Paradigmskifte? Också i pressen...

Fyra sidor Åkesson i dagens Sydsvenska. En gång i tiden förbigicks SD-ledaren med tystnad. Intressant att se hur förhållningssätt kan skifta. Från avståndstagande till tillmötesgående. Från politiskt avskum till närmast en nordisk hjältesaga. Smått fascinerande. Brunt är inte längre brunt liksom. Snarare gult och blått. Sverige i färg. Åkesson som den nye Per Albin. Folkhemsbyggare, blivande statsminister. Ex-nasse ja, vem bryr sig? Idéerna i grunden samma, men polityren putsad. Skicklig jävel Åkesson, det måste jag ge honom.

*. *. *

Tänk att kunna beordra ett paradigmskifte utan att behöva ingå i regeringen. Bara peka, mysa och fortsätta lyfta feta arvoden på skattebetalarnas bekostnad. M, KD och L gör jobbet, tar ansvaret. I demokratiskt perspektiv en helt bisarr konstellation: största partiet (=SD) fegar ur, tre losers delar på ministerposterna. Nog för att politiskt spel kan vara läskigt men detta tar ändå priset. Särskilt L tar priset. Svuren fiende till SD före valet, underdånig kompis efter. Allt är förhandlingsbart, ideologi i utbyte mot ministertaburett som ett skott i öppet mål.

*. *. *

Åkesson säger alltså i Sydis att han vill bli statsminister. I en framtid. Möjligen redan efter nästa val, beroende på resultat. Jag är böjd att säga: tro honom icke. Varför skulle mannen plötsligt vilja ta det ansvar han abdikerat frivilligt ifrån? SD fick cirka 20 procent i senaste valet, hade raksträcka till makten men smet ut bakvägen. Bekvämare så. Jag tror helt enkelt att Åkesson är lite byxis inför jobbet. Flänga världen runt, aldrig vara ledig. När man - åtminstone ibland - kan sitta hemma i Sölvesborg och räkna Mjällbypoäng eller nåt annat mindre krävande. Tidningsuppslag kanske?

*. *. *

Jomshof däremot. Ordförande i justitieutskottet just nu. Läskig typ som vet bäst i alla lägen. Skulle han bli partiledare kan det säkert bli SD ”all over”. Om han nu inte skrämmer bort tio procent av stödet med sin blotta uppenbarelse. Personlig framtoning betyder ju en del i dagens politik - och där framstår Åkesson trots allt som en ganska sympatisk man. Låt vara med lika osympatiska åsikter kring människovärde som Jomshof. Men det är jag som tycker så, någon miljon Sverigevänner har en annan uppfattning. Motvillig respekt för det. Man är väl demokrat. 

*. *. *

Resten av helgen tänker jag ägna åt idrott. Fotboll framförallt. Snart Mjällby på tv. Åkessons lag - och mitt. Bekvämt? Jag har verkligen ”känt efter” - och jo, det funkar. Idrott är inte politik. Bara ibland.

En bokstav betyder så mycket

Jag är ganska road av det här med pressgrodor. Eller tryckfelsnisse, som man sa förr. Hisnande exempel saknas inte. En speciell favorit som kanske säger mer om mig än om ”Nisse” är den från Blekinge Läns Tidning nångång på 1950-talet. Under vinjetten Klubbnytt på sportsidorna ställde ett ofrivilligt (?) bokstavsbyte till det enligt följande: ”Nättraby IF. Följande spelare samlag på idrottsplatsen ikväll klockan 18.00”...

*  *  *

...varpå följde en lång uppräkning av namn. Och så slutklämmen: ”medtag träningsoverall”. Medge att ”samlas” inte hade varit hälften så kul. Fast korrekt. Tror jag. Tidningen Se, salig i åminnelse, vek alltid en sida åt tryckfelsnisses härjningar, BLT-exemplet fanns med där. Och står sig än idag som en pärla i flödet av stolligheter. Om du frågar mig alltså.

*. *. *

En groda i samtiden gick att avnjuta i tidningen Journalisten häromåret. Vill minnas att den var saxad ur någon norrländsk publikation som i samband med kräft- eller möjligen surströmmingspremiär bjudit in en panel att betygsätta ett urval av snapsar. Vinnaren fick följande omdöme: ”Utsökt smak, perfekt balans mellan kummin och anus. Rekommenderas”. 

*. *. *

Nja, säger jag. Man ska aldrig va’ rädd att testa nytt - men de flesta föredrar nog anis. För säkerhets skull. Undrar förresten hur grodornas offer känner sig. Fotbollsspelarna som kallades till samlag? Snapsjuryn som fick skylta med en något udda syn på angenäm kryddmix? En fråga om humor förstås. Har alla samma som jag kan vi skratta ihop. Till krampen släpper sig.

MFF inte felfritt. Bara fläckfritt...

Valde bort Mjällby igår. Prioriterade MFF-Norrköping. Ingen dum idé. Jag slapp se Mjällbys torsk borta mot BP (0-2) - och kunde istället njuta av en fotbollsmatch på lite högre allsvensk nivå. MFF vann 3-0, kanske inte lika övertygande som siffrorna ger sken av, men stabilt nog. Kan inte erinra mig att Dahlin i buren behövde göra en enda räddning. Norrköping hade förvisso en hygglig period direkt efter pausvilan, dock utan att komma till skott. En blå backlinje med nye Cornelius som gigant stod i vägen. Och så fick Rydström utdelning på sina byten, både ut och in.

*. *. *

Det förlösande 2-0-målet sent i andra halvlek gjordes av Vecchia. Hans sista insats i matchen; omedelbart efter verkställdes det beslut som Rydström fattat omedelbart före. Lite tidigare hade Taha Ali kommit in för A C och vem lekte in trean om inte han. Skickliga tränare har tur. Bra lag har flyt. MFF:s säsongsupptakt har knappast varit felfri rent spelmässigt - och just därför imponerar maximala 12 poäng på fyra matcher. Trenden känns dessutom svagt uppåtgående, gårdagens match måste nog klassas som MFF:s hittills bästa. Första halvlek riktigt vass, slutkvarten likaså.

*. *. *

Kiese Thelin? Jodå, målskytt igen. 1-0-nick på A C:s hörna, enorm spänst han visade där.

*. *. *

Årets MFF jämfört med fjolårets? Skadefritt. En tränare som verkar klicka med laget. Roligare att se på. Nyförvärv som Cornelius, Busanello, Ali och Vecchia höjer underhållningsvärdet och spetsar kvalitén. Låt vara att Vecchia bara visat glimtar av sitt renommé än så länge. Målet igår kan ha lättat på trycket.

*. *. *

Snackisen runt matchen var förstås Henrik Rydströms beslut att starta Sergio Pena trots dennes uppmärksammade rattfylla i förra veckan. Förvånande, ansåg de sansade i expertleden. För jävligt, twittrade vissa seriöst (eller spelat) upprörda fotbollspersonligheter. Okej, tycktes publiken mena. Inga missnöjesyttringar där, mest ”förlåtande” applåder. Kan ha berott på matchutvecklingen, fans är känsliga för sånt. Själv högaktar jag Rydström. Han fördömer handlingen men slänger inte syndaren åt gamarna. I nuläget verkar det vara en rimlig hållning.

Pena väcker minnen

Läser att MFF-stjärnan Sergio Pena åkt dit för rattfylla. Grov rattfylla mera exakt. Vilket innebär en promillehalt på över 1,0 - vilket man inte får av ”några glas vin”, som Pena själv säger. Över 1,0 (hur mycket över framgår inte) skvallrar om en ganska rejäl blecka, alternativt ett långvarigt (miss)bruk av livets vatten. Jag tror heller ingen åker dit för rattfylla på ”första försöket”. Så mycket otur finns inte - och så effektiv är knappast polisen. Nu låter detta kanske som början på en moralkaka men det är verkligen inte min avsikt. 

*. *. *

Jag är helt enkelt inte mannen att ”baka”. Har strulat för mycket. Syndat på sponken själv. Umgåtts med - eller råkat ut för - fotbollsstjärnor som skulle få Pena att framstå som en sjysst småhandlare. Får jag bjuda på några exempel? Tack. Då börjar jag med Åke i Karlskrona. Eller Kåk-Åke, som man sa i tisseltasselleden runt IFK. Det var där han plötsligt dök upp liksom från ingenstans i slutet av 1950-talet. Vänsterinner på dåtidens terminologi, jättefin med bollen. För bra för nivån, om det var trean eller fyran IFK låg i kommer jag inte ihåg. Åke stack ut på alla sätt och vis: tidstypisk korvfrilla, grov i munnen under pågående spel, rik på det där som endast sjömän och kåkfarare hade. Just det, tatueringar. 

*. *. *

När Åke inte spelade fotboll minglade han runt utanför bolaget vid Hoglands park. Ja ja, A-laget där också. Sommaren -60 lärde jag känna honom lite bättre. 15 fyllda irrade jag nämligen kring som hangaround i samma kretsar...jag menar, vem vill inte komma nära sin idol? En gång delade vi faktiskt en vinare, Åke och jag. På busstationens toaskrubb i parkens närhet. Jag en klunk, han resten. Mitt sista minne av Åke - innan flytten till Malmö - blev en bild i Blekinge Läns Tidning. IFK hade spelat match och vunnit med 5-3, Åke gjorde hattrick och poserade med tre fingrar framför kameran. En säregen ung man i gränslandet mellan fast fotfäste och fritt fall. Har tänkt på honom genom åren, undrat hur det gick med fotbollen och livet. Lika bra att inte veta kanske. 

*. *. *

Väl i Malmö träffade jag efter några år på en slocknad fotbollsstjärna - och då på psykakuten av alla ställen. Detta under en mörk period av mitt eget liv. Dock inte lika mörk som hans. Vi pratades vid i väntrummet, han djupt sorgsen och lindrigt nykter. ”Jag har spelat i IFK Malmö...Jan-Inge du vet”, sa han plötsligt. ”A men va’faan dig har jag haft på Alfa”, sa jag. Så var det i min barndom: idolporträtt på spelare i de två högsta serierna fanns nedstoppade i tablettasken Alfa. Man köpte, samlade, bytte, dyrkade på avstånd. I Oskarshamn fanns ju inga stjärnor av Jan-Inges dignitet. Att vi tio år senare skulle träffas i ömsesidig misär...nej, jag kan inte riktigt beskriva den känslan. Jag reste mig sent omsider. Kom på fötter, hade tur. Jan-Inge inte. 

*. *. *

Ork kvar för ett tredje exempel? Okej, ska försöka fatta mig kort. Malmö tidigt 70-tal, söndag. Befinner mig på Möllan, dåtidens langartorg. Behöver en kvarter. Brännvin alltså. Vem kommer mot mig med raska steg? Jo R, min gamle MFF-idol. I sällskap har han två högprofilerade figurer från de undre delarna av Malmös värld. ”Är du ute efter brännvin”, väser R. ”Exakt”, svarar jag som i en dimma. Jag inser ju vad som väntar. Vet att R bytt spår. Från firad fotbollsstjärna till fruktad frimicklare på livets skuggsida. Han sliter upp flaskan från innerfickan, får mina 75 spänn (vill jag minnas), affären är överstökad på sekunder. Sen går jag in i närmaste port för att få bekräftat vad jag redan förstått. Jag har köpt vatten. Vanligt jävla ”kranavann”. Av mannen som jag en gång jublade över på Malmö Stadion. Så kom inte till mig och snacka om fotbollens problembarn, jag har haft några av dem inpå huden.

