Sådan tränare, sådant lag

Varberg tvåa i allsvenskan! Räck upp handen, alla som såg det komma. Okej, fyra omgångar spelade och fyra av 30 är knappt ens en fingervisning. Men så länge det varar är det omåttligt kul. Vi snackar ändå dödsdömd nykomling, förmodad slagpåse. Visa mig den expert som inte haft Varberg på nedflyttningsplats i förhandstipsen. Jag hade det inte - men så är jag heller ingen expert, bara en ordinär fotbollsnörd. Ungefär som Joakim Persson, höll jag på att tänka. Nä, inga sådana liknelser. Men visst skiljer han sig från mängden, Varbergs tränare. Rak, rolig, respektlös...och minst vältalig av alla i den allsvenska tränarfamiljen. Ett undantag snarare än ett typexempel. Jag tror Persson är perfekt för just Varberg, inte lika säker på att han lyckats i t ex MFF. Det vore nog som att sätta bocken i kloster, eller kufen på kamrersposten. Vissa tränare gör sig bäst i de jordnära miljöerna - där allt finns att vinna, inget att förlora. Ska bli spännande att följa Varberg och Persson framöver. Smekmånaden lär snart vara över, andraplatsen ett vackert minne. Men håller man sig kvar är redan det en prestation som - i beaktande av förutsättningarna - gränsar till bragd.

Söndag med drag av mirakel

Skön söndag faktiskt. Dels för regnet som skingrade den smått olidliga hettan. Dels för Mjällby AIF som skingrade alla mina tvivel i fotbollsallsvenskan. 2-1 mot Hammarby kändes gudagott, särskilt som det gick till. Såg du matchen i tv vet du redan allt: 0-1 innan uret tickat en minut, Hammarbyutvisning vid halvtimman, i den situationen Mjällbystraff som missades, därefter i princip spel mot ett mål. Hammarbys. 80-procentigt bollinnehav för Mjällby i andra halvlek. Konstant press, tilltagande stress. Själv befann jag mig på randen till både ursinne och vansinne...0-1 stod sig ju, Mjällby vägrade göra mål, ineffektiviteten var pyramidal. Då, när jag redan bitit i den sura sillen flera gånger om, släppte allsvenskans kantigaste spelare på en tåfis som betydde 1-1. Jakob Bergström heter han, Mjällbys centertank. Killen förgyller knappast livet för fotbollens finsmakare, men jag är helt säker på att han förpestar tillvaron för motståndarlagens försvarare. Bergström river och sliter, stökar och bökar, ger sig aldrig. Jag gillar honom skarpt. Och ja, jag hade varit nöjd där, vid 1-1 i 88e. En sent räddad poäng är trots allt bättre än ingen poäng alls. Men det ansåg tydligen inte Mjällby - eller om det var ödet. I fjärde tilläggsminuten sticker Moses Ogbu fram skallen och fullbordar miraklet. Okej, ett smärre mirakel då. Man ska inte överdriva, inte ens om ett favoritlags bravader. Nog av. Såg du inte matchen i tv vet du vad du behöver veta nu. F ö kollade jag även på AIK-MFF. Delad pott, 2-2. Urusel plan, spelkvalitet därefter. Men starkt av MFF att komma igen från 0-2, låt vara med hjälp av dubbla straffsparkar.

Det såg jag inte komma...

