Stärkande MFF-seger...

Midtjylland-MFF 0-2. Antar att det är sånt här som brukar kallas "väl genomförd match". Från MFF:s sida alltså. Inte en fot sattes fel, inte en boll gavs bort i onödan. Trebackslinjen var enorm, Bengtsson inte minst. Bachirou, Lewicki, Rosenberg...ettriga, energisprängda, effektiva. Vindheim! Honom beundrar jag nog mest. Så mycket skadad, så långa perioder utanför A-laget. Ikväll delaktig i båda målen. Segern tar MFF till Europa league och räddar hela säsongen. 50 nya friska miljoner lär ju flöda in på kontot. Eller friska är kanske fel ord. Fotbollspengarna i de här sammanhangen är väl snarare sjuka nu för tiden. Men det är förstås inte MFF:s fel.

Färdtjänst på villovägar

Önskar så att jag inte hade behövt skriva detta. Det handlar om färdtjänsten i Malmö. Som förvisso fungerar som den ska - ibland. Inte alltid. Allra minst idag då min hjälpberoende vän utsattes för något som bara kan kallas tortyr. Jag är in i märgen upprörd men ska försöka hålla mig klar och kort om saken. Alltså. Min vän och jag ska sammanstråla på Rådmansgatan för ett event med Sydsvenskans s k seniorklubb där vi båda är medlemmar. Färdtjänst är förbeställd till vännens hemadress kl 16 - och jodå, den kommer åtminstone nästan i tid. Själv sitter jag på vänt vid Rådmansgatan, helt enligt överenskommelse. Och med väldigt goda tidsmarginaler, vilket man måste ha när färdtjänst är part i målet. Eventet på Sydis ska inte börja förrän kl 17. Desto mer betryggande då att se färdtjänstfordonet dyka upp på Rådmansgatan redan 16.20. Jag vinkar och gestikulerar åt chauffören för att göra honom uppmärksam på att jag är "mottagaren". Så långt allt lugnt. Chauffören svänger in vid Blodcentralen (f d Pilgården) och parkerar för avsläpp. Jag går fram emot bakdörrarna. Väntar någon minut, hinner tänka "varför öppnar han inte"? Sekunden senare tvingas jag tänka "varför kör han"? Min rullstolsburne vän är ju framme, jag är där, hur svårt kan det vá att öppna en dörr? Nå. Chauffören drar iväg ut mot Pildammsvägen. Möjligen i jakt på bättre parkering, gudarna ska veta att Rådmansgatan icke är gjord för andra fordon än stadsbussar. Men snart nog bjuds jag en repris. Chauffören har s a s rundat kvarteret och kommer nu från Triangeln Rådmansgatan upp. Där jag vinkar och gestikulerar, ännu ettrigare än vid första försöket. Hjälper föga. Chauffören stannar inte ens den här gången. Fordonet försvinner i fjärran, mot sjukhushållet till. Jag ringer min vän upprepade gånger. Jag ringer färdtjänstcentralen, också upprepade gånger. Klockan går, ursinnet växer. Nej, det är inte mig det är synd om, inte ett förbannat dugg. Men vid det här laget vet jag exakt vad som kommer att hända med min vän i bilen. Han blir sjuk. Han kräks. Han slocknar av utmattning. Det är nämligen vad som sker om en människa som drabbats av omfattande hjärnblödning fraktas runt som ett kreatur. Klockan 17.30 besannas mina farhågor. Chauffören ringer och meddelar att jag kan hämta min vän på Södra Förstadsgatan, några hundra meter från beställd avlämningsadress. 1,5 timmes transport är över. Priset: nerspydda kläder, nerspottad integritet. Fy faan Malmö Färdtjänst, ansvaret är ert.

Klokt avhopp, Thörnblad

Linus Thörnblad avböjer deltagande i finnkampen. Ett befriande besked. Livet är skört, människan är skör, Linus Thörnblad om någon kan vittna om det. Risker kan de starka ta. De som inte tänker längre än till nästa tävling, nästa högtidsstund, nästa tiondels sekund.

