Syrien där, Sverige här...

Varje dag en påminnelse om tillståndet i världen. Om människor på flykt, om barn som råkat födas på fel plats, om dödstal som rabblas som sportsiffror. Varje dag också en påminnelse om tillståndet i Sverige. SD ökar, opinionsmätning för opinionsmätning. Partiets framgångskoncept är lika enkelt som äckligt: Sverige ska stängas, flyktingar ska hjälpas i sina närområden. Populistiska floskler räcker, var femte röstberättigad svensk ropar halleluja Jimmie. Snart blir det fler, sanna mina ord. Allt enligt lex SD: ju jävligare påfund, desto fler sympatisörer. Dumhet är demokratins pris.

VM över - tills vidare

VM i friidrott är över. Fast inte riktigt. Dopingavslöjandena återstår. Nej, jag kan inte svära på att det kommer några - och om inte skulle jag knappast bli förvånad. Ingen ska inbilla mig att alla fuskare åker dit, så finmaskigt är inte dopingnätet. Revor finns, somliga slinker igenom. Detta är alltså inget hitte-på från min sida, friidrotten har ju skrivit sin egen tragiska vetenskap på senare år. Där efterlyser jag lite mer klarspråk från SVT:s i övrigt utmärkta kommentatorer...under VM fick de det nästan att låta som om Gatlin var den ende fuskaren i hela världen. Inte ett ord om att t ex den jamaicanska vinnaren av damernas 100 meter också varit avstängd för doping. Inget om den väldokumenterade vidden av problemet, inte vad jag kunde höra. Och inga reservationer alls inför övernaturliga prestationer i de pågående tävlingarna. Tvärtom. Kajsa Bergqvist la sig platt för holländskan som vann 200 meter på en "herrtid" - samtidigt som hon avfärdade de enda två damerna i historien som sprungit ännu snabbare som "orena" (blott den ena har fällts för doping). Att tvåan i den aktuella 200-metersfinalen sänkt sitt pers med 1,5 sekunder under innevarande tävlingssäsong fick också passera som vore det normalt. Vilket det inte är. Den löparen kom f ö från Jamaica, nationen som är överrepresenterad i statistiken över dopade sprinters. Men okej, på ett sätt förstår jag Bergqvist och den ungefär lika hurtige Gärderud. Man biter inte gärna sin egen födkrok, sin egen passion. På ett annat sätt förstår jag dem inte: båda har varit aktiva på friidrottens absoluta toppnivå, just därför borde just de kunna se skillnad på prestation och prestation. Möjligt att de gör också...när tv-kamerorna slocknat. För egen del följde jag VM:et, tro't eller ej, garanterat odopad. "Köpte" faktiskt det mesta rakt av, tyckte att svenskarna skötte sig bra. Mer eller mindre bra förvisso. Bengtsson, Sagnia och Ståhl allra bäst. Inga medaljer dock, det var heller inte att vänta. Och framöver får vi alltså se om prislistorna håller, sånt avgörs i laboratorium.

Bärlika till max

På förekommen anledning vill jag meddela att Rysslands president inte skriver sportkrönikor i Sydsvenskan. Bildbylinen som orsakat ryktesspridningen föreställer faktiskt den som den sägs föreställa - och alltså inte den som den ser ut att föreställa. Vidare kan jag dementera ryktet om att Kajsa Bergqvist och André Pops skulle vara enäggstvillingar. De är tvåäggs.

