Oavgjort inget för Vilde Adam

HK Malmö-Redbergslid 26-25. Delad pott hade känts logiskt men Adam Lönn ville annat. Fem sekunder från slutet fick han läget att avgöra - och tog det. Typiskt Lönn. Killen har ett mod som de flesta "normala" handbollsspelare saknar, tvekar aldrig att skjuta. Ibland blir det rätt, nästan lika ofta fel. Men gillar man oslipade diamanter som sprutar av adrenalin i match efter match, då ska man kolla på Adam Lönn och ta honom precis som han är. Fler i HK var förstås bra ikväll, Nyberg och Pecikoza inte minst. Beutler i buren något ojämn men periodvis lysande. Mot Linus Arnesson var han i det närmaste maktlös; RIK:s superbegåvning har ett upphoppshäng som tillåter honom att vänta ut målvakten innan han gör mål s a s i fel hörn eller kryss, nästan oavsett avstånd. Mycket imponerande. I det stora hela en underhållande match, svårt spännande mest hela tiden.

Marigt på jobbet, Löfven

Tycker lite synd om Stefan Löfven. Sveriges nuvarande statsminister räcker liksom inte riktigt till på jobbet - och jag tror han känner det själv. Allt oftare famlar han efter vettiga svar på svåra frågor, allt oftare saknas det tydliga ledarskapet. Löfven gör säkert så gott han kan och så mycket han orkar, problemet är att ambitionsnivån inte går i takt med talangen för uppdraget. Man kan heller inte träna sig till att bli en gedigen statsminister...naturlig fallenhet är så mycket bättre. Otur har han också, Stefan Löfven. Jag menar med verkligheten. Att leda en minoritetsregering i tider som dessa måste vara som en fortlöpande mardröm. Allt är emot: världsläget, EU-läget, flyktingströmmarna, oppositionspartierna, opinionsmätningarna, vardagsproblematiken i stort och smått. Och därtill media. I dagens Sydsvenskan t ex sänker den lika elake som briljante krönikören Per T Ohlsson Löfven till statsministerhistoriens absoluta bottenplatta, detta med anspelning framförallt på hans torftiga uttryckssätt. Hårda bud. Själv undrar jag om inte uppdraget som sådant var lite mänskligare förr. På Tages tid. Palmes. Ingvars. Göran P:s. Här och nu krävs det nog faan själv, eller något liknande, att leda landet.

Skäms, HIF Karlskrona

Tänk att man kan bli fly förbannad av att följa en handbollsmatch online. Men född karlskronit känner jag mig nästan spottad på ikväll. Av Hästö IF, alias HIF Karlskrona. Laget ligger trots allt i elitserien, vissa av spelarna har stjärnstatus och betalt därefter. Tränare är Ulf Schefvert, också han ett aktat namn i kretsarna. Fast kanske inte längre. Förlorar man med 17-30 mot Redbergslid förlorar man, åtminstone i mina ögon, även hedern och respekten. Särskilt som det gick till. Hästö ledde alltså med 13-12 i halvtid, var med till 16-17 i 38e minuten. Därefter gör RIK 13-1, det är faan inte klokt. Ett säger ett Hästömål på 22 minuter, förnedrande nog i slutsekunderna. Botten är inte bara nådd, den är genomtrampad. Skäms Schefvert, skäms alla uppreklamerade ynkryggar i laget.

Inte CL-värdigt, MFF

MFF-PSG 0-5. Hysteri upplöst i fiasko. Uppvisning mer än match. Så här bör det inte se ut i Champions League, turneringen är ju liksom inte till för blåbär. Men MFF liknade tyvärr ett sådant ikväll, klasskillnaden var nästan retfull. I bollbehandling. I passningsspel. I kreativitet. I effektivitet. I allt. Undrar vad Zlatan tänkte. Nog hade han väntat sig ett tuffare MFF, ett försvarsspel värt namnet inte minst. PSG-målen var egentligen skäligen enkla allihop, Lucas tjusiga frispark undantagen. Zlatan själv kunde spatsera omkring och göra en väldigt "snäll" match. Några geniala pass plus ett mål som MFF-keepern Wiland hjälpte till med...annars var intrycket att den förlorade sonen närmast ville skona typ hela Malmö. För att inte sabba festen, kanske. Sabbad blev den förvisso - men av MFF, ingen annan. Synd på en fullpumpad mediaballong, trist för publiken.

Sverige kallnar...