Madsens chockbesked

Med bara någon vecka kvar till ligapremiären i handboll utarmas ett redan fattigt HIF Karlskrona ytterligare. Profilen Lars Möller Madsen stiger av, bryter sitt kontrakt. Bristande motivation, anges som skäl. Ett chockbesked för klubben som nu - generöst räknat - står med fyra niometersspelare totalt. Min känsla är att detta bara är början på totalkaos i HIF Karlskrona. Hur länge stannar Tomas Reznicek, det välmeriterade förvärvet från Tjeckien? Hur länge pallar Robert Andersson, den nye tränaren? Visste de vad de gav sig in på? Något om spelartruppens kvalité? Om de obefintliga förutsättningarna att hävda sig i högsta serien? Frågorna var faktiskt relevanta innan den store danskens avhopp, det ska man komma ihåg. Under de pinsamma försäsongsmatcherna har Möller Madsen f ö mest suttit bänk. Kanske är det därifrån beslutet mognat? 37-åriga ikoner brukar inte gilla att bli sänkta på det sättet.

AIK:s nolla hotar MFF:s...

MFF gjorde det 1950: gick igenom allsvenskan obesegrat. Bedriften står sig än idag som ett unikum. Men pass på: AIK är här och nu elva omgångar från att göra om'et. Eller snarare överträffa. 1949-50 (man spelade höst-vår på den tiden) bestod allsvenskan av tolv lag, MFF behövde alltså "bara" en förlustfri svit på 22 matcher. Därtill i lättsammare konkurrens, får man förmoda. För dagens AIK handlar det om att hålla ut i 30 matcher. I en avsevärt jämnare allsvenska med betydligt fler fallgropar. Stockholmsderbyna, inte minst. Hittills har det gått lysande: tretton vinster och sex kryss. Kruxet för AIK är att Hammarby fortfarande flåsar i nacken, delvis även Norrköping. Men detta kan också vara en fördel: AIK kan inte slappna av, inte ge bort något, inte tappa fokus. Inte än. Så länge racet är öppet krävs hundraprocentig skärpa - och så länge håller nollan. Det är vad jag tror. AIK spelar liksom den fotbollen: strikt organiserad, stramt försvarsinriktad. Över hela banan ett slags ettrig tugga-på-idé som förr eller senare leder till målchanser framåt. Svårslagen...snål, om man så vill. Motståndaren får ju sällan låna bollen, AIK låser in den i sin ägo. I allsvenskan, vill säga. I Europa league-kvalet nyligen räckte det med danskt motstånd för att dyrka upp "Norlings maskin". Det säger kanske nåt, vad vet jag. Hursomhelst ska det bli spännande att se om AIK förblir obesegrat serien ut. Det vore onekligen en smått galen prestation.

Kris, hopp och mirakel

Linus Thörnblad i mitt hjärta. Killen la ner höjdhoppskarriären för sju år sen, nödd och tvungen av hälsoskäl. Offer för tävlingshets och prestationskrav, dessutom mobbad av en drummel till sportkrönikör på tidningen Expressen. Livskris vid 26, djupgående depression som han fortfarande medicinerar mot. Men se på mirakel: den dag som idag är blir Linus Thörnblad svensk mästare i höjd. 33 fyllda och ett par decimeter från den standard han höll under glansåren - då emellertid en viss Stefan Holm alltid stod i vägen för gulddrömmarna. Som jag unnar Linus Thörnblad denna revansch, detta självvalda och gyllene slutkapitel på sin egen höjdhoppssaga. Om han nu inte ställer upp i finnkampen nästa helg av bara farten. Hoppas inte, höll jag på att säga. Det var så rörande vackert det som hände idag, helt omöjligt att toppa. Däremot ser jag gärna att han får Bragdguldet. Vem skulle, handen på hjärtat, vara mer värdig?