Snällare blir inte en lott

Paris. Real Madrid. Sjakthar Donetsk. Dröm- eller mardrömslottning för MFF i Champions League? Dröm så klart. Zlatan kommer ju "hem" - förutsatt att han är kvar i PSG. Inga dumheter nu, agent Raiola, låt Zlatan stanna där han är. Detta kan liksom bli "once in a lifetime", enda gången Zlatan's sagolika karriär träffar staden och klubben där första kapitlet skrevs long ago. Snällare än så kan en lott aldrig bli. Tycker jag - men inte nödvändigtvis alla. I tv hörde jag precis en blådåre yra om att "MFF är större än Zlatan". Att Malmös störste fotbollsson genom alla tider skulle betraktas och behandlas som en motståndare vilken som helst. Helst buas ut. Nä, det sista sa han inte, supportern ifråga. Inte högt i alla fall. Men sådan är kanske supporterkulturen: nollställd, enögd, komplett oromantisk. Är rädd att jag var likadan själv i yngre dar...men i just det avseendet har jag nog mognat. Lite. MFF:s sportsliga chanser då? Tja, några poäng blir det säkert. På Swedbank kan alla lag - även stjärnspäckade som PSG och Real Madrid - få problem, särskilt om de inbillar sig något annat. Men skulle MFF gå vidare från gruppen, då är bollen ta mig faan rundare än jag trodde.

Svar på det, Hamrén?

Erik Hamréns senaste landslagsskapelse passerade i medieskugga av MFF-matchen mot Celtic. Synd. Annars hade det varit läge att ställa förbundskaptenen mot väggen. Vad har han emot AIK:s Henok Goitom? Exakt vad måste denne göra för att bli uttagen i en landslagstrupp? Vad har han emot allsvenskan rent generellt? En (1) spelare från vår egen högsta liga finns med i den aktuella 24-mannatruppen - Oskar Lewicki, MFF. Varför och på vilket sätt är t ex mittenlag i den turkiska ligan bättre än topplagen i allsvenskan? Varför och på vilket sätt är Erkan Zengin en bättre yttermittfältare än, säg, Johan Blomberg? Varför återkommer förbundskaptenen ständigt till argumentet "utlandsproffsen måste ha speltid i sina klubblag för att komma ifråga"? Detta är ju inte sant. Varken Toivonen eller Kiese Thelin har fått speltid i upptakten av franska ligan, Durmaz har nött bänk mest hela tiden sen han kom till Olympiakos i Grekland. Ändå blir de uttagna nu igen. Men okej, Lewicki och Abbe Khalili från U21-gänget kom med i truppen den här gången. Alltid något. Hoppas bara att förbundskaptenen ger dem det där han själv predikar vikten av. Speltid alltså. Tillåt mig tvivla.

Även den sjunde himlen är blå

MFF-Celtic 2-0. MFF till Champions League för andra året i rad! Ikväll behöver man inte vara himmelsblå för att sväva på moln, det räcker länge med att vara neutral fotbollsvän. Personligen tycker jag att årets prestation slår fjolårets. Spelarflykt har ju tvingat MFF att på kort tid bygga ett nytt lag, sådant är aldrig lätt. Så cred till alla bakom verket: talangscouten, sportchefen, tränarstaben med Åge Hareide i spetsen. Starkt att få ihop pusslet, att hitta de rätta bitarna. Yotun från Peru, Carvalho från Uruguay, Rodic och Djurdjic från Serbien, Bergsgeten från Norge; alla lysande i kvällens match. Måste erkänna att jag är särskilt svag för Carvalho. Killen är ju en kopia av min gamle MFF-favorit Krister Kristensson, lite mörkare i hyn bara. Och lite mer äventyrlig i sitt spelsätt, kanske. Carvalho är ung, oslipad, ännu inte fullt ut betrodd som försvarsgeneral av Hareide. Ikväll kom han in för (skadebenägne) Rasmus Bengtsson direkt efter pausvilan - och blev smått sensationellt den som fixade det befriande 2-0-målet. Med huvet förstås, och på ren jävla närkampsstyrka. Kristensson kunde inte gjort det bättre, den saken är klar. 1-0-målet axlades in av Rosenberg - som annars bör tacka domaren för att han fick fullfölja matchen. Ett enda gult kort för den raden av förseelser, det var märkligt. Nämnde jag Adu? I mina ögon var han nog bäst av alla - om nu någon enskild ska framhållas i detta nya MFF. Länge leve fotbollen som konstart. Punkt och godnatt.

Friidrotten nu - och då...

