söndag 29 januari 2012

Danmark värdiga mästare

Danmark-Serbien 21-19.
Som jag misstänkte: Serbien tömde sig i semifinalen mot Kroatien, segern där var deras "guld". Det äkta EM-guldet blev alltså danskt, faktiskt utan större dramatik. Inte en enda gång ledde Serbien finalmatchen, inte en enda gång verkade danskarna darra för publiktrycket. Allra minst den sagolike Mikkel Hansen. Nio mål gjorde han bestämt, flertalet i slutskedet då de behövdes som bäst. Tröttkörda serber kunde helt enkelt inte stoppa honom.
Jämte denne Hansen var målvakterna finalens huvudaktörer. Landin i Danmark, Stanic i Serbien. Ingen bättre än den andre, båda helt fantastiska.
F ö tycker jag att Danmarks EM-triumf kan ses som en seger även för det goda ledarskapet. Ulrik Wilbek, förbundskaptenen, skulle inte drömma om att bänka en enda spelare genom en hel turnering, knappt ens i en enstaka match. Istället coachar han aktivt och gör varje individ delaktig. Bygger ett l-a-g, kort sagt.
Nej, det är inte så självklart som det låter. Titta t ex på det svenska ledarskapet under EM. Det har varit ungefär tvärtom.

S E

fredag 27 januari 2012

Magkänslan viskar - Danmark...

Danmark-Spanien 25-24.
Serbien-Kroatien 26-22.
Danmark hade väl sina förespråkare inför EM, Serbien hade färre om ens någon. Det borde de haft med tanke på att mästerskapet utkämpas just där, i Serbien. Betydelsen av hemmaplan visade sig senast förra vintern när Sverige arrangerade VM och blev "falsk" fyra i prislistan - så bra var vi ju inte egentligen, men vi ville gärna tro det.
Lite så även här, fast värre. Serbien har ett publikstöd som är alldeles enormt, spelarna känner sig hemma och är hemma, förlora finns liksom inte på kartan. Ikväll behövde inte ens domarna hjälpa till; det franska paret stod emot trycket, dömde både korrekt och konsekvent. Ja, så långt det nu är möjligt i brutalhandbollens tidevarv.
Själv tänkte jag vara inkonsekvent nu. Jag tippar att Danmark vinner finalen. Trots allt.

S E

torsdag 26 januari 2012

(S)vetsare näste man till svettning

Stefan Löfven ny S-ledare, faktiskt den tredje bara under senaste kalenderåret. Ett bra eller dåligt val? Vet ej men lutar åt bra. Hans bakgrund är i vilket fall intressant; fosterbarn, svetsare, fackkämpe. Annat det än fisförnäme Reinfeldt och alla andra politiska broilers han nu ska tampas med. Lätt blir det inte, själv är jag nöjd om mitt parti kan stabilisera sig runt 20-25 procent.
Lycka till.

S E

onsdag 25 januari 2012

Uppgivet svenskt farväl till EM

Sverige-Danmark 24-31.
Danmark spelade handboll, Sverige la sig ner och nannade kudden. Nästan så jag tyckte mig höra snarkningarna genom tv-rutan.
Nej, detta var inget stolt tack och farväl till EM för svensk handboll. Däremot ett logiskt. Laget har inte fungerat på hela turneringen, som tittare har man fått gissa sig till själva spelidén. Ibland har det verkat som om spelarna också gissat. Så många missförstånd, så många tekniska fel i match efter match...hur är det möjligt?
Ett erkännande till Kim Andersson dock. Han var det lysande undantaget ikväll. Lundström också godkänd, och kanske Palicka (om man tänker bort alla jämförelser med den danske fantommålvakten Landin). Men det börjar bli mystiskt med det här Kim-syndromet i blågult. När Andersson glänser, då bleknar Ekdahl Du Rietz - eller också tvärtom. Aldrig tycks de kunna lyckas samtidigt.
Förbundskaptenerna har mycket att jobba med, den saken är klar. Utgår från att det blir Olsson och Lindgren även fortsättningsvis, handbollsikoner med över 700 landskamper tillsammans under Sveriges storhetstid i sporten avsätts nog inte i första taget.
Låt mig bara påpeka att Danmarks hyllade förbundskapten Ulrik Wilbek såvitt jag vet inte har gjort en enda landskamp som spelare. Konsten att coacha ett lag har bestämt inget med just den typen av meriter att göra.
Semifinaler på fredag kväll. Och danskarnas mot Spanien i all ära, rysaren blir förstås Balkanderbyt Serbien-Kroatien. Snacka om högriskmatch.

