"Hattrick" för HK Malmö

HK Malmö-Lugi 27-25. Tredje mötet lagen emellan den här säsongen, tredje segern för HK. Starkt, tre raka brukar vara en svår konst. Och för mig hade det gärna fått bli oavgjort ikväll - Lugis unga lag var förtjänt av det, tycker jag. Om det nu finns nåt som heter "förtjänt" i idrott. I vilket fall tippade matchen över i Malmöfavör först i slutskedet. Lugi ledde stora delar av andra halvlek, som mest med 18-15. Mycket tack vare Hagvall i buren. Dessvärre - för Lugi - mattades han något när avgörandet närmade sig. Samtidigt som HK:s veteranmålvakt Beutler växlade upp, hjälpt av ett allt ettrigare och effektivare försvarsspel. Framåt var det roligt att se högersidan i HK. Magnus Persson och Hampus Olsson har blandat och gett under säsongen, ikväll var båda till sin fördel. Liksom Lönn, men den mannen är ju nästan alltid till sin fördel. I Lugi var det som sagt ungt. Fixstjärnan Alfred Jönsson är väl fortfarande bara 20, ändå kändes han lite som "pappa" i laget. Sagt med respekt för kapten Hallberg, 32. Bland alla framtidslöften utmärkte sig annars Jildenbäcks ersättare på högerkanten, Carl Möllerström. Minus dock för avslutstekniken a la Abalo: vid två av sina fyra mål stod Möllerström i golvet innan bollen lämnade handen. Att domarna lät det passera förändrar inget i sak...domare låter tyvärr ganska mycket passera som inte har stöd i regelboken. Slutligen måste jag ju nämna kvällens lilla bomb. HK Malmö presenterade under pausen ett nyförvärv till kommande säsong. Viktor Östlund minsann. Landslagsman, på senare tid proffs i Danmark, dessförinnan Guifare. Platsar utan tvekan bland HK:s mest spektakulära klipp genom åren.

Hedern, HIF Karlskrona?

Knappt hinner handbollsligan starta om förrän HIF Karlskrona skämmer ut sig. Sexton bollar back i Partille mot Sävehof, 19-35. Vad har HIF Karlskrona gjort under VM-uppehållet? Förstärkt den ihåliga truppen? Spelat träningsmatcher? Dragit någon lärdom av de åtta raka förlusterna innan "brejket"? Nä, inte ett skit av detta har man gjort. Klubben lallar vidare som om det där mystiska framgångsrycket i höstas pågick än - eller bara tagit en liten paus. Dags att vakna, HIF Karlskrona. Ett lag som slåss för sin heder - och nytt ligakontrakt? - förlorar inte med 35-19.

