lördag 9 november 2013

HK borta i hemmaarenan

HK Malmö-Kristianstad 22-28. Märkligt och mäktigt på samma gång. Bevisligen var ju detta HK:s hemmamatch - men bara på pappret, inte i verkligheten. Malmö Arena badade i orange redan långt innan avkast. Kristianstadsupporters. Herrar, damer, ungdomar, barn; många orangeskrudade från topp till tå, andra i hatt eller halsduk eller både och. Lättidentifierade i vilket fall. På färgen, på hejaramsorna, på ljudvolymen. Vet inte om de var ett tusen eller två tusen till antalet, det lät väl förresten som tre tusen. Malmö var chanslöst redan där. Samma i själva matchen: klasskillnad. Särskilt på målvaktssidan. Simic i hemmakassen var inte dålig men Beutler i Kristianstadsburen var bara så mycket bättre. HK fick inga enkla mål överhuvudtaget, knappt några svåra heller. Dan Beutler var fenomenal. Kristianstadpubliken skanderade hans namn och tjöt av vällust, maken till stämning har jag nog aldrig upplevt på handboll. Men blev jag imponerad av Kristianstad? Som lag alltså. Funderade på det när jag cyklade hem och kom att tänka på ett gammalt talesätt: "det är ingen konst att kracka när man har häcken full". Lite så är det ju med IFK Kristianstad. Klubben har ett unikt stöd vad gäller sponsorer och publik - och agerar därefter. Köper de spelare man vill ha, köper t o m själve förbundskaptenen som tränare. Utarmar andra klubbar om så krävs. Allt för ett SM-guld. Det är möjligt att det kommer att lyckas...men nej, imponerad blir jag nog inte. Inte av den sortens lagbygge. Men är inte HK Malmö likadant, undrar kanske vän av ordning. Jo, på sätt och vis ännu värre. Hela HK är i princip ett hopkok av spelare utifrån, riktigt så är det inte i Kristianstad. Skillnaden är dock - rått uttryckt nu - att Malmö får ta vad som blir över på marknaden medan Kristianstad kan ta exakt vad de tycker sig behöva. Pengars makt, inget annat. Då blir jag mer imponerad av klubbar som försöker upprätthålla något slags balans mellan värvat och hemvävt. Sävehof, Guif, Alingsås, Drott, Hammarby, Rimbo inte minst. Nock om dé. Sämst i "dubbelslaget" på Arenan idag var faktiskt inte HK Malmö. Det var Ystads IF. Bakom de 32-38 mot Drott gömde sig ett lag helt utan attityd, helt utan försvarsspel. Pinsamt att se.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar