Den olympiska tanken

OS går in på sin andra vecka - fast somliga skulle nog säga att det är först nu spelen börjar på riktigt. Med friidrotten alltså. Själv är jag lite ambilavent på den punkten; någonstans tycker jag att en Håkan Dahlby är lika mycket värd som en Usain Bolt, eller att en roddfinal kan vara minst lika sevärd som ett maratonlopp. Alla förtjänar en stund i ljuset men somliga får det bara under just OS. Det är det som är det fina med kråksången, det som är i alla fall en liten del av den olympiska tanken (tror jag). Media gör ett bra jobb där, ibland överdrivet bra. Som när Sara Algotsson Ostholt tog sitt silver i fälttävlan och fick en Kvällspostenrubrik av ett format jag trodde var förbehållet världskrig. Too much, som di säger i London. Man vågar knappt tänka tanken på ett svenskt OS-guld...