitisk fotbollsspelare gjort lika många mål som han under de senaste femton åren? Jag tvivlar. Två nya idag. Den mannen borde ha upptäckts för länge, länge sen. Möjligt att det gjordes också, men att Hansson själv inte ville tillräckligt hett. Vet inget alls om det, spekulerar mer allmänt. Alla fotbollskillar drömmer inte om glamorös karriär, många nöjer sig faktiskt med spel på lägre nivå. För att kunna leva ett normalt liv vid sidan om, så att säga.

Elmander på Lindeborg...

Eriksfält-Croatia 1-1. VM-kval ena dan, division 5 nästa. Fotboll som fotboll. Skillnaden är inte så stor, flera av spelarna i dagens match på Lindeborgs IP hade Elmandertouch på bollen. Croatia borde vunnit om fotboll varit "rättvis" eller handlat om stilpoäng, men så är det ju inte. Ibland lönar det sig med långtjong och jävlaranamma, Eriksfält bjöd friskt på båda delarna. Kul ändå att gå på match av den här kvalisorten, jag tröttnar nog aldrig på det. Elmander däremot, han får nog passa sig så att inte folk tröttnar på honom för gott. Det var väldigt många kritiska röster på Lindeborg idag, mycket sarkasmer om terränglöpning och snubbelfot. Framförallt bland de yngre killarna som häckade alldeles intill mig. Jag påminde dem lite diskret om att han trots allt gjorde målet, men det halp föga. "Enda gången i matchen han träffade bollen rätt", tyckte gängets tuffing. Svårt att säga emot faktiskt.

Ett svenskt bottennapp

Österrike-Sverige 2-1. Snabbade mig hem från Småland för att hinna se Matchen. Obegåvat gjort, en simpel mört hade berett mig mer glädje. Känns nästan löjligt nu att spekulera i Sveriges chanser att nå VM. Vad ska Sverige där att göra? Med det här laget? Den backlinjen? VM är för de bästa landslagen, Sverige är inte ett av dem. Patetiskt att se vissa av spelarna och även själve förbundskaptenen attackera domaren efteråt. Som om det var hans fel att Österrike var det bättre laget och vann synnerligen rättvist. Närmre 3-1 än 2-2, faktiskt. Var någon i Sverige bra? Inte vad jag kunde se. Bortsett då från första kvarten. Men det är ju ren kuriosa med tanke på att en match varar i 90 minuter plus tillägg. Inte ens Anders Andersson i tv var till sin fördel den här gången. För tam, för mycket floskler, för lite klartext. Skit är skit, om så i blågul mundering.