Rexhepi min man

Hoppas det är ett fantasifoster Kvällsposten publicerar idag. Jag menar detta att Mjällbys El-Kabir kommer att ersätta Ranegie i MFF, om nu den senare blir proffs i Udinese. El-Kabir skulle möjligen kunna ta Daniel Larssons plats, de är samma typ av spelare med den skillnaden att El-Kabir är mer distinkt som avslutare. Men Ranegies position? Aldrig. El-Kabir är ingen target, ingen framstående huvudspelare, ingen rese i bokstavlig mening (når väl Ranegie till naveln, tror jag). Vore jag, Gud förbjude, tränare i MFF skulle jag lösa problemet internt. Dvs ta in Dardan Rexhepi från kylan. Ge honom förtroende, låta honom växa i match efter match. Killen ansågs ju vara en talang utöver det vanliga på Rolles tid, visade det också när han väl fick chansen. Så kass kan han väl inte ha blivit under Norling? I så fall måste det vara något slags systemfel i MFF.

Styrfartens riddare

Jag cyklar, ofta å gärna å långsamt. Det sista ska vissa fotgängare vara jävligt tacksamma för. Senast idag hände det igen: en flanerande ung dam fick plötsligt för sig att korsa cykelbanan. Utan att se sig för förstås, det ingår liksom i spelet att inte göra det. Men hoppsan, där kom jag. I knapp styrfart, som vanligt. Tur det. Damen slapp att bli rammad, som så många andra damer och herrar sluppit bli rammade vid tidigare incidenter av liknande slag. Cyklar man som jag behövs max en decimeters bromssträcka. På slitna däck. Så korsa på bara, ni tankspridda flanörer. Se bara till att det är jag som kommer i er väg.

Skarpt läge nu, Mjällby

Mjällby-Syrianska 0-2. Jag brukar bli upprörd, nedstämd eller förkrossad när Mjällby förlorar. Inte den här gången. Jag har alltid gillat Syrianska, ännu mer nu sen min gamle MFF-favorit Labinot Harbuzi värvats till klubben. Här fick Syrianska dessutom sin målvakt utvisad - totalt felaktigt - redan efter en halvtimma men vann alltså ändå. Starkt jobbat. Jag håller tummarna för att Syrianska klarar sig kvar, fotbollsallsvenskan behöver dem. Mjällby är mer en hjärtefråga - och ärligt talat räknar jag med kval nu. Inte direktnedflyttning, Gais och Örebro verkar ju hopplöst akterseglade. Eller nästan, är väl bäst att tillägga. Men var Mjällby ska ta poäng framöver vete hondan, laget har ju utarmats på spetsspelare i sommar. Fejzullahu till Djurgården, Kivuvu tillbaka till Rumänien, det är som att plocka bort Ranegie och Pontus Jansson från MFF. Mjällby saknar medel tydligen, kan eller vill inte vara med på de pengakåta spelarnas marknad. Den inställningen kan jag i och för sig sympatisera med, problemet är bara att det allsvenska kontraktet äventyras. Om nu det är ett problem för Blekinges stolthet. Som f ö kommer till Malmö på lördag. Jag darrar redan.

Felanvänd Zlatan

Paris SG-Bordeaux 0-0. Intressant att se Zlatan i ny miljö. Intressant - men verkligen inte upplyftande. Zlatan hade tilldelats den roll som passar honom allra sämst numera: ensam på topp i anfallet. Utanför spelet, helt beroende av lagkamraternas passningsförmåga och kreativitet. Det han själv är bäst på. Har tränarveteranen Ancelotti noll koll på läget? Det är möjligt att Zlatan kunde rört sig bättre, sprungit mer, jagat intensivare för att få fler bollkontakter. Men den Zlatan finns liksom inte längre...däremot kan han fortfarande vara briljant i en mer tillbakadragen och friare roll. Det trodde jag alla visste, faan å hans moster inklusive. Är det så här PSG tänker använda honom ringer fiaskoklockorna för fotbollens senaste skrytbygge. Tradig match f ö, klädsamt med mållöst.

Blekinge i mitt hjärta

Suck. Hemma igen från Blekinge. Malmö å Skåne må ha sin charm, men nån skärgård finns här faan inte. Det kan jag sakna. Den blekingska skärgården är underskön, tro mig. Sturkö, Tjurkö, Aspö, Ringö, Knösö; vi for runt lite varstans och bara njöt. Hur kunde man flytta därifrån en gång i tiden? Svar: Skåne behövde mig. Nä, men seriöst: man begrep nog inte bättre. Eller om det var farsan som bestämde pga jobb å såna saker, jag minns inte så noga. Hursomhelst. I mitt nästa liv ska jag ta under övervägande att flytta tillbaka.

