Tätt och hett i derbyt

Lugi-Ystad 22-22. Handboll för älskare av gediget försvarsspel. Sådant visades upp i båda lagen, framförallt under den andra halvleken. 8-9 då, extremt målsnålt. Man kan annars tycka att Ystad borde vunnit, laget ledde 22-18 åtta minuter från slutet. Hade dessutom sista anfallet och bollade upp för friläge från högerkanten där dock "fel" gubbe råkade befinna sig. Palle Hansen, nämligen. Nödlösning i positionen eftersom Pierre Hammarstrand gick sönder tidigt i matchen - och inte mannen att överlista Christensen i Lugimålet när chansen gavs. Hansen var f ö inte till sin fördel på ordinarie niometersposition heller. Men inga skyttar hade det lätt, i Lugi blev t ex Tingsvall mållös i första halvlek och Hippe lika mållös i andra. Ett undantag var Ystads reslige Thynell som drog in sex bollar, varav fyra i ett tranceliknande ryck efter pausen. Dessvärre för Thynell spelade han nog oavgjort med sig själv, alla tekniska fel inkluderat. Starkt och stolt av Lugi att ta sig samman på slutet, det måste sägas. Ystad låg ju närmast full pott - och jag är rädd att de hade behövt den. Förlust mot Skövde på fredag - inte omöjligt - och den givna slutspelsplatsen kan plötsligt komma i fara.

Lovande läte i luften

Tyckte mig höra koltrasten idag. Kan ha varit önsketänkande, jag är inte så bra på att artbestämma fågelläten. Men nog är den på väg, sakta men säkert. Våren. Blir varm vid blotta tanken.

Hallberg är stjärnornas stjärna

Lugis satsning på herrhandbollen ser ut att betala sig. Om det nu betaler sig att vinna elitserien, i slutänden är det ju slutspelet som räknas. Och där vinner väl Sävehof, som vanligt. Men det var en imponerande uppvisning Lugi bjöd på igår: 37-30 borta mot Drott, 25 mål bara i andra halvleken vilket måste vara något slags hastighetsrekord för handboll på seriös nivå. "Dyringarna" utifrån bidrog så klart till succén, om än i olika grad. Tingsvall och Ernstsson mest, målvakten Cleverly en del, skytten Hippe nästan inte alls. Över allihopa glänste förstås en egen veteran. Anders Hallberg, Kävlingesonen. Ännu inte 27 fyllda är han inne på sin tionde Lugisäsong. Möjligen bättre än någonsin, i alla fall jämnare. Playmaker Hallberg är den som styr spelet, den som sätter andra i lägen, den som själv gör målen när andra "vägrar". Kort sagt den som är viktigast för laget alldeles oavsett antalet spektakulära värvningar. Hoppas han har lika bra betalt också, det är han värd.

En ny sorts panik

Moralpanik har man ju hört talas om. Marsipanpanik var något nytt. Men där ser man vad en tårtdekoration kan ställa till med. Om nu inte allt bara är wimanoida vanföreställningar, dvs genusbetingade reflexer rakt ut i det blå. I övrigt har jag inga kommentarer alls kring den senaste "MFF-skandalen", så som den beskrivs i Sydsvenskan idag.

Det var bättre förr...

Arsenal-Bayern München 1-3. En prövning att vara Arsenalfan nu för tiden. Laget hänger inte ihop, spelarna är skickliga var för sig men inte tillsammans. Prestationer och resultat blir därefter: upp och ner, mest ner. Avhängt från toppen i Premier league, ute ur både FA-cupen och ligacupen, med den här smällen mors och goodbye även till Champions league - det enda som hänger ihop för Arsenal just nu är den exempellösa raden av tillkortakommanden. Vet inte hur mycket som kan skyllas på tränarveteranen Wenger men efter sexton år på posten är han kanske tömd på idéer, det vore ju inte så märkligt. Som kräsen supporter får man väl trösta sig med det som en gång var. Säsongen 2003-2004 t ex. Då gick Arsenal obesegrat genom Premier league, enda laget i modern tid som lyckats med den bedriften. Wengers verk det också, fast med andra spelare förstås. Henry, Bergkamp, Vieira, Fredrik Ljungberg när han var som bäst, Lehmann i målet. Och en backlinje som INTE var som en hönsgård - som den vi såg mot Bayern igår kväll. Men så som livet är också fotbollen: inget varar för evigt, inget förutom de vackra minnena. Arsenal kommer säkert igen. Någon gång.

Domaren som mobbade Zlatan

Zlatan som mobbingoffer. Den rollen klär honom inte alls - och jag hade verkligen inte väntat mig att få se honom i den. Men, men. Så länge domar'n dömer är allt möjligt, det borde man kanske lärt sig. Obs, jag är normalt alla domares vän, försvarar dem i tid och otid. Deras uppgift är allt annat än lätt, deras rätt att någon gång göra fel fullt ut mänsklig. Men med det sagt undrar jag om inte domaren i söndagskvällens match mellan Sochaux och Paris borde lämna in sitt kort. För gott. För fotbollens skull. Personliga vendettor kan han ägna sig åt någon annanstans, om han tvunget måste. Ja, jag tar i nu. Men jag såg matchen, såg alla fiftyfiftysituationer där Zlatan var part. Och såg med egna ögon domarens konsekventa linje: alla avblåsningar emot Zlatan, inte en enda för. Mot slutet några helt obegripliga bedömningar, fränt mobbingstinkande. Kryddat med ett gult kort när "offret" härsknade till. Vämjeligt att skåda, fjärran allt vad sjyst rättsskipning heter. Även Zlatan, i all sin yvighet, förtjänar väl en neutral domare. Eller? F ö var han rätt kass i matchen men det är en annan femma.

Liverstam, någon?

Andreas Liverstam. Trodde jag hade hygglig koll på elithandbollen, men ärligt: den här killen hade jag aldrig hört talas om. Inte förrän nu, när HK Malmö presenterar honom som ett nytillskott i en svårt sargad spelartrupp. Liverstam har tydligen påträffats i Norge där han spelat som proffs i andraligan sedan 2011. Distansskytt, 27 år, tidigare aktiv i OV Helsingborg i skuggan av bl a bröderna Thynell. Den yngre av dessa, Mattias, återförenas han alltså med nu i HKM. Återstår att se om doldisen är fågel eller fisk, eller möjligen nånting mittemellan. Klart är att HK Malmö var piskat att göra något, utan de skadade essen Kasper Olsen och Fredrik Lindahl kan ju säsongen sluta hur som helst. Ja, precis hur illa som helst.

Kallt i A-lagsvärmen

Apropå gårdagens handbollsderby i Baltiska hallen kunde den uppmärksamme notera att HK Malmö lyft upp tre egna juniorer till A-lagsbehörighet. Ja, för att fylla ut bänken alltså. Involverade var de icke, inte en sekund. Trion liksom bara satt där, speltid fanns inte på kartan. Ingen pratade ens med killarna, utanförskapet var totalt matchen igenom. Man kan tycka vad man vill om sånt - men en sak är alldeles säker: motsvarande scenario vore fullständigt otänkbart i Ystads IF. Vilket kanske belyser skillnaden mellan en genuin idrottsförening och en konstruerad.