Alla dessa fotbollsuttryck

Fasta situationer. Sista tredjedelen. Ligga rätt i positionerna. Press på bollhållaren. Stänga ytor. Öppna boxen. Det finns så mycket uttryck i nutidens fotboll. Mer eller mindre lustiga, mer eller mindre nödvändiga. Och genomgående garanterat förbryllande för den oinvigde. Ta "fasta situationer". Moster Greta i sin himmel hade säkert undrat om det finns lösa också. Ja, skulle jag sagt: allt utom hörnor, frisparkar, straffar. Inkast icke att förglömma. Sen "sista tredjedelen". Trodde det var där jag själv befann mig i livet just nu. I den moderna fotbollen betyder det däremot området närmast motståndarmålet...någon, oklart vem, har nämligen bestämt att spelplanen s a s ska styckas i tre delar. Varav den allra sista biten av sista tredjedelen - det som förr kallades straffområde - numera benämns boxen. Det är den som ska öppnas, gärna genom lösa situationer, för att få bollen i mål. Vilket inte är så förbannat lätt. Dagens försvarsspelare är så mycket skickligare än gårdagens på allt det viktiga. Stänga, pressa, ligga rätt...ja, ni förstår. Om det var bättre förr? Nja, kanske inte bättre. Men annorlunda. Rakare språkbruk, enklare uttryck. "Låt bollen göra jobbet", var väl ett av de knepigare men inte knepigare än att alla begrep. Annars var ju t ex en frispark en frispark och faan ingen "fast situation". F ö hade alla målvakter keps när jag var barn. Mot sol, mot regn, mot gud vet allt. Och backarna kallades ofta rundningsmärken - av en anledning. Ett uttryck som "mittfält" var inte ens uppfunnet. Anfall och försvar fick räcka, låt vara att det däremellan fanns en "högerhalv" och en "vänsterhalv" tillhörande liksom både och. Ja, ja. Såna här tankar kommer för mig ibland när jag inte har nåt vettigare att syssla med. Tycker dock på fullt allvar att fotbollen blivit lite väl vetenskaplig, närmast överanalyserad av diverse experter. I grunden är det ju fortfarande en ganska okomplicerad sport, jämfört med många andra. Tror jag.

Valet är nära...

Mindre än tre veckor till valet och jag noterar att Alliansen fortfarande finns. De fyra partiledarna besökte Malmö i helgen - tillsammans. Tydligen maktsugna som satan, men det ligger i politikens natur. Det enda parti som inte gör anspråk på makten är SD. Kan bero på självinsikt: med makt följer ansvarstagande och det är inte SD:s bästa gren. Därför nöjer sig Åkesson och hans polare med att kräva "inflytande", dvs att övriga partier gör som SD vill. Särskilt i Den Allt Överskuggande Frågan. Ja herregud vilka ynkryggar i det där partiet som ungefär var fjärde röstberättigad svensk tycker är det bästa. Bästa på vaddå? Miljöpolitik? Tillåt mig skratta. Integrationsproblematiken? Tillåt mig gråta. Göra skillnad på folk och folk? Ja, precis. Där är SD bäst. Moderaterna god tvåa, i vissa kommuner nästan delad etta. Själv överväger jag att rösta på Miljöpartiet. Om inte annat för att retas med alla fubbickar som kallar MP för "grönkålsmaffian" och liknande. Och för att hålla Alliansen borta från makten. Kristersson som statsminister...är han inte lite kort i rocken för det uppdraget? Fast vem vet: Busch-Thor har börjat mopsa sig, KD ser ju ut att klara spärren. Kanske vill hon bli landsmoder? Sveriges svar på Angela Merkel typ. Politik är det möjligas konst, eller vad det var Palme sa en gång i tiden. Den 9 september vet vi mer om det parlamentariska läget i Sverige 2018. Grundtips: kaos.

Kalmar helgens bästa FF-lag

Var på kräftskiva igår. Av den anledningen hann jag bara se första halvlek av MFF-TFF. Men det räckte ju: 3-0 spikades redan där. Kul att tonårstalangen Hugo Andersson fick göra mål nästan per omgående i sin debut från start. Trist, apropå skaldjur, att TFF fortsätter sin kräftgång. Allt som såg lovande ut i våras är borta, allsvensk klass har inte ens varit nära i de senaste matcherna. Nå. Idag har jag kurerat mig med två hela matcher från allsvenskan. Behållningen blev, lite oväntat, ett tredje FF-lag. Det från Kalmar. Bakom 2-0 borta mot Djurgården låg en riktigt skön fotbollsuppvisning. Sällan man ser det passningsspelet i allsvenskan - eller sådana klassmål som Erton Fejzullahu's båda. Härligt att min gamle Mjällbyfavorit är tillbaka i gott slag - under vårsäsongen fick han ingenting att stämma, allra minst målskyttet. Fast bäst i KFF, och på plan, var Rasmus Elm. Mannen må ha missat både halva och hela säsonger pga skador och sjukdomar, men när han väl kan spela visar det sig att han har rubbet kvar. Blicken, steget, kreativiteten, de smarta passen, förmågan att lyfta sin omgivning. Imponerande. Sen kan man alltid säga att det var svagt av Djurgården att låta honom hållas. Att inte smälla på lite mer. Pressa, tackla, skava, störa. Själv är jag tacksam. Man ska vara rädd om spelare av Rasmus Elms kaliber, det finns ytterst få av dem i allsvenskan.