VM-guldet hittade hem - äntligen

Danmark-Norge 31-22. Tyvärr. Danmark var för bra och Norge för skärrat för att VM-finalen skulle bli spännande. Värdigare världsmästare har väl sällan skådats: Danmark vann alla sina tio matcher i turneringen, flera i utklassningsstil. På tiden var det också. Det var ju i Danmark handbollen uppfanns för sisådär 120 år sedan, men lika länge har första VM-guldet låtit vänta på sig. Vilket förstås är ett närmast mystiskt faktum. Så många fina årgångar av danska landslag man sett genom decennierna, ändå ingen som lyckats fullt ut i just VM. Någon har alltid stått i vägen, Frankrike inte minst. Och Sverige när det begav sig för Bengan Boys. Vet inte om uttrycket "trägen vinner" finns i Danmark, i vilket fall passar det utmärkt nu när luckan i meritregistret äntligen täppts igen. Något anmärkningsvärt är det kanske att bedriften utförs av ett ganska åldersstiget landslag. Utan att ha kollat skulle jag gissa att åtminstone tio av spelarna i truppen är runt 30, vissa en bra bit över. Förr hade de kallats oldboys eller i värsta fall föredettingar - men tiderna förändras, idag stämplas dessbättre ingen 31-åring som "gamling". Om så vore hade Danmark inte kunnat förlita sig på den fenomenale Mikkel Hansen. Tveksamt om handbollsvärlden någonsin skådat en spelare av liknande kaliber. Hansen driver liksom detta danska landslag. Höjer medspelarna, sänker motståndarna. Känns som han gör cirka 20 mål per match, om man inkluderar alla assists i första eller andra led. Norge hade heller inget vapen för att begränsa hans inflytande över finalen...och apropå det kom jag mitt under matchen att tänka på gammal ohederlig punktmarkering. Vad hände med den? Nyttjas i princip aldrig i dagens handboll, anses kanske kontraproduktiv eller? Nä, saknar den gör jag inte, destruktiva tricks är bara glädjedödande. Och på Mikkel Hansen biter förmodligen ingenting, det var väl så Norge såg på saken. F ö var han inte ensam finalhjälte i detta danska lag. Alla drog sitt strå till guldet och längst bak stod Landin och påminde om vem som är världens bäste handbollsmålvakt. Det enda som störde uppvisningen var publiken. Unisont buande så fort Norges stjärna Sander Sagosen fick bollen...den varianten av "danskt gemyt" hade jag klarat mig utan.

I väntan på finalen...

Kul att Sverige fick avsluta handbolls-VM med en seger. Synd att det rörde sig om placeringsmatch 5/6. Formalia mer än innehåll, så att säga. Kroater bryr sig föga om den typen av utmaningar, kynnet är liksom åt allt eller inget-hållet. I det svenska dna:t ligger ett något större mått av rekorderlighet: match som match, bättre komma femma än sexa. 34-28 slutade det hela, lätt vunnet och lätt förutsägbart. Själv nöjde jag mig med att se andra halvlek, det räckte. Handboll utan kampmomentet är inte särskilt upphetsande. Gladde mig dock åt att Stycket fick lite mer svängrum än normalt. Fem nya mål från hans sida, totalt 31 i turneringen. Jodå, jag har koll utan att behöva läsa i papper. Stycket är ju min specielle favorit i det blågula landslaget - och visst gjorde han ett bra VM? Inga direkta dippar, jämn hög nivå hela tiden. Det hade inte ens våra fantastiska målvakter. Men nu ser jag fram emot finalen. Danmark-Norge när aftonen randas. Lutar åt danskt guldjubel, tror jag. Hemmaplan. Mikkel Hansen. Landin i buren. Nio raka segrar så här långt. Tunga faktorer. Fast egentligen är jag mer imponerad av Norge. Eller var, fram till att skarpskytten Magnus Röd blev skadad i semifinalen. Klarar Norge verkligen att ersätta honom? Hoppas i vilket fall på raffel och dramatik, defilering vore ingen rolig knorr på VM-festen.

Nordisk VM-final!

Danmark-Frankrike 38-30. Norge-Tyskland 31-25. Semifinaler i handbolls-VM och somliga skulle nog kalla den ena "moralisk" final. Danmark-Frankrike alltså. Men när allt kom omkring varade spänningen i cirka tre minuter, sen blev det spel mot ett mål. Frankrikes. Och i det målet fanns ingen målvakt, i alla fall ingen som räddade bollar. Allt fladdrade in, där kunde lika gärna hängt en handduk på målribban. Något försvarsspel värt namnet syntes inte heller till i det franska laget - och knappt ens i det danska eftersom det inte behövdes. En ovärdig VM-semi, mer uppvisning än match. Om man nu inte väljer att "blint" hylla Danmark. Mikkel Hansen i synnerhet. Att utnämna någon annan än den mannen till världens bäste handbollsspelare blir bara tramsigt. Hansen är helt outstanding. Ikväll låg han säkert bakom 25 av de danska målen. Tolv gjorde han själv. Resten serverade han till andra, direkt eller indirekt. Nå. Norge-Tyskland däremot. Hetsigare, intensivare, bättre på alla sätt och vis. Låt vara att siffrorna rann iväg på slutet när tyskarna tvingades inse att slaget var förlorat. Imponerande av Norge att stå emot publiktrycket och diverse provokationer i spelet. Sagosen briljant igen, god tvåa i världen efter Mikkel H. Dock åtta år yngre, så han hinner säkert ikapp. En annan ung stjärna (21) i det norska laget är högernian Magnus Röd - men honom lär vi tyvärr inte få uppleva i VM-finalen. Som det såg ut drog han en lårmuskel i matchens slutskede. Trist, minst sagt. Delvis därför får Danmark gälla som knapp favorit till guldet. Men framtiden är Norges, det är jag något säkrare på.