Sverige viker ner sig i flyktingfrågan, stänger i princip gränserna. Trycket, som det heter, blev för stort. Ja, kanske det. Jag kan inte bedöma tryck av det slaget...men nåt ligger där väl i det, Sverige ensamt kan ju inte vara varmt välkomnande mot människor på flykt när övriga Europa är kallt avvisande. Sorgligt ändå att se hur rasande snabbt politiska ideal och värderingar förminskas, förhandlas bort. Igår stod S och MP upp för humanismen, idag relativiserar de den. Med stöd av alla övriga partier (V undantaget). Moderaterna och SD hade förstås velat gå längre, exakt hur långt måste man nog vara brunbyxa för att förstå. Tvi vale.

Framgång förlåter allt - eller?

Två luriga bortamatcher mot lag i poängnöd, två övertygande segrar. HK Malmö imponerar verkligen - och är det sant som det sägs att framgång förlåter allt så lär Ulf Sivertsson sitta lika stabilt på tränarposten som Leo Petrusson och Daniel Komayesh på avbytarbänken. Däremot kan man undra hur det står till med stadgan - och stadgarna - i fotbollsklubben Prespa Birlik. Nya avslöjanden i Sydsvenskan idag, nya frågor. Äger sportchefen klubben? Finns ingen styrelse? Ingen föreningsdemokrati? Svaren i tur och ordning tycks vara: ja...nja...nej. Inte mycket talar just nu för att Prespa Birlik överlever sin självförvållade härva.

"Slaveriet" i Prespa

Sorgliga saker som nu rullas upp i Malmöklubben Prespa Birlik. Afrikanska spelare på slavkontrakt/bluffkontrakt...bara för en sketen serieseger i fotbollens division 2. Märkligt att det höll en hel säsong, kan man tycka. Rykten har florerat, alla med minimal inblick i dagens fotboll har begripit att något var suspekt med Prespas lagbygge. Fast kanske inte såhär. Spelare brukar veta eller rent av överskatta sitt värde, om någon part känner sig lurad är det oftast klubben som råkat köpa på sig en svartepetter. Sånt händer. I det här fallet verkar det alltså vara tvärtom. Prespa Birlik som underskattat spelarnas människovärde, som utnyttjat att de uppenbarligen haft obefintlig koll på det svenska systemet kring skälig löne- och levnadsnivå. Vad som förbryllar mig i det hela är agenternas roll. Att det finns en eller flera sådana tar jag för givet, annars har fotbollsmarknadens gängse mönster förändrats idag. Agentens uppgift - och egen inkomstkälla - är ju att bevaka handelsvarans, dvs spelarens, intressen, inte minst de ekonomiska. Prespabyken väcker onekligen frågor även i det avseendet.

Mobbningen i HK Malmö

Har svårt att släppa det här med Ulf Sivertssons sätt att coacha HK Malmö i handbollens elitserie. Inför säsongen värvade klubben islänningen Leo Petrusson och dessutom Daniel Komayesh från Önnered, enligt säkra källor på inrådan av just Sivertsson. Efter tio spelade matcher kan man fråga sig varför. Duon tycks ju stå lägst i kurs hos tränaren av alla i laget, i princip bor de på bänken. Okej, Petrusson har fått en match. Typiskt nog den mot Ystad borta, då när alla andra vek ner sig å det skämmigaste. Så coachar bara en cyniker. Petrusson gjorde f ö tre mål i matchen, men det noterade kanske inte Sivertsson. Vad gäller Komayesh befinner han sig just nu på landslagsuppdrag med Iran. Hoppas han får göra det som Sivertsson förvägrar honom: spela handboll. Mer än i numerärt underläge alltså. I HK Malmö är det ju i huvudsak så; först om eller när någon lagkamrat blir utvisad släpps Komayesh in på banan. För att plockas av igen så fort laget blir fulltaligt. En helt fantastisk originalidé av Sivertsson...problemet är att ingen begriper den. Allra minst Komayesh, skulle jag tro. I min värld finns ett ord för det HK Malmös båda nyförvärv utsätts för av Ulf Sivertsson. Det ordet är mobbning.

Tack Zlatan, grattis Sverige

Danmark-Sverige 2-2. Har jag hackat på Erik Hamrén? Har jag gastat om hög tid för generationsväxling? Inte ikväll. Inte i morgon. Inte på överskådlig tid. Sverige är i EM - och själv krälar jag i stoftet av min egen dumhet. Helst av allt skulle jag vilja kyssa Zlatan's fötter och be tusen gånger om ursäkt. Har jag ens antytt att han passerat zenit i sin makalösa karriär? Jo, jag har ju det. Och det är möjligt att han faktiskt har...men spela roll? Inte ett skit. Även en Zlatan "over the hills" är ett unikum som fotbollsgeni. Båda målen ikväll, båda av ett slag som blott han kan göra. Frisparken till 2-0 ska jag sent glömma, den var ett rent mästerverk. Danmark å andra sidan tyckte jag nästan synd om. Så många skickliga spelare, så lite uträttat. Gåtfullt. Ett par enkla mål i slutet kan vi bortse ifrån, då var matchen redan körd och zvensk fotboll i sjunde himlen.

