Trea i Norden...

Sverige-Danmark 26-30. Sverige skulle bli världsmästare - men blev trea i Norden. Nä, nu ska jag inte vá sån. Bättre med lite generositet: Danmark och Norge förtjänar sina semifinalplatser, vi var helt enkelt chanslösa mot bägge. Sverige har ingen Mikkel Hansen och heller ingen Sander Sagosen. Vi har bredden men saknar spetsen. Bortsett från målvakterna kanske, även om våra nordiska grannar matchar oss väl också där. Ikväll försökte Sverige spela "norskt". Snabba omställningar, rasande tempo. Allt för att jaga de där målen som omständigheterna krävde. Det gav en del men kostade mer. Lyckade avslut varvades med tappade bollar och fatalt fummel, till slut blev vi straffade av ett Danmark som ändå - vågar jag påstå - gick energisnålt. Hansen t ex satt på bänken nästan halva matchen, coachen Jakobsen bytte runt på spelare som ingen annan gång tidigare i turneringen. Vill inte ifrågasätta Sveriges taktiska val, sett till förutsättningarna var det säkert riktigt. Möjligen lite magstarka krav på spelarna dock. Detta var alltså match nr 8 i turneringen, slitaget "så dags" trollar man liksom inte bort i en massiv tempohöjning. Men Tollbring verkade gilla läget, kanske för att han satt på bänken senast mot Norge. Åtta mål, varav tre straffar, på den danske fantomen Landin...Sveriges lille vänstersexa var fräsch nog att orka med en stormatch. Det fanns några till som såg ut att ha bränsle kvar, men också vissa som tycktes ha tom tank. I stort ett hyggligt VM av Sverige, trots allt. På en hygglig lottning, icke att förglömma. Medaljerna gör Frankrike, Tyskland, Danmark och Norge upp om. Ibland är handbollen faktiskt helt rättvis.