Norling, den gåtfulle

Nähä. Det blir ingen närmare förklaring om varför Rikard Norling hoppar av tränarjobbet i MFF. Locket ligger på, tidningarna får nöja sig med spekulationer ut i det blå. Egentligen borde man inte förundras: Norling är en gåtfull person - och verkar älska att vara det. Svår att tyda, knepig att förstå. I det här fallet verkar inte ens klubben förstå honom, bara för några dagar sedan var man ju överens om en fortsättning. För mig är mumlandet kring avhoppet obegripligt...om det inte vore för att just Norling är part i målet. Klartext har inte varit hans bästa gren under MFF-åren. Däremot har han lyckats väl med själva uppdraget, det kan ingen ta ifrån honom. Rikard Norling vann spelarna, vann fansen, vann SM-guldet. Möjligen ser han själv även uppbrottet som en seger: han gick innan MFF bad honom gå.

Korten på bordet, tack

Guldtränaren Rikard Norling lämnar MFF. Med omedelbar verkan, men utan närmare förklaring. Sjukt. Ser fram emot lite grävande journalistik så att alla kort hamnar på bordet. Om nu inte "präktiga" MFF själv förmår att tillhandahålla sanningen.

Hur mycket "ros" finns kvar?

Läser i tidningarna att Markus Rosenberg är på gång till MFF. Skulle det vara en vettig värvning av ett lag som säger sig ha ambitionen att bli bäst i Norden och dessutom konkurrenskraftigt i Europa? Tillåt mig tvivla. Rosenberg har under den senaste åttaårsperioden varit proffs i fyra länder och minst lika många klubbar - utan att lyckas bli helt ordinarie någonstans. Ingen har nog nött så mycket bänk som han, ingen har gett epitetet inhoppare ett tydligare ansikte. Ibland har han kallats hem till landslaget men samma där: bänken, i bästa fall ett inhopp. MFF har förstås koll på allt sånt, märkligt vore det annars. Ändå är man beredd på affär, om nu tidningsuppgifterna stämmer. Lite förvånad är jag allt. Fast glad för Rosenbergs skull. I MFF kommer han säkert att få det han inte fått på länge. Speltid. Sen får vi, hans gamla beundrare, se hur mycket som finns kvar av den Rosenberg vi minns. Speeden? Målfarligheten? Attityden? Har de egenskaperna verkligen överlevt kylan? Markus Rosenberg fyller trots allt 32 nästa år, den talangfulle tuffingen har blivit luttrad veteran.

Tung seger, stabbigt motstånd

HK Malmö-IFK Skövde 36-33. Där ser man. Jag var säker på att Skövde skulle ta detta, tänkte att någon gång måste det ju vända för ett så namnkunnigt manskap. Men det får i så fall bli en annan gång. Med den här matchen på näthinnan förstår jag bättre varför laget hittills vunnit ynka två matcher av tolv, båda mot jumbo-Rimbo. Skövde var helt enkelt förbluffande svagt - och allra sämst var den största stjärnan. Jonas Källman. Förvisso på fel position, vänsternio istället för vänstersex, men ändå. Att han fick spatsera omkring på banan i 60 fulla minuter kan bara betecknas som grovt tjänstefel från tränarteamets sida. En man höll anständig klass i Skövde: Rasmus Wremer. Men en man har aldrig gjort ett helt handbollslag och f ö var Wremer lika slapp bakåt som han var rapp framåt. HK behövde inte göra någon särskilt bra match för att betvinga "gåtan" från Västergötland, det räckte med god inställning och lite ungdomlig fräschör. Linus Persson, 21, och Adam Lönn, 22, for fram som jehun i det stabbiga Skövdeförsvaret och gjorde väl nästan tjugo mål tillsammans. En tredje ungtupp i HK som visade musklerna var Thomas Varsamis men det missade bestämt tränaren Magnus Andersson. Annars förstår jag liksom inte varför Varsamis bänkades i hela andra halvlek - i slutet av den första tog han ju vara på ett inhopp genom att stänka in ett par riktigt granna mål. Otack är världens lön, även i handboll.

Samma fråga, olika svar

Den ene tycker si, den andre tycker så. Det är intressant att jämföra fotbollskrönikörernas analys av förbundskaptensfrågan. "Självklart att Hamrén ska fortsätta", läser jag i min morgontidning. "Därför bör Hamrén gå", läser jag i min kvällstidning. Morgontidningens krönikör tillägger att Hamrén bör utrustas med en ny assistent, någon som rent taktiskt är mer slipad än han själv. Kvällstidningens krönikör säger blankt nej till "fler kockar i soppan". Så vem har rätt? Båda - och ingen. Det finns egentligen inga rätt eller fel i den här frågan, bara olika uppfattningar. De flesta s k experter verkar gå på "morgonlinjen". Dvs förlängt mandat för Hamrén. På något sätt tycks han faktiskt ha vunnit sympatier efter Portugalmatchen. Kanske för att han var stor i nederlagets stund, kanske för att Sverige föll snyggt och inte alls fiaskoartat. "Tycka synd om" är en svensk specialité, den ska inte underskattas. Själv är jag dock böjd att hålla med kvällstidningskrönikören. Med fyra år till nästa VM är det läge att byta förbundskapten nu, i god tid. Kruxet, det medger jag, är att komma på ett namn. Dugliga tränare finns det gott om men förbundskapten är en annan typ av jobb. Mer utsatt, klart svårare. Jonas Thern? Tror inte han vill. Hasse Backe? Dito. Nanne Bergstrand? Upptagen. Svennis? Tio år för sent. Nån icke-svensk? Varför inte? I vilket fall hoppas jag på viss förnyelse av landslaget. Vore kul om spelare som t ex Pontus Jansson, Mattias Johansson, Rasmus Bengtsson, John Guidetti, Oscar Hiljemark, Branimir Hrgota och Jiloan Hamad fick en chans. Snarast alltså, inte när de fyllt 29.

Sverige föll med hedern i behåll

Sverige-Portugal 2-3. Först som sist: detta är inget svenskt fotbollsfiasko. Detta är en förlorad VM-biljett till ett bättre lag. Inte otur, inga slumpens skördar, inga yttre omständigheter att skylla på. Mer än Ödet, möjligtvis. Jag menar, att Ronaldo råkar vara född portugis. Mannen gjorde alla tre målen ikväll, iskallt varje gång. "Vår" Zlatan fick nöja sig med två - och jag anar redan morgondagens rubriker: Ronaldo vann giganternas kamp. Lätt att säga, svårt att tjabba emot. Men jag gör ett försök. Ronaldo ställdes mot Nilsson och Antonsson, Zlatan ställdes mot Alves och Pepe. Skillnad? Mmm, som mellan svängdörr och järngrind. Vidare: Ronaldo omges av högklassiga medspelare som sätter honom i lägen. Zlatan omges av ordinära medspelare och tvingas därför göra allt själv. Spela fram, jobba bakåt, fixa målen. En omänsklig uppgift, Ronaldo är inte i närheten av den bördan i Portugal. Lider faktiskt med Zlatan ikväll, en spelare av hans kaliber ska inte få missa VM. Men som sagt. Sverige föll rakryggat och efter bitvis fantastisk fotbollsunderhållning. Det goda med sortin kan vara att en generationsväxling påskyndas, det tror jag nämligen att svensk fotboll behöver. Kanske kräver det en ny förbundskapten, någon som inte per automatik diskvalificerar spelare från vår egen högsta liga. Till exempel. Men nu ska jag inte hacka på Hamrén. Inte ikväll, det känns fel.

Tankar inför Matchen

Tänker på kvällens avgörande playoffmatch till VM, Sverige vs Portugal. Tänker på Andreas Isaksson. Och på Zlatan Ibrahimovic. Undrar i mitt stilla sinne över hur många fler svenskar som hade kunnat konkurrera om platserna i en portugisisk startelva. Inte en enda, tror jag. Spelare för spelare är Portugal så mycket bättre än Sverige. Så loppet är kört, är det det jag känner? Nja, egentligen inte. Fotboll är mer än bara individuell skicklighet, gediget lagarbete kan ibland väga tyngre. Sverige har visat det förr och kan möjligen göra det igen. Men grundtipset blir Portugal. I alla fall nu, 08.35 på matchdagens morgonkvist. Närmre avspark har jag kanske kommit på bättre tankar.

"Trendigt" resultat i Lund

H 43-HK Malmö 30-27. Väntat. HK är på nedgång, H 43 på uppgång. Den trenden har varit tydlig en tid - och förstärktes ikväll. H 43 ledde från start till mål, borde vunnit större. I HK var det tungt och trögt, ingen riktig snurr på nånting. Adam Lönn undantagen. Åtta rökare från hans sida runt öronen på Oscar Jensen i H 43-buren, det var mäktigt att skåda. Fast Roganovic i hemmalaget var än värre: tio mål gjorde han, hälften under matchens första kvart. Det säger kanske något om inställningen i HK. Geisten saknades. Syntes inte i alla fall. Det tog sig lite efter paus men aldrig tillräckligt för att på allvar hota H 43. Märkligt; vilja och attityd brukar ju vara HK Malmös signum. Utan full tändning är laget oroväckande mediokert. Får se mot Skövde på lördag om raset fortsätter, jag är rädd för det. H 43 däremot kan nog börja snegla uppåt i tabellen. Inte för att just den här matchen var så himla övertygande, men för potentialen. Bra målvakter (Jensen lysande ikväll), vass niometersbesättning, duktiga kantkillar i Nyberg och Karaicic. Defensiven lite ojämn dock. Skärpning där så är slutspel ingen utopi.

Det svenska undantagslaget

Apropå föregående inlägg om Drotts tillkortakommande i Champions league borde jag så klart nämnt det lysande undantaget i svensk klubbhandboll. Sävehofs damlag. För bra för Sverige - obesegrat i tre års tid - men nu klart för slutspel även i Champions league. Topp åtta i Europa! Storslaget.

Kappelin...javisst, ja

Hur står det egentligen till med svensk klubbhandboll? Blev betänksam idag när jag såg den tv-sända matchen mellan Drott och Aalborg i gruppspelet av Champions league. Det svenska mästarlaget blev överkört, kom undan med 26-35 bara pga dansk lättja i slutet. Roligast med matchen var att återse Richard Kappelin, den förre Alingsåsmålvakten (och Sävehof i ett par sejourer). Jag hade nästan glömt honom, glömt hur bra han var och alltjämt är. Kappelin står alltså i Aalborg numera - och möjligen borde han få stå i landslaget också. Någon gång i alla fall. Men det är klart, målvaktsspel är en svensk specialité i handboll, konkurrensen är mördande. Och som sagt, reservation för Drott som värdemätare. SM-guldet i våras betyder ju inte att laget är Sveriges bästa här och nu.

Debatt som kom av sig

Värst vad den s k bildebatten klingade av snabbt. Kanske för att Portugalmatchen kom emellan och flyttade fokus till frågan om VM eller inte VM. Det kan ju vara svårt för medierna att hålla två bollar i luften samtidigt. Tacksammast för det är nog Svenska fotbollförbundet. Själv tycker jag fortfarande att SFF bör göra en pudel. Hjärnsläpp kan alla få, förlåtna kan alla bli. Felet här - enligt mitt eget förmenande - var alltså inte att det blev en bil för lite utan en för mycket. Debatten om "Anders och Therese" är ren genuspopulism, den kan vi lämna därhän. Förklara istället varför någon fotbollsspelare överhuvudtaget ska få en presentbil á 350000 kronor för x antal landskamper. Landslagsnominering vilar ju inte på nån vetenskaplig grund, typ att t ex Anders Svensson bevisligen skulle vara så mycket bättre än någon annan spelare. Landslagsnominering vilar på olika förbundskapteners subjektiva tyckande, inget annat. Vissa spelare vinner förtroende år efter år, förbundskapten efter förbundskapten. Andra gör det inte. Vissa spelare klarar sig från skador och står därmed till förfogande alltid. Andra gör det inte. Vill förbundet premiera de segaste gubbarna - och föralldel gummorna - borde väl ett förtjänsttecken vid, säg, 100 landskamper vara gott nog. Eller också en jordglob för att påminna om tillståndet i världen. Lyxbil uppmuntrar bara aningslösheten, förutom att det är ett gigantiskt slöseri med pengar. Dra i bromsen, SFF.