Karlskrona tillbaka på handbollskartan

OV Helsingborg-HF Karlskrona 21-26. Vad säger man? Fredagsmys de luxe säger man. HFK gör vad allsvenska lag inte brukar göra: klarar att gå upp i handbollsligan kvalvägen. Vinner den femte och avgörande matchen, får mig att ångra en del utfall under säsongen. Det är ju så: man hackar gärna på den man gillar. Av förtvivlan, av frustration. Och HFK hade några gåtfulla svackor i seriespelet, det kommer man inte ifrån. Glömt ikväll. Bäst när det gäller!

*. *. *

Jag ”såg” matchen på min iPad, mål för mål. Nånting säger mig att målvakten Tomic var till sin fördel, nio insläppta i andra halvlek skvallrar. Och apropå nio: så många gånger antecknade sig Axel Söderqvist i målprotokollet. Ung Växjögrabb, kom till HFK i förfjol. En doldis i lagbygget, ganska sällan förstavalet på vänsterniopositionen. Fantastiskt att just han stiger fram som skarprättare. Karlskroniten i mig jublar - idrottsvännen i mig beklagar OV. Hårt att åka ut igen.

*. *. *

Jag med mina förhandsspekulationer. Lugi drog ett löjets skimmer över dem ikväll. 36-26 mot Skånela. Total utklassning. Bra gjort av Lugi att bemästra situationen och säkra ligakontraktet. Nu återstår ”bara” att forma ett lag för nästa säsongs prövningar. Några tongivande kuggar försvinner, nya måste in. 17-åriga superlöftet Axel Månsson (han stannar väl?) förtjänar rimligt understöd, helst nåt rutinerat. Annars lurar kanske ett återbesök av kvalspöket.

*. *. *

Mer handbollsglädje: Kristianstads damer höll sig kvar i högsta serien, vann kvällens avgörande match mot Boden. Grattis, grattis.

Handbollsdrama gånger två...

Det märks tydligt att fotbollssäsongen är igång. Och desto mindre att handbollssäsongen fortfarande pågår. Under vinjetten Sport Idag lyckas Sydis helt förbigå kvällens två avgörande matcher i kvalet till ligan, båda med skånska intressen. ”Ängafotboll” går före - och inget ont om ”ängafotboll”, jag går själv med nöje på matcher i division 5. Men lite väl enögt ändå att handbollen kommer i kläm, nu när Lugi och OV Helsingborg står inför ödesmättade kamper om fortsatt existens i högsta serien.

*. *. *

Lugi möter Skånela hemma i Lund. OV tar emot HF Karlskrona. Femte match i ”bäst av 5”, ingen väg tillbaka vid eventuell förlust. Tungt favoritskap på framförallt Lugi. Något omotiverat, kan jag tycka. Om Lugi vore ett bättre handbollslag än Skånela borde det ha visat sig i de fyra föregående matcherna. Det har det inte. Snarare tvärtom. Lugi vann match nr 2 på rätt mycket tur, låg faktiskt under farligt nära slutet. Skånela må komma ”nerifrån” men Märstaklubben har nånting som Lugi saknar: erfarenhet från den här speciella typen av matcher. Senast i fjol pressade man Önnered till full matchserie - och femte drabbningen var man inte långt ifrån att vinna, om jag minns rätt.

*. *. *

För Lugi måste situationen te sig i det närmaste mardrömslik. Ingen - allra minst inom klubben - hade nog räknat med att hamna i ett kval på ”liv och död”. Frågan är hur man pallar trycket mentalt. Klarar nycklar som Fredrik Olsson och Casper Käll att leda laget i knivskarpt läge? Båda lämnar Lugi efter säsongen - oavsett. Är de fullt ut närvarande ikväll? Redo för ett sista avtryck i klubben som snart blir deras före detta? Hittills i kvalserien har ingen av dem övertygat. En annan oviss faktor är tränarposten. Skånela har rutinerade Jimmy Karlsson. Lugi har Milosevic/Geissler, två rookies i sammanhanget. Betydelsen av det ska inte ringaktas. Jag hoppas på Lugi - men ödet talar för Skånela.

*. *. *

I Helsingborg känns det också öppet. OV lider av oturliga spelartapp; Wilthorn och Månsson skadade. HF Karlskrona vann övertygande senast, kan möjligen ha fått en mental boost av det. OV har ett skarpare skytte, HFK en bredd och en speed som i lyckliga stunder kompenserar för bristen på spets. Kanske, kanske att HFK även har den bättre målvakten, förutsatt då att Uros Tomic når sin högstanivå. Ni ser, spekulationer hit och dit, svårt att leverera ett substantiellt tips. Hjärtat viskar som alltid Karlskrona, hjärnan säger vänta och se.

Sommarrensning i överflödets MFF?

1-0, 2-1, 1-0. Tre matcher, tre segrar. MFF:s allsvenska upptakt lämnar inget i övrigt att önska - resultatmässigt. Spelet däremot. Inte lika övertygande. Lite osammanhängande i försvarsleden, klent offensivt utbyte av stort bollinnehav. Men. Full pott är full pott, skönhetsfläckar ger inga minuspoäng. Och gårdagens match mot IFK Göteborg var ändå ett steg i positiv riktning. MFF:s hittills bästa, i mitt tycke. Inledningen borträknad; där blev försvaret överspelat ett par gånger om, ett mindre stukat lag än Göteborg hade nog gjort åtminstone något mål på de chanser som uppstod. Om nu Johan Dahlin ”tillåtit”: MFF:s veteranmålvakt upplever en ny vår, stabil och bra igår igen.