Må fotbollen segra...

Sverige eller Danmark till EM-slutspelet? Ikväll får vi svaret - och jag, min klantskalle, har lyckats boka in mig på en vinprovning som börjar klockan 19.00. Får ta det som en aperitif och smyga iväg lite lagom ofint, matchen tänker jag min själ inte missa. Faan vet vad som kan hända. Utanför själva fotbollen alltså. Vi lever ju i terrorns tidevarv, attentat lurar runt varje hörn. I det perspektivet kan jag ta att Danmark vinner, om det nu blir så. Huvudsaken är att matchen kan genomföras under värdiga former.

Lukas & Kim knäckte HK

HK Malmö-Ystads IF 23-24. Detta blev egentligen inte en match mellan Malmö och Ystad utan mellan Malmö och Lukas&Kim. Bortalagets stjärnduo gjorde 17 mål tillsammans, nio respektive åtta. Och frågan är väl om inte Kim (Andersson) på ett eller annat sätt låg bakom de resterande sju. En ynnest att se en sådan handbollsspelare, tror nästan att Malmöspelarna också tyckte det eftersom de mest tittade på. Lukas Nilsson däremot. Honom försökte de verkligen ta. Med alla medel, mest osjysta. Men till absolut ingen nytta. YIF:s gudabenådade talang blev liksom bättre för varje nedslagning. Huruvida det är bra i längden för Ystad att ha två så dominanta spelare är en annan fråga...men förmodligen inte om man diskuterar i termer av SM-guld. Lag som Alingsås och Kristianstad känns mer kompletta, mer jämnstarka. HK Malmö? Inte riktigt där, i nivå med de bästa. Mycket vilja dock även i dagens match, och fantastiskt målvaktsspel av Beutler. Men tydlig trötthet i slutet, naturligt nog. Bemanningen är tunn. Eller rättare sagt: tränare Sivertsson gör den tunn. Vissa spelare används bara som bänkprydnad, de mer betrodda nöts ut och slits ner. Ett märkligt ledarskap - som jag undrar om HK Malmö har råd med särskilt länge till.

Illavarslande seger

Sverige-Danmark 2-1. Svensk seger, ja. Bra fotboll, ja. Faktiskt den bästa jag sett ett svenskt landslag prestera på länge. I 70 minuter cirka. Men resten...vad hände? Sverige bara dog, Danmark fick nytt liv, reduceringen kunde mycket väl följts av en kvittering. Som scenförändring betraktat ytterst illavarslande inför returen i Köpenhamn på tisdag kväll. Danskarna behöver bara 1-0 nu för att ta EM-biljetten - och det lutar väl ditåt, är jag rädd. Eller hinner Sverige tanka om på tre dar? Går det att återvinna ork, energi, tempo och få allt att hålla över 90 fulla minuter? Hoppas kan man alltid, men tvivla är också tillåtet. Målen ikväll gjordes av Forsberg och Zlatan (på straff) och ska jag för en gångs skull roa mig med att sätta spelarbetyg får det bli så här: Isaksson 2, Lustig 4, Granqvist 4, Erik Johansson 2, Martin Olsson 3, Durmaz 3, Lewicki 3, Källström 3, Forsberg 4, Zlatan 4, Berg 2.

När verkligheten tränger sig på...

Verkligheten är frihetens värsta fiende. Det är vad jag tänker nu när Sverige återinför ofriheten. Ja, jag menar gränskontrollen. Den pågående flyktingkatastrofen överbelastar både idealen och systemet, Sverige liksom dignar under bördan. Gränskontroller är en desperat åtgärd, inget man tar till av okynne eller lättja. Det begriper nog vilken frihetsfundamentalist som helst...även jag, innerst inne. Något skorrar det dock i öronen när jag hör politiker säga att Sverige befinner sig i "en extremt ansträngd situation". Jag trodde det var flyktingarna som gjorde det.

