Ynklig gubbe behöver en nubbe

Midsommarafton. Genomförkyld. Värk i hela kroppen. Känner att jag behöver nubben mer än nånsin, panodil hjälper ju inte ett skit. Får dock bärga mig en timme eller två för att inte äventyra mitt renommé som relativt anständig människa. Senare ikväll ska jag trösta mig med Spanien-Chile i tv. Håller på Chile i enlighet med underdogprincipen.
Inser annars att det finns större saker i livet än fotbolls-VM. Sommarfiske i Småland t ex. På söndag bär det iväg - oavsett vind, väder och personligt allmäntillstånd.
Meddelas endast på detta sätt. Skål.

S E

Logiskt slut för ovärdigt lag

Frankrikes sorti ur fotbolls-VM beskrivs kanske bäst som ett slags naturens reningsprocess. Frankrike hade aldrig där att göra, fuskade sig dit på Irlands bekostnad. Och sen detta uppträdande, dessa divor till spelare, denne stolle till förbundskapten. En erbarmlig ensemble.
Idag står kagiga England på tur för eventuell eliminering. Oro i leden även där tydligen, problem med självbilden. Tyskland är också i farozonen för utslagning. Liksom Italien och, faktiskt, Spanien. Måstematcher väntar för alla i sista gruppspelsomgången. Hårda bud, bäddat för ett och annat favoritfall.
Danmark däremot. Seger mot Japan i morgon och avancemang till åttondelen blir ett faktum. Det tror jag danskarna fixar. Heja!
Men bäst så här långt är de sydamerikanska lagen. Brasilien, Argentina, Uruguay, Paraguay, Chile. Alla verkar formtoppade precis nu…till skillnad inte bara från de träsktrampande fransoserna.
Förresten. Lindeborg, som jag hackade på häromdan, har tonat ner sig. Något. I par med Strömberg är han bitvis rent av underhållande. Kul när folk läser min blogg och tar rättelse.
Liksom.

S E

Bajamajor i slottsvalven?

Såg delar av prinsessbröllopet i tv. Skadar aldrig att hålla sig ajour med nutidshistorien. Sen kan man rysa hur man vill åt den, av välbehag eller av obehag. Själv gjorde jag nog både och; bröllopet i sig var ju fint och berörande, och brudparet alldeles strålande vackert. Fast så där brukar jag visst tycka och känna inför alla bröllop, alla ljuva högtidsstunder i lyckliga människors liv.
Skillnaden här var förstås prålet, prakten och prästerna. De senare fyra till antalet, växelvis läsande Guds ord. Vet inte varför, kan inte etiketterna så i detalj, intresserar mig inte heller över hövan, Har dock för mig att en prälle räcker länge när s k vanligt folk ska till å gifta sig.
Men man ska inte jämföra äpplen med päron.
Överdrifter är en del av det kungliga skådespelet – om inte förr framgick väl det av den efterföljande brakfesten. Kom på mig själv med att undra hur många toaletter där finns på slottet. Jag menar, så många människor, så groteskt mycket mat å dryck å bakverk…man kan absolut tycka att det borde bli kö till ett visst ställe. Fanns där bajamajor dagen till ära? Eller typ bromsmediciner? För visst har väl kungligheter och annan överklass naturbehov som liknar dina och mina?
Synd – eller kanske tur – att inte den sidan av saken belystes lite bättre. Kunde blivit bra tv.

S E

Spelsabotage a la Lindeborg

Hör en allt hesare Staffan Lindeborg kommentera VM-fotboll i tv. Förvånar mig inte det minsta. Som den mannen pladdrar måste stämbanden ta stryk, där får han faktiskt skylla sig själv.
Jag som tittare tar däremot stryk mera oförskyllt.
Karlen är ju, hes eller ej, olidlig att lyssna till.
I tv kan man som bekant låta bilden göra jobbet eller i alla fall en del av det, men Lindeborg verkar ha en annan idé. Prata. Prata. Prata. Mässa. Mässa. Mässa. Inte nödvändigtvis om pågående match. Lite allmänt irrelevant fotbollshistorik ingår i konceptet. Liksom detta att säga samma sak två gånger om, ibland tre. Fast entonigt.
”Mexiko 2-0…Mexiko 2-0”.
”Titta på den passningen…titta på den passningen”.
Ja ja, Lindeborg. Jag tittar. Jag ser. Jag hör. Och jag lider.