Ett skämt utan poäng

20-30 i senaste träningsmatchen mot OV Helsingborg. Det är bara att konstatera: årets upplaga av HIF Karlskrona framstår som ett tragiskt skämt redan innan handbollsligan börjat. Utklassat av ett lag som ligger en serie under - och härförleden stryk även mot Alstermo som förra säsongen fick kvala sig kvar i allsvenskan. För att inte tala om de 17-32 vid besöket i Malmö. Men hur ska det gå för en klubb vars styrelse verkar tro på tomten mer än på dugliga spelare? Som jag påpekat tidigare: HIF Karlskrona har tappat tre man som tillsammans gjorde cirka 350 mål i fjolårets liga - och ersatt dem med en (1). Ekvationen går inte ihop, det kan vilken stolle som helst räkna ut. Helt ärligt skulle jag bli mer förvånad om HIF Karlskrona tar någon poäng än ingen poäng alls stundande ligasäsong.

Bonke i värmen, MFF i kylan

Vidi-MFF 0-0. Kors i taket: Bonke Innocent tillbaka i MFF:s startelva! Jag trodde han var deporterad till Nordpolen - eller åtminstone till Trelleborg. Man upphör aldrig att förvånas, den saken är klar. Bonke var bra i sin oanade comeback. Vårdad i passningsspelet, mindre vårdad men effektiv i duellspelet. Tyckte han överglänste både Bachirou och A C på mitten, framförallt i första halvlek. Men 0-0 var förstås inte vad MFF behövde. Champions league-drömmen sprack...och detta mot ett ganska mediokert ungerskt lag, dock taktiskt smart. MFF tycktes spela enligt mottot "någon chans dyker alltid upp". Lite småfegt, lite återhållet, mer på snedden än på djupet. Trots att mål var av nöden. Visst, någon gång var det väl nära men närmast mål var ändå Vidi. Tänker på lagets straff i andra halvlek, slarvigt lagd så att Dahlin kunde rädda. Anfallsspelet i MFF duger måhända i allsvenskan, däremot inte i internationella matcher av den här typen. Strandberg har fysiken men saknar tekniken. Fumlar i bollmottagningen, får för lite gjort. Och Antonsson ser än så länge ut som en sämre kopia av Jeremejeff - det kan ju knappast ha varit meningen. I bakgrunden någonstans finns Molins som ett högst osäkert alternativ. Är han ens att betrakta som anfallare nu för tiden? Ingen vet. På senare år har den gamle målspottaren rehabtränat mer än han spelat fotboll. Dessutom suttit bänk som en annan Bonke, senast i Grekland. Nu sätter jag punkt, annars låter det nog som om jag tror att TFF kan vinna derbyt på lördag...

Enbackslinje kostar, TFF

Ledsamt att se TFF ikväll. 1-6 mot Sundsvall, total förnedring. Tyckte synd om Blomqvist i backlinjen. En i grunden skicklig spelare, men inte så skicklig att han kan göra fyra mans jobb. Det kan ingen. Blomqvist's mittbackskollega Sudic håller just nu inte allsvensk klass. Fattas tempo, tajming, rörlighet, allt väldigt naturligt med tanke på hans skadehistorik. På vänsterbacken finns en amerikan, värvad under sommaren. Samma där: flagranta brister i markeringsspelet, otillräcklig klass. Till höger Nielsen, dansken. Blandar och ger, ska ha beröm för sin inställning. Som sagt, synd om Blomqvist. Och om Marko Johansson, målvakt bakom hönsgården. Även han föll igenom ikväll, alla Sundsvallsskott på mål gick in. T o m felträffar. En annan som föll igenom var Salif Camara Jönsson. Kom in i andra halvlek för allsvensk debut, bad om utvisning och blev bönhörd. Roligare var det tydligen inte med fotboll. Eller med det förestående derbyt mot MFF. Ett derby som alltså TFF - förvisso med en annan fyrbackslinje - vann i våras. Hörde jag rätt var det förresten 1600 åskådare på kvällens match. Inte allsvensk klass det heller.