Laddat Malmö, tamt Guif

HK Malmö-Guif 22-16. När hände det senast att Guif stannade på 16 mål? 60-talet nån gång? Nä, kanske inte. Men länge sen måste det vá - och det säger förstås något om HK Malmös försvarsspel. Samtidigt säger det nog mer om Guif. Eskilstunalaget är inte bra just nu, ikväll snarare riktigt uselt. Inga kontringar, inga inspel, inget effektivt skytte trots spelare som Östlund och Freiman, ingen skärpa ens från straffkastlinjen. Fyra av sju brändes, tre utan att Beutler behövde rädda. HK-målvakten var annars bra igen. Liksom den unge lagkaptenen Robert Månsson. Och Linus Persson, glimtvis. Bäst var dock den kollektiva viljan. Näst bäst var publiksiffran: drygt 1500 minsann. Det rinner till, sa hembrännar'n.

Gala på gott och ont

Måttligt underhållande fotbollsgala i TV4. Smaklösa skämt om Danmark, besynnerliga nomineringar i vissa priskategorier. Årets forward t ex. Hörde jag rätt var varken herrallsvenskans skyttekung Kujovic eller damallsvenskans skyttedrottning Enganamouit med i urvalet. Däremot Kiese-Thelin, av någon outgrundlig anledning. Att Zlatan skulle få sin tionde guldboll var lika givet som okontroversiellt, vem skulle annars fått den? Klent med återväxten där. Figo delade ut priset och spred lite extra stjärnglans över galan. Liksom Darin, min favoritsångare. Anna Brolin också avspänd och bra som programledare. En annan Anna hade jag mer än gärna sluppit. Kinberg Batra, nämligen. Moderatledaren som tidigare på dagen konverterat till SD och förklarat att det är dags för Sverige att stänga gränserna mot omvärlden. Så får hon naturligtvis tycka, det är inte ens särskilt överraskande. Men vá faan hade hon på fotbollsgalan att göra?

Logiskt slut för Mjällby

Mjällby-Örgryte 1-1 (1-0). Förlängd speltid, långsam strypning. Men detta låg liksom i korten. Hur skulle ett kval kunna sluta lyckligt för ett lag som varit hjärtskärande ineffektivt genom hela säsongen? Mjällby lämnar alltså elitfotbollen - och det finns ingen yttre otur att skylla på, bara egna tillkortakommanden. Tränarbyten och spelarkarusell är sällan något framgångskoncept, ej heller jippobetonade gästspel av en slocknad stjärna. Mjällby får börja om, anpassa satsningen efter ekonomisk förmåga. Dvs lågbudget. Ungdomssidan är stark, kanske måste man bygga ett nytt A-lag därifrån. Om nu inte de främsta talangerna försvinner till bättre bemedlade klubbar. Nedflyttning har sitt pris, som bekant. En sak är jag nästan säker på: solen går upp över Listerlandet även i morgon. Trots allt.

Vaddå skräll?

Nä, ingen Elmander i landslagstruppen mot Danmark. Hamrén ville, Elmander själv avböjde om jag tolkat signalerna rätt. Istället Kujovic, vilket medierna kallar "skräll". Det förstår jag inte. Skulle en allsvensk skyttekung i ett landslag vara en skräll? Okej, möjligen om han får starta. Men det kan jag inte tänka mig, i så fall har Hamrén slutat vara Hamrén.

33:e gången gillt?

Mjällby har spelat 32 tävlingsmatcher den här säsongen (cupen och gårdagskvalet mot Örgryte inräknat). I fem av alla dessa matcher har Mjällby gjort två mål. I övrigt ett enda eller inget alls, oftast det senare. Ett bisarrt facit, direkt skrämmande för oss som vill ha Mjällby kvar i superettan. Efter 0-1 borta mot Öis måste ju Mjällby göra mål i returen. Minst ett, helst två, möjligen tre (om Öis gör ett). Jag har svårt att se hur det skall gå till.

Truppen som kan bli Hamréns sista

Idag presenterar Erik Hamrén sin förmodligen sista landslagstrupp. Alltså den som skall ta sig an Danmark i ett playoff till nästa års fotbolls-EM. Inte mycket, allra minst de senaste intrycken, talar för att Sverige kommer att klara utmaningen - och därmed lär också Hamréneran vara över. Tyvärr som en av de sämre i landslagshistorien. I nivå med Laban Arnesson och Olle Nordin, knappt det. Undrar förresten om inte Hamrén dammar av gamle Elmander i Danmarkstruppen, jag känner det nästan på mig.