S E

Tagen av Tyskland - och terror

Vilken fotboll de spelar, tyskarna. 3-0 nu precis mot Australien…och här 4-0! Uppvisning! Tjugo minuter kvar, undrar hur det ska sluta. Skit samma, höll jag på att tänka. Bara den slutar nån gång.
Ljudterrorn alltså.
Ikväll är den dubbel för min del. Förutom den obligatoriska i tv från de besinningslöst tutande åskådarna på fotbolls-VM har jag Kizz utanför mitt fönster. Eller i alla fall på Stadion några hundra meter bort. Fy faan, det skär i märg och ben. Och då är jag inte ens bakfull, inte det minsta.
Men som sagt. Tyskland. Vilket lag. Och Özil. Vilken spelare.

S E

Primadonnan sjunger ut sin okunskap

Jag läser i bladet att sångerskan Häggkvist ska göra comeback. Igen då. Hennes s k karriär har ju gått upp och ner genom åren, mest ner kanske. Den här gången tänker hon sig en nystart i tv-succén Allsång på Skansen och utlovar minsann en personlig tolkning av ”Elvislåten You’ve Lost That Loving Feeling”.
Ja, ja. Gärna för mig som inte gärna tittar eller lyssnar på tramset.
Förlåt en fråga bara: vaddå ”Elvislåten”?
Vet inte den uppblåsta sångerskan ett skit om musikhistorien?
Allt Elvis gjort med klassikern You’ve Lost That Loving Feeling är en halvtaskig cover för att fylla ut ett album. Det är han f ö inte ensam om, låten finns i ett otal versioner med ett otal artister.
Och just därför bör RIGHTEOUS BROTHERS nämnas med särskild respekt.
Det var den duon – Bill Medley och Bobby Hatfield – som stod för originalet/hitversionen av You’ve Lost That Loving Feeling. 1965 närmre bestämt. Det är den tolkningen, ingen annan, som stått sig över tid och gjort låten odödlig. Kompositörer bakom stycket är f ö legendariska namn som Phil Spector, Barry Mann och Cynthia Weil.
Det där vet förstås rätt många av oss.
Men sjung du din ”Elvislåt”, Häggkvist. Vi lovar att inte lyssna.

S E

Nadal tennisens knockoutkung

Rafael Nadal. Vilken tennisspelare!
För svenskhoppet Robin Söderling blev finalen i franska öppna helt enkelt en match för mycket. Motståndet var omänskligt, totalt oresonabelt. Vad än Söderling gjorde eller försökte göra så kom allt eller nästan allt i retur. Fast 4-6, 2-6, 4-6 var ändå hyggliga förlustsiffror…Nadal kändes faktiskt mer överlägsen än så, tycker jag.
Som åskådare är jag annars måttligt förtjust i dagens tennis. Saknar mjukheten, elegansen, de långa duellerna. Nu är det pangpang som gäller. Våldsam kraft i slagen, helst döda varje boll. Och inte är de särskilt karismatiska heller, hjältarna. Men med det sagt lägger jag mig platt för Nadal, på sitt sätt och i sin tid är han naturligtvis fenomenal.
Hörde att Söderling fick 5,4 mille för andraplatsen, Nadal det dubbla och lite till för triumfen. Undrar om det är jobbskatteavdrag på kosingen.

S E

Den lidande krönikören

Kvällspostens onsdagskrönikör har det inte lätt. Han fruktar att ett maktskifte ska drabba Sverige i höst – och vid blotta tanken ”tar han sig för pannan”, stackar’n.
Själv är han moderat, låt vara förvillande lik Sverigedemokrat. Dvs Vellingemoderat. Han bor där nämligen, krönikören. I kommunen som råkar vara den enda i Skåne utan SD:are i den politiska församlingen. De behövs inte, moderaterna gör jobbet.
Annars skulle man kunna tro att krönikören bor i Malmö. Eller ”Vilda Västern”, som han så kärleksfullt kallade stan igår (igen). Buset härjar ju här, åldringar vågar inte gå ut, sossarna styr och bär ansvaret. Läget är för jävligt, konstaterar den djupsinnige krönikören från Näset. Onsdag efter onsdag, i spya efter spya. Varvat då med diverse uppkastningar om rikspolitiken, företrädesvis eller närmast undantagslöst riktade mot Sahlin, Wetterstrand och Ohly. Det rödgröna ”hotet”.
Själv bävar jag faktiskt lite för mer av det blåbruna. Fast så blir det nog, är jag rädd. Men inte tack vare onsdagskrönikörens propaganda, utan trots den.
Inget ont om Kvällsposten dock. Sex dar i veckan förtjänar den inte att kallas Kvällskomposten.

S E