Alla tiders Armand

Armand Duplantis. Svenskamerikan, 18 år ung. Stavhopp i blodet: pappa var en hejare på konsten en gång i tiden. Ibland faller inte redskapet långt från gropen, kan man väl konstatera. Duplantis Junior hoppar alltså 6,05 ikväll, pers med 12 cm. Tar guldet i tidernas stavtävling, blir Europamästare inför miljoner storögda tv-tittare. Och inför pappa på tränarläktaren. En fullständigt makalös prestation, kanske den mest häpnadsväckande jag upplevt inom idrott. Vilken kille!

"Rätt" vinnare i hett derby

Veckans sporthändelse i Karlskrona: det prestigeladdade handbollsderbyt mellan HIF och IFK. Förvisso bara en träningsmatch, men med publikdragande nerv: vem är egentligen bäst i stan? Svaret borde vara givet. HIF står inför sin fjärde raka säsong i högsta serien, gamla anrika IFK har precis gått upp i division 1 (nivå 3 i seriesystemet). Klasskillnad alltså - på pappret. Ändå är vi nog många som undrat över det faktiska styrkeförhållandet nu under försäsongen...så skröpligt som HIF sett ut, så skarpt som IFK rustat. Över 400 personer kom för att se den avgiftsbelagda träningsmatchen där all behållning öronmärkts för barninriktad välgörenhet. Hur det gick? HIF kom undan. Vann med 28-24. En sista kraftansträngning ville till: fem minuter från slutet var ställningen lika, dessförinnan ledde IFK stora delar av matchen. Klasskillnad? Inte ett dugg. Illavarslande för HIF, helt klart. Men säkert stimulerande för IFK. Vem vet, snart nog möts kanske trätobröderna på samma nivå i seriesystemet.

"Kul att vara här"

Jag hörde en av de svenska EM-deltagarna i friidrott intervjuas i tv. Hon utbrast: "det är så jävla kul att vara här". Möjligen tolkade hon vad stora delar av truppen känner. Kul att vara med, inte så himla viktigt om man är konkurrensduglig. Intervjuoffret slutade bland de sista i sin tävlingsgren, mångkampen. Ganska många av svenskarna och svenskorna har slutat bland de sista. Utslagna i försöken, eliminerade i första gallringen. Inget fiasko, bara priset för tesen "alla ska mé". Förbundskaptenen Karin Tomtemor lyckades ju med konststycket att nominera 67 aktiva den här gången, nytt personligt rekord. Sex hela fotbollslag. Som om Sverige vore en stormakt i friidrott. Det var min själ länge sen, om vi nånsin varit. Men visst, några av EM-svenskarna i Berlin har stuckit ut på ett positivt sätt. Ståhl, Simon Pettersson, Kramer, Duplantis, Nilsson Montler, Hanna Hermansson...totalt kanske tio av 67. Om övriga haft "jävligt kul" så okej för mig. "Jävligt kul" är en underskattad tävlingsgren, det har jag alltid sagt.

Den briljante Daniel Ståhl

Kastade ett getöga på friidrotts-EM igår kväll. Mest för Daniel Ståhl's skull. Den svenske diskusvirtuosen är en underhållare av rang. Vän med tv-kamerorna, alltid redo för småbus, ständigt positiv. Och samtidigt helskärpt när det kommer till jobbet. Ingen kastar diskus lika avspänt som Ståhl, ingen tar en förlust bättre än han. Mannen är briljant - men saknar tur. VM-guldet blåstes han på med två cm häromåret, EM-guldet med 22 i den allra sista kastomgången. Samma spöke båda gångerna: Gudzius, Litauen. Kajsa Bergqvist i tv lät förkrossad över historiens upprepning. Jacob Hård suckade tungt, verserade Gärderud stönade lite diskret, själv svor jag oborstat rakt ut. Det var som om alla "vänner av rättvisa" förenades i en typ av sorg. Men Daniel Ståhl han bara satt där under sin korkek...nej, det gjorde han förstås inte. Han gratulerade sin överman och konstaterade att det varit en bra tävling (förvisso sant, båda kastade över 68 m). Ingen bitterhet, inget snack om marginaler, inga beklaganden om taskiga domslut. Bara stolthet över silvret. Maskhållning eller ej, en sak är säker: väldigt många har väldigt mycket att lära av Daniel Ståhl. Fotbollsspelare inte minst.

Bonke var é du?