Följer VM i friidrott, dag för dag. Fascineras av prestationerna, förundras över resultatutvecklingen. I ett nostalgiskt skimmer erinrar jag mig hjältarna från förr, de som förgyllde min barndom. Hörtewall som sprang 100 meter, nästan alltid på 10,8. Asplund med släggan. Uddebom med kulan. Hinderparet med de samklingande namnen Tedenby och Tjörnebo. Dan Waern på medeldistans, bland de bättre i världen faktiskt. Och så Benke Nilsson som tog typ 2,12 i höjd när hopparna fortfarande dök över ribban. Nästan alla småkillar i Oskarshamn var friidrottsnördiga på den tiden - och på nästan alla gårdar stod en hemmagjord höjdhoppsställning. Benke var störst, själv dök jag mig fördärvad i fåfänga försök på 1,25. Detta var det ljuva 1950-talet och jag skulle kunna nämna tusen namn till...alla som gjorde 14 meter i tresteg eller 4 meter i stavhopp med bambupinne fick plats i mitt hjärta. Världsläget hade man sämre koll på, tv:n var ännu inte etablerad som allmängods. Men systrarna Press från dåvarande Sovjetunionen minns jag förstås. Somliga kallade dem bröderna Press, om det var för utseendet eller prestationerna vet jag inte. Gissningsvis både och. Den ena hette i alla fall Tamara och stötte kula som en hel karl. Den andra hette bestämt Irina men vad hon gjorde på tävlingsbanorna har jag glömt. Sprang? Ja, kanske. Fast inte som Wilma Rudolph, amerikanskan som tog damsprinten till en helt ny och dittills oanad nivå. Ack ja. Gårdagens friidrott hade sin charm - och dagens har kanske sin. Jämföra rakt av går ju inte. Precis allt har förändrats. Banorna. Startblocken. Skorna. Linnena och brallorna. Träningsmetoderna. Kastredskapen. Medicinerna. T o m människokropparna har förändrats; inte faan hade Hörtewall nån muskelmassa i stil med Gatlin's t ex. Förr såg atleterna ut ungefär som folk, inte som monster. Med viss reservation då för br...systrarna Press.

Lundapåg i allsvenskt ljus

Lund må vara en förlorad fotbollsstad men det hindrar inte att allsvenskans för tillfället hetaste spelare kommer just därifrån. Johan Blomberg i AIK. Tvåmålsskytt i Stockholmsderbyt mot Djurgården härförleden, matchvinnare igår igen mot Gefle med ett drömskott till 2-1 i slutminuten. Man skulle kunna tro att killen är anfallare - men icke. Johan Blomberg är mittfältare, vanligtvis till höger. Nästan som en gammeldags ytter. Löpstark, lojal, vass inlägg- och passningsfot. Förutom denna närmast magiska näsa för mål. Blomberg snittar sex á sju baljor per allsvensk säsong...utan att ha kollat tvivlar jag på att någon annan allsvensk mittfältare matchar honom i det avseendet. Och allt började alltså i Lund. I Lunds BK, närmre bestämt. Man kan så klart tycka att MFF eller HIF borde fått korn på den unge pågen men kanske stack han inte ut tillräckligt, vad vet jag. Blomberg har alltid varit en ganska diskret typ av spelare. Hög klass men låg svansföring, så att säga. Hans väg mot toppen kan definitivt inte beskrivas som spikrak, därför fascinerar den mig. Först Ängelholm i superettan några år, knappt ordinarie i startelvan. Sedan Halmstad BK där hans förtjänster värderades något bättre...inte minst av AIK, tydligen. Jag är glad för Johan Blombergs skull, unnar honom verkligen all framgång. Inklusive ett allsvenskt guld.