*. *. *

I det stora hela var förstås 1-0 i underkant. MFF dominerade, mer eller mindre markant, cirka 70 minuter av matchen. Skapade massor av nästan-lägen, brände eller kluddade bort några heta. Kiese stod för målet, bara han kan. A C gjorde en del bra saker med bollen - men avsluten? Konsekvent felriktade. Märkligt att se hur flinka fötter kan skjuta så illa. Tre 4:or på en femgradig betygsskala i MFF: Busanello, Pena, Hugo Larsson. Den trion tyckte jag stack ut när spelet fungerade som bäst. Frejdige Tinnerholm var där och nosade på samma omdöme.

*. *. *

Romansen Rydström/Nanasi blev tydligen kort. En halv säsong i Kalmar, inte mer. Nu sitter han bänk igen, den återbördade MFF-talangen. Samma tränare men tuffare konkurrens. Rydström föredrar att flörta med Vecchia. Hur länge återstår att se: prestigevärvningen från Norge har ju inte direkt övertygat. Utbytt igår igen - men inte till förmån för Nanasi. Ceesay gick före i kön. Liksom Ali i ett tidigare byte på en annan tänkbar ”Nanasiposition”. Gamla favoriter kallnar ibland lika snabbt som oförklarligt. Ny utlåning på gång? För tidigt väckt fråga, jag vet. 

*. *. *

Rydström är oförutsägbar i sina laguttagningar, nästa match (Norrköping hemma) låter han kanske Nanasi starta. Jag skulle inte bli jätteförvånad. Men oavsett kommer MFF-truppen säkert att bantas i sommar. Alla friska och tillgängliga är den helt enkelt för tjock - och för dyr, möjligen. Lomotey, Siby, Moisander, Zeidan, Martin Olsson, till och med trotjänaren Lewicki; ingen av dem känns nära en startelva här och nu, någon eller några tror jag ryker. Marginalspelarnas konkurrenskraft stärks heller inte av att Pontus Jansson kommer ”him”. Fotbollen ger och tar, väljer och vrakar.

*. *. *

Annars var det Kalabalikens dag igår. HIF kickade i ett och samma svep två tränare och en sportchef. Tre 0-1-förluster och en skränande publik var allt som behövdes. Jag tycker synd om HIF, ser inte hur klubben ska kunna återfå stabilitet och anseende. I damallsvenskan är det mera ovanligt att kicka tränare efter tre spelade omgångar - men se på faan, FC Rosengård kunde. Huvudtränaren får gå, assistenten tar över. Som om inte han hade något delansvar i de miserabla prestationerna.

Lite cirkus för pengarna

Jag var på cirkus igår. Brazil Jack, Mölleplatsen i Malmö. Kom hög, gick låg. Detta var lite väl mager kost till lite väl fet kostnad. Mormor, morfar, barnbarn; 1400 spänn. För en knapp timmes cirkus, effektiv tid. Två akter, paus emellan som annonserades till tjugo minuter men blev det dubbla. Och då har jag inte räknat det oförutsedda avbrottet kort in på andra akten, relaterat till en hiskelig olycka. 

*. *. *

Numret ifråga presenterades som något utöver det vanliga - men att en av luftakrobaterna skulle störta rätt ner i publikhavet ingick nog inte i planen. Det var vad som skedde. Dessbättre - tror jag - utan allvarliga personskador. Förutom chock och förstämning. Minst två familjer med gråtande barn bröt upp, lämnade tältet i förtid från händelsens centrum. I manegen monterades all utrustning kopplad till numret ner och försvann ut bakvägen med de fyra artisterna. Ingen förklaring. Ingen ursäkt. Inget beklagande. Bara en tyst extrapaus, sen på’t igen. En dryg kvart senare var allt över.

*. *. *

På ett sätt kunde en knapp timma räcka. Cirkus utan djur blir begränsad till mänsklig akrobatik i olika former - och med all respekt: i längden kan det kännas lite segt, lite enahanda. Ingen skugga över artisteriet, tvärtom. Professionellt och gediget rakt igenom. Ruggigt förstås med intermezzot i andra akten, illa skött av arrangören. Sagt och skrivet med full insikt: personer som jag är inte målgruppen för Brazil Jack. Cirkusunderhållning är för barn. Föräldrar och gammelföräldrar följer med som sällskap, som finansiärer. Och kanske för ett litet rendezvous i sin egen flydda barndom.

*. *. *

Nu blev det som det blev. Många nöjda barn, vill jag tro. Men också många skrämda. Blandade känslor, sött och salt. Med (i vuxenperspektivet) vissa stänk av fiffel och båg: så lite cirkus för så mycket pengar. Hoppas artisterna fick en betydande del, det var dom som gjorde konst av konstigheterna.

De’ ska va’ grått att leva...

Senaste nytt på hissfronten? Ingenting. Fortsatt avstängning, nu på tionde dagen. Dock ett besked från fastighetsägaren att servicearbetet påbörjas tisdag i nästa vecka. Alltid något, sa tålmodige Svenne Banan. 

*. *. *

Var på gårdsgrillning igår. Ikano (fastighetsägaren) bjöd. Inte för att blidka de för tillfället hisslösa, utan i enlighet med (v)årlig tradition. Stjärna i boken för det. Trevligt att mingla runt lite med folk i området. Äldre, yngre, barnfamiljer inte minst. Inrikes födda, utrikes födda; inför grillen och livet är vi alla lika. Berikande att slänga käft, utbyta tankar, stifta bekantskaper utanför den så kallade komfortzonen. Det bor så många spännande människor här ute på Elinegård, om än relativt få i min egen ålder. Gör inget, stör inget. Jag är gärna den som kidsen kallar farbror. Jag var en av dem en gång i tiden - och lite lite grann fortfarande, innerst inne.

