måndag 31 maj 2010

Sydafrika min dark horse i VM

Det drar ihop sig till fotbolls-VM. Utan Sverige men med svenskar…i alla fall två: Svennis i Elfenbenskusten, Lagerbäck i Nigeria. Ingen skugga på dem – rätt många människor gör vad som helst för pengar.
VM-guldet lär dock hamna någon annanstans. Kanske i Argentina t ex. Spelare för spelare verkar de definitivt starkast, tycker jag. Frågetecknet är väl förbundskaptenen, Diego Armando Maradona. Kan han sitt jobb?
Utmanare finns det hursomhelst gott om. England kan faktiskt vara en den här gången. Tyskland förstås, som alltid. Italien, dito. Spanien, Brasilien…
Kom med nåt nytt, hör jag någon säga nu.
Okej då.
Sydafrika.
Värdnationen brukar alltid gå långt i VM, Sydafrika som gjort goda resultat under förövningarna behöver inte bli något undantag. Anar jag, lite diffust.

S E

fredag 28 maj 2010

Sverige i otakt med Europa

Sverige missar för första gången finalen i Eurovision Song Contest – och Anna Bergendahl går därmed till historien på ett mindre smickrande sätt. Oförtjänt, kan jag tycka. Låten var väl inte sämre än någon annan, inte artisten heller. Men det är som det är; Sverige och svensk smak finns här, Europa finns där ute och människorna i andra länder tycker uppenbarligen inte som vi. No big deal för min del.
Synd bara att själva melodin verkar död. Kanske har alla redan gjorts?
Hursomhelst. Hoppas ”tävlingen” återfår rimliga proportioner nu, den svenska hysterin kring spektaklet har alltför länge varit alldeles förfärlig. Men samma där; det är min personliga uppfattning, Christer Björkman och mediasvansen delar den säkert inte.

S E

onsdag 26 maj 2010

Den störste tittade förbi

Veckans snackis här hemma på Söderkulla: Zlatan var på Hydro!
Den omskakande händelsen ägde rum i måndags – och huvudpersonen själv tog bestämt alla med storm. Dvs alla som råkade befinna sig på Hydro just då, i det magiska ögonblicket. Ganska många tydligen, rykten löper ju rasande snabbt nu för tiden. Zlatan, som hade sin lille son i sällskap, gjorde sig heller ingen brådska, snarare tvärtom. Alla med mobilkamera fick det berömda leendet, alla med papper och penna fick den exklusiva namnteckningen.
Zlatans och lillgrabbens egentliga ärende var att köpa glass. Inte en eller två, men väl en låda. Kanske på väg till far/farfar som bor här i grannskapet, vad vet jag.
Tilläggas kan bara att Hydromackens butikschef (själv fotbollsspelare på mer normal nivå) ännu igår var svårt exalterad över det oanade kundbesöket.

S E

måndag 24 maj 2010

Blå löften står på rad

MFF-BP 2-1.
Gott slut på en strålande vårsäsong för MFF - och samtidigt en god början för Alex Nilsson, 17. Debutant i startelvan och tvåmålsskytt! Snacka om succé.
Som forwardstyp – inget annat – får han mig faktiskt att tänka på Rolf Eriksson, stjärnskottet som både tändes och släcktes i 1960-talets MFF. Alex Nilsson är också relativt liten på höjden, också väldigt kompakt byggd. Därtill snabb, stark, målfarlig…ja, påfallande lik en ung Eriksson i hela agerandet.
Tycker i alla fall jag, som var med då när det begav sig för den senare.
Det om det.
Alex Nilsson har förhoppningsvis en lång och stabil karriär framför sig, första avtrycket lovar definitivt mer. Och den ynglar verkligen av sig nu, MFF:s ungdomsakademi. Nilsson, Jansson, Pekalski, Hamad, Durmaz, Rexhepi, Mehmeti…Molins som är född -88 får väl närmast betraktas som överårig i raden av blå pojkar.
Spännande fortsättning följer alldeles säkert. På allsvenskan som sådan, för dess yngsta lag inte minst.