Domarna bättre än publiken

HK Malmö-Ystads IF 23-24. Att Ystad kan vinna med det här spelet säger dessvärre allt om Malmö i nuvarande skick. Ingen Fredrik Lindahl. Ingen Kasper Olsen. Ingen Mirsad Pecikoza. Ingen Mattias Thynell heller, höll jag på att tillägga. Men Thynell var faktiskt med - i laguppställningen. På banan var han vilse, möjligen offer för omständigheterna. Utan både Lindahl och Olsen vilar nästan allt skytteansvar på unge Thynell och ikväll brast det. Vet inte om det var orken eller modet eller nåt annat, vet bara att det blev ett ynka mål i protokollet. Förutom en hel radda av s k tekniska fel. Synd. Med en normal Mattias Thynell hade nog Malmö vunnit matchen, bättre var verkligen inte Ystad. Man kan förresten konstatera att det inte var Thynells afton någonstans; storebror Andreas i YIF blev skadad och fick bryta matchen redan i första halvlek. En till sak, direkt från hjärtat: fy faan för att vara domare i Malmö. Delar av publiken är så enögd att omdömet totalkollapsar. Vi talar då om vuxet folk, inklusive en f d stjärnspelare med röstresurser som kan skrämma döva. Usch och fy, inte kul alls.

Högt spel i handbollssvängen

I förra veckan presenterades som bekant Magnus Andersson som ny tränare för HK Malmö från och med nästa säsong. Svaren från berörda parter lät inte vänta på sig: HK Malmö, med Proppen Karlsson som tränare den här säsongen ut, förlorade stort mot Drott, Hästö, där Magnus Andersson fortfarande är ansvarig tränare, förlorade lika stort mot Tumba. Nej, jag säger inte att det finns nåt samband. Inget bevisat i alla fall. Jag undrar bara varför det var nödvändigt att offentliggöra transfern nu, mitt under brinnande seriespel. För Proppen kom det tydligen som en obehaglig överraskning, är han rätt citerad i media hade han ju gärna fortsatt i HK. Självklart tär det på en tränares motivation att bli överkörd - och hur det i förlängningen påverkar spelarna kan man ju ana utan att vara professor i psykologi. Samma, eller värre, i Hästö. Visste spelarna där att "bomben" Magnus Andersson bara skulle bli en dagslända som tränare? Tror inte det. När sanningen uppenbarades kom första förlusten. Kanske av en slump, kanske som en sund reaktion på en osund blåsning. Lutar nog åt det senare. Undrar förresten om Andersson själv ens snuddat vid tanken på att få träna ett allsvenskt lag även nästa säsong? Allt mer talar för att HK Malmö tvingas till kval för nytt elitseriekontrakt - och hur sånt kan sluta...tja, fråga H 43. Men nu ska vi inte gå några händelser i förväg, det är illa nog att parterna i det här fallet gjort det.

Jippovariant av fotboll

Sverige-Argentina 2-3. Ger inte mycket för såna här jippolandskamper. Det blir som det blir: uppvisningsfotboll utan riktig nerv, massor av spelarbyten för att alla ska få vara med och leka, och till slut ett resultat som saknar egentlig betydelse. Men publiken verkar gilla det, nära 50000 på Friends arena kan man ju inte vifta bort. Media verkar också gilla det: förhandspådraget kring duellen Messi vs Ibrahimovic var så upp- och tillskruvat att det blev ett jippo i sig. Huvudpersonerna lät sig inte luras, förstås. Ibra gjorde en pliktskyldig halvlek innan han steg av, Messi deltog i nittio minuter men på sparlåga. Den ende som inte tycks kunna skilja på träningsmatch och tävlingsmatch är Pontus Wernbloom. Han är likadan alltid. Här kom han in med kvarten kvar och hann bli varnad för en tackling (på Messi) som varje dag i veckan borde ge rött kort. Finns inga hopplösa fall, sägs det, men Wernbloom gör verkligen sitt bästa för att bevisa motsatsen.