VM-chansen krympte

Portugal-Sverige 1-0. Var det fifty-fifty innan så är det väl 70-30 i portugisisk favör nu. 0-1 är ett taskigt resultat att vända, inte omöjligt men förbannat svårt. Försmädligt avgörande i 82a minuten. Fantastiskt mål i och för sig men det störde mig att just Ronaldo - matchens drummel - fick göra det. Zlatan framstod som en sann gentleman vid en jämförelse. Saknade faktiskt den gamle Zlatan lite. Han den själviske. Han som t ex tog varje frispark i farligt läge. Sverige hade ett par sådana i första halvlek men Zlatan gav bort dem. En till Källström, en till Sebastian Larsson. Utan resultat. Zlatan var annars otroligt nyttig för laget, mest dock i fel ände av planen. Tänker inte minst på alla portugisiska hörnor han nickade bort. Överhuvudtaget var det svenska försvarsspelet positivt, starkt förbättrat jämfört med tidigare. Må det hålla i returen på tisdag, då kanske...

Skärpt försvarsberedskap ikväll?

Portugal mot Sverige ikväll, första mötet av två om en plats i nästa års VM-fotboll. Hur det går? Ser ingenting i min kristallkula, känner bara den gamla vanliga oron. För det svenska försvarsspelet alltså. Senast mot Tyskland var det ju närmast kaos i backlinjen - och jag antar att samma gubbar får förtroendet ikväll. För sent att ändra liksom. Man får väl hoppas att hela laget bidrar i det defensiva arbetet den här gången, då möjligen kan det bli match. Så förbannat märkvärdiga är inte portugiserna. Trots Ronaldo och en del andra stjärnor. Den störste av dem alla spelar dock för Sverige, det ska vi komma ihåg.

Svår vinst i lätt match

Starkt av HK Malmö att vinna kvällens bortamatch mot Rimbo. Låt vara att det satt långt inne: 27-26 efter underläge halvannan minut från slutet. Men det är alltid svårt att möta ett lag som kommer från nio raka förluster - inga sviter, varken positiva eller negativa, varar ju för evigt. Och så uselt är nog inte Rimbo, det vägrar jag tro. HK för sin del kom från tre raka förluster och en fjärde låg liksom i luften, åtminstone i min luft. Icke så alltså. Segern betyder att HK Malmö studsar tillbaka i det övre tabellskiktet. Får se hur länge det varar, serien är ännu ung. Såg förresten Lugi mot Drott på SvT Play, två av de förmodade topplagen. Lugi vann med fyra bollar, 28-24, men allt annat hade varit märkligt. Drott kom till spel svårt skadeskjutet: viktiga kuggar som Linnell, Adolfsson och Henrik Olsson var borta, Lugilånet Kasch fick heller inte användas i just den här matchen. Det slog mig f ö att HK Malmö har full pott på de här två lagen hittills under säsongen: en seger mot Lugi, två mot Drott. Vad nu det kan vara värt när allt ska summeras.

Herrelöst i förarsätet

Bildebatten fortsätter med oförminskad intensitet. I förarsätet sitter låtsasfeminister och jämställdhetsdesperados, alla totalt fartblinda. I baksätet gömmer sig förbundsherrarna som inte vågar säga som det är: damfotboll är damfotboll och herrfotboll är herrfotboll. Precis som ett äpple är ett äpple och ett päron är ett päron. Samma sak, fast inte. F ö såg jag en intressant sammanställning i Kvällsposten igår, nämligen tio-i-topp på Sveriges mesta landslagsspelare i fotboll genom tiderna. Åtta av tio är damer. De enda herrar som platsar är Anders Svensson och Thomas Ravelli på sjätte respektive sjunde plats. Volvo-Svensson har alltså fem damer före sig på listan. Enligt vanlig simpel drevlogik borde väl var och en av dessa få bil, Sjögran med sina 187 landskamper möjligen två. Då blir allt frid och fröjd - och då glömmer vi vad den här tio-i-topp-listan egentligen säger. Dvs allt om urval och konkurrenssituation. Nationellt som internationellt. Att oändligt många fler herrar än damer spelar fotboll, att spelaromsättningen i landslagen blir därefter. Att det på herrsidan är i princip omöjligt att komma upp i 187 landskamper medan det på damsidan verkar vara svårt att inte komma upp i åtminstone 100. Framförallt glömmer vi efterfrågan. Publikintresset alltså. Typ vad damallsvenskan snittar jämfört med herrallsvenskan. Betydelselöst tjafs bara. Klart att alla ska ha bil, oavsett. Gärna en till mig också, jag har säkert gjort femhundra landskamper i mina dar. Som åskådare men dock.