Lägret borta - människorna kvar

Mycket rabalder kring rivningen av EU-migrantlägret i Malmö. Ännu mer kring demonstrationerna som följde utanför Stadshuset. Men den eller de som trodde på en bonuseffekt i form av upphört tiggeri gick bestämt i dumfällan. På dag 3 är allt sig likt. Nettomannen, Lidlmannen, Coopkvinnorna, bankomatdamen på sjukhusområdet; alla är på jobbet, som om ingenting hade hänt. Säkert deras olyckssystrar och olycksbröder också, jag är inte den som cyklar runt och kollar för kollandets skull. Jag känner för dem, lider med dem, lägger fortfarande en slant i muggarna då och då. Undrar bara var migranterna har sovit i natt. Under bar himmel? I hittills oupptäckta lönnläger? Hemma hos s k aktivister? Nä, det sista tror jag inte på. Aktivister vill nog också stänga en dörr om sig, när de busat färdigt på stan. Får man be om lite undersökande journalistik här? F ö fick jag ett utskick från Sverigedemokraterna genom brevlådan idag. Upprop för folkomröstning. Om invandringen, surprise. En vädjan om ekonomiskt bidrag ingick, såg jag. Tiggeri alltså, om än i lyxförpackning. SD kommer att få massivt gehör, det är jag helt övertygad om. Dock inte från mig. Föredrar pappersmugg.

MFF måste rensa och förnya

Shakhtar Donetsk-MFF 4-0. Bedövande klasskillnad, siffror i underkant. Om inte PSG ger bort en poäng i Malmö i kommande match är Champions League över för MFF. För den här gången - och för överskådlig tid. Den befintliga spelartruppen håller inte måttet, rensning och förnyelse måste till. Av säsongens alla nyförvärv är det egentligen bara Wiland, Berget och Lewicki som motsvarat förväntningarna. Desto fler har floppat: Eikrem som successivt spelat sig ur startelvan, Sana som aldrig lyckats spela sig in i den, Yotún som visat sig vara en sämre kopia av föregångaren Ricardinho. Djurdjic inledde lovande men har tappat efterhand, Rodic likaså. Carvalho, uruguayanen, kom, sågs, gillades av mig men inte av Hareide. Arnason sådär, ingen direkt rese i backlinjen. Rasmus Bengtsson höll jag på att glömma, han har varit okej. Dessutom snygg i håret varje gång (en mig närstående person är hans frisör). Men seriöst: utöver detta har MFF ett antal problemfall att lösa. Kroon och Cibicki, båda iskalla i Hareide's frysbox. Mehmeti som sitter på ett fint kontrakt utan att vara i närheten av ens inhopp numera. Molins med upprepade korsbandsskador och oviss prognos. Vad händer med dem? Kan TFF vara ett alternativ? Kanske...förutsatt att MFF-killarna älskar fotboll mer än tjocka lönekuvert. Det kan man aldrig vara säker på i tider som dessa.

Djärvt vågat, "Grimsson"

Tränarparet Anders Grimberg/Ulf Larsson återförenas kommande säsong i Prespa, Malmös numera näst bästa fotbollsklubb. Det låter intressant - och äventyrligt. Duon hade en framgångsrik tid tillsammans i Trelleborgs FF men det är länge sen nu, har inget egentligt värde idag. Tränarmeriter är färskvara...i Prespa inte ens det. Om så vore hade inte tränarjobbet varit ledigt. Det hade varit upptaget av Agim Sopi, årets succétränare. Så länge han var kvar gick Prespa som tåget mot seriesegern i division 2, förlorade inte en match. Det halp föga: Sopi fick kicken. Samarbetsproblem, sa sportchefen och tog själv över tränarsysslan under de sista omgångarna. Vet inte hur man värderar demokratiska principer i Prespa, kanske tycker man det är trams eller att envälde är bättre. Hursomhelst kan man fråga sig följande: om en sportchef inte klarar av att samarbeta med en tränare, hur skall han då kunna samarbeta med två? Men lycka till, Grimberg och Larsson. Hoppas det går bra. Malmöfotbollen behöver ett lag som krymper avståndet till (alltför) stora MFF.

Förlängt lidande...

Mirakel, spektakel. Mjällby undvek direktnedflyttning från superettan, dagens avslutande seger mot BP med 2-1 hade inte ens behövts. Nu väntar kval mot Örgryte. En bonuschans att rädda säsongen - eller också inte. Som Mjällbyvän tar jag inget för givet. Kalla fakta skrämmer mig: Örgryte gjorde 70 mål på 26 matcher division 1, Mjällby 23 mål på 30 matcher i superettan. Även om en serie skiljer säger de siffrorna en hel del. Mjällby kommer dessutom till kval med ett par tongivande spelare indisponibla pga varningsbelastning. Ytterligare ett par såg ut att dra på sig sträckningsskador i dagens match mot BP. Det kunde känts bättre, den saken är klar.