*. *. *

Idag på morgonen har jag suttit bänk. Smuttat cigarill, njutit fågelkvitter. Också detta ett vårtecken. I bänkens blickfång ligger Stora Tidstypiska Parkeringsplatsen. Plötsligt slår det mig: var finns färgerna? Glädjen? Livets nyanser? Jag räknar till 28 bilar. En klarblå. En djupblå. Resten svart, grått eller vitt. Mest svart. Inget rött. Inget gult eller grönt. Inget som sticker ut, inget som bryter tristess. Inte förrän den brummande sopbilen - av alla fordon - dyker upp bakom hörnet. Yippi, den är röd! Jag blir glad av rött, ledsen av svart. Är inte bilägare själv, saknar löjligt nog körkort. Funderar på att ta ett bara för att lysa upp P-området. Jag hade nog köpt en chockrosa skräphög, hellre det än denna gråsvarta massa.

*. *. *

Intressant det här med färger. Som barn får man lära sig att använda hela skalan. Blanda, leka fritt och djärvt. Säg den unge som målar livet i svart och grått. Den unge som inte föredrar rött, rosa, lila, gult eller någon typ av blått. Innan vuxenvärlden - generation efter generation - står där och pekar med sitt färglösa dysterfinger. Beige ska det va’! När man bygger på riktigt...rödgula hus finns bara på barnteckningar eller i legostaplar. Grått e’ flott! När far å mor köper allvarsbil...och leksaksbilar blivit till ett färgglatt minne i barnkammaren. Så gammal jag är förstår jag inte rädslan för färg. Vurmen för svart, vitt och grått. Är det en svensk ”åkomma”? Eller, hemska tanke, är det bara här i min egen boendemiljö tristessen slagit rot?

*. *. *

När jag reser mig från bänken och går mot det beigebruna huset noterar jag att till och med papperskorgen i plåt utanför entrén är svart. Inne i trapphuset möts jag av vita väggar, svarta räcken samt grått på dörrar, golv och postfack. Icke en färgklick så långt ett mänskligt öga når. Har inte tänkt på det innan, kanske var jag extra känslig idag. Någon stor sak är det förstås inte, mer en liten iakttagelse bland många andra. Här sätter jag punkt. Ska ut och köpa rosor. Röda.

Återfall i hopplösheten

OV Helsingborg-HF Karlskrona 26-21. Jag skrev det redan för någon vecka sedan - men det tål att upprepas: i skarpa lägen vilar något hopplöst över HFK. Nytt bevis ikväll. Match 3 i kvalet till handbollsligan, OV hårt drabbat av skador (Wilthorn och Albert Månsson, lagets två viktigaste spelare), HFK med en stärkande seger från möte nr 2 i ryggen. Nästan så fantasin kom i sken för en gammal karlskronit...faan det här bör ju gå vägen. Och då händer det igen: HFK prickar sin förfärliga lägstanivå.

*. *. *

Nej, jag var inte där. Ibland räcker det att följa händelseutvecklingen på en iPad. Halvvägs såg det ganska hoppfullt ut: 14-12 i paus, två mål back är ingenting i handboll. Men sen kom alltså en sån där halvlek som HFK lyckats hitta med ojämna mellanrum genom hela säsongen. Långa sjok av måltorka, bommade straffar (två inom loppet av 30 sekunder), en utvisning som kostade 0-3. Vips var matchen slut. 25-17 som mest, innan OV slog av på takten. Tråkigt för alla närvarande HFK-fans, låt vara att de är härdade.

*. *. *

Roade/plågade mig med att studera HFK:s målprotokoll. Precis som vanligt det också. Jämn spridning, två fyramålsskyttar på toppen. Ingen som sticker ut, ingen ledare. Ett lagbygge helt utan krut på nio meter. Mycket märkligt. Men, men. Än är inte kvalet över. Match nr 4 följer i Karlskrona kommande tisdag (utsålt minsann) och skulle HFK vinna den blir det ett avgörande möte i Helsingborg några dar senare. Känns lite som att famla efter ett hopp som egentligen inte finns...

Om handboll och fotboll i tiden...

Alltid finns det något man kan reta sig på. Som nu när IFK Karlskrona inleder handbollskvalet för sin allsvenska existens med att besegra Örebro 35-16 - och man plötsligt inser att den förbluffande marginalen saknar all betydelse. Bäst av 3 gäller, vinner Örebro med uddamålet två gånger om i Karlskrona åker IFK ut. Nej, jag tror inte att det blir så, vill bara peka på en absurditet i kvalmatematiken. Och kanske ändå höja ett varningens finger. 35-16 kan omöjligt spegla det normala styrkeförhållandet lagen emellan. Mera troligt är att Örebro ”la ner” när matchen var körd, i trygg förvissning om att förlustsiffror i sig liksom inte räknas. När match 2 börjar står det 0-0.

*. *. *

I morgon kväll kan det andra Karlskronalaget i handboll ta ett litet steg mot ligan. Eller också ett litet steg ifrån. HFK alltså. Mot OV Helsingborg. Här handlar det om bäst av 5, läget efter de första två mötena är 1-1. HFK tappade - ja, verkligen tappade - sin inledande hemmamatch, men tog revansch senast i Helsingborg. Match 3 avgör ingenting direkt, möjligen indirekt. Oavsett väntar en redan utsåld publikfest i Karlskrona nästa vecka. Den matchen kan bli avgörande - åt endera hållet. Tips? Törs inte. Kan bara konstatera att HFK aldrig varit närmre en ligacomeback än nu. Tidigare kvalförsök har nämligen slutat med 0-3 som återkommande mönster i matchserierna.

