Ynkryggen bakom flötet

Hjälper mete mot en grotesk höstförkylning? Kan frisk luft, långa kallingar, fet mask på kroken samt goa nubbar till maten få en ynkrygg att resa sig ur en typ av halvcoma?
Tveksamt, kanske.
Ding som han är tänker ynkryggen i alla fall pröva. Avresa i morgon, Tingsrydstrakten som alltid. Och inga damer i närheten så det är fritt fram att tycka synd om sig själv.
Man är väl karl.

S E

Om Molins och MFF

Förstår att Molins inte vill skriva nytt kontrakt med MFF. Tränar-Rolles behandling av honom gränsar ju till mobbing, ungefär som lex Harbuzi 2009. Spelare som petas alldeles oavsett prestation gör naturligtvis rätt i att lämna.
För övrigt är jag rätt säker på att HIF tar guldet nu. MFF har Göteborg och Trelleborg närmast på programmet, snacka om tufft motstånd. Plottret i Djurgårdsmatchen senast ingav heller inget förtroende; två spelare utbytta redan i halvtid, dylikt brukar inte utmärka mästarlag. Eller en mästartränare.
Conny Karlsson i HIF är coolare, mer erfaren, vet värdet av trygghet i ett lagbygge. Därav mitt tips.
Om man nu får lov att sticka ut hakan.

S E

Trängsel i skamvrån...

Lugis storkäftade tränarpar Zanotti/Axnér har fått en tuff start i handbollens elitserie. Två matcher, två svidande förluster. ”Spelarna borde skämmas”, sa Zanotti efter senaste debaclet.
Ja, kanske det.
Eller också tränarna.

S E

Moderaternas nya lydparti?

En till sak apropå valet - och Sverigedemokraternas nyvunna vågmästarroll. Tror inte det blir så mycket kaos, trots allt. Kom ihåg att SD styrs av nästan idel ex-moderater, flera av dem uttalade sossehatare eller Sahlinkränkare. Att ett sådant parti skulle vilja äventyra högeralliansens maktinnehav finns inte på den politiska kartan. Reinfeldt kan lugnt räkna med stöd i alla vitala frågor…fast det är klart, något får han väl ge tillbaka.
Det löser sig säkert. Åkesson och övriga toppfigurer i SD är nog rätt fogliga nu när de tryggat sin egen utkomst för överskådlig tid.

S E

Fritt val - högt pris

Valet 2010.
Där rök oskulden.
Sverige som en typ av undantagsland finns inte längre. Även här tar högerextremismen plats i parlamentet, även här är de vackra värderingarnas tid förbi. 5,7 procent för Sverigedemokraterna, tydligare kunde det inte sägas. Lägg till 30 för Moderaterna och totalt dryga 49 procent för högeralliansen – och en sak blir ännu tydligare: Sossesverige är ett minne blott. Historia, nostalgi. Solidaritetssverige likaså; flytt, flytt, kommer aldrig igen.
Man kan förundras, förfäras, förskräckas över nyordningen. Man kan äcklas av Sverigedemokraternas affärsidé om människors olika värde. Men man kan aldrig "kvälja dom"; väljarna dömer, det är demokratins fundament.
Suck.

S E

I blåljusets sken...

MFF-HIF 2-0.
Aldrig har jag sett så mycket blåljus som vid Stadionområdet igår kväll. Polisuppbådet kring derbyt var minst sagt imponerande. Eller minst sagt skrämmande. Sånt där ligger ju i betraktarens ögon – den icke fotbollsinitierade som eventuellt hade vägarna förbi trodde sig säkert ha hamnat mitt i en krigszon.
Hursomhelst förebådade alla blåljusen utgången av själva matchen. Blått vann, rött kom till korta (faan, det där lät bestämt som ett stundande valresultat).
MFF spelade med en frustande intensitet…och vilken stämning på läktarna! Internationellt! Pekalski planens kung, om du frågar mig. Dahlin, Ricardinho, Daniel Andersson, Figueiredo, Molins andra pärlor i kollektivet.
Och så ”D. Rex”. Dardan Rexhepi. Artonåringen som i sin första match från start gjorde det förlösande 1-0-målet. Ursnyggt dessutom, ett riktigt killeravslut. Vad ska det bli av en sån påg?
För MFF blir det nog guld nu, med eller utan blåljus kring återstående matcher. Och själv säger jag bara: heja Mattias Asper. Målvakt, målskytt och poängräddare för Mjällby, gud va gott.