S E

söndag 23 maj 2010

Hockey-VM över...leve fotbolls-VM

Sex minuter kvar av VM-finalen i hockey när jag skriver detta – men matchen är körd, Tjeckien världsmästare. Ryssarna visar ju ingen lidelse, ingen stolthet, ingenting som tyder på att de vill vinna. Mystiskt nog; alla deras s k stjärnor är ju med, alla s k experter har dessutom utropat Ryssland till världsmästare från dag 1 av turneringen.
Tre minuter kvar nu, 2-0 i tjeckisk favör sedan länge. Endast tv-kommentatorn (Holmgren heter han visst) verkar se någon spänning i skeendet på isen, åtminstone ger han sken av det genom att höja tonläget markant vid minsta antydan till rysk målchans. Och se! 2-1 med halvminuten kvar…små, små tecken på tjeckiska nerver. Eller guldfrossa. Eller ren jävla trötthet. Eller allt-i-ett kanske.
Förlåt en klyscha, men slutsignalen kommer bestämt som en befrielse. För Tjeckien. För alla oss som längtar efter fotbolls-VM…

S E

lördag 22 maj 2010

Ett värdigt mästarlag

Inter-Bayern München 2-0.
Fantastisk fotboll - och rätt vinnare i Champions League 2010.
Inter hade allt som Bayern saknade. Försvarsdisciplinen, nervkontrollen, överblicken, kylan. Och så den briljante Milito – Zlatans efterträdare - i frontlinjen. Båda målen var hans verk, för att inte säga mästerverk. Andra fullträffen framförallt…den dragningen och det avslutet i en CL-final var riktigt stor konst.
Inter ett värdigt mästarlag alltså. Diego Milito en värdig matchvinnare. Och över alltihopa lyser förstås Mourinho, det provocerande tränargeniet.
Men nästa år, Zlatan. Då jävlar…

S E

Inter nära - Zlatan fjärran...

Inter eller Bayern München som mästare i Champions League?
Inter, om du frågar mig. Tror inte att mirakeltränaren Mourinho KAN förlora, inte nu när den tyngsta av alla fotbollstitlar står på spel. Ser heller inte hur ett lag som avväpnat självaste Barcelona i semin ska kunna förlora mot någon eller något överhuvudtaget. Så runda bollar finns väl inte?
Men visst, Bayern är kapabelt. Ruggigt bra framförallt i kvartsfinalen mot Manchester United. Inte minst Ribery imponerade då – men han är avstängd nu, missar finalen. Precis som Zlatan…höll jag på att skriva. Grrr, stör mig ännu på att han bytte till rätt klubb i fel tid.
Om det nu går som jag tror ikväll. Inter, 2-1?

S E

tisdag 18 maj 2010

Funderingar om fallet Eguren

Jag vill minnas att det var någon gång i höstas. Sebastian Eguren, då ordinarie och framgångsrik mittfältare i spanska Villarreal, slogs medvetslös i en vådlig spelarkollision skalle mot skalle under en tv-sänd ligamatch. I fallet skadade Eguren dessutom nacken illa, stödkrage måste till innan han kunde lyftas upp på bår för vidare transport till sjukhus. En ruggig olycka, bland det absolut värsta jag sett på en fotbollsplan.
Eguren – Sverigebekant genom en tidigare sejour i Hammarby - kom aldrig tillbaka i Villarreals startelva efter den här makabra händelsen. Senare lånades han ut till en italiensk klubb (jag har glömt vilken), dock utan att komma i närheten av sitt forna fotbollsjag där heller.
Huruvida AIK hade koll på läget vet jag inte – min gissning blir nej, det hade inte AIK. Men hursomhelst kontrakterade den svenska mästarklubben Sebastian Eguren inför starten av årets allsvenska. Ett klipp, sades det och skrevs det. Inte utan fog; Eguren kunde förutom proffssuccén i Spanien peka på landslagsmeriter för Uruguay.
Idag framstår ”sensationsvärvningen” som totalt misslyckad; Eguren har spelat blott sporadiskt i AIK och då visat sig vara ljusår från förväntad nivå. Dvs den han höll innan höstens förfärliga olycka.
Jag säger inte att det finns ett samband – men jag kan omöjligt frigöra mig från misstanken.
Är den en gång så lysande fotbollsspelaren Sebastian Eguren medicinskt utredd?