S E

måndag 23 januari 2012

Lago är bäst

Jag säger som jag sa förra gången S skulle välja ny ledare: Anders Lago. Inte för att jag känner honom närmare, inte alls faktiskt. Men mannen ger ett gediget intryck i tv, talar väl och övertygande, verkar äga något slags diskret pondus som vinner i längden. Har ett förflutet som framgångsrikt kommunalråd i den problematiska staden Södertälje, behärskar av allt att döma hetluften. Saknar dessutom mustasch.
Lago är min man. Men partiet har säkert nåt annat spännande att komma med. Östros t ex. Gäsp.

S E

Tapper match, knackigt spel

Sverige-Serbien 21-24.
En anständig match av Sverige den här gången, en förlust som inte är mycket att säga om. Att vinna över Serbien i Serbien är ju liksom inte tillåtet. Inte för publiken, inte för domarna, inte för den fantastiske målvakten Stanic.
Sjöstrand i den svenska buren såg f ö till att det blev något av en målvaktsmatch, så bra var han. Framåt bombade Ekdahl Du Rietz vilt och ofta framgångsrikt - men nån vidare flow i spelet hade vi inte. Det är som om laget inte riktigt räcker till i skarpa lägen, kanske inte coacherna heller.
Larholm saknades pga magsjuka, det gjorde att Doder var tillbaka som mittnia. Föga betrodd dock, tidigt bänkad i första halvlek. Taskigt, kan jag tycka. Doder må vara over the hills som handbollsartist - men rätt uppbackad av förbundskaptenerna tror jag han kunnat prestera bättre än så här. För mindre än ett år sedan kom han ju trots allt med i VM-turneringens All Star Team.
Sen kan man notera att Petersen fick genomlida ytterligare 60 minuter på bänken. Jag skulle bli förvånad om han - och Dalibor Doder - känner för fortsatt landslagssatsning efter EM. Förnedrade spelare brukar få svårt med motivationen.

S E

söndag 22 januari 2012

Coaching - en fråga om ledarskap

Handboll är en s k avbytarsport. Dvs förutom de sju spelare (målvakten inräknad) som startar matchen finns minst lika många på bänken. Det är utmärkt. Det ger coacherna alternativ, möjligheter att påverka en matchbild. Det ger dessutom varje enskild spelare andrum, chans till återhämtning.
Och det är därför jag blir så förbannad på coacher som inte använder sig av möjligheterna. Som råkör de särskilt utvalda och råbänkar vissa andra. Jag tycker det är uselt ledarskap - med förödande konsekvenser.
Låt mig ta ett svenskt exempel från den pågående EM-turneringen. Det handlar om V6-positionen. Där inledde Fredrik Petersen som förbundskaptenernas förstaval i premiärmatchen mot Makedonien. Lyckosam var han inte; två missade frilägen och sen ett finger ur led. Shit happens, Petersen blev återställd och spelduglig per omgående. Och har sen dess gjort tre hela matcher - på bänken. Så snabbt var det förtroendet förbrukat.
Visst, Lundström som kom in istället har gjort jobbet bra, det är inte det. Men hade han gjort det mindre bra om han fått vila lite mellan varven? Tror jag inte ett ögonblick på. Snarare tvärtom. Det enda man kan vara säker på nu är att en nonstopspelande Lundström successivt tappar i skärpa pga ren jävla trötthet - och att en utfryst Petersen tappar i motivation pga ren jävla bitterhet.
Som sagt, ett exempel. Det finns fler. Vad sånt gör med lagmoralen får väl var och en gissa, själv gissar jag att det gör skit. Smarta coacher, typ den danske eller den spanske, använder alla spelare. Se och lär.

S E

lördag 21 januari 2012

Handlingsförlamade handbollskaptener

Sverige-Polen 29-29.
20-9 till Sverige i första halvlek, 20-9 till Polen i andra. Sjukt! Min spontana reaktion direkt efter matchen är att de svenska förbundskaptenerna Staffan Olsson och Ola Lindgren borde göra en Juholt. Kalla till presskonferens och meddela sin gemensamma avgång.
Detta var inte professionellt skött. Detta var inte coaching värt namnet. Andra halvlek var en obegriplig orgie i tekniska fel från svensk sida - och en handlingsförlamning utan like från ansvariga på bänken. Då har Sverige ändå, till skillnad från alla andra handbollsnationer, två förbundskaptener, två coacher. Dubbelt så bra eller?
En eloge till polackerna, trots allt. Vid 9-20 kunde man lagt ner, gett upp. Det hade varit mänskligt. Detta var omänskligt, även i beaktande av "motståndet".

S E

Juholts tid är över

Dagens presskonferens äger rum klockan 15.00 i min barndomsstad Oskarshamn. I fokus: S-ledaren Håkan Juholt, som av allt att döma kommer att meddela sin avgång. Inte en dag för tidigt, anser väl de flesta. Misstagen har varit för många och för grova, även för oss som annars har lätt för att förlåta och glömma.
Det största misstaget var förstås att överhuvudtaget lansera Juholt som partiordförande - och där faller ansvarsbördan tung över valberedningen. Fanns ingen annan? Inte en enda motkandidat? Någon med trovärdighet och politisk pondus, någon utan mustasch. Ja förlåt men själv blev jag misstänksam redan där; Erlander på sin tid hade faan ingen mustasch. Inte Palme. Inte Carlsson. Inte Persson. Inte ens Sahlin hade mustasch. Seriösa politiker behöver inte sånt.
Men allvarligt. Herrarna och damerna i valberedningen har kommit undan för billigt, tycker jag. Deras man löper gatloppet i media, Juholt ensam betaler priset för ett katastrofalt fiasko.
Mina tankar just nu går till hans tonårssöner, för dem måste det varit plågsamt att se fars tillkortakommande.

S E

torsdag 19 januari 2012

Det svenska bottennappet

Sverige-Tyskland 24-29.
Tror att tyskarna var mest förvånade. Inte för att de vann, men för att de vann så löjligt enkelt. Sverige bjöd inget seriöst motstånd, framförallt inte i första halvlek. Bedrövligt att skåda.
En ljusglimt i mörkret var Kim Ekdahl Du Rietz. Åtta mål drog han in på ren urkraft, det kunde blivit fler om inte skärpan försvunnit mot slutet. Vilket sätter fingret på de svenska förbundskaptenernas coaching; Du Rietz jämte Larholm och Kim Andersson matchades i princip nonstop på nio meter, Doder och övriga alternativ satt fastnitade på bänken. Mycket märkligt.

S E

tisdag 17 januari 2012

H 43:s sorti ett tecken i tiden

H 43 drar sig ur herrarnas elitserie i handboll. Inte på sportsliga grunder, men väl ekonomiska.
Beskedet kommer inte som någon bomb direkt, snarare som en sorglig bekräftelse på vad man länge misstänkt: Lund är inte stort nog för två elitsatsande klubbar. Förr gick det väl an, då när spelarna var glada amatörer som nöjde sig med fri lemonad eller möjligen en sup efter matcherna. Men nu, i kravmaskinernas tidevarv, blir det bara konstgjord andning i väntan på den definitiva nådastöten. Störst överlever - och störst i Lund är Lugi.
Undrar förresten hur länge HK Malmö ska överleva, det känns lite H 43-bräckligt där också. Synd att alla stenrika finansiärer tycks föredra hockey framför handboll.

S E

Seger med mersmak

Sverige-Tjeckien 33-29.
Så där ja. Sverige är vidare i EM, fiaskohotet eliminerat. Det här var en övertygande match, väsensskild från den darriga premiären mot Makedonien. Undantaget Kim Andersson som ju var formidabel redan då. Frågan är om det finns någon handbollsspelare i hela världen som matchar Kävlinge-Kims register. Jag tycker det inte.
Överhuvudtaget är "vår" högersida ett fantastiskt anfallsvapen. Ekberg på kanten gjorde väl tio mål ikväll om jag räknade rätt. Och Kim A fem eller sex, jämte ett otal assists. Ja, ursäkta min osäkerhet kring siffrorna, det blev kanske en virre för mycket till matchen.
Vi hade Gislövsafton här hemma nämligen, jag och min polare. Till Andreas Nilssons ära alltså. Den svenske mittsexan är ju Gislövspåg, vilket jag bestämt tjatat om till förbannelse här på bloggen. Polar'n min hör till dem som uppskattat tjatet, kanske är han t o m den ende. Han har själv vuxit upp i Gislövsläge, i alla fall om somrarna, och säger sig förstå vidden av att denna lilla fiskstinkande idyll fostrat en landslagsstjärna i handboll.
Visst var han bra ikväll igen, Nilssonpågen? Och så jävla stryktålig; tjeckerna gick ju åt honom som vore det VM i brottning medelst tröjdragning plus extra allt. Det störde vår afton något, fast inte så det störde.