S E

Snäll duell i skarpt läge

Hyfsad tv-duell mellan Reinfeldt och Sahlin ikväll, mot slutet nästan lite kärvänlig. Okej för mig, hellre avspänd dialog än ansträngt käbbel.
För valresultatet kommande söndag tror jag inte debatten spelade någon roll. Alliansen vinner, allt annat förefaller utopiskt. Vill man vara elak – och det vill man ju ibland – kan man också säga att cynismen vinner över humanismen. Så här, enkelt uttryckt: tillräckligt många människor jobbar för att Alliansens s k arbetslinje (inklusive det egogödande jobbskatteavdraget) ska få genomslag.
På 90-talet kunde man fortfarande skrämma väljarna med den typen av politik, nu på 00-talet är samma (moderata) tankegods mumma långt in i LO-leden.
Solidaritet å sånt är förlegat, liksom.

S E

Partykillern i blågult

Sverige-San Marino 6-0.
Ett lagom målkalas, faktiskt svårt att undvika mot ett fotbollslandslag som San Marinos. Jag kollade på Olympic mot Svedala i trean som aperitif, frågan är om inte San Marino fått problem där också.
Att Mellberg gjorde ett buffligt försök att leka partykiller spelade liksom ingen roll – Sverige hade säkert tålt ytterligare ett par utvisningar utan att äventyra braksegern. Mellbergs var f ö korrekt, tycker jag. Till skillnad då från Hamrén, Zlatan, Pohjanen i tv och alla andra som ansåg att den Mellbergska vansinnessatsningen på sin höjd skulle gett gult kort, absolut inte rött.
Undrar om det varit samma ljud i skällan om en svensk drabbats?

S E

Ryggradslösa bittersossar

Läser Leif G W Perssons söndagskrönika i Kvällsposten. Krimprofessorn som gett sävligheten ett trött ansikte och nästan blivit folkkär på kuppen skriver om varför han inte tänker rösta som vanligt i valet den 19e. Dvs på Socialdemokraterna.
Förklaringen, visar det sig, är tämligen odramatisk: G W känner inte längre igen sig i partiet.
Inte han heller alltså. Di börjar bli många nu, bittersossarna. Många och tröttsamma. Som om detta att ”inte känna igen sig” vore ett problem endast för dem.
Tänk, det tror inte jag.
Skulle gammelmoderaten känna igen sig i Nya Moderaterna? Bönderna, i den mån sådana ännu finns, i dagens centerparti? Den övertygade humanisten i avhumaniserade Folkpartiet? Maskrosfundamentalisterna i ett politiskt allt ”normalare” Miljöparti?
Om inte, blir de sossar då?
Så klart inte.
Eller vad tror du, G W?

S E

En seger som lovar mer

Sverige-Ungern 2-0.
Bra början på EM-kvalet – och fortsättning i samma stil följer, det är jag nästan säker på. Hamréns kaxiga landslag har ett eget spel med offensiva förtecken, bara en sån sak. Nästan så man glömmer den där gamla destruktiva varianten som gick ut på att inte förlora och därför titt som tätt ledde till urtrista 0-0-matcher.
Det här landslaget vågar vinna, vågar attackera. Och med mod följer kreativitet – och med kreativitet följer inte sällan mål. Eller i alla fall målchanser. Sverige skapade åtskilliga mot Ungern, 2-0 var siffror i underkant.
Kul att Wernbloom blev tvåmålsskytt, han är en av de nya modiga männen i blågult. Zlatan är inte ny men väl pånyttfödd…länge sen man såg honom jobba så i landslaget. Och vilka magnifika passningar! Sen måste jag få uttrycka min beundran för Källström; petad från start (igen!), lysande i sitt inhopp.
San Marino på tisdag, undrar om det inte är läge för kulram där. Holland borta senare i höst blir den riktiga värdemätaren. Jag längtar.

S E