Vägnätets (mar)odörer

Går man på dass och uträttar av nöden påkallade behov utan att spola efter sig? Nej, det gör man (förhoppningsvis) inte. Gräver man som satan i Malmös gator och cykelbanor utan att ställa i ordning efter sig? Ja min själ, det gör man. Stinker liknelsen? Kanske det, skit samma. Jag är trött på alla onaturliga farthinder i vägnätet. Gruset, stenarna, de vassa kanterna som bryter asfalten där man minst anar det. Är det bredband man gräver ned? Okej för mig, nånstans inser jag att sånt måste göras. Men varför "spolar" man inte när lagd kabel ligger? Direkt alltså. Som det är nu blir skiten kvar i veckor, kanske månader. Som öppna sår, liksom. F n passerar jag fyra eller fem såna ställen längs vägen mot min mors äldreboende, en sträcka på knappa halvmilen. Stiger av cykeln varje gång, vill inte riskera punktering eller vurpa. Lyxproblem? Sånt man får ta i ett modernt samhälle? I så fall sitter jag nog hellre på dass. Än på en cykel.

Häcken är skräcken

Märkligt hur svårt MFF har med Häcken. Förlust idag igen, 0-1. Åttonde matchen i rad som MFF gått bet på att besegra Hisingelaget. Mänskligt att döma rök den allsvenska guldchansen nu - och sen heter det ju att en olycka sällan kommer ensam. Ponera alltså att CL-äventyret tar slut på tisdag...ja, då är MFF:s säsong över. Räliga tanke.

"Drömförlust" för MFF

Celtic-MFF 3-2. Vem sa att en fotbollsmatch varar i 90 minuter? Knappast Jo Inge Berget, va? MFF:s skäggige norrman drog in 3-2-reduceringen i 95e, alltså i de absolut sista stopptidssekunderna. Ett mål som kan visa sig bli värt miljoner. MFF behöver nu bara 1-0, alternativt 2-1, i returen för att på nytt ta sig in i kassakossan Champions League...och jag skulle nästan bli förvånad om inte laget fixar det. Celtic var förvisso bättre i den här matchen, dock utan att direkt övertyga. Jo, i tio minuter. Så långt såg Celtic ut som ett klasslag, så kort tid hade spelats när det stod 2-0 och liknade överkörning. Men skenet bedrog, matchupptakten "ljög". Så skrämmande bra var inte Celtic när allt kom omkring - eller när MFF väl hade vaknat. Tycker nog att viss rättvisa skipades med slutresultatet; Celtic's tredje mål var minst lika slumpartat som MFF:s andra. Fast inte hälften så vackert. Berget's var en klassisk strut i nättaket, dessutom var det han som gjorde första MFF-målet med en otagbar rökare tätt invid ena stolpen. Och den mannen ratades alltså av Celtic häromåret. Revansch var ordet. Bäddat för drama nu i returen - men fördel MFF, absolut.

Svårt att vara MFF:are i MFF

Fortsatt kärvt för de egna talangerna i MFF. Brorsson, Kroon, Cibicki; ingen av dem finns med i artonmannatruppen till morgondagens match mot Celtic. Jag tänker inte rya om skandal, nöjer mig med att beklaga faktum. Köpespelare - 14 av de uttagna 18 tillhör den kategorin - går före, punkt. Och med detta sagt hoppas jag det går bra för MFF mot Celtic. Den fördömda staden Malmö behöver litta framgång.

Blytung Mjällbyförlust

Alla resultat gick emot Mjällby idag. Framförallt det egna: 1-2 hemma mot Sirius, tungt som bly. Chippen var med och gjorde t o m målet, om Bangura också spelade vet jag inte. Men som jag skrev häromdan: det har sina risker att "förstärka" laget sent i säsongen, man vet aldrig vad man får. Förutom splittring alltså. Nu återstår bara tio matcher och Mjällby måste vinna åtminstone fem av dessa för att undgå direktnedflyttning. Sannolikheten? Inte hög, tyvärr.