S E

söndag 16 maj 2010

Bitterljuvt Barcaslut för Zlatan...

Zlatan ligamästare igen. Sjunde året på rad, tydligen. Storslaget, möjligen något slags rekord i fotbollsvärlden. Och i vilket fall ett fint minne att ta med sig från tiden i Barcelona.
Den är nämligen över nu, skulle jag tro.
Zlatan fick tio minuter i kvällens avgörande match mot Valladolid, bjöds in först när de mer betrodda stjärnorna redan gjort jobbet. Som vanligt på sistone alltså; utbytt, inbytt, reducerad, degraderad. Om detta kan man tycka si eller så – men jag är helt säker på att Zlatan själv inte ser sig som någon tiominutersspelare. Och precis lika säker på att Barca inte köpt honom för sjukt mycket pengar för att fylla ut bänken.
Därmed återstår bara att gå skilda vägar, i fotboll på den där yppersta toknivån funkar det vanligtvis så. Frågan för Zlatans del är kanske hur hans attraktionskraft och marknadsvärde påverkats av tiden med Barca. Det borde inte vara några problem - 16 mål i ligan och 21 totalt är ju allt annat än fiaskopapper. Risken ligger i slutintrycket, att det består och liksom överskuggar helheten.
För övrigt fyller Zlatan 30 nästa år, hans bästa tid är knappast framtiden. Vi får väl se hur det blir…i min mörkaste fantasi fruktar jag att han överväger en s k Chippenreträtt. Dvs spel i Saudiarabiens ökenliga just for the money. Gud give att jag har fel.
Från det ena till det andra. Tack Kalmar, tack för 1-0 över Helsingborg. Det var kanske inte vad HIF behövde, men väl allsvenskan.

S E

Mitt Mjällby - Blekinges stolthet

Mjällby AIF-Malmö FF 4-2.
Känn på den, blådårar. Blekinge rules, blekingar kan. Fast nu ska jag inte vara sån; själv Malmöbo ända sen 1960-talet har jag lärt mig att aldrig jubla över MFF:s tillkortakommanden.
Men det var nära igår, kan jag säga. Mer än nära.
Där man en gång föddes, där stannar hjärtat för evigt. Eller en bit av det i alla fall.
Fantastisk match av Mjällby, tyckte jag. 3-0 i första halvlek, snudd på överkörning. Lite darrigt sen efter två snabba för MFF, en känsla i mitt inre av att 3-3 och kanske 3-4 blott var en tidsfråga. Men, men. Man ska aldrig underskatta en sillastrybare, ännu mindre elva i stim. Det borde min blekingska själ talat om. Då hade jag sluppit de ångestladdade krypningarna i skinnet, då kunde jag lugnt viftat bort alla otäcka demoner.
Kanske har jag bott för länge i Skåne ändå.
Faktum är ju att Mjällby tog sig samman efter 3-2, att MFF aldrig kom – eller tilläts komma - riktigt nära en kvittering. Detta var nog det mest imponerande av allt, med sillaögon sett. Förmågan att ta tillbaka matchen. Kontrollera den. Och slutligen punktera den genom ett elegant övertidsmål av Nicklasson.
21 poäng nu. Tio till och det allsvenska kontraktet kan vara säkrat. Jag börjar i all ödmjukhet inse att saken är fullt möjlig.

S E

måndag 10 maj 2010

Den grymma idrotten...

Idrotten är grym. Den plattityden tror jag Drott kan skriva under på efter SM-finalen i handboll. Fyramålsledning fyra minuter från slutet, guldet var ju hemma.
Och ändå inte.
Stort av Sävehof att vända det hopplösa underläget. Stort men kanske typiskt. Sävehof har liksom en ingrodd vinnarkultur, särskilt användbar i kniviga situationer. Dessutom finns alternativa matchvinnare, fler än i något annat lag. I Sävehof, endast där, kan halva förstauppställningen vara ”off” – är bara andrauppställningen ”på” märks ingen större skillnad. Ta Emil Berggren, mannen som mer eller mindre avgjorde SM-finalen. Ingen har suttit på bänken så mycket som han under säsongen, ingen kunde bättre visat vad god bredd betyder när det verkligen gäller.
Och så vann Sävehof förstås även damernas final, fattas bara. Partilleklubben är fantastisk, punkt slut.