Dags att sitta bakom flötet

Mot Blekinge. Kroksjön, strax norr om Karlskrona. Röd stuga och en enkel eka. Vad mer kan man begära? Fisk förstås. Abborre att grilla, gädda att koka. Men det ordnar sig nog, det brukar det göra. Idag bär det iväg. Det ska va gott å leva, annars kan det kvitta.

Hamréns hantverkare

Sverige-Brasilien 0-3. Skilda världar. Å ena sidan fotboll som skön konst, å andra sidan fotboll som torftigt hantverk. Bedrövligt att ett svenskt landslag ska se ut så här år 2012. Killarna är ju för bövelen välbetalda proffs, ett par tre passningar inom laget borde inte vara för mycket begärt. Och varför kallades Zlatan hem när han ändå inte kunde (ville?) spela? Det är att ge fingret åt publiken, Hamrén. F ö har jag svårt för förbundskaptener i flott kostym och stylad frilla, men det har jag bestämt skrivit förut. Värst är att Wilhelmsson, Hysén och Anders Svensson tycks ingå i Elegantens planer för VM 2014...finns ingen återväxt i svensk fotboll?

Ett silver med guldkant

Frankrike-Sverige 22-21. Nära tidernas svenska handbollsskräll - om än inte riktigt så nära som slutsiffrorna kan ge sken av. Fransmännen förde s a s matchen, ledde med tre eller fyra bollar vid flera tillfällen i andra halvlek. Men Sverige gav aldrig upp och Frankrike övertygade inte alls som i tidigare matcher, särskilt inte i den offensiva delen. Därav dramatiken, därav hopp om åtminstone förlängning. Det kunde gått, Sverige var där och hackade in i det sista. Mäktigt att se laginsatsen, förbluffande att se Larholm vara bäst, han av alla. Samtidigt: Frankrike är förstås en värdig guldmedaljör, inget snack om den saken. Men det var också länge sen jag såg en värdigare silvermedaljör. Grattis Sverige, starkt jobbat.

Prestationen redan gjord

Om Johan Sjöstrand eller Mattias Andersson spikar igen. Om Kim Andersson fortsätter som den världsspelare han är. Om Källman och Ekberg gör typ tio mål från kanterna och några till på kontring. Om Andreas Nilsson kämpar arslet av sig på linjen i vanlig ordning. Om Ekdahl Du Rietz går all in i varenda jävla genombrott. Om Petersen ligger kvar i zonen och försvarslåset Jernemyr/Karlsson är på sin absoluta topp. Så tror jag lik förbannat att vi är chanslösa i eftermiddagens OS-final i handboll. Frankrike är för bra, det är min bestämda känsla. Hoppas det blir en hyggligt jämn match i alla fall - och en sak är ju redan klar: svenskt OS-silver. Det är en bragdartad prestation, bara det.

Ny pina, ny triumf

Sverige-Ungern 27-26. Gastkramande - igen. Värre än mot Danmark faktiskt. En målvaktshjälte - igen. Fast inte Johan Sjöstrand den här gången, utan Mattias Andersson. Ett överraskande men smart val av förbundskaptenerna som visat fingertoppskänsla turneringen igenom (nästan). Andersson var lysande och toppade sin praktmatch med en mirakelräddning halvannan minut från slutet. Där och då trodde jag fortfarande att detta går åt helvete eller åtminstone till förlängning...så tack Andersson och alla andra, det var befriande att komma ur den villfarelsen. Led med Doder som blev till synes illa skadad, led också med Andreas Nilsson som "våldtogs" av det ungerska försvaret matchen igenom. Rördes till tårar över moralen, sammanhållningen, det kollektiva glädjeruset när dramat var över. Handboll är en pärs, en pina, en njutning. Och alltså, Sverige i OS-final! På Bengans tid var det bara som det skulle, idag är det inget mindre än en första klassens sensation.

Inget är vunnet - ännu

Det kom plötsligt, mediadraget kring handbollslandslaget. Som om vi redan vunnit något. Det har vi inte. Bara över Danmark - och då ska vi kanske komma ihåg att Danmark inte presterat på förväntad nivå under detta OS. Fast nu lät jag bestämt som en glädjedödare. Det vill jag inte vara, inte alls. Oroar mig bara för att spelarna ska tappa fokus, inbilla sig att de är bättre än de är. Må jag ha fel. Ungern ikväll 18.00, OS-semifinal. Ryser redan.