Ropen skalla, bilar till alla

"Anders har fått en bil, då måste ju Therese också få en". Sandlådekrig har brutit ut i fotbolls-Sverige, jämställdhetsivrarna går bananas med hink och spade. Snacka om lyxproblem. Skänk pengarna till det katastrofdrabbade Filippinerna istället, blir det nåt över kan våra bortskämda fotbollsspelare få var sin cykel. En femväxlad till Therese, en treväxlad till Anders. Hon har ju fler landskamper än han gudbevars. Visserligen i damfotboll som inte i något avseende är jämförbar med herrfotboll - förutom då att själva leksaken är rund. Kom in i matchen, ni som står offside.

Finstämd fotbollsgala

Fin fotbollsgala ikväll i TV4. Anna Brolin och Anders Jansson ett lyckat programledarpar. Hon trygg och säker, han avspänd och rolig. Pristagarna var i stort sett de väntade, undantagen fanns väl i så fall på damsidan. Själv trodde jag att Nilla Fischer skulle ligga bra till för diamantbollen - men icke: Lotta Schelin fick den igen. Att målvaktspriset förärades Malmös Tora Helgadottir kom också som en smärre överraskning, där brukar ju en landslagsmålvakt (Kristine Hammarström i det här fallet) gå före i kön. Zlatan var på plats och tog emot sin åttonde raka guldboll, fantastiskt. Allra finast med galan var inslaget om AIK-målvakten Ivan Turina som så tragiskt gick bort mitt under säsongen. Där stannade programtiden liksom upp och många med mig rördes säkert till tårar. Tack TV4, starkt jobbat.

Fars dag blev fotbollens dag

Löjligt mycket fotboll i tv idag. Ett helt smörgåsbord för nördar, svårt att välja bland godbitarna. Själv inledde jag med Tottenham-Newcastle i Premier league. Höll på att tappa andan av tempot och intensiteten, brittiska ligan måste vara oslagbar i just de delarna. Lugnade ner mig med Halmstad-Sundsvall, allsvenskt kval. Rysligt spännande innan Halmstad vände 0-1 till 2-1 och säkrade kontraktet. Därpå en dos av Manchester United mot Arsenal. Full fart igen, ibland för full för spelets bästa. Hann se och förbanna van Persies avgörande 1-0-nick...den förre Arsenalikonen spelar ju i fel lag numera. Övergick sedan till MFF-Göteborg i nåt som kallades Supercupen. Matchen såg ut att gå mot förlängning men MFF-anfallaren Molins och Göteborgskeepern Alvbåge ville annat. Molins chansade och sköt, Alvbåge flaxade och bjöd. 3-2 blev det på "samarbetet" ifråga, direkt matchavgörande eftersom tiden i princip var ute. Nästan så man vill tacka; en förlängning var inte vad man behövde just då. Men en underhållande match var det, absolut. Smånätt och fint spel av MFF, vassa omställningar från Göteborgs sida. Nu hinner jag inte skriva mer, om fem minuter är det ju dags igen. Fransk ligafotboll i Fyran...

Sydis kallar, intresset kallnar

Att skriva väldigt mycket om något som intresserar väldigt få...är det en god publicistisk idé? Så länge jag jobbade på Sydsvenskan (44 år) fick jag lära mig att - nja, det var det nog inte. Men tider förändras, synsätt och ambitioner tar nya vägar. Sydis verkar numera se det som sin viktigaste uppgift att liksom fostra läsarna. Ta dem i örat, skriva dem på näsan, få dem att förstå att de inte förstått. T ex att damfotboll är precis lika mycket värd som herrfotboll. Genus über alles, så att säga. Att gensvaret uteblir bekommer inte Sydis, snarare tycks det trigga tidningen till mer journalistik av samma sort. Därför ett helt uppslag om Malmös fotbollsdamer idag igen. Det var ju match igår, mot Wolfsburg i Champions league. Marknadsföringen kunde ingen ha missat, Sydis hade helt adekvat gjort ett förnämligt arbete även där. "Tacket" blev förstås det gamla vanliga, dvs taskigt. Sjuhundra åskådare, eko på Malmö Stadion. Jobbiga typer, de där läsarna. Kräsna och självständiga, njugga till damfotboll av ren okunskap. För inte är det väl Sydis som gått vilse i sin egen genusdjungel?

HK borta i hemmaarenan

HK Malmö-Kristianstad 22-28. Märkligt och mäktigt på samma gång. Bevisligen var ju detta HK:s hemmamatch - men bara på pappret, inte i verkligheten. Malmö Arena badade i orange redan långt innan avkast. Kristianstadsupporters. Herrar, damer, ungdomar, barn; många orangeskrudade från topp till tå, andra i hatt eller halsduk eller både och. Lättidentifierade i vilket fall. På färgen, på hejaramsorna, på ljudvolymen. Vet inte om de var ett tusen eller två tusen till antalet, det lät väl förresten som tre tusen. Malmö var chanslöst redan där. Samma i själva matchen: klasskillnad. Särskilt på målvaktssidan. Simic i hemmakassen var inte dålig men Beutler i Kristianstadsburen var bara så mycket bättre. HK fick inga enkla mål överhuvudtaget, knappt några svåra heller. Dan Beutler var fenomenal. Kristianstadpubliken skanderade hans namn och tjöt av vällust, maken till stämning har jag nog aldrig upplevt på handboll. Men blev jag imponerad av Kristianstad? Som lag alltså. Funderade på det när jag cyklade hem och kom att tänka på ett gammalt talesätt: "det är ingen konst att kracka när man har häcken full". Lite så är det ju med IFK Kristianstad. Klubben har ett unikt stöd vad gäller sponsorer och publik - och agerar därefter. Köper de spelare man vill ha, köper t o m själve förbundskaptenen som tränare. Utarmar andra klubbar om så krävs. Allt för ett SM-guld. Det är möjligt att det kommer att lyckas...men nej, imponerad blir jag nog inte. Inte av den sortens lagbygge. Men är inte HK Malmö likadant, undrar kanske vän av ordning. Jo, på sätt och vis ännu värre. Hela HK är i princip ett hopkok av spelare utifrån, riktigt så är det inte i Kristianstad. Skillnaden är dock - rått uttryckt nu - att Malmö får ta vad som blir över på marknaden medan Kristianstad kan ta exakt vad de tycker sig behöva. Pengars makt, inget annat. Då blir jag mer imponerad av klubbar som försöker upprätthålla något slags balans mellan värvat och hemvävt. Sävehof, Guif, Alingsås, Drott, Hammarby, Rimbo inte minst. Nock om dé. Sämst i "dubbelslaget" på Arenan idag var faktiskt inte HK Malmö. Det var Ystads IF. Bakom de 32-38 mot Drott gömde sig ett lag helt utan attityd, helt utan försvarsspel. Pinsamt att se.

Biletten, gamle man...

Avbön. Biljettfrågan är löst. Vid min fortsatta jakt idag påträffade jag ett gammalt hederligt biljettkontor på Malmö Arena. Där gick det minsann att köpa, rakt över disk. Och kontant dessutom. Nästan så man kände sig förflyttad bakåt i tiden. Synd att ingen kunde upplysa om denna möjlighet, det hade besparat mig en del energiläckage. Eller också borde jag begripit själv. Skit samma. Nu ska det bli trevligt att gå på handbollsfest på lördag, för min rullstolsburne vän inte minst.

Bisarr biljettjakt

Krångel-Sverige har man ju hört talas om - och även stött på en och annan gång. Kommer att tänka på det nu när jag är i färd med att försöka fixa biljett till stundande lördags handbollsfest på Malmö Arena. Det kan låta banalt och är det också, men bara om du är frisk och kry och står på egna ben. Sitter du i rullstol kommer saken i ett annat läge. Min vän gör det. Sitter i rullstol, sjukdomsdrabbad. Då blir det, tro mig, marigt att ordna biljett. För rullstolsburna finns nämligen en särskild sorts biljetter. Det blev jag varse igår när jag besökte HK Malmös kansli. Där, visade det sig, kränger man bara "vanliga" biljetter. Rullstolsbiljetter måste man ringa på, till Arenakontoret eller vad det heter. Förbeställa, förbetala via bankkort. Vilket jag gjorde, direkt från kansliet. Till ingen nytta. Mitt bankkort som är giltigt i alla andra sammanhang var inte giltigt i just detta sammanhang. Klydderövar, tänkte jag. Okej, sa jag och bad att få återkomma i morgon. Dvs idag. Visste ju att min vän har "rätt" kort, problemlösningen kändes som en ren formalitet. Nyss hemkommen från rehabkliniken där min vän vårdas vet jag bättre. När jag rabblat upp alla adekvata siffror i telefonen konstaterade den biljettansvariga damen "tyvärr, kortet är spärrat för uttag". Min vän, som är en oförvitlig människa, hade inte en aning om detta. Den biljettansvariga damen sa något om att "gå in på internetbanken för att medge uttaget" - men se, det fixar vi inte. Min vän för att han inte är i full form efter sin hjärnblödning, jag själv för att jag är en omodern jävel som inte begriper mig på sånt överhuvudtaget. Så här sitter vi nu, fortfarande utan biljett. Får fortsätta leta efter nån med icke-spärrat korrekt kort, eller också chansa på att rullstolsbiljetter finns kvar på Malmö Arena själva matchdagen. Man får inte kapitulera för Krångel-Sverige, bara stånka, flåsa, spy. En till sak - och den gör mig förbannad mera på riktigt. Arenan hänvisar alla rullstolsburna till kortsidan, bakom ena målet. Långsidorna saknar den typen av utrymmen, upplystes jag om av HK:s kanslipersonal. Sämsta platserna till de bäst behövande, det är faan i mig både skam och skandal.

Hamrén & Gerndt

Begriper mig inte på Erik Hamrén. Ännu en gång tar han ut Alexander Gerndt i landslagstruppen, ännu en gång blir han förbannad när mediafolket ställer relevanta frågor. Gerndt har alltså i två rättsinstanser befunnits skyldig till hustrumisshandel och dömts för detta i laga ordning. Straffet är avtjänat, ja. Alla förtjänar en andra chans, ja. Men Gerndt har såvitt jag vet aldrig fråntagits sin första. Under hela rättsprocessen har han varit fri att spela i sitt klubblag, dvs fri att utöva sitt yrke. Landslaget är en annan sak. Ingen spelare jobbar där, så att säga. Man tas ut från och till, beroende på meriter, konkurrenssituation och dokumenterad form. Förbundskaptenen bestämmer. En sak har vi förvisso lärt oss, vi som följer fotbollen: det är svårt att straffa ut sig från en svensk landslagstrupp, den som en gång plockats in plockas sällan bort. Så var det på Lagerbäcks tid, så är det nu under Hamrén. Delvis därför har Sverige idag Europas kanske äldsta fotbollslandslag, i vår vanligaste startelva ligger snittåldern kring 30. Men tillbaka till "fallet" Gerndt. Skulle han - bortsett från alla moraliska aspekter - vara Sveriges fjärde bästa fotbollsforward just nu? Har han visat nåt i sin nya klubb Young Boys? Har han nånsin visat nåt i landslaget? Har Hamrén sett nåt som ingen annan sett? Uppenbarligen. Jag vill ju inte tro att förbundskaptenen bara är ute efter att provocera - vilket han dock gör. Gerndt i en landslagstrupp är enligt mitt förmenande en provokation mot hela allsvenskan, mot varje anfallare i vår egen högsta liga. Så jävla usel är den väl inte?

Gott & blandat i handbollslandslaget

Förluster mot Tyskland och Polen, seger mot Egypten. Sveriges handbollsherrar blandade och gav vid helgens fyrnationsturnering i Tyskland. Anmärkningsvärt var exaktheten i antalet insläppta mål. 29 hver gang. I överkant för att försvars- och målvaktsspel ska kunna betecknas som godkänt. Det omsusade blocket Jernemyr/Karlsson har kanske haft sina bästa dagar? Appelgren, tredjemålvakten, gjorde dock en hygglig match mot Egypten. De svenska segersiffrorna där skrevs till orginella 40-29, det säger kanske något om turneringens lössläppthet. Men det var kul att se framtidsmännen i blågult. Andreas Berg (femstjärnig debutant!), Mattias Zachrisson, Rickard Lönn. Andreas Nilsson får väl också räknas dit, trots många landskamper i bagaget är han ju fortfarande bara 23. Man kan förstås undra hur länge han pallar i mittsexjobbet; Trelleborgspågen Nilsson tog kopiöst med stryk i den här turneringen, låg lika mycket som han stod. En framtidsman som lämnade frågetecken efter sig var Ystadsonen Jim Gottfridsson. Hög felprocent i det mesta han företog sig, tyvärr. Till EM i januari spetsas nog truppen med någon eller några av dem som saknades nu. Ekdahl Du Rietz t ex. Johan Jakobsson. Kanske Kim Andersson om axeln håller. Alla är välkomna, niometersbesättningen känns tunn dem förutan.