Kul att det går bra för MFF i fotbollsallsvenskan. Såg matchen mot Åtvidaberg i tv, njöt faktiskt lite av spelet. Smånätt, offensivt och konstruktivt, fritt från tradigt långtjong. Allra bäst – till min glada förvåning! – var nog Elanga. Läckra mål dessutom, Mehmetis Henry-liknande smekning till 1-0 inte minst.
Mjällby kunde jag inte se, däremot. Men hallå, ibland räcker det med resultatet. 2-0 mot Elfsborg! Fy för hondan, det var en överraskning som värmde mig nästan till sinnesrörelse. Och kommande lördag mötas de två…Mjällby och Malmö alltså. Grymt, grymt.
Man borde bestämt bege sig till Blekinge.

S E

fredag 7 maj 2010

Happy end för H 43 - och Lugi

H 43-Tumba 29-27.
Knappa siffror, men faktum är att H 43 säkrade elitseriekontraktet utan någon större dramatik. Tumba var aldrig hotande nära i slutskedet, bara kontrollerat nära. Mer tillät liksom inte matchens särklassige förgrundsfigur, dvs H 43-målvakten Linus Persson.
H 43-laget i övrigt var som tidigare under säsongen. Ojämnt, ihåligt, alltför beroende av ett par tre spelare. Roganovic, Lindqvist, Månsson...21 mål tillsammans den här gången.
Gamle Axnér gjorde två i första halvlek, försvann sedan pga skada. Dock var det han som hissades i segerruset efter slutsignalen, matchen var ju hans definitivt sista i H 43. Att han nu går tvärs över gården för att bli Lugitränare är på sin höjd lite lustigt, föga upphetsande eller kontroversiellt som det hade varit för länge, länge sen.
Dagens Lundahandboll rör sig i en ankdamm, båda klubbarna skvalpar i samma. Gott så. Om det är utvecklande vet jag förstås inte, resultaten på senare år reser väl en del frågetecken därvidlag.
Hursomhelst måste H 43 förstärka spelartruppen till nästa säsong. Lugi har kanske nåt att dela med sig av, som tack för Axnér?

S E

onsdag 5 maj 2010

Zlatan får faan inte låna bollen...

Zlatan har det tufft på jobbet just nu. Saknar självförtroende, ser det ut som. Saknar lagkamraternas förtroende, ser det också ut som. Och tränarens. Och supportrarnas. Och proffstyckarnas.
Ja, herre gud. Steget från mest hyllad till mest sågad är verkligen löjligt kort i fotbollens nyansbefriade värld.
Min förhoppning är att Zlatan fortfarande kan skratta hela vägen till banken – men jag är inte säker. Feta pengar i all ära, jag tror han hade föredragit att spela fotboll.
Det får han inte i Barcelona. Inte ens när han är med i laget.
Senast igår kväll, i ligamatchen mot Xerez, såg jag det typiska Barcamönstret upprepas (intrycken baseras här på andra halvlek, endast den visades i tv). Massivt bollinnehav, ”demonstrativt” kortpassningsspel på tio man, målvakten Valdes inkluderad. Men Zlatan utanför, minst delaktig av alla. Tre eller fyra ängsliga bollkontakter blev det bestämt den här gången. Ett par tillbakaspel, någon sidledspassning.
Innan han återigen byttes ut i god tid före slutsignalen.
Strax därpå kunde jag höra tv-kommentatorn Perlskog hojta ”Bojan, Pedro, Messi…alla gör mål. Alla utom Zlatan Ibrahimovic”. Lät nästan lite triumfatoriskt, eller skadeglatt. Men föralldel, jag kan ha missuppfattat tonläget. Även Perlskog måste ju rimligen känna till fakta:
Zlatan har gjort 21 mål för Barca under säsongen. 16 i ligan, 5 i andra exklusiva sammanhang. Därtill har han 10 målgivande assists i protokollet.
Själv tycker jag att det är ganska fantastiska siffror för en spelare som så sällan får låna bollen - och som så ofta blir ifrågasatt av etablissemanget. Han borde inte behöva försvara sig.
Däremot bör han byta klubb, tror jag. Utanförskapet i Barcelona klär honom inte.