Se upp för Nagy

Mycket spekulationer nu om Sveriges chanser att nå OS-final i handboll, påtaglig optimism i de s k expertleden. Dvs bland sportjournalister som normalt inte intresserar sig för handboll men går bananas bara för att det är olympiska spel. Vad de verkar ha missat är att Ungern, semifinalmoståndaren, nu är ett annat Ungern än det som varit "å banan" i internationell topphandboll på senare år. Skillnaden heter Lazlo Nagy. Efter långvarig landslagsbojkott är superstjärnan tillbaka här i OS - och vad det betyder för hela det ungerska laget framgick nästan övertydligt i kvartsfinalen mot Island. I förlängningen var det i princip Nagy mot Island, en match som den väldige (209 cm) vann på knockout. Mannen gjorde inte mål från nio meter som normala skyttar, snarare från tolv. Men okej, det var alltså på Islands målvakter. Sveriges är bättre, som bekant. Så även jag är optimist, lite försiktigt i alla fall. Och vi ska definitivt inte klaga på att lotten eller omständigheterna gav oss just Ungern i semifinal. Kroatien hade varit värre, Frankrike ännu värre.

Det vinnande landslaget...

Sverige-Danmark 24-22. Andnöd och hjärtsnörp. Vilken match av Sverige, vilken jävulsk vilja att vinna. Plågsamt att bevittna - och föralldel, njutbart också med tanke på upplösningen. Tror jag stänger tv:n nu, friidrott känns ju blaha blaha efter en sån här handbollsrysare. Gladast är jag nog för förbundskaptenernas skull, Staffan Olsson och Ola Lindgren har säkert "jobbat arslet av sig" för att få fason på det här lagbygget. De behövde verkligen en succé, vi som hackat och gnällt behövde det också. Möjligen behövde även kungen och drottningen en succé, i vilket fall satt de på läktaren och följde dramatiken. Hoppas de hörde Olssons uppmaning till spelarna i sista timeouten, den om arslet som jag lånar rakt av här ovan. Lite grovkornigt klarspråk gör gott även i kungliga öron, inbillar jag mig. Spelarkritik? Nästan lite synd när kollektivet gör ett så fullödigt jobb. Men okej, Sjöstrand i buren var femstjärnig igen. Håller han den nivån spöar vi Ungern i semifinalen på fredag. Herregud, OS-final inom räckhåll. Tanken svindlar.

Det förlorande landslaget...

Sverige-Frankrike 26-29. Det är som det är numera. När Sverige möter de stora handbollsnationerna vet man redan på förhand hur det kommer att gå. Dvs Sverige förlorar. I bästa fall hedersamt, som här. Tv-kommentatorn, vad han nu hette, försökte t o m lura i oss (och sig själv) att Sverige kunde vinna, först i slutminuten gav han upp yrandet. Faktum är ju att Frankrike körde matchen redan i första halvlek, resten spelades av så energisnålt som möjligt med tanke på stundande kvartsfinaler. Det gav Sverige en chans att hyfsa till siffrorna, och det var väl bra att man gjorde det. Nu väntar Danmark i kvartsfinal för svensk del - och för en vecka sen hade jag sagt "mission impossible" om den utmaningen. Men så såg jag Kroatien fullständigt mosa danskarna i gruppspelet, så därför säger jag ingenting.

Journalistikens triatlet

Sveriges främste olympier? Lutar mer och mer åt att det måste vara Sydsvenskans Max Wiman. Han klarar ju av att bevaka OS och MFF samtidigt. Krönikor från London, analyser från Malmö; Gud vet hur mannen hinner. Möjligen är han dopad, men i vart fall klonad. Fantastiskt.

En gyllene seglats

Begriper mig inte på segling, inte alls. Men en sak vet jag: idag tog Sverige sitt första OS-guld och det var i just den sporten. Kategori Starbåt, om jag fattade saken rätt. Med Fredrik Lööf som rorsman och Max Salminen som gast (reservation för rollbeteckningarna). Den senare skrev jag faktiskt om i Sydis för många år sen. Barsebäckspåg, jolleseglare redan då, framgångsrik och ytterst målmedveten. Fantastiskt att han blivit olympisk guldmedaljör nu, vid 23. Nästan så man känner sig delaktig.