Jag satte bestämt IFK Norrköping på sjunde plats i mitt allsvenska förhandstips. Det var dumt gjort, vågar jag påstå redan nu. Ett lag som inleder med fyra raka segrar blir inte sjua i slutänden. Så rund är inte en fotboll. Norrköping har dessutom imponerat stort både spel- och siffermässigt: 13-4 i total målskillnad, inklusive utklassningsvinster mot lag som AIK och Djurgården. Drygt tre mål i snitt, det var väl så ungefär Hammarby ”höll på” i fjol. Utan att dock vinna allsvenskan. Försvaret dög inte, baklängesmålen blev för många. Där är Norrköping bättre rustat, även om det kanske inte syntes just idag. Östersund tilläts göra två mål, ledde också 2-1 innan klasskillnaden gav utslag. Tre snabba i slutet, 4-2, tre nya Norrköpingspoäng. Ruggig anfallskraft, iskall effektivitet. Hur jag kunde tro att sex allsvenska lag skulle vara bättre än detta IFK Norrköping vet jag inte, i skrivande stund känns ju tipset onekligen lite genant. Å andra sidan: snart öppnar det s k fotbollsfönstret. Lag kan bli sönderköpta, förutsättningar förändras radikalt. Slutligen noterar jag att MFF i händelse av förlust i morgondagens bortamatch mot AIK kommer att vara akterseglat av Norrköping med sju poäng. Det skojar man inte bort ens med 26 omgångar kvar.

Respektlöst, Göteborg

Göteborg-Mjällby 2-2. Mjällby gör två sagolika mål. Göteborg gör två mål där bollen med nöd och näppe passerar mållinjen, det sista när 13 sekunder återstår av stopptiden. Och så står spelare och tränare i Göteborg i tv och ojar sig för att dom inte vann. Jag blir så jävla trött över sån brist på ödmjukhet. Det röjer ett förakt mot vissa ”mindre bemedlade” lag. I det här fallet Mjällby, igår Varberg när MFF också kom undan med 2-2. Ska det vara så svårt att ge ett erkännande åt motståndaren? Måste tungt meriterade storstadsklubbar spotta på ”smålagen” från landet? Fan, Mjällby borde vunnit ikväll. Hade gjort det med ett rejälare målvaktsspel. Jo, jag vet att Göteborg hade bollen mycket mer men när blev det ett alibi för seger? Chanserna fördelades tämligen lika - och om skönhetspoäng delats ut för mål hade vi snackat total utklassning. Bra jobbat Mjällby!

Respekt, Varberg

MFF-Varberg 2-2. Anar krigsrubriker om MFF-fiasko i morgondagens lokaltidningar. För egen del tackar jag ödmjukt för ett paradexempel på fotbollens charm. Det finns inga givna matcher. Det är inte pengar som spelar, det är livs levande människor. Med mer eller mindre stolthet, mer eller mindre offervilja. Därför kan resursfattiga Varberg åka till Malmö och utmana stenrika MFF på lika villkor. Som idrottsvän blir jag glad av sånt. Men visst, som MFF-supporter hade jag nog blivit vansinnig. Detta var trots allt i sämsta laget - i beaktande av förutsättningarna. Jag svär, inte en enda Varbergsspelare hade platsat ens i utkanten av en MFF-trupp. Klubbarna letar liksom fynd på olika hyllplan. Eller om man så vill: MFF köper dyrt och färdigt, Varberg handlar billigt och utvecklingsbart. I dagens match skickade Varbergstränaren Jocke Persson ut åtta (!) allsvenska debutanter i startelvan. Ingen av dem tycktes darra inför uppgiften, ingen tappade modet bara för att MFF gjorde 1-0 redan i femte minuten. Tvärtom. Kvitteringen kom blixtsnabbt, Varberg visade noll respekt. Imponerande. Ska någon vara tacksam över en poäng är det MFF: Kiese-Thelins utjämnande 2-2-mål föll först i slutminuterna. Vilket i någon mån räddade ansiktet på - Anders Christiansen. MFF:s lagkapten visade med all önskvärd tydlighet varför han inte bör vara just det. Utvisad efter en dryg halvtimme pga två vårdslösa stämplingar inom loppet av tre minuter; ingen spelare borde bete sig så, men allra minst en lagkapten. Huruvida MFF vunnit med fullt lag kan man alltid spekulera kring, säkert är det inte. Varberg var störigt (positivt menat) även elva mot elva.

Tankar i midsommartid

Vaknade i morse av vad jag trodde var en flygkrasch. Så var det inte, tack och lov. Bara åska. Förmodligen med ett blixtnedslag hyggligt nära mitt sovrumsfönster. Otroligt vad det kan låta när vädersystemen får frispel. Men apropå krasch. Vad ska man säga om HIF:s inledning i fotbollsallsvenskan? 0-7 på två matcher. Och då har man mött lag som Varberg och Kalmar. Visst, 28 omgångar kvar, för tidigt att dra slutsatser. Men det skulle förvåna om inte HIF snart nog gör som HIF brukar: kickar tränaren. Om nu inte Olof Mellberg gör en Henke Larsson. Dvs stiger av självmant. Märkligt hur vissa klubbar lyckas sjabbla bort arbetsro och harmoni, år efter år. Mitt ”eget” Mjällby såg väldigt stabilt och harmoniskt ut i fjol. Men det var då, när tränaren hette Milojevic och lagbygget var sammansvetsat kring en vinnande spelmetodik. Motståndet lättare förstås; skillnaden mellan superettan och allsvenskan är stor, det kommer man inte ifrån. Undrar ändå om inte Mjällby tänkte fel när man valde att inte tillmötesgå Milojevic’s löneanspråk, för att hellre lägga större pengar på en hel rad av spelarköp. Och samtidigt rekrytera en ny tränare från damallsvenskan. Jag har sett Mjällbys båda matcher och är inte förvånad över facit: noll poäng, noll gjorda mål. Laget ser redan lite vilset ut, löst hopplockat liksom. Skickliga killar var för sig men inget fungerande kollektiv. Nästan tvärtom mot hur det var under Milojeviceran. Men som sagt, inga slutsatser. Däremot ber jag att få önska en Glad Midsommar. Sill & nubbe på er, gott folk.

Turbulensen på Sydis

Fortsatt tufft för Sydsvenskans nye chefredaktör Jonas Kanje. Nu har han tvingats (?) suspendera en av tidningens ledarskribenter. Detta sedan vederbörande twittrat på ett sätt som möjligen kan älskas av Sverigedemokrater, absolut inga andra. Framförallt inte mer omdömesgilla kollegor internt på Sydis. Det är också därifrån renhållningen initierats, Kanje har bara verkställt straffet. Som alltså innebär att ledarskribenten ifråga omplaceras till andra uppgifter än just skrivande. Hur länge är oklart, men sannolikt för gott. Sådana här ärenden brukar sluta med någon form av uppgörelse, sällan eller aldrig med att problempersonen återkommer som om ingenting hänt. Själv är jag inte ett dugg förvånad. Redan för ett par år sedan mejlade jag ledarredaktionens chef Heidi Avellan om den här skribentens upprepade avvikelser från ”god ton”, värdig en tidning som Sydsvenskan. Då valde hon att försvara honom. Blunda, släta över, vägra se problemet. Hur hon ställer sig nu vet jag inte, men ana kan man ju. Tragiskt att det ska behövas en smått pervers tweet för klarsyn.

Rätt vinnare i fattig premiär

MFF-Mjällby 2-0. Vissa smällar får man ta, det är inte mer med det. MFF var det bättre laget - och fattas bara: kan man byta in ”reserver” som Rieks, Kiese-Thelin, Nalic och Safari är det inte lätt att vara motståndare. Ändå en hedervärd match av Mjällby, tycker jag. Med flyt kunde det till och med blivit poäng. Chanser skapades, ett par riktigt heta, men om inte ribban stod i vägen så gjorde den egna oförmågan det. Eller också MFF:s unge mittback Ahmedhodzic som flera gånger demonstrerade vad ett s k långt ben betyder i fotboll. Anders Christiansen var väl annars matchens självklara förgrundsfigur. Gör man två praktfulla mål blir det ju så. Kul också att nye MFF-tränaren Tomasson valde att starta Tim Prica. Killen är blott 18 år och outsider i en ruggig konkurrenssituation, men så bra han var! Stark, respektlös, inblandad i mycket, bl a i förspelet till A C:s 1-0-stänkare. I Mjällby blev jag förtjust i Viktor Gustafson och Joel Nilsson. Två hårt arbetande ”sillastrypare” bland lagets alla importerade stjärnor. Av vilka den störste fick stanna på bänken matchen ut. David Batanero alltså. Märkligt. Alla kan inte vara arbetshästar, en bra tränare måste kunna hantera avvikare med spetskompetens i andra avseenden än bara antal löpmeter. Slutligen. Fotboll utan publik. Herregud så fattigt.

Hel njutning trumfar halv storm

Det är inte regn som är en glad amatörfiskares värsta fiende. Det är vind. Särskilt när den når typ 15 m/s i byarna. Vilket den gjorde i dagarna tre över sjön Hyllen helgen som gick. Trodde inte det kunde blåsa så förbannat i Tingsrydstrakten. Det är ändå Smålands inland vi talar om. Skog, himmelshöga träd, inbäddad grönska. Mycket som kan fånga upp, eller åtminstone dämpa vindstyrkorna. Inte den här gången. Enligt lagen om alltings jäkelskap blåste det dessutom nordan, lika med erkänt dålig fiskevind. Hur det var att ro en eka vill du inte veta. Slutgnällt. Vi fick trots allt en del fisk. Smått, men dock. Och inget mönster utan undantag: min svärson landade en aborre på sju hekto. Den skojar man inte bort, den rensar man och lägger på grillen. För att avnjuta som förrätt under kvällens matorgie. Otroligt gott, jag lovar. För egen del följde jag upp med isterband. Moheda’s gammeldags, inhandlade på ort och ställe. De bästa ”band” jag nånsin ätit, sorgligt nog finns dom inte att få fatt i här i Malmö (vad jag vet). Vad jag drack till? Lättmjölk. Nä, skojar. Öl så klart. Nersköljd med pepparsnaps. Eller om det var tvärtom. Onödigt gott, det också. Inga vindar i världen kan blåsa bort en stillsam stund av lycka, som min inre röst brukar viska. Nu ser jag fram emot MFF-Mjällby. Ikväll 19.00. Inte kan väl lilla Mjällby...nej, jag ställer in mig på oavgjort. Som sillastrybare får man vara ödmjuk.

MFF - med tvekan...

Om några timmar reser jag till Småland. När jag kommer hem har fotbollsallsvenskan börjat. Så man borde kanske tippa, om inte annat av ren slentrian. Håll till godo. 1. MFF. Med stor tvekan. Har bredaste truppen, dyraste spelarna, högsta potentialen. Men också ny tränare - igen. Är Jon Dahl Tomasson en guldmakare? Vågar han släppa fram de unga, eller sitter han fast i veteransmeten? Upp till bevis...2. IFK Göteborg. Hur tänkte jag där? Inte alls. En känsla, bara. 3. AIK. Stabilt, går aldrig att räkna bort. 4. Hammarby. Mångas favorit - på goda grunder. Men hur är det med försvaret? Svajigt redan i fjol, inga direkta förstärkningar nu heller. 5. Djurgården. Regerande mästare. Försvagat på ett par nyckelpositioner nu, ”bör” inte ha med guldet att göra. 6. Elfsborg. Här har jag lite feeling. Egentligen för ännu högre placering - men det spar vi till ett annat år. 7. Norrköping. I lägsta laget, jag vet. 8. Häcken. Brukar jag tro om mer men inte i år. 9. Mjällby. Med hjärtat. Bättre än i fjol på pappret, upp till nye tränaren Lantz att få ihop det. Axlar han Milojevic’s mantel? Jag hoppas och tvivlar om vartannat. 10. Örebro. Svårt att tippa högre. Eller lägre. Som vanligt. 11. Helsingborg. Känns kapabelt. Och bräckligt. Men bra nock för att undgå nedflyttningsstrid. 12. Varberg. Vild chansning, det normala är att laget åker ur. 13. Sirius. 14. Kalmar. Har ”återvunnit” Bergstrand på tränarposten. Tryggt, nostalgiskt, lömskt. Vrida klockan tillbaka brukar vara svårt. 15. Falkenberg. 16. Östersund. En saga tar slut, kul så länge den varade. Eller också har jag alldeles fel i alltihop, det har hänt förr. Mot Småland!