S E

måndag 3 maj 2010

Skövde bäst när det gällde

Skövde-Eslöv 31-24.
Hoppsan. Ingen energi i världen hade hjälpt Eslövs handbollsdamer denna afton. Skövde var för bra, helt enkelt. Tempot, skyttet, kontringarna, målvaktsspelet; på alla punkter klasskillnad lagen emellan. Starkt ändå av Eslöv att hyfsa till förlustsiffrorna på slutet – och att pressa Skövde till fem matcher.
Nu blir det alltså en oskånsk men minst av allt otippad SM-final på lördag: Sävehof-Skövde. Låter nästan för bekant vid det här laget. Hoppas Eslöv och Lugi kommer igen nästa år, svensk damhandboll skulle vitaliseras av ett trendbrott på toppen.

S E

Gå för det, Eslöv

Ikväll håller jag tummarna för Eslövs handbollsdamer - Skånes sista finalhopp i SM-striden nu när Ystad och Lugi stupat.
Skövde på bortaplan i femte semin är förvisso inget lätt hinder att forcera. Men inget omöjligt heller, känns det som. Kan tränaren Ola Månsson överföra bara ett uns av sin egen energi på laget, ja då är i alla fall hälften vunnet. Sen får Olssonligan sköta resten; Maria i målet, tvillingsyrran Anna som skytt, kusin Lina som spelmotor. Heja Eslöv!
Apropå handboll såg jag precis att ärevördiga IFK Karlskrona nu ramlat ända ner i avgrunden. Eller division 3, som den kallas på seriesystemsspråk. Detta efter förlust i en avgörande kvalmatch mot Hästö Ungdom.
Fy på sig, Hästö. Sparka på en som redan ligger…

S E

Rot(h)en till Drotts pånyttfödelse...

Gamla fina HK Drott i SM-final!
Jag ska inte säga att jag är lika glad eller rörd som Sydis Halmstadbördige och Drottnördige handbollsexpert Jan Gustafson – men nästan, kanske. Mitt IFK Karlskrona har ju del i det hela, det får man inte glömma. Låt vara en liten del i en långsökt sammankoppling…född bleking har man lärt sig att vara stolt över det lilla, att ta vara på guldkornen.
Mattias Roth t ex. Elithandbollens ende pillemasare (karlskronitiskt uttryck om karlskroniter), nu när Martin Josefsson fått snöret i HK Malmö.
Roth är kanske inte Drotts mest betydelsefulle spelare, mer en sekundär kugge i en välsmord lagmaskin. Vackert så, i ödmjukhetens namn. Två mål gjorde han i avgörande matchen mot Ystad, faktiskt de två mest bejublade.
Av mig i alla fall.
Att tv-kommentatorn Roger Blomquist kallade honom ”Roth från Hästö” kan jag leva med. Mattias Roth började kanske med handbollen där en gång - men det var i IFK han slog igenom och så småningom upptäcktes av Drott. Där han nu, 22 år ung, är inne på sin tredje säsong.
Möjligen slutar den med SM-guld. Sävehof står i vägen, jag skulle inte bli förvånad om Drott grejar det hindret också. Det finns en grundtrygghet i laget som verkar orubblig, en metodik i spelet som kan knäcka den bäste. Och äras den som äras bör: tränaren förstås, coole Ulf Sivertsson.
Final stundande lördag i Malmö arena. Medtag näsduk, Gustafson.

S E

lördag 1 maj 2010

Dramatiken före retoriken

Dagens höjdare: Leif Pagrotzky som Första Maj-talare i Folkets Park.
Skojar bara.
Föredrar handboll på tv. Sävehof-Lugi i femte och avgörande matchen om en SM-finalplats…nog låter det mer spännande än lite mallad S-retorik i parken. Säger jag, gamle sosse, utan att bli röd om öronen.
Tänk om Lugis damer kunde skrälla!
Jag har en vag känsla av att det inte alls är omöjligt. Tror det kan vara en fördel rent psykologiskt att ha vunnit näst sista matchen – vilket ju Lugi gjorde. Vi får se, avkast om knappt en timme.

S E