*. *. *

Självklart har jag sett en del allsvensk fotboll i helgen. Från MFF på påskafton till Mjällby på annandan. Plus mer. T ex Häcken mot Hammarby, 3-1. Och AIK mot Norrköping, 0-3. Ett AIK som buades ut å det grövsta av sina egna fans. I omgång 2. Krisen kom tidigt, kan man säga. Känsloyttringarna går förvisso att förstå; det AIK presterat i sina två inledande matcher är närmast provocerande uselt. Tomrummen ekar efter karaktärer som Lustig och Sebastian Larsson. In i den senares ställe har Jimmy Durmaz kommit. Det är som att ersätta en krigare med en tennsoldat. Vet AIK vad man värvar? Eller räcker det med gamla meriter? Inget ont om Durmaz, felet är inte hans. 

*. *. *

MFF tog en ny skitseger, nu 2-1 mot BP borta. Skitsegrar är bra i längden, utmärker ofta lag som i slutänden slåss om guld å sånt. Med ”skit” menar jag då förmågan att spela knackigt men lik förbannat kunna vinna. Det har årets MFF lyckats med två gånger om. Jämfört med Häcken saknas både tempo och passningskvalitet - men poängen är exakt samma. Själv kan jag bli ganska glad av skitfotboll. I Mjällbys utförande, vill säga. 1-0 med blåställen på mot Värnamo. Så som i fjol, så ock i år. Okej, nu höll jag på att glömma en liten detalj. 28 omgångar återstår.

Inte gnälla, bara gny

Avstängd hiss. Tilltäppta luftvägar. Trångfredag i Ullared. Svidande inflation. Glad Påsk? Jovars, det kunde varit värre. Det kunde varit - Ukraina. Är det bara jag som känner så nu för tiden? Att det finns problem och problem? Futtiga och riktiga? Insikten stör mig, jag skulle verkligen vilja leva rövare över att Ikano stänger av hissen under hela påskhelgen. Mig gör det inget, trapporna till andra våningen är en överkomlig utmaning. Men småbarnsfamiljerna på fjärde och femte? Hur gör dom? Bär glyttarna så klart, det är faan inget problem jämfört med Ukraina. Ibland tror jag att Ikano vet att vi resonerar så. Eller åtminstone vill att vi ska resonera så. Lydiga och fina, empatin på rätt ställe.

*. *. *

Vad gäller hissen gick den tydligen inte igenom besiktningen. Det kom ett mail om saken på skärtorsdagen. Inget beklagande eller så, bara en from förhoppning att den ska funka igen i morgon tisdag. Hur nu det skulle gå till. Inte ens en halv hantverkare har varit synlig i huset under påskhelgen. Distansjobbar man med hissar ur funktion? Med all respekt för teknikens landvinningar - tillåt mig tvivla. Men som sagt. Icke en käft har klagat. Några har suckat och stönat i trapporna, någon hade fått lämna återbud till ett planerat besök från farmor och farfar. Livet går vidare. Och tvärs över gatan hänger påminnelsen som håller oss tillbaka. Ukrainas flagga. Förr på husfasaden, numera i ett fönster. Heltäckande.

*. *. *

Den är gul och blå, ungefär som den svenska. Kanske stärker det vår känsla av samhörighet. Förändrar våra perspektiv. Inte mycket, men något. Man gnäller med lite mer eftertanke, liksom. Astmaförkylning? Håll flabben och inhalera. 1,5 timme i kassakön på GeKås? Skyll dig själv, fubbick. Skyddsrum är värre. Inflation? Kommer och går. Utgör inget hinder för invasion - i Ullared. Hiss ur funktion under en storhelg? Inget som gör svensken till fransos. Ja, ni vet det där folket som går man ur huse för att demonstrera mot höjd pensionsålder. Till 64. Hallå Frankrike, här i Sverige jobbar vi numera till 70. Om vi så behagar. Minst till 65 i vilket fall. I fransmännens dna ligger nog inte att relativisera problem.

*. *. *

Sport? En annan gång.

Lägg ägg, handläggare

Får jag dela med mig av en sur uppstötning mitt i den glada påsken? Tack. Jag hämtar den - uppstötningen - från senaste numret av tidningen Journalisten. Där avreagerar sig två fortfarande yrkesverksamma journalister, tillika presskortshandläggare, på alla icke-längre-yrkesverksamma journalister. Vi stjäl av deras tid, vi har presskort fast vi inte borde. Vi är föredettingar. Missbrukare, snyltare, fuskare. Pensionärer, helt enkelt. Alltjämt betalande medlemmar i journalistförbundet dock. Det är därför vi får tidningen Journalisten. Därför vi är berättigade till presskort. Givet då att ansökan är korrekt ifylld och handläggarna inte gått ut i strejk utan nöjer sig med en spya i debattform.

*. *. *

Jag kan inte säga att jag är förvånad över tonen i duons inlägg. Ansökte själv ganska nyligen om ett nytt presskort, mitt gamla hade gått ut i datum. Bemötandet jag fick var av karaktären ”illa dold irritation”. Förstod inte varför då. Att det skulle ligga något slags pensionärsförakt i botten föreföll orimligt; handläggarna ifråga är inga ungdomar, tvärtom, snart nog är de två av oss. Nåväl. Deras huvudpoäng är alltså att presskortet missbrukas. Av pensionärer. Generellt. Alla över en kam. Det finns ju tydligen diverse förmåner kopplade till kortet. Fri entré på museer. Köföreträde vid vissa evenemang. Egen guide på rundvandringar i kulturmiljö. Med mera - som jag min fubbick inte hade en aaaning om. 