Utredningen nedlagd, gåtan olöst

Stig Engström. Jaha. Jag trodde det var Palmemordet som skulle klaras upp. Seriöst: dagens besked om gärningsman känns mer som ett uppgivet avslut på utredningen än en slutgiltig lösning på gåtan. Bevisningen, så som den lades fram av åklagaren Krister Petersson, är chockerande tunn, särskilt i skenet av den uppblåsta förhandsballongen. Där lät det som om mordvapnet påträffats och dna säkrats. Icke alls, tydligen. Mest en kedja av antaganden - och så mycket kan jag om juridik: detta hade aldrig räckt för en fällande dom, knappt ens för åtal. F ö dog Engström för tjugo år sedan. Att döma någon postumt är i min värld rättsvidrigt. När det dessutom sker utan övertygande bevisning är det justitiemord. En misstänkt person har ovillkorlig rätt att försvara sig.

Jag mötte Jeffrey...

Såg en bortglömd gammal fotbollsidol idag. Vi stod i samma kö på Coop. Han upptagen med sin smartphone, jag upptagen med att sätta namn på igenkännandet. Det tog tio sekunder innan polletten trillade ner: Jeffrey Aubynn så klart! Göteborgsgrabben som kom till MFF i ett rätt sent skede av karriären, men dessförinnan hunnit med en vända bl a i Bayern Munchen’s akademi. Under ungdomstiden betraktades Aubynn som superlöfte - och delvis levde han upp till förväntningarna, delvis inte. Skador kom emellan och störde karriärrytmen, inte minst under åren i MFF. I sina fina stunder var Jeffrey Aubynn en briljant spelare med avundsvärd teknik och ”känslosam” vänsterfot, bitvis nästan rörande sevärd. 2010 vann han SM-guld med MFF, året därpå blev hans sista i himmelsblått. Idag är den forne eleganten 40 plus. På fotbollsspråk det där som lite brutalt brukar kallas slocknad stjärna. Men det var kul att se honom, snudd på högtidligt. Och tydligen har han rotat sig i Malmö, anställts (tror jag) på ungdomssidan i MFF:s organisation. Kan han få fram en kopia av sig själv är klubben - och stans fotbollsvänner - att gratulera.

”Om vi fått bestämma” (m+sd+kd)

Partiledardebatt om coronakrisen i gårdagens Agenda. Slutet för den så kallade borgfreden. Statsminister Löfven stod där som en slagpåse och tog emot stryk från både höger och vänster. Mest från Ebba Busch (kd) som var direkt oförskämd. Jag tycker synd om Löfven: han leder en historiskt svag regering, dess fall är blott ett knapptryck bort. Han ska vara mp till lags och samtidigt gå ärenden åt Centern och Liberalerna. Kort sagt ansvara för en politik som hans eget parti (s) i väsentliga delar tar avstånd ifrån. Ett groteskt pris för makten, kan man tycka. Men det var väl så ungefär vi la upp bollen, vi som röstar. Alternativet var - och är - uppenbarligen mindre önskat: m+sd+kd, bandhundshögern om man så vill. Den som nu morrar och skäller på Löfven, och viftar gemensam svans inför efterklokhetens rappakalja. ”Si eller så skulle Sverige hanterat coronakrisen, regeringen har misslyckats på punkt efter punkt”. Nä, Kristersson/Åkesson/Busch sa det kanske inte rakt ut men andemeningen var tydlig: med oss vid makten hade Sverige inte drabbats lika brutalt som nu vad gäller t ex dödstal i äldreomsorgen. Får väl se i nästa opinionsmätning om budskapet gick genom rutan. Jag skulle bli förvånad om inte. Löfven var ju som vanligt i debatter, dvs allt annat än bra. Bolund (mp) bättre, men sannolikt för stram för att vinna breda sympatier. Yvighet a la Busch slår balanserad saklighet alla dar i den politiska veckan, särskilt i kombination med ett fagert yttre. Jo, tyvärr. En stylad Bolund hade nog lyft mp ett par procentenheter, klokare än så är inte vi som brukar kallas ”vanligt folk”. F ö saknade jag en part i debatten. Folkhälsomyndigheten. Det är förvisso inget politiskt parti - men väl en inflytelserik länk i Sveriges nuvarande regering. Eller har jag missuppfattat något?

