Ett slag om handbollsheder

HK Malmö-Lugi 24-24.
Dramatik på hög nivå, all inclusive. Bråk mellan spelare, gräl mellan tränare, en typ av slagfältsstämning över hela Baltiskan. Och så en anständig upplösning: oavgjort.
Tror att alla var nöjda med det när dimmorna väl skingrats. Mest Lugi kanske, Anders Hallbergs kvitteringsboll slank ju in med blott någon sekund kvar på matchuret. Rätt man i rätt ögonblick; Hallberg var lysande i andra halvlek, ende artisten i ett slags kollektiv gyttjebrottning.
Starkast i just den delen var föga oväntat Kim Ekdahl Du Rietz. Killen är i princip ostoppbar, länge var det faktiskt han mot Malmö (först i 18e minuten gjorde någon annan Lugispelare mål). Inte ens de egna lagkompisarna kom undan när Ekdahl sköt som vildast, stackars Fohlin fick en av projektilerna mitt i snudan och knockades raklång. Usch.
Malmö hade egentligen behövt vinna matchen, för slutspelsplatsens skull. En poäng bättre än ingen dock - och två eller tre ytterligare lär räcka. Det ordnar sig nog på de fem matcher som återstår.
Mot Lugi hade lagets karaktärsspelare trivselafton. Bröderna Geissler. Rikard Eriksson. Mirsad Pecikoza. Kämparna, stridstupparna, gnuggarna som aldrig ger upp. Unge Thynell närmar sig förresten samma "liga", han har hur mycket som helst i sig.
Frågetecken däremot för nye målvakten Jerome Cazal. I första halvlek tog han nästan ingenting, i andra blev det bättre men ändå inte helt övertygande.
Roligast, på sitt sätt, var tränarduellen mot slutet av matchen. Vilde Zanotti vs timide Proppen. Båda ansåg sig tydligen förfördelade av vissa domslut...fast från skilda utgångspunkter förstås. Ordkrig inför öppen ridå, smockan löst hängande i luften.
Oavgjort där med - och förhoppningsvis är herrarna vänner idag igen.

S E

I huvet på en soffpantoffla...

Skid-VM, herrarnas tremil/skiathlon.
Taktiskt rävspel i 2,9 mil, sen en sistakilometer med livet eller i alla fall hälsan som insats. Farten, tempoväxlingen, ursinnet, vanvettet...fattar inte hur åkarna kan gå helskinnade ur ett sånt lopp.
Om de nu gör det.
Får väl se senare i veckan om t ex Hellner har några krafter kvar. Jag är inte så säker. Northug däremot, no problems. Han vann ju racet och vinnare behöver sällan känna efter om det var mödan värt.
Mycket tjafs om vallan annars. I SVT-studion alltså. Tröttsamt. Hellner blev trots allt sexa, var med och fajtades om medaljerna in i det sista. Andra åkare - med eller utan annorlunda valla - var för dagen något bättre, det kan man väl för bövelen medge rakt av.
Tycker gamla jag, från ett soffpotatisperspektiv.

S E

Heja Sverige

Skid-VM är igång, tack för det. Hellners guldlopp på sprinten kan ha varit bland det häftigaste jag upplevt, all idrott inklusive. Det rycket i backen, den farten, den överlägsenheten gentemot konkurrenterna...usch och fy men mina tankar gick faktiskt till mygel-Muhlegg.
Tur han är svensk, Hellner. Präktig, rekorderlig, höjd över alla misstankar om doping.
Jacob Hård och Anders Blomqvist i tv är också svenska. Så in i bomben svenska. Deras nationalistiska eufori känner liksom inga gränser, inte vemodet heller när allt går åt pipan. Fast norrmännen lär vara värre, har jag hört.
Okej för mig faktiskt. Neutralitet må vara en dygd i många sammanhang - men i ett skid-VM vete hondan. Tänk en Blomqvist som INTE gastar eller illtjuter av upphetsning. Tänk en Hård som INTE darrar på rösten av ren jävla rörelse.
Hur kul vore det på en blågul skala?

S E

Förbrödring i ankdammen

H 43-Lugi 31-26.
Väntad utgång av Lundaderbyt i handboll. Ett H 43 i halvkris behövde vinna - och Lugi behöver H 43 i elitserien. Brödraskap före rivalitet, vackert så.
Eller också inte.
Annat var det förr, hursomhelst. Mer prestige, tuffare kamp. Ingen tränare som ursäktade sitt lag med att "inställningen saknades" (Axnér, Lugi, i dagens Sydsvenskan). I ett derby!?
Men tack till Svenska Spel som bjöd drygt fyra gånger pengarna på H 43-seger. Det var snällt.