Torneklintare i VM-buketten

Säga vad man vill om friidrottens förbundskapten Karin Torneklint. Generositeten kan ingen ta ifrån henne. Därför ser den svenska VM-truppen ut som den gör: drygt 20 aktiva stor, drygt hälften formellt kvalificerade. Resten Torneklintare, alltså aktiva som inte uppnått relevanta resultatnivåer men nominerats ändå. Jo, jag vet att ett friidrotts-VM ska ha si eller så många deltagare per gren, att det finns reservplatser om inte stipulerade kvalgränser klarats av. Men det tvingar ju inte en förbundskapten att öppna alla kranar på full sprut. Lite så känns det faktiskt var gång Torneklint tar ut en mästerskapstrupp...och det är ingen kritik, mer ett konstaterande. Personligen kan jag t o m sakna ett namn den här gången: Andreas Otterling, längdhopparen. Tror att han - till skillnad från de flesta i den befintliga truppen - haft en rimlig chans att nå final. Vi får se, nästa vecka börjar VM i Kina. Garanterat bra tv.

Riskabla stjärnvärvningar

Oj då. Chippen Wilhelmsson och Teteh Bangura klara för Mjällby! Härligt, härligt - men farligt, farligt. Ja, lite tveksam är jag allt; Mjällby har ju börjat vinna nu. Sju poäng på de tre senaste matcherna, förbättrat läge i superettans bottenstrid. Att då gå in och peta i befintlig trupp har sina risker, särskilt som båda nytillskotten kontrakterats på gamla meriter. Förhoppningsvis har jag fel i mina farhågor. Kom igen Mjällby, ge mig fingret.

Timeout - i det gränslösa vansinnets namn

Två asylsökande eritreaner sägs ligga bakom det bestialiska dubbelmordet på mor & son på Ikea i Västerås. Omständigheterna är oklara, skuldfrågan inte avgjord. Men okej, jag tar timeout nu. Från mitt eviga försvar av en generös flyktingpolitik. Det innebär inte att jag överväger att byta sida för att bli SD-sympatisör eller liknande. Aldrig i livet. Timeout tar man tillfälligt. När ork och argument tryter, när verkligheten känns som ens värsta fiende. Min innersta övertygelse vill jag inte ge upp: människor är i grunden lika, varken ondska eller godhet bestäms av nationsursprung. Om t ex Sverige och svenskarna vore ett präktigt undantag hade vi ju inte haft nån Hagaman, nån Helénman, nån Englaman, nån Gryningspyroman, nån Serieskytt...ja, listan över vansinnesdåd som INTE har med svensk flyktingpolitik att skaffa kan göras hur lång som helst. Men som sagt. Slut nu i denna fråga - på obestämd tid.

Tack, Jennie Johansson

Inget slår en outsider's oförställda glädje i segerns svindlande ögonblick. Tack Jennie Johansson för att du delade med dig av känslosvallet över VM-guldet på 50 meter bröstsim. Länge sen jag blev så berörd av en idrottsprestation, så smittad av ett tårflöde. Du gick, som det heter, rakt genom tv:n, rätt in i mitt vardagsrum. Jag som aldrig varit mer än måttligt intresserad av simning - och som före VM knappt hade hört talas om nån annan än Sarah Sjöström. Ibland är det ljuvligt att bli väckt. Jerringpriset till Jennie Johansson, om jag får be.

Visit i småklubbsmyllan

Småklubbsnörden i mig tog överhanden idag igen. Följdriktigt cyklade jag till Kroksbäcks IP för att se division 5-fotboll, Croatia mot Lundalaget Skånekurd. Den Stora Matchen några hundra meter bort hörde jag...de två MFF-målen i första halvlek slog liksom lock för öronen. På Kroksbäck var vi typ 25 pers i publiken, men det var rätt mycket väsen där också. Särskilt när Croatia fick två spelare utvisade samtidigt en kvart in i andra halvlek. Exakt varför domaren halade upp dubbelrött vet jag inte, den tumultartade situationen utspelade sig utom mitt synfält. Det roliga var att Croatia faktiskt tog ledningen strax därpå. Sen blev det dock spel mot ett mål - och frågan var inte om Skånekurd skulle kvittera utan när. En kvart från slutet kom det, 1-1-målet. Men mer blev det inte, Croatia stred som jag sällan sett laget strida. Starkt gjort. Skånekurd är trots allt topplag i serien, det är inte Croatia. Men kunde kanske varit om vissa spelare masat sig hem i tid. Från den obligatoriska Kroatiensemestern alltså. Idag saknades fyra man av den anledningen. Bara fyra, som en luttrad Croatialedare sa. Småklubbsfotboll har onekligen sin charm - och förvisso sin förbannelse.