Trea i Norden...

Sverige-Danmark 26-30. Sverige skulle bli världsmästare - men blev trea i Norden. Nä, nu ska jag inte vá sån. Bättre med lite generositet: Danmark och Norge förtjänar sina semifinalplatser, vi var helt enkelt chanslösa mot bägge. Sverige har ingen Mikkel Hansen och heller ingen Sander Sagosen. Vi har bredden men saknar spetsen. Bortsett från målvakterna kanske, även om våra nordiska grannar matchar oss väl också där. Ikväll försökte Sverige spela "norskt". Snabba omställningar, rasande tempo. Allt för att jaga de där målen som omständigheterna krävde. Det gav en del men kostade mer. Lyckade avslut varvades med tappade bollar och fatalt fummel, till slut blev vi straffade av ett Danmark som ändå - vågar jag påstå - gick energisnålt. Hansen t ex satt på bänken nästan halva matchen, coachen Jakobsen bytte runt på spelare som ingen annan gång tidigare i turneringen. Vill inte ifrågasätta Sveriges taktiska val, sett till förutsättningarna var det säkert riktigt. Möjligen lite magstarka krav på spelarna dock. Detta var alltså match nr 8 i turneringen, slitaget "så dags" trollar man liksom inte bort i en massiv tempohöjning. Men Tollbring verkade gilla läget, kanske för att han satt på bänken senast mot Norge. Åtta mål, varav tre straffar, på den danske fantomen Landin...Sveriges lille vänstersexa var fräsch nog att orka med en stormatch. Det fanns några till som såg ut att ha bränsle kvar, men också vissa som tycktes ha tom tank. I stort ett hyggligt VM av Sverige, trots allt. På en hygglig lottning, icke att förglömma. Medaljerna gör Frankrike, Tyskland, Danmark och Norge upp om. Ibland är handbollen faktiskt helt rättvis.

Poänglös Norgehistoria

Sverige-Norge 27-30. Ibland blir det precis som man har på känn. Norge var för bra för Sverige, helt enkelt. Hade hetare vilja, kallare hjärnor, snabbare fötter. Plus en spelmetodik som överträffade den svenska. Det enda vi "vann" var väl egentligen de tekniska felen. Ofta förorsakade av halvdana inspelningsförsök till "Stycket" på linjen. Skyttet utifrån var dessutom klent - och målvaktsspelet nådde heller aldrig de optimala höjderna. Men. En gammal sanning är att man spelar inte bättre än motståndaren tillåter, jag tror det var det Sverige fick erfara här. Gottfridsson saknades förstås. Mycket. Jeppsson en ljusglimt när han väl fick hoppa in. Kim A likaså. Och Stycket gjorde sitt, de korkade inspelen kan ju knappast lastas honom. Tydliga (och fullt naturliga) trötthetstecken syntes här och där - på Lukas N inte minst. En VM-turnering kräver sin tribut. Somliga pallar bättre än andra, kanske beroende på hur lite eller mycket våld man kommit i vägen för. Matchens profil fanns i Norge: Jöndahl, vänstersexan. Killen gjorde elva mål, varav fem på straff. Slutsiffrorna blev f ö snälla med svenska ögon sett. Norge ledde som mest med sju bollar, raset kändes hotande nära innan några vassa Palickaparader krympte marginalen. Nu måste vi slå Danmark för att nå semifinal. Nånting säger mig att det kan vara möjligt. Detta "nånting" kan förstås vara önsketänkande. Vi får se på onsdag.