*. *. *

För mig är presskortet i huvudsak en id-handling. Jag har ingen annan. Jo, passet förstås. Men inget körkort, ingenting i plånboksformat. Det har hänt att jag missbrukat, absolut. Gått på match mot uppvisande av presskortet. Minst fem gånger under de femton år jag varit ”tärande”, dvs icke yrkesverksam. Dock aldrig på MFF eller nåt annat exklusivt. Samvetsnöden har varit hanterbar; efteråt har jag gått hem och skrivit om matchen, precis som man gjorde förr fast då mot betalning. Jag har ju min blogg. Väldigt många f d journalister bloggar. Och är i den meningen fortfarande yrkesverksamma. Eller? Nja, inte i handläggarparets definition. Anställning räknas, arbetsgivare som styrker din status. 

*. *. *

För tydlighets skull: presskort nyttjas säkert för egen vinning, det betvivlar jag inte. Om det ska kallas ”missbruk” kan kanske diskuteras; ett kort som eventuellt berättigar till vissa förmåner bör rimligen kunna användas - inom angivna ramar. Utan att två stressade presskortshandläggare går till attack på ett helt pensionärskollektiv. Det är detta som stör mig i debattinlägget. Att ställa grupp mot grupp inom en och samma familj. Skuldbelägga den ena, ansvarsbefria den andra. Klumpa ihop, generalisera. Låta massan plikta för enskilda individers (eventuella) vidlyftigheter. Det är förbluffande lågt. Ren SD-nivå faktiskt. Att två yrkesverksamma journalister kunde sänka sig så djupt kom som en obehaglig överraskning. 

*. *. *

Färdig. Nu ber jag att få önska sura handläggare och alla andra en riktigt Glad Påsk.

Somliga lider i kvalfyllda tider

Slutspelstider i handbollen - och parallellt med det diverse kval för att klättra eller falla i seriesystemet. Alternativt bli där man är. Som HF Karlskrona. Vet inte om det är tredje eller fjärde året i rad man kvalar till ligan just nu, vet bara att det skiter sig varje gång. I skarpa lägen vilar det tyvärr något hopplöst över HFK. Första kvalmatchen mot OV Helsingborg häromkvällen var bara så typisk. Ledning 17-11 i upptakten av andra halvlek, sedan tvärstopp. Resten slutade 8-17, matchen 25-28. 0-1 i ”bäst av 5”, två hemmamatcher för OV härnäst. Redan avgjort? Ja, allt annat vore helt sensationellt.

*. *. *

Som god tvåa i allsvenskan tog HFK 40 poäng, det skvallrar om hygglig klass. Men utan de obegripliga tvärstoppen hade man vunnit serien och gått direkt upp. Som hemma mot Amo: 24-16 med kvarten kvar, 29-29 vid full tid. Som borta mot Vinslöv: 0-15 (!) under två spridda perioder av fullskalig kollaps, dom borträknade ”vann” HFK med 27-13. För att nämna de två värsta exemplen. Gedigna lag ger inte bort poäng på det sättet. Det är det HF Karlskrona inte är. Gediget. Stabilt. Bäst när det gäller. Man har bredden, saknar spetsen. Många duktiga handbollsspelare men ingen som sticker ut, ingen som leder laget. Elva olika målskyttar mot OV, typiskt HFK det också.

*. *. *

Jag vet inte om tränaren Mathias Ekstrand byter på klockan, ofta ser det så ut. Alla ska spela, punkt. Helst lika länge, lika mycket. En sympatisk hållning i barn- och ungdomsidrott - men på elitnivå? Tveksamt. Ovanligt. De allra flesta lag har en tydlig förstauppställning som grund, eventuella byten anpassas till prestation eller läge i match. Något sådant kan i alla fall inte jag urskilja i HFK. Spelare byts ut liksom oavsett, även mitt i ett positivt stim. Nu ser jag att man köpt in isländske stjärnan Olafur Gudmundsson till nästa säsong. Kanske kan han bli den centralgestalt lagbygget skriker efter. Säkert är det inte. Jo, självklart om Gudmundsson är lika bra som han en gång var. Men hade han hamnat i Karlskrona då? Ett visst mått av tvivel smyger sig på.

*. *. *

Såg Ystads IF igår. Mot Skövde i SM-slutspelet. YIF:s andra halvlek, så imponerande! Det stod alltså 10-15 i halvtid, så långt var det snarare Skövde som imponerade. Gud vet hur Ystadsnacket gick i pausvilan - men tesen om att ”komma ut som ett nytt lag” fick definitivt full täckning. YIF gör 17-7 sista 30, vinner 27-22. Målvakten Hvenfeldt, skytten Jonathan Svensson, försvarsgeneralen Stenmalm, linjekrigaren Månsson, geniet Kim Andersson, tränare Carlén icke att förglömma; allt och alla bidrog till att Ystads IF plötsligt såg ut som det mästarlag man faktiskt blev i fjol. Återstår att se om det håller. Man vet ju hur handbollen är. Svängig. Inte bara i Karlskrona. Där f ö IFK går i väntans tider på kvalmotståndare. Örebro eller RP? Avgörande ikväll.