Färdtjänst utan hjärta

Gomorron, Färdtjänst i Malmö. Respekt för ert jobb, för ert uppdrag. Rätt många Malmöbor behöver er, ungefär som en blomma behöver vatten. Sjuka, rörelsehindrade, olycksdrabbade, alla som inte kan ta sig ut av egen kraft; för dem är Ni själva nyckeln till liv. Tänker Ni på det? Tänker era chaufförer på det? Jo, de flesta gör nog, det är jag säker på. Cirka åtta gånger av tio funkar Färdtjänsten väl, dvs så som den är tänkt. Hämtning, lämning, någorlunda punktlighet, ganska ofta också vänligt bemötande. Men är åtta gånger av tio okej? Ursäktar det avvikelserna? De flagranta kränkningarna? Hjärtlösheten, den sociala inkompetensen hos somliga chaufförer? Jag tycker inte det. Senast igår kväll drabbades min bästa vän på ett hårresande sätt. I korthet som följer: hämtning i bostaden var beställd på ett givet klockslag, färdtjänstchauffören kom i förtid, min vän befann sig på toaletten med assistans av hemtjänstpersonal och behövde någon eller några minuter ytterligare för att bli klar. Då vände chauffören på klacken och körde därifrån - tre minuter före utsatt hämtningstid. Min vän blåstes rakt av på det han sett fram emot hela dan: konserten med Wiehe, en stund i det fria, ett upplyftande avbrott från den inrutade tristess som så lätt följer med skoningslösa sjukdomsöden. Hur kan en färdtjänstchaufför agera så? Är det i linje med reglementet? Hög tid för ett klargörande, Färdtjänst i Malmö.

Wiehe slog MFF...

MFF-Salzburg 3-0. Skam till sägandes såg jag inte matchen. Nej, inte ens på tv. Jag var på Lindängens amfiteater och avnjöt en konsert med Mikael Wiehe. Man gör sina val här i livet, ibland kan det kanske bli lite galet. Fast ångrar mig gör jag inte: Wiehe är Wiehe, dvs det bästa Malmö har att erbjuda. För oss med lätt - eller svårt - vänstervriden världsbild alltså. Särskilt många är vi inte, i ärlighetens namn. Ikväll drygt 100. På Swedbank var där visst 20000 så det är möjligt att man har en skruv lös, objektivt sett. Skit samma. Stort av MFF att fixa den nödvändiga tremålssegern, det måste jag säga. Nu fortsätter Champions League-äventyret och mediahypen når väl höjder man knappt vågar tänka på. Wiehe å sin sida åkte direkt från Lindängen till Utöja i Norge, inbjuden som svensk hedersgäst vid morgondagens minneskonsert för terrorns offer i vansinnesdådet 2011. Det blir det nog inte många rader om i di blå bladen.

Om kämparnas kämpe och mackornas macka

Apropå matchen igår måste jag uttrycka min beundran för Mjällbys Mattias Håkansson. Anfallare från start, omplacerad till mittfältet i andra halvlek. Killen är inte bländande på något sätt rent tekniskt - men vilken arbetskapacitet, vilken inställning. Skönt att se spelare som så uppenbart brinner för sitt lag och sin egen heder. En annan som alldeles uppenbart brinner är Mjällbys tränare Hasse Larsson. I hans fall medföljer dessvärre snedtändning som ett slags obligatorium, i huvudsak riktat mot domare. Igår var det dags igen: Larsson fick tossaspel redan i första halvlek och förvisades till läktaren. Mjällbyikonen Bagar'n Rosengren, civiliserad assistent till eldfängde Larsson, tog över, domarna kunde andas ut. Vad mer kan jag berätta? Jo, att Asper vid fyllda 41 fortfarande är en förbannat bra målvakt. Att den återvändande duon Ivanovski/Leandersson ser ut att ge Mjällbyförsvaret ökad stadga. Att mittbacken och målnickaren Jesper Gustavsson är ett fynd från lilla Asarum, division 2-klubb i grannskapet. Att anfallsspelet är "the big problem": Gustavssons fullträff mot Gais var lagets blott trettonde mål i serien. Att MFF-lånet Benjamin Fadi satt på bänken matchen igenom, ryktesvis floppstämplad. Samt att Sveriges läckraste fotbollsmacka, den med sill, alltjämt går att köpa på Strandvallen. Endast där.