Målvaktslöst = huvudlöst

Vet inte vad det var för ljushuvud som införde det målvaktslösa spelet i handboll. Dvs tömma buren för att kunna sätta in en utespelare och på så vis kompensera det offensiva bortfallet vid utvisningar. Idén praktiseras av nästan alla lag nu för tiden - men olika mycket och med blandat resultat. Ett kontraproduktivt exempel av rekordformat bjöds i gårdagens VM-match mellan Kroatien och Brasilien. Kroatien släppte tio bollar i tillspillogiven kasse! Gav inte upp efter tre eller fyra, lät sjabblet fortgå, lärde sig ingenting. Horribelt. Ansvaret faller på både spelare och förbundskapten. Mest den senare. Brassarna gjorde dessutom 19 "normala" mål och vann matchen med 29-26. Ett i högsta grad självförvållat adjö till medaljstriden för kroatisk del. Ikväll ger det sig om Sverige kan stanna kvar i densamma. Seger över Norge och semifinal är ett faktum. Ska väl inte vá så svårt? Jo tyvärr, jag är rädd för det. Norge är Norge. Snabbast på handbollsplaneten liksom. Sen har dom Sagosen, världens bäste playmaker. Och en Röd högernia (ja, han heter så) som inte går av för hackor. Med mera, med flera. Ett grymt lag. Vilket Sverige också kan vara - när och om allt stämmer. Upp till kamp. Med målvakt i buren, tack.

Behaglig resa mot nya poäng

Sverige-Tunisien 35-23. Segertåget rullar på. Här kunde Sverige t o m kosta på sig lite siesta inledningsvis. Tyvärr gick det ut över burlejonet Palicka som lämnade in efter en kvart med 0 i räddningsprocent. Appelgren ersatte, försvaret ryckte upp sig och sen var det roliga slut. För Tunisien. "Stycket" på linjen hade roligt hela matchen men framförallt i första halvlek där han gjorde sex av sina sju mål. Kim A glänste som bara han kan, Jeppsson fick visa att han duger. Och Appelgren tog målvaktsspelet till sedvanlig nivå, dvs skyhög. Småputtrig match, betydligt renare än snittet i detta VM. Norge härnäst. Lömskt!

Den pågaputte losern (m)

Pågaputt heter det på ren skånska. Det som moderatledaren Ulf Kristersson verkar vara i dessa dagar. Vet inte om rikssvenskan har nåt motsvarande ord. Gossesur? I vilket fall är det ganska roligt att just Kristersson kommer ut lite som barnrumpa. Var det inte han som vid sitt tillträde sa att politiken behövde fler "vuxna i rummet"? Underförstått någon som Ulf Kristersson själv. Men det var förstås när han fortfarande trodde att han kunde bli statsminister - och att Alliansen var ett livstidsprojekt. Undrar om Kristersson idrottat. Förmodligen inte. Där lär man sig konsten att förlora. Utan att bli putt.

Hälsovådlig handbollsrysare

Sverige-Ungern 33-30. Hjärtklappning. Galopperande puls. Magknip. Hjärnsläpp. Muskelbristning. Herregud vilken match! Infernaliskt spännande i 58 minuter innan Sverige i rent ursinne fick till det avgörande rycket. Mer underhållande än så här tror jag inte handboll kan bli. Inte mer hälsovådlig heller. Förfärligt synd om Gottfridsson. Det var han som fick muskelbristningen (i vaden), jag som tv-tittare kom undan med allt det andra. Kvarten återstod när den svenske playmakern tvingades bryta matchen - och sannolikt hela VM-turneringen. Där och då tätnade dramatiken. Sverige kom av sig, Ungern kom ikapp från tremålsunderläge. Ikapp, men aldrig förbi. Om jag minns rätt, vilket inte är så säkert. Känslan och trenden i det läget var i alla fall "ungersk": Sverige fick inte stopp på deras väldige mittsexa, målvakterna var heller inte lika utomjordiskt bra som tidigare. Och ändå stod vi där som vinnare till slut. Med ett magnifikt internationellt genombrott för Ystadsonen Lukas Nilsson som knorr. 22 år ung och redan redo att gå i bräschen som en ärrad veteran. Sju mål stänkte han in ikväll, flera i kritiska skeden av matchen. En eloge även till Arnesson. Han fick det svåra uppdraget att ersätta Gottfridsson och gjorde det utmärkt. Wanne på kanten, Stycket på linjen, Darj i försvaret...efter en sån här rysare frestar det på att räkna upp många blågula "hjältar", men jag stannar där. Slutligen vill jag bara säga: respekt Ungern. Tre viktiga spelare borta pga skador redan före match, en fjärde som anslöt mitt under densamma. Och det var den oersättlige skarpskytten Bodo. Att med de förutsättningarna pressa Sverige till det absolut yttersta var otroligt starkt.

En seger som väckte frågor

Sverige-Qatar 23-22. Seger med blandad eftersmak. Vad hände med tempot? Med Gottfridssons kyla i skarpa lägen? Med Kim Anderssons genialitet? Och med vänsterkanten där lille Tollbring plötsligt blev förvillande lik en pojklagsspelare? Frågorna hopade sig i takt med matchuret. Bra var ju inte detta med svenska ögon sett - men spela roll? Egentligen inte. Seger är det enda som räknas, sen kan vi "gnällerövar" hålla på och oja oss så mycket vi vill. En eloge till Qatar, innan jag glömmer det. De satte s a s matchen, gjorde Sverige paralyserat och hade förtjänat ett oavgjort. Nära var det också. Med benäget bistånd av Gottfridssons upprepade felpass kunde Qatar göra tre raka mål från "hopplösa" underläget 19-23 - och hade sedan kvitteringschans i sista anfallet. Men. Sverige hade Andreas Palicka i buren. Fantastisk ikväll igen, matchvinnare. Fast inte ensam. Någon måste göra målen, någon måste visa mod när lagmaskinen hackar. Det gjorde Zachrisson, det gjorde inte minst Lukas Nilsson. 14 mål tillsammans, jämnt fördelade, nästan inga missar alls. Lukas N tog bokstavligt talat stryk för succén, modern handboll inkluderar ju tyvärr både hugg och slag. Får jag slutligen nämna "Stycket från Gislöv". Alias Andreas Nilsson alltså. Tre viktiga mål i andra halvlek, det sista snudd på elegant. Ungern nästa, redan i morgon. Ingen rast, ingen ro, här snackar vi VM i uthållighet.

Tusen tack för den hundringen

Mitt i den politiska turbulensen i vårt arma land noterar jag att pensionerna höjts. I mitt fall med 120:-/mån. Tur man inte är löntagare längre. Då hade man känt sig förnedrad. Nu är jag tacksam, tycker nästan jag fått för mycket. En hundring jämnt kunde väl räckt, pappa staten? Slösa e synd, spara e dygd, som min mor alltid sa. Seriöst och i all ödmjukhet.