In kom Petersen - äntligen

Sverige-Argentina 29-13. Där ser man. Handbollens förbundskaptener läser mina tankar. Omsätter dem dessutom i praktiken. Kul, kul. Nä, men seriöst: redan under Islandsmatchen häromdan satt jag och härsknade till på att Fredrik Petersen inte fick chansen som mittnia när varken Doder eller Larholm presterade på acceptabel nivå. Rollen är ju ingalunda obekant för Petersen, i danska ligan har han på senare år (och med stor framgång) spelat mittnia väl så mycket som vänstersexa. Det har Staffan Olsson och Ola Lindgren förstås känt till - men aldrig vågat använda som en möjlighet i landslaget. Förrän nu. Tjugo minuter in i Argentinamatchen trillade polleten ned, kanske i ren desperation. 5-5 stod det bestämt då, lagspelet lyste med sin frånvaro eftersom playmaker Doder lekte Ego Boy nästan värre än nånsin. Med Petersens inträde förändrades allt; plötsligt fick Sverige ett spel, en skärpa, ett flow, en mittnia som höjde sin omgivning och av bara farten (bokstavligt talat) gjorde fyra mål själv. Lysande Petersen! I den här matchen, bör tilläggas av försiktighetsskäl. Det finns ju motstånd och motstånd, Frankrike närmast t ex blir nåt helt annat än detta uppgivna argentinska. Men förhoppningsvis har han gjort sin sista bänklandskamp nu, Fredrik Petersen. Spelare som han ska vara på banan. I en eller annan position, i längre eller kortare perioder beroende på dagsform och så. En till sak. Johan Sjöstrand, målvakten. Magnifik!

Osis på OS

Lisa Nordén några ynka tusendelar från guldet i triathlon. Michel Tornéus en futtig centimeter från bronset i längdhopp. De berömda marginalerna är inte på Sveriges sida under OS, inte så här långt. Nordéns prestation i den kanske tuffaste grenen av alla var hursomhelst otroligt imponerande, därtill tv-dramatik på högsta nivå. Och Tornéus; fyra i världen i ett getingbo som längd, egentligen är det ju fantastiskt. Nu väntar vi bara på en gnutta flax.

Den olympiska tanken

OS går in på sin andra vecka - fast somliga skulle nog säga att det är först nu spelen börjar på riktigt. Med friidrotten alltså. Själv är jag lite ambilavent på den punkten; någonstans tycker jag att en Håkan Dahlby är lika mycket värd som en Usain Bolt, eller att en roddfinal kan vara minst lika sevärd som ett maratonlopp. Alla förtjänar en stund i ljuset men somliga får det bara under just OS. Det är det som är det fina med kråksången, det som är i alla fall en liten del av den olympiska tanken (tror jag). Media gör ett bra jobb där, ibland överdrivet bra. Som när Sara Algotsson Ostholt tog sitt silver i fälttävlan och fick en Kvällspostenrubrik av ett format jag trodde var förbehållet världskrig. Too much, som di säger i London. Man vågar knappt tänka tanken på ett svenskt OS-guld...

Tapper match, tung sorti

Sverige-Spanien 24-25. Sorti ur OS för Sveriges handbollsdamer. En anständig sådan, om det kan vara någon tröst. Moralen fanns där, glöden, viljan. Vad som inte fanns var några målvakter, Grubbström och Kain noterades visst för fem räddningar tillsammans. Då är det svårt, för att inte säga omöjligt, att vinna. Nu ska jag kolla på Norge-Danmark. Skarpt läge för de favorittippade norskorna - seger vill faktiskt till om de inte ska riskera att göra Sverige sällskap ut ur turneringen.

Nedlagt försvar

Sverige-Island 32-33. Inte ofta Källman, Ekdahl Du Rietz och Kim Andersson gör 23 mål tillsammans i en landskamp. Tror knappt att det hänt förut. Desto snöpligare då att svensk handbolls normalt säkraste vapen klappade ihop fullständigt. Försvarsspelet, målvaktsspelet, det ena med det andra. Islänningarna fick skjuta i stort sett obehindrat och bollen gick i mål varenda jävla gång. Kändes det som. Faktum är ju att en utklassning låg i luften, att slutsiffrorna ljuger. Island vann mycket säkrare än så, hade råd att ge bort några bollar i slutet. Bra dock av Sverige att ta vara på bjudningarna och snygga till resultatet - om man nu vill vara generös. Och det vill man ju. F ö har min dator varit ur funktion i en veckas tid. Det är därför jag inte kunnat skriva ett ord om t ex de svenska handbollsdamernas uppvisning i OS. Lika bra det, eller hur?