Stöd åt ett lag i nöd

For till Hällevik igår - i ett sjysst ärende, om jag får säga det själv. Man ska ju inte överge en vän i nöd. Och Mjällby AIF är onekligen i nöd numera. Fotbollsmässig nöd alltså. Fast ekonomisk också, att döma av skvallret som mötte mig redan i bussen på väg ut mot Strandvallen. Klubben har tydligen iscensatt en omfattande tiggardrive, det pratades mer om den än om den magra poängskörden i superettan. Nå. Efter matchen var det annat ljud i skällan. Maif slog Gais med 1-0, halleluja. Ja, stämningen var faktiskt lite åt det hållet. Maif har inte skämt bort sina vänner den här säsongen, detta var blott tredje segern på arton matcher. Därav sången. Jublet. Lättnaden. Och det pånyttfödda hoppet: Mjällby fick åtminstone lite kontakt med framförvarande lag i bottenträsket, nedflyttningen behöver kanske inte vara ristad i sten. Inte än i alla fall. Viljan var imponerande igår. Klassen mer diskutabel...men ändå förbättrad jämfört med tidigare, enligt stammisarna i publikleden. Nästan tretusen åskådare förresten, säsongsrekord det med. Kändes gott att vara där och liksom hälsa på. Om det bidrog till segern låter jag vara osagt, men man kan alltid få lov att inbilla sig.

Intresselobbyns snedsparkar

Då och då - och garanterat i Pridefestivaltider - dyker frågan upp: varför finns det inga bögar i elitfotbollen? Underförstått, inga som "kommer ut"? Förutom Anton Hysén då, division 1-spelaren som blev pionjär på området för ett par år sedan. Några efterföljare i det offentliga rummet har han alltså inte fått, till förtret för intresselobbyn. Själv är jag lite för dum och lite för gammal för att förstå frågans allmänna dignitet. Jag gillar god fotboll, alldeles oavsett spelares sexuella läggning. Jag tror heller inte att klubbar kartlägger sina spelares sexliv - eller att någon skulle diskrimineras pga just detta. Jag kan däremot tänka mig att fotbollsspelare generellt tycker som folk gör mest: sexualiteten är privat, inget jävla allmängods att skylta med i medierna. Men om nu frågan är så kittlande: varför är det alltid herrfotbollen som sätts under lupp? Varför inget om läget i damallsvenskan, i damlandslaget? Tänk om det är ungefär tvärtom där...hur intressant vore inte det på en jämförskala? Kom igen slaskmedia, snoka vidare.

Fri idrott, fri doping...

Läser att en tredjedel av alla medaljer vid OS och VM i friidrott åren 2001 till 2012 vunnits av utövare som lämnat misstänkta dopingprover. 146 "orena" medaljer totalt, 55 i guld. Allt som allt drygt 800 mästerskapstävlande individer med tydliga tecken på doping, Ryssland den mest besudlade nationen. Uppgifterna kommer från brittiska och tyska medier - som i sin tur fått dem via läckor i IAAF (internationella friidrottsförbundet). Som alltså försökt mörka, låta det passera. Borde man bli förvånad? Ja, absolut. Blir man förvånad? Nej, inte det minsta. Det var länge sen man kunde lita på friidrotten, avslöjandet kommer mer som en formell bekräftelse av välgrundade farhågor. Mina tankar går till de icke dopade. Sådana finns fortfarande, det är trots allt viktigt att komma ihåg.