Vem faan bryr sig?

Anja Pärson sällar sig till raden av hel-, halv- och kvartskändisar som "kommer ut" med sin sexuella läggning. Intresseklubben antecknar.

Snyggast möjliga sorti

Sverige-Frankrike 2-0. Återupprättelsen. Sverige lämnar Europamästerskapet med hedern räddad och anseendet i behåll. Vi kan när vi vill, eller kanske snarare när ödet vill. Det kunde ju, om fotbollen varit "rättvis", blivit poäng både mot Ukraina och England, framförallt den senare matchen kändes som blott en hårsmån från svensk succé. Den kom nu istället, när spelet redan var över. Något snöpligt, mycket skönt. Beundransvärd inställning och magiska mål; Zlatans 1-0 kommer jag aldrig att glömma. Den mixen av stil, skönhet och kraft går inte att överträffa. Fast allra bäst var nog backlinjen, Mellberg och Jonas Olsson i mitten särskilt. Nej förresten, allra bäst var publiken. 15000 svenskar på plats - lyckliga från början, saliga till slut. Fantastiskt.

Tyst om det faktiska fiaskot

Landets sportkrönikörer är just nu upptagna och besatta av fotbolls-EM. Det ska handbollslandslaget vara tacksamt för. Debaclet i VM-kvalet mot Montenegro liksom bara passerade, berättigade frågor och analyser uteblev. Svagt, tycker jag. Så jävla ointressant har väl inte handbollen blivit? Så heliga är väl inte förbundskaptenerna Olsson och Lindgren att de kan komma undan med vilka skitresultat som helst? Jämför med Hamrén i fotbollen, där visar mediedrevet huggtänderna så fort tillfälle ges (eller inte ges). I min värld är Erik Hamréns "fiasko" faktiskt försumbart jämfört med Olssons/Lindgrens.

Förhoppningarna kvar...

Kan berätta att fisket i Småland blev ungefär som den svenska insatsen i fotbolls-EM: inget direkt fiasko, bara lite spruckna förhoppningar och nåt enstaka bottennapp. Sånt man får ta. Livet går vidare, det kommer alltid nya fisketurer, nya fotbollsmästerskap, nya förhoppningar. Det är förhoppningarna som kittlar - den dag de infrias blir det inte så kul längre. Tror jag.

Fiske först, fjärtar sen

Det är inte mig det varit fel på den här gången. Det är datorn. Internetanslutningen närmre bestämt. Därav inläggstorkan, om någon undrar. Vilket kanske ingen gör; min blogg är blott en fjärt i rymden, har jag förstått. En av de minst lästa alla kategorier. Det betyder inte att den är sämre än andra - snarare tvärtom om jag får skryta lite ogenerat - men däremot säger det allt om sjuk konkurrens och min egen talang för marknadsföring. Nog om det, jag är faktiskt nöjd med att verka i marginalen. Och vad jag egentligen ville meddela nu var att Småland kallar. Fiskesemester, avresa på lördag. Livet när livet är som bäst. Men sen ska det bli skriva av, hade jag tänkt. Man ska vara rädd om sina läsare, mer rädd ju färre de är. Det lärde jag mig på stora tidningen när det begav sig.