Om drömmar - och drömmare

Jo, Sverige och handbolls-VM. Bra så här långt. Övertygande. Egypten, Argentina, Angola; full pott. Makalöst målvaktsspel av både Palicka och Appelgren, vasst försvar, imponerande bredd i skyttet. Men...alltid detta men. Det är nu allvaret börjar, nu de lite tuffare matcherna kommer. Qatar närmast, därefter Ungern i vad som ser ut att bli en gruppfinal. Visst, det kunde varit värre. Sverige har haft tur i lottningen, hamnat i en grupp som jämfört med övriga ändå är hyfsat "lätt". Nästan så jag skulle bli förvånad om inte Sverige gick till mellanrundan med maximala fyra poäng i bagaget. F ö har jag ju i ett svagt ögonblick tippat svenskt guld, det tänker jag inte dagtinga med. Även om Frankrike såg skrämmande bra ut i en tv-match häromdan, jag tror det var mot Serbien. Norge skojar man heller inte bort. Ännu mindre Danmark. Kroatien, Tyskland, Spanien; det finns en hel drös nationer som står i vägen för blågula drömmar. Undrar förresten om det är det Kim Ekdahl Du Rietz gör. Drömmer. Sig bort. Från handbollen. Igen. Eller om skenet bedrar. Hursomhelst verkar han en smula frånvarande, särlingen från Lund. Rör inte på läpparna under nationalsången före match - till skillnad från alla andra i laget som faktiskt sjunger. Spelar sporadiskt, sitter mest bänk. Strålar inte, ser nästan ut att ångra sin comeback. Usch, hoppas jag har tokfel. Att han bara sparar sig till stundande utmaningar. Att förbundskaptenerna vet var de har sin Du Rietz. Själv gillar jag honom skarpt, gåtfulla personer har alltid fascinerat mig.

I huv'et på en handbollsnörd

Har raderat mitt senaste inlägg, det om Ystad IF:s "råspetsade" farmarlag i söndagens division 1-match mot IFK Karlskrona. Det blev lite bittert, lite vulgärt. Kanske slank det med något faktafel också - jag är t ex inte säker på att Ludvig Hallbäck verkligen leder högsta seriens skytteliga, vet dock att han tillhör toppskiktet. Beklagar, inlägget skrevs i affekt. I sakfrågan kommer jag aldrig att ändra uppfattning: nuvarande tävlingsbestämmelser inom handbollen tillåter elitklubbarna att äventyra själva fundamentet för normalt seriespel. Nämligen den sportsliga rättvisan. Ge de s k farmarlagen en egen liga, punkt. Apropå handboll återkommer jag endera dan med något trevligare. Det pågår ju ett VM. Med fantastiska svenska målvakter och mycket annat intressant. Som exempelvis den eviga "gåtan" Kim Ekdahl Du Rietz.

Puckad syn på hjältemod

Kollade lite på hockey igår, delar av Malmös match mot Färjestad. Såg Tumultet. Hörde tv-kommentatorn dregla ner sig av förtjusning. Titta dom slåss! Alla mot alla! Inne i Färjestads bås! Ja ja, utanför också. Överallt vevande armar, överallt totalt hjärnsläpp. Utstickande profil: Malmöspelaren som ger sig in i Färjestadsbåset för att, som tv-kommentatorn säger, "hjälpa en dittacklad lagkamrat". Så agerar en riktig hockeyhjälte, se och lär gott folk. Nä så uttrycker han sig förstås inte, tv-kommentatorn. Inte i klarspråk, bara underförstått i det euforiska mumlet. Själv ser jag inget hjältemod någonstans. Vad jag ser är en kille som vill fajtas med alla motståndare utom den klick som är "upptagna" med hans lagkompis. En kille som ber om matchstraff och som aktivt bidrar till att sänka sitt eget lag, det är vad jag ser. Fast å andra sidan begriper jag ingenting av hockey. Jag är mer intresserad av idrott.

Sverige: Vi har en regering...