S E

Skövde för bra för Malmö

HK Malmö-IFK Skövde 26-34.
Kan inte bestämma mig. Var det Malmö som var helt kasst? Var det Skövde som var ruggigt starkt?
Lutar nog åt det senare.
Bästa laget som gästat Baltiskan den här säsongen, tyckte många på läktarna (däribland jag). Skövde tillät liksom inte Malmö att komma in i matchen - allra minst tillät deras målvakt Appelgren det. Drygt trettio räddningar stod han tydligen för, en nästan osannolik siffra. Vilket förstås, åtminstone delvis, kan förklaras med att Malmöspelarna sköt som krattor.
"Man Of The Match" var annars en Gislövspåg. Andreas Nilsson alltså, mittsexan i Skövde. Åtta mål, hundraprocentig i läget, ostoppbar när han väl fick bollen. Härligt att se en linjespelare av den kalibern, särskilt för oss som minns honom från "valpåren" i IFK Trelleborg. Snacka om utveckling.
För Malmö - utan skadade Oscar Jensen och avstängde Sebastian Geissler - måste det ha känts hopplöst denna kväll. Allt man gjorde, gjorde Skövde bättre. Förlusten var den tredje på raken, trenden börjar bli illaluktande.

S E

Faran med att gå på Ica

Gick på Ica i fredags. Skulle handla bröd, ost, räkor, lite sånt.
Och kom hem med ett nytt mobilabbonemang.
Det kändes fånigt redan då, jag behövde ju liksom inget. Mitt befintliga duger, annars hade jag själv kontaktat Tele2 om en förändring.
Nu med några dagars distans är jag mest förbannad.
På mig själv som inte kunde stå emot "erbjudandet". På livsmedelsbutiker som numera upplåter utrymmen åt allsköns krämare. Inte så mycket på själve krämaren...han gjorde väl bara sitt jobb, antar jag. Rasande skickligt dessutom. Eller utstuderat fräckt. Nånstans i gråzonen mellan övergrepp och överfall, om jag ska försöka beskriva försäljningsmetodiken från ett offerperspektiv.
Vem väntar sig sånt när man går på Ica? Vem har garden uppe i det läget?
Idag ska jag ringa och annullera det hela. Utgår från att man har ångervecka - om inte blir jag sne på riktigt.

S E

Sanna still singing strong

Ack. Trodde jag var färdig med Sanna Nielsen. Att hon inte berörde mig längre. Att jag numera såg på henne som en dussinsångerska i melodifestivalsmeten.
I helvete heller.
Sanna Nielsen knäcker än.
Jag tycker hon var lysande igår kväll. Stilfull, värdig, vacker, okonstlad...som alltid, eller nästan mer.
Låten har jag glömt, däremot. Gör inget; gåshuden minns jag, tralala.

S E

Utklassning som kom av sig

HK Malmö-Ystads IF 23-25.
Malmö inledde som man avslutade mot Drott i fredags. Statiskt och tempofattigt anfallspel, uselt skytte om ens något. Sju ynka mål i första halvlek (nio mot Drott i andra), pausunderläge med åtta bollar.
Matchen borde så klart varit körd där.
Men icke.
Otroligt nog blev det kamp in på målsnöret, kvitteringschanser för Malmö vid 21-22 och 23-24. YIF höll undan med nöd och näppe, inte mer. Och bekräftade väl därmed sin gåtfulla instabilitet.
Laget är namnkunnigt, spelarna individuellt skickliga, Pelle Käll kickad från tränarposten. Om det nu var hans fel att nästan allt sket sig under hösten. Hursomhelst har YIF-ikonen Basti Rasmussen tagit över och hur han är som tränare kan jag inte bedöma - men som ledare: super!
Aldrig har jag sett någon pusha, trösta, muntra upp, klappa om, snacka gott med sina spelare så innerligt som B R gjorde denna afton. Smått rörande att bevittna, sällsynt på elitnivå. Här är det kanske säkrast att tillägga att mina intryck baseras på första halvlek, då när allt bara flöt på för YIF. Sen bytte lagen bänk, Basti och hans pågar försvann ur mitt synfält.
Till förmån då för Proppen, HKM:s allsmäktige tränare. Den mannen är inte mycket för ryggdunk och handsfive, distansen till spelarna är snarare stramt professionell. Bra det med, så länge alla är nöjda.
Men Malmö får skärpa sig nu. Slutspelsplatsen är ingalunda klar, två raka förluster kan lätt följas av fler.

S E

Mäster med gester

Såg Zlatan på tv i helgen, Milan mot Genoa i italienska ligan. Inte kul. Snarare en rätt torftig 1-1-match - och ett ännu torftigare uppträdande.
Av Zlatan.
Hans negativa gestikulerande mot lagkompisarna var bortom all vett och värdighet. Dessutom kontraproduktivt; vilken spelare blir bättre av "offentlig avrättning", vilket lag växer sig starkt genom splittring?
Jag tillhör dem som tycker att Zlatan är en gudabenådad fotbollsspelare, det har jag skrivit många gånger. Det innebär dock inte att jag är blind eller döv, möjligen lite mer förlåtande mot honom än mot andra. Nånstans fattar jag liksom geniets frustration över medspelare som t ex Pato och Robinho, brassarna som skjuter hellre än passar sju dar i veckan.
Men kan man inte ta sånt på träningarna? Eller i omklädningsrummet? På planen, mitt under pågående match, ser det jävligt illa ut med inbördeskrig.
Skulle förvåna mig mycket om Milan vinner ligan - och förvåna mig väldigt lite om inte ett mer harmoniskt lag gör det istället.

S E