Kaptensvalet i MFF

Anders Christiansen blir ny lagkapten i MFF. Om det är ett bra val kan inte jag bedöma, men visst är det anmärkningsvärt. Behrang Safari eller Rasmus Bengtsson var de logiska alternativen, utifrån sett. Varför A C gick före vet bara mannen bakom utnämningen, dvs nye MFF-tränaren Jon Dahl Thomasson. Dansk pakt låter ju lite lågt, förhoppningsvis finns det en bättre förklaring.

Barnet i centrum?

SVT:s dokumentärserie ”Att rädda ett barn” har varit direkt plågsam att följa. Alla dessa människor i ett sektliknande nätverk som fått skylta med sina mentala funktionsvariationer, den lille pojken som blivit offer för vuxenvärldens galenskap, pappan som i begriplig desperation valt offentlighetens ljus och lär få leva med det för överskådlig tid. Jag är egentligen tveksam till det vettiga i att visa upp sånt här i tv. För barnets skull. Konsekvenserna kan - i sämsta fall - bli förödande. Tv-mediets genomslagskraft är enorm, grabben riskerar att liksom bli ett med dokumentären under hela sin uppväxt. Det var trots allt om honom allt handlade. Hans skydd, hans säkerhet, hans rätt till en trygg barndom. Däremot kunde jag inte bry mig mindre om konsekvenserna för BRY. Intresseorganisationen för barns rättsskydd kom ut som ömkliga offer för sina egna hjärnspöken. Ja, och mammans. Men medan hon slutligen dömdes för kidnappingen av barnet (villkorlig dom, anmärkningsvärt lindrigt) gick hennes pådrivare fria från rättsliga påföljder. Det kan bara tolkas som att det är helt okej att sitta i tv och grundlöst stämpla en pappa som pedofil och psykopat. Andra hemskheter att förtiga. I sanning häpnadsväckande. Idag är pojken återbördad till pappan - och vem vet, BRY har kanske gjort sitt. Vilken omdömesgill människa i nöd skulle våga anlita en sådan organisation?

Om den publikfria fotbollen

Läser att MFF sålt 12000 årskort. För dyra pengar, men av noll och intet värde. Köparna får inte lov att gå på match, säljaren lär inte komma undan någon form av återbetalningsskyldighet. Allt pga corona och diktat från den svenska folkhälsomyndigheten. Som i just det här fallet följer andra länders exempel: fotboll ja, publik nej. Ungefär som att öppna en butik och förbjuda kunder. Kalla mig pappskalle, dålig svensk, vandrande vålnad, jag förstår det ändå inte. Nog klarar de allra flesta fotbollsvänner av att göra en egen riskbedömning. Och visst skulle väl vi som inte köper årskort unna dem som gör det att gå på match - om de nu inget hellre vill. 12000 MFF-kort är cirka ett halvpackat stadion, trängselfaktorn hade knappast blivit ett problem. Vilket den däremot kan bli när folk samlas i inomhusmiljöer för att ”distanstitta”. Fotbollssupporters är sällan enstöringar, snarare flockdjur. Sen fattar jag ju att MFF inte kan ha någon gräddfil, andra klubbar har också sålt årskort. I varierande omfattning säkert, men knappast med risk för otillbörlig intimitet någonstans. F ö ger jag MFF samma segerchans i premiären mot Mjällby som för gemene man i kampen mot viruset. 98 procent.