Sensationsfri upplösning

Odramatisk sista omgång i fotbollsallsvenskan. Guldstriden var avgjord, MFF kunde avrunda sin succésäsong med en uppvisningsmatch mot Syrianska (3-1). Bottenstriden var i praktiken också avgjord, sannolikheten för att Halmstad skulle förlora hemma mot BP samtidigt som Öster skulle slå Djurgården kändes mindre än liten. Visst, något ökade den vid 0-1 respektive 1-0 alldeles i början men tämligen snabbt återställdes ordningen. 1-1 i Växjö, 2-2 i Halmstad. Öster ut, HBK till kval. Det senare förvånar mig mer: jag trodde att HBK skulle fixa hela potten och därmed byta plats med BP runt ödesstrecket. Starkt av BP att stå emot. Resultaten i övrigt gav bara några smärre förskjutningar i sluttabellen. Snöpligast för HIF som tappade fjärdeplatsen och bronsmedaljerna till Kalmar. Men det var väl ungefär vad HIF förtjänade, lagets höstsäsong har ju liknat fritt fall och katastrofal kaos. Mjällby tappade också en placering, från tionde till elfte. Det tar jag, elva är min själ gott nock. Till slut noterar jag att HIF i brist på annat i alla fall fick årets skyttekung: Imad Khalili på 15 mål (de sju första för IFK Norrköping). Hoppas nu att även Sydsvenskan noterar det i morgon. Om inte kommer jag att känna s k sekundärskam.

Och vem ska nu träna sensationslaget?

Falkenbergs FF tog idag steget upp i fotbollsallsvenskan. 4-2 mot Ängelholm avvärjde alla kvarvarande om och men i superettans toppstrid. Örebro hänger med upp som tvåa, Sundsvall får kvala för att eventuellt slå följe. Fantastiskt kul med Falkenberg som på förhand var helt otippat. Men, men. Knappt hinner laget vinna serien förrän bekymren börjar: succétränaren Hans Eklund slutar (Kalmar nästa) och måste ersättas. Frågan är hur. Kompetenta tränare finns det kanske gott om men de flesta är upptagna, kontrakterade av bättre bemedlade klubbar. Bland de för tillfället lediga finns namn som Conny Karlsson, Rolle Nilsson och Nanne Bergstrand - men skulle någon av dem vilja ta sig an just Falkenberg? Tvivlar. Tror inte heller att det är där klubben ska söka. Hellre en yngre och mindre etablerad kraft, någon på väg upp i tränarkarriären. Ängelholms Joakim Persson kan vara en sådan. Misstänker att han är sugen på en allsvensk utmaning, säkert också lite billigare "i drift" än t ex de nämnda tre. Falkenbergs FF blir f ö klubb nr 62 att nå allsvenskan, räknat från premiäråret 1924. Hoppas nu bara att Halmstad håller sig kvar, Hallandsderby är ju inte allsvenskan bortskämd med.

När den store är borta dansar PSG...

Såg Paris ligamatch mot Lorient igår kväll - och fick mig en tankeställare: hur betydelsefull är egentligen Zlatan för PSG? Mycket, marginellt eller inte alls? Vet ej. Vet bara att utan honom spelade laget bättre än på länge, vann med 4-0 vilket var grovt i underkant. Okej, inga växlar ska dras på en enstaka match, särskilt inte när motståndet är förhållandevis beskedligt. Men det var slående vilken spelglädje PSG visade upp i Den Stores frånvaro. Inga negativa gester, inga missnöjesyttringar överhuvudtaget. Menez och Lucas kompletterade Cavani i anfallsspelet - och plötsligt fick den senare det understöd och utrymme han behöver men sällan får när Zlatan "tar plats". Så blev i alla fall mitt intryck. Och nej, jag är verkligen inte ute efter att dissa Zlatan. Han är och förblir min favoritspelare i hela vida fotbollsvärlden. Men oumbärlig för just Paris SG är han tydligen icke.