S E

söndag 15 januari 2012

Plågsam premiärmatch i EM

Sverige-Makedonien 26-26.
En pärs, en pina, en pinne. Och kluvna känslor i ett svenskt handbollshjärta; starkt att inte förlora med tanke på läktarmiljön, svagt att inte vinna med tanke på tremålsledningen rätt nära slutet. Kanske var det orken som tröt, eller också nån sorts falsk säkerhet som spökade. Men mest var det nog stolta makedonier som vägrade ge upp, som helt enkelt inte fick ge upp för den fanatiska publiken.
Någon bra match rent spelmässigt gjorde inte Sverige. Kim Andersson ensam bar laget både länge och väl, att han tröttnade mot slutet var olyckligt men ytterst mänskligt. Övriga "nior" var mer eller mindre bleka, Stenbäcken och Larholm närmast kritvita. Doder hade en lidnersk knäpp i andra halvlek men dessvärre även nåt hjärnsläpp som kostade oss baklängesmål. Ekdahl Du Rietz visade glimtar, inte mer, av VM-formen från förra vintern. En av glimtarna resulterade tack och lov i kvitteringsmålet till 26 lika, cred för det.
Gladast blev jag över Andreas Nilssons EM-debut. Jag hade oroat mig som en dålig far för att killen inte skulle palla hetluften...och så inleder han med ett iskallt lobbmål. Där fick jag så jag tjöt i tv-soffan.
Tjeckien nästa. Och sen Tyskland. Seger krävs i en av matcherna, annars är EM över för svensk del. Känns som skarpt läge...

S E

lördag 14 januari 2012

Målvakterna har bollen...

Handbolls-EM står för dörren, premiär i morgon söndag. TV4 sänder nästintill rubbet vilket förstås är tacknämligt för oss nördar. Glyttige Jihde får man försöka uthärda, det ska nog gå. Saklige matchkommentatorn Perlskog finns ju som tröst.
Sveriges chanser? Nja, jag har mina dubier. Makedonien, Tjeckien och Tyskland som gruppmotståndare...det kunde förvisso varit värre, på pappret. Men jag undrar om inte tyskarna står på tur att få till nåt i mästerskapssammanhang, det var ju ett tag sen. Och tjeckerna har ett respekterat lag numera, inklusive bl a Jicha, monsterskytten från Bundesliga. Makedonien slår vi kanske typ sju gånger av tio på neutral mark - men här möter vi dem nära nog på bortaplan (Serbien) med massivt publiktryck som extra motståndare. Det lär bli bustufft.
Några frågetecken finns dessutom i det svenska laget, tycker jag. Playmakerrollen t ex. Dalibor Doder fyller 33 i år, hans glans dagar kan vara förbi. Det räcker att man tappar bara lite, lite i snabbhet och explosivitet - och vips blir du uppäten av hungriga försvarsbjässar. Tecken av det slaget anades i genrepet mot Ryssland...om nu inte Doder, gud give, maskerade formen.
Sen är jag osäker på mittsexpositionen. Där har alltså de mångåriga parhästarna Gustafsson/Arrhenius bytts ut till förmån för ungtupparna Andreas Nilsson och Niclas Barud. Bra i och för sig, viss förnyelse var absolut av nöden. Men kunde det inte räckt med hälften? Dvs Andreas Nilsson som etta i utgångsläget, men med Robert Arrhenius som trygg backup på bänken. Det tror jag hade gynnat både "Gislövs-Andy" och laget som helhet.
Viktigast av allt blir förstås det gamla vanliga i handboll: målvaktsspelet. Har Sjöstrand och Palicka (alt Mattias Andersson) prickat tokformen samtidigt kan Sverige kanske ändå vara med och leka på allvar i detta Europamästerskap.
Den som kollar får se.

S E

söndag 8 januari 2012

När Sydis slickar...

Det är naturligtvis helt okej att Andreas Vinciguerra tänker starta något slags tennisakademi här i Malmö, slocknade idrottsstjärnor behöver ju också försörjning. Vad jag inte fattar är varför Sydsvenskan ställer upp som generös marknadsförare av projektet. Helsidesreportaget (nästintill) med gulligullbild i dagens tidning är ju inget annat än en nödtorftigt förklädd PR-annons. En typ av slick- och fjäskjournalistik som den aktuelle reportern förvisso är bra på - men som Sydis borde hålla sig för god för.
Kan jag tycka.

S E

tisdag 3 januari 2012

Malmö - minoritetens skräckvälde

Tre dagar av 2012, två mord. Mot den bakgrunden känns det absurt att hävda att Malmö fortfarande är en rätt hygglig stad att leva i. Vet inte ens om man kan göra det med trovärdigheten i behåll.
Men ändå. Runt trehundratusen människor bor i den här stan och jag gissar att åtminstone tvåhundranittioniotusen är att betrakta som i någon mening normala. Ja, ja, mer eller mindre men dock. Hur många har skjutvapen t ex? Hur många är beredda att mörda? Känner du nån? Jag gör det inte.
Det är det som är så hemskt. En klick - låt vara en svällande, som det verkar -laglösa typer svärtar ner Malmö, alla vi andra tittar på. Maktlösa, skrämda, rädda. Fullt naturligt men fullständigt horribelt. Och djupt tragiskt.
Undrar förresten när polisen ska lyckas haffa nån av alla mördare här i stan. Det vill nog till, annars kommer förödelsen att fortsätta.
Arma Malmö.

S E