Tänk vad ett tränarbyte i fotboll kan göra. Särskilt i kombination med några nya spelarköp. Fråga Bonke Innocent i MFF. Om han nu är anträffbar. Mannen som klev in från kylan verkar ha dumpats i Norra Ishavet nånstans. Man kan inte ens kalla honom Bonke på bänken längre. De där matcherna han fick göra liksom på nåder under MFF:s akuta krisläge innan VM-uppehållet - och som han gjorde förbannat bra - är inte värda ett vitten idag. Hoppas Bonke hittar en ny klubb med det snaraste. MFF förtjänar inte honom.

Sudic klev av - för gott?

Aldrig roligt när farhågor besannas. TFF:s Jasmin Sudic fick alltså kliva av i gårdagens match mot Hammarby, knäna/kroppen höll bara för 45 minuter. Oklart huruvida det rör sig om ny skada - oklart och oviktigt. Alla de gamla är illa nog. Som jag skrev senast igår: fyra korsbandsoperationer skojar man inte bort. Sudic må vara en tjurskalle utöver det vanliga, respekt för det. Men att TFF väljer att spela hasard bara för att läget är allmänt kinkigt...jag tror ju inte det hade hänt på P-A Abrahamssons tid. Den förre TFF-ordföranden var läkare på hög nivå och begrep sig på det där med medicinsk riskbedömning. Det handlar inte om att göra livet surt för en ung man som vill spela fotboll, endast om elementär mänsklig omtanke. Och lite sunt förnuft: det måste väl för bövelen finnas mittbacksalternativ på marknaden som har någorlunda normal skadehistorik? Annars en tapper match av TFF igår, med lite flax kunde det blivit ett poäng. Unge Marko Johansson briljant i målet, kanske allsvenskans bäste. Hörberg, Hümmet, Jovanovic; duktiga, kreativa, klart sevärda för varje fotbollsvän. Och Sudic stark så länge omständigheterna tillät, det ska sägas. Om det sedan blev hans sista allsvenska match återstår att se. Hoppas kan man alltid. I all välmening.

Högt spel, TFF

Är det klokt eller korkat av Trelleborgs FF att kontraktera Jasmin Sudic? Ansvarsfullt eller ansvarslöst? Killen har alltså haft fyra korsbandsskador och därmed ideliga hack i den karriär som en gång inleddes så lovande i MFF. Att komma tillbaka från fyra korsbandsskador torde vara unikt i fotbollen, de flesta slutar vid två. Om de nånsin drabbas. Amatördoktorn - och den välmenande fadern - i mig viskar, nej vrålar "lägg av grabben, det är inte värt priset". Men det hjälper ju inte. Sudic är 27. Vuxen, karl för sina egna beslut. Och fotbollskillar tänker sällan längre än till nästa match. Eller som i Sudic's fall nästa comeback. Vad som händer om fem år finns inte. Ung och odödlig, här och nu. Inget att förundras över, egentligen. Det anmärkningsvärda i sammanhanget är att TFF vågar, därav mina inledande frågor. Nu ska jag snart kolla på Hammarby-TFF i tv. Och be en bön att inte fyra blir fem.

Veteranerna "provocerar" förbundskaptenen

Läser att Andreas Granqvist såväl som Sebastian Larsson bestämt sig: veteranduon fortsätter i landslaget, VM gav mersmak. Personligen kan jag tänka "vaddå fortsätter i landslaget", finns där friplatser eller? Låter så. Men Granen och Larsson menar nog att de står till förfogande om utifall förbundskaptenen vill ha dem. Och det vill han - kanske. Först måste Janne Andersson göra upp med sin egen syn på den inhemska fotbollen. I VM mönstrade Sverige idel utlandsproffs och var såvitt jag kunnat se det enda land som inte hade någon spelare från den egna ligan i truppen. Andersson tyckte uppenbarligen att allsvenskan var skräp, i vart fall inte landslagsgrundande. Superettan ska vi inte ens tala om i sammanhanget. Men säg det "alibi" som håller - plötsligt är ju två av gullgossarna tillbaka i ankdammen efter långa utlandskarriärer. Larsson i AIK, Granqvist i Helsingborg. Inte mätta, fortsatt sugna på blågult. Lite fräckt att provocera förbundskaptenen så, kan jag tycka. Möjligen fel, dessutom. Att sluta i tid är alltid större än att klänga sig kvar, ett landslag får heller inte bli någon sluten familj. Men det är min uppfattning, andra får ha sin.