S+C+L+Mp. Det farsartade spelet om regeringsmakten tycks vara över. Till förtret för högerflanken i svensk politik, men till gagn för landet. Förhoppningsvis: knapptryckningen återstår och man vet aldrig med riksdagsledamöter. Om de trycker rätt eller fel, eller inte trycker alls. Avgörs kommande vecka, tydligen. Hursomhelst är Alliansen död. M och Kd har sorg, Sd snyftar i samma korg. Bortdribblade, isolerade. Och allt är egentligen vårat fel, alternativt vår förtjänst. Vi som röstar. Med ett valresultat som spretar åt alla håll kan det inte bli annat än kaos. Starkt av Löfven att få ihop det, måste jag säga. Betydande eftergifter har krävts och alldeles säkert blir det muller i S-leden. Men då glömmer man en sak: S fick 28 procent i valet. Inte 38, ännu mindre 48. Den tiden är förbi. Och det har ingen okänd kraft bestämt utan vi själva. Om exempelvis arbetsrätt och turordningsregler varit avgörande frågor för gemene man - ja, då kunde vi ju gett uttryck för det på valdagen. Det gjorde vi inte. Annat var viktigare. Antipatin mot invandring, inte minst. Grumliga idéer om människors olika värde. Utifrån detta välkomnar i alla fall jag den nya regeringskonstellationen...alternativet hade varit så mycket värre. Om någon part ska sura över upplösningen är det väl f ö Vänsterpartiet. Politiska kompromisser med liberala förtecken har sitt pris, V får betala det med en plats i kylan. Orättvist, om du frågar mig. Men tryck nu rätt, pågar & töser. Sverige behöver en regering. Tror jag.

VM har börjat - leve Angola

Det bästa med handbolls-VM är att det lever upp till sin etikett. Världsmästerskap. Afrika, Asien, Sydamerika; alla ska mé, varje världsdel har sin egen kvalificeringskvot. Det sämsta med handbolls-VM kan ibland sägas vara precis detsamma. Ett och annat blåbär slinker med, en och annan match blir parodi. Som den igår mellan Danmark och Chile. 39-16 efter 22-4 i halvtid. Överkörningar av det slaget gläder möjligen perversa vänner av ren förnedring, om nu sådana finns. Själv bytte jag tv-kanal i paus. Från handboll till hockey. Nån gång ska vá den första. Men som sagt, det var igår. Idag är allt förlåtet, insikten om mångfaldens tjusning återuppväckt. Tack Angola för skrällen mot Qatar. Tack Argentina för 25-25 mot Ungern. Två fantastiska matcher, två "inkvoterade" outsiders som gjorde fullständigt oanade prestationer. Precis vad VM behövde. Och inget blev ju direkt tråkigare av match nr 3. Sveriges premiär mot Egypten. Spännande länge och väl där också, men till slut blågul seger 27-24. De tre sista målen av Ystadsonen Jim Gottfridsson - lite typiskt. Den mannen är ofta som bäst i darriga lägen. Han har modet, viljan, beslutsamheten, allt som krävs.

Överrepresentation (M)

Hörde på Nyheterna i morse att 24 svenska kommuner vill göra en Vellinge. Dvs införa tiggeriförbud. 22 av dessa 24 kommuner är moderatstyrda. Vilket är ungefär lika överraskande som konstaterandet att bollen är rund. Moderaternas människosyn tangerar helt enkelt SD:s: syns inte problemen existerar de icke - och om de lik förbannat tränger sig på är ansvaret alltid någon annans. Företrädesvis den fattiges eget. Komma här och möga ner i våra reservat, liksom. Ut med packet bara. Bort, bort. Sverigemoderaternas analys av orsak & verkan ryms i en pappersmugg. Om jag är upprörd? Inte särskilt. Det finns 290 kummuner i Sverige. 266 förespråkar inte tiggeriförbud. Än, är kanske säkrast att tillägga. SD-moderaterna styr ju på fler håll.

VM-guld inom räckhåll...

En storseger, ett oavgjort. Dubbelmötena med Ryssland har inte gett något entydigt besked om Sveriges slagstyrka inför handbolls-VM. Första matchen (29-18) var så övertygande att jag tyckte mig se blivande världsmästare - men idag vändes optimismen till åtminstone en gnutta tvivel. Kanske i onödan: man kör liksom inte över samma motstånd två gånger i rad, så okomplicerad är sällan idrottslogiken. Ryssarna är heller inga dunungar, det bör man så klart beakta. Dessutom tog sig Sverige friheten att laborera lite i dagens match. Ekdahl Du Rietz spelade bara en kort stund i början, Andreas Nilsson fick cirka en kvart i första halvlek, Lukas Nilsson och Jesper Nielsen satt på läktaren. Målvakterna och alla kantkillarna byttes på klockan, seriositeten var inte riktigt där. Fullt naturligt. Träningsmatch är träningsmatch, VM är VM och helt andra bullar. Oroväckande dock att se Kim Andersson. Jublade jag för tidigt över hans comeback? Vill inte tro det, men lyckosam var han ju inte i de här förövningarna. Svårt med både tempo och tajming, mängder av tekniska fel. Priset för lång bortavaro från internationellt spel? VM får visa. Den andre comeback-Kim - Ekdahl Du Rietz - gladde desto mer. Jag tror bestämt jag hade glömt vilken fantastisk handbollsspelare han är. Den fysiken, de stegisättningarna, det skottet. En svensk Karabatic, skulle jag säga. Så när allt kommer omkring stannar jag nog i optimistspåret. Sverige kan faktiskt vinna VM. Potentialen finns.

Al-Ayyam, måååålvakt...

Sveriges målfarligaste handbollsmålvakt håller stilen. Jag talar (ännu en gång) om Abdi Al-Ayyam i IFK Karlskrona. Igår kväll gjorde han alltså mål igen. Inte ett eller två, det kan vilken målvakt som helst göra när motståndarkassen är öppen. Al-Ayyam gjorde fyra, varav tre inom loppet av dryga två minuter. Något säger det förstås om motståndet - IFK Kristianstads för dagen "ospetsade" farmarlag i division 1 - men inget ska tas ifrån IFK Karlskronas annorlunda målis. Fyra mål har han gjort förr, säsongssnittet brukar bli tvåsiffrigt med råge. Och Al-Ayyam är s a s sin egen assistent: räddade skott är ju ofta själva förutsättningen för de långa precisionkasten i tom bur. Igår hade han en räddningsprocent på över 40, två straffar inklusive. Inte särskilt konstigt att IFK Karlskrona vann matchen med hela 29-18, eller hur? I målprotokollet överträffades f ö Al-Ayyam av en enda lagkamrat: Malmöbekantingen Lucas Lidbeck, sju mål.

I väntan på 2019 års erbjudanden

Det nya året anlände med friska vindar. Undrar om det är ett gott omen, eller ett dåligt. Varför heter det frisk vind förresten? Finns det sjuka vindar? Och omen...vad är det för konstigt ord? Sånt där kan man fundera på i nyfiken väntan på vad 2019 har att erbjuda. En regering kanske? Skulle inte förvåna, trots allt. Nyval vill ingen ha, ingen utom det där partiet vars namn jag helst inte sätter på pränt. Några stora önskningar - eller förhoppningar - i övrigt vet jag inte om jag har. Fred i Malmö vore trevligt förstås. Lite fågelsång när det våras, ja tack. Trump's frivilla avgång, halleluja. Men aj, nu blev det visst stort lika förbannat. Får nog vara nöjd om fågelsången slår in. På idrottsfronten ser jag fram emot handbolls-VM. Lurar runt hörnet, premiär nästa vecka. Sen kommer februari med fullskalig vinter (min gissning) - och fotboll. MFF-Chelsea i Europa league. Högriskmatch. Och då menar jag lokalt medialt. Sydis ligger redan i startgroparna, ryktet viskar "särskild bilaga" med blinkande blåljus i kanterna. Den som lever får se. Själv säger jag som alltid: heja Mjällby. Sillastrybarna är tillbaka i superettan, det kan vara 2019 års händelse alla kategorier. Om jag nu får lov att underdriva lite. God fortsättning...