Mellan där och då och här och nu

Allsvensk premiäromgång. Förr i tiden en högtidsstund, inte för inte direkt efter söndagsgudstjänsten. Avspark på det heliga klockslaget 13.30, samtliga matcher samtidigt. För spelarna en limmonad på två i eventuell belöning, inga millar rätt in på egokontot. Idag: ont om kyrkklockor, gott om mammon. Inte ens själva fotbollen är sig helt och hållet lik. Offside finns, målen räknas. Men seger ger tre poäng, inte två. Tempot är uppskruvat till oigenkännlighet. Tacklingsmomentet brutaliserat. Rundningsmärkena ett minne blott. Och en allsvensk stjärna behöver inte längre heta typ Persson. Det går precis lika bra med Mamodu Moro eller Tesfaldet Tekie. Kanhända det retar en del men i så fall är det deras eget fel...hette han inte Persson förresten, Skånepågen som sjöng den där trudelutten på 13.30-tiden?

*. *. *

Hursomhelst. Premiär numera innebär ingen högtidsstund, snarare en hel högtidshelg. Matcher att följa på tv tre dar i sträck. Om man har tid, lust, tilltugg och fåtölj. Plus rätt kanal förstås. Vilket man har. Discovery+ närmre bestämt. Har man tur funkar den, tekniskt och så. Har man otur sitter man där utan antingen bild eller ljud, ibland både ock. Priset är samma, vansinnet varierar. Vissa utvalda matcher visas dessbättre parallellt även i tv5. Det blev min - och säkert många andras - räddningsplanka i helgen. MFF-Kalmar t ex såg jag där. Allt är relativt, men i min bok en bra match. MFF rappare och mer offensivt inriktat än i fjol. Trebackslinje i en premiär, modigt av tränare Rydström. Dumt hade man förvisso sagt om det blivit förlust. Nu vann MFF 1-0 sedan domaren Al-Hakim plötsligt sänkt den ribba för ojustheter som han annars matchen igenom la påfallande högt. Straffmål alltså, ”hårt dömd” på fikonspråk. 

*. *. *

Mest berörande från Malmö: tv-inslaget om ”Chrille”, profilstark planskötare på nya Stadion. Och så hyllningen till tidernas meste MFF:are Krister Kristensson före avspark. Krister gillade säkert vad han eventuellt såg ovanifrån; att vinna med 1-0 var det bästa han visste. 

*. *. *

I övrigt har jag ”konsumerat” Djurgården-BP (3-1), Hammarby-Degerfors (dito), Halmstad-AIK (2-1). Sistnämnda en ögonbrynshöjare. HBK med samma tränare och samma lite defensiva spelidé som senast man var uppe - men med bättre spelare i omställningsfasen. Nye centern Granath, stor, tung, stark, gjorde mål direkt. Och försvaret höll ihop, trots att ordinarie kuggar saknades. Målvakten var samme gamle Malkolm Nilsson Säfqvist; en av allsvenskans allra bästa nu som då. Jag kan ha underskattat årets Halmstad - och möjligen överskattat årets AIK. Allt återstår att se. 

*. *. *

Mjällby? Jodå, match nr 5 på premiärmenyn. 2-2 mot Varberg, nyss slut. Mest anmärkningsvärt i det fallet var kanske min egen ”insats”. Befann mig sålunda på en liten tillställning i Västra hamnen, såg första halvtimmen av matchen där. Då, vid 1-0 till Mjällby, bestämde jag mig för att cykla hem. Tänkte att det skulle bli ungefär lagom till andra halvleks start. Glömde tyvärr att jag är en långsam jävel på pedalerna. När jag satte på tv:n var slutresultatet redan fastställt. Cykelturen kostade mig tre mål. Men sista halvtimmen hann jag se. Alltid något sa han som utmanade ödet.

RIK:s sorti...Göteborgs skam?

”Göteborgs stad borde skämmas!” Vrålade handbollskommentatorn Patrik Westberg ett par gånger om i tv igår kväll. Detta sedan Lugi skickat ner anrika Redbergslid från högsta ligan. Exakt vad Göteborgs stad gjort - eller inte gjort - för att behöva skämmas över RIK:s öde vet inte jag, men förhoppningsvis vet Westberg. Synd att han inte tydliggjorde, långtifrån alla tittare är initierade. Om jag nu får klanka lite på en personlig favorit.

*. *. *

Patrik Westberg har en inlevelse helt utan spärrar. Ordets gåva, humor. Förmågan att göra även en medioker handbollsmatch underhållande. Sakkunskapen som grund. Bättre kommentator än Westberg får man leta efter, förmodligen förgäves. Allra bäst blir han med Charlie Sjöstrand som bisittare, vilket tyvärr inte var fallet igår. Inget ont om Jennie Linnell, hon kan sin handboll, men klickar kanske mindre väl med en Westberg i extas.

*. *. *

Starkt av Lugi att vinna som man gjorde. 32-27 utan darr på ribban. Nyckelspelarna bäst när det gällde: Casper Käll, Fredrik Olsson, Hedberg i buren. Tung sorti för RIK som klubb förstås. 20 SM-guld genom åren, stolt historia, periodvis outstanding i svensk handboll. Gulnande blad räknas inte här och nu; RIK åker ut i logisk konsekvens med en vikande trend på senare år. Göteborgs skuld i detta är oklar - men halvt misslyckade spelarköp från kontinenten rår ju knappast staden för.

*. *. *

Lugis lycka skvätte över på OV Helsingborg. Förlusten mot Alingsås blev försumbar, kvalplatsen orubbad. Men jag undrar om man inte småjublar även i Karlskrona. Var det något av ligalagen HFK ville ha i kvalet, ja då var det nog OV. Så blir det nu. Bäst av 5, hemmafördel OV vid full matchserie. Känns ganska öppet, HFK kan ha en chans. Ej att förglömma: Lugi måste också kvala. Mot Skånela från Märsta. Med samma skärpa som igår bör det inte vara något problem.