Ombytlige Andersson ett kap för HK

Stämmer ryktena presenteras senare idag Magnus Andersson som ny tränare för HK Malmö. Kan i så fall vara klubbens bästa värvning nånsin, har jag en känsla av. Samtidigt lider jag lite med Hästö "hemma" i Karlskrona. De presenterade ju samme Magnus Andersson som sin nye tränare för bara någon månad sedan - och har f ö inte förlorat en match sen dess. Snöpligt att mista honom per omgående, det kan knappast ha varit meningen. Skulle jag våga mig på en gissning om varför blir det den gamla vanliga: "money talks". I sammanhanget bör förresten HK Malmös nuvarande tränare Proppen Karlsson ges ett erkännande, tycker jag. Han tog upp laget i elitserien, han har fört det till slutspel tre år på rad, eventuellt fyra om det vill sig i år också. Ett bra facit, dock utan nån prick över i:et. Den sätter säkert Andersson dit istället, kanske inte på studs men i sinom tid.

Respekt, Reepalu

Malmös starke man Ilmar Reepalu, snart 70, avgår. Ja, delvis. Bara från posten som kommunstyrelsens ordförande, närmre bestämt. En rad andra politiska uppdrag behåller han. Hursomhelst är jag lite förvånad över uppståndelsen. Hade någon trott att Reepalu skulle leda Malmö tills han fyllde 75? 80? Livet ut? Finns ingen pensionsålder för politiker? Uppenbarligen inte, och det visste vi väl innan. Nu låter det kanske som jag är en sån där Anti-Ilmar, men se det är jag inte alls. Tvärtom, skam till sägandes. Jag har alltid gillat Ilmar Reepalu. Berörts av honom, på ena eller andra sättet. Inte många politiker berör, de flesta lämnar mig likgiltig. Inte heller är det många politiker som cyklar i tjänsten, jag menar alltså på vanlig trampecykel. Undrar om någon någonsin sett Reepalu bakom en bilratt, eller om han ens har körkort. Men jo, det har han nog. Han, som jag, har väl bara insett att det är både smidigare och smartare att cykla. En enda gång har jag haft nöjet att träffa honom. Det var på - brottning. Måste vara minst tio år sedan, i Spartas dåvarande lokaler på Sallerupsvägen. Jag var där i reportageärende, Reepalu med fru var där som stolta föräldrar. Sonen - Anton hette han bestämt - var en talangfull brottare på den tiden och minns jag rätt avgjorde han sin match sekundsnabbt. Själv tog jag Gud i hågen och frågade pappa Ilmar vem i familjen som egentligen borde kallas Malmös starke man...undrar om jag inte skrev artikeln lite på det temat också. I vilket fall verkade Ilmar Reepalu uppskatta skämtet, fadersstoltheten trängde liksom igenom den politiska masken. Bra att komma ihåg, tror jag: politiker är också människor, starka män kan också vara mjuka pappor.

Övertygande match av HK

HK Malmö-Redbergslid 27-22. Taggat och stabilt i HK, från början till slut. Försvarsspelet lysande, målvaktsarbetet av Stephen Nielsen likaså. Kan ha varit bästa laginsatsen på hela säsongen, i alla fall den jämnaste i positiv bemärkelse. Individuellt plus för Thynell som utvecklats till en tvåvägsspelare av rang. Men ingen glädje utan smolk: Kasper Olsen skadades till synes illa i andra halvlek, första skvallerrapporten på läktaren antydde att det kan röra sig om något slags fraktur i högerhanden. I så fall är säsongen körd för Olsen, liksom tidigare för Lindahl och Geissler. Tungt för HK, kanske utslagsgivande i kampen om en slutspelsplats. Tillbaka i laget var annars Mirsad Pecikoza, dock utan att få nåt vidare förtroende av Proppen. Knappt tio minuter i första halvlek, nästan ingenting i andra. Vilket i och för sig räckte för att visa vem som är HK:s vassaste mittsexa, åtminstone offensivt. Jag tror ju inte det var en slump att lagkamraterna hittade Pecikoza med tre inspel på några få minuter och Carl-Johan Andersson med noll under resterande tid...nånstans måste väl sådant handla om mittsexornas förmåga respektive oförmåga att göra sig spelbara. Riktigt kul ikväll var publiksiffran. Över tvåtusen. På handboll. I Malmö. Trots att det var gratis.