Idrotten är grym. Den plattityden tror jag Drott kan skriva under på efter SM-finalen i handboll. Fyramålsledning fyra minuter från slutet, guldet var ju hemma.
Och ändå inte.
Stort av Sävehof att vända det hopplösa underläget. Stort men kanske typiskt. Sävehof har liksom en ingrodd vinnarkultur, särskilt användbar i kniviga situationer. Dessutom finns alternativa matchvinnare, fler än i något annat lag. I Sävehof, endast där, kan halva förstauppställningen vara ”off” – är bara andrauppställningen ”på” märks ingen större skillnad. Ta Emil Berggren, mannen som mer eller mindre avgjorde SM-finalen. Ingen har suttit på bänken så mycket som han under säsongen, ingen kunde bättre visat vad god bredd betyder när det verkligen gäller.
Och så vann Sävehof förstås även damernas final, fattas bara. Partilleklubben är fantastisk, punkt slut.
Kul att det går bra för MFF i fotbollsallsvenskan. Såg matchen mot Åtvidaberg i tv, njöt faktiskt lite av spelet. Smånätt, offensivt och konstruktivt, fritt från tradigt långtjong. Allra bäst – till min glada förvåning! – var nog Elanga. Läckra mål dessutom, Mehmetis Henry-liknande smekning till 1-0 inte minst.
Mjällby kunde jag inte se, däremot. Men hallå, ibland räcker det med resultatet. 2-0 mot Elfsborg! Fy för hondan, det var en överraskning som värmde mig nästan till sinnesrörelse. Och kommande lördag mötas de två…Mjällby och Malmö alltså. Grymt, grymt.
Man borde bestämt bege sig till Blekinge.
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar