söndag 27 januari 2019

VM-guldet hittade hem - äntligen

Danmark-Norge 31-22. Tyvärr. Danmark var för bra och Norge för skärrat för att VM-finalen skulle bli spännande. Värdigare världsmästare har väl sällan skådats: Danmark vann alla sina tio matcher i turneringen, flera i utklassningsstil. På tiden var det också. Det var ju i Danmark handbollen uppfanns för sisådär 120 år sedan, men lika länge har första VM-guldet låtit vänta på sig. Vilket förstås är ett närmast mystiskt faktum. Så många fina årgångar av danska landslag man sett genom decennierna, ändå ingen som lyckats fullt ut i just VM. Någon har alltid stått i vägen, Frankrike inte minst. Och Sverige när det begav sig för Bengan Boys. Vet inte om uttrycket "trägen vinner" finns i Danmark, i vilket fall passar det utmärkt nu när luckan i meritregistret äntligen täppts igen. Något anmärkningsvärt är det kanske att bedriften utförs av ett ganska åldersstiget landslag. Utan att ha kollat skulle jag gissa att åtminstone tio av spelarna i truppen är runt 30, vissa en bra bit över. Förr hade de kallats oldboys eller i värsta fall föredettingar - men tiderna förändras, idag stämplas dessbättre ingen 31-åring som "gamling". Om så vore hade Danmark inte kunnat förlita sig på den fenomenale Mikkel Hansen. Tveksamt om handbollsvärlden någonsin skådat en spelare av liknande kaliber. Hansen driver liksom detta danska landslag. Höjer medspelarna, sänker motståndarna. Känns som han gör cirka 20 mål per match, om man inkluderar alla assists i första eller andra led. Norge hade heller inget vapen för att begränsa hans inflytande över finalen...och apropå det kom jag mitt under matchen att tänka på gammal ohederlig punktmarkering. Vad hände med den? Nyttjas i princip aldrig i dagens handboll, anses kanske kontraproduktiv eller? Nä, saknar den gör jag inte, destruktiva tricks är bara glädjedödande. Och på Mikkel Hansen biter förmodligen ingenting, det var väl så Norge såg på saken. F ö var han inte ensam finalhjälte i detta danska lag. Alla drog sitt strå till guldet och längst bak stod Landin och påminde om vem som är världens bäste handbollsmålvakt. Det enda som störde uppvisningen var publiken. Unisont buande så fort Norges stjärna Sander Sagosen fick bollen...den varianten av "danskt gemyt" hade jag klarat mig utan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar