OV Helsingborg-HF Karlskrona 26-21. Jag skrev det redan för någon vecka sedan - men det tål att upprepas: i skarpa lägen vilar något hopplöst över HFK. Nytt bevis ikväll. Match 3 i kvalet till handbollsligan, OV hårt drabbat av skador (Wilthorn och Albert Månsson, lagets två viktigaste spelare), HFK med en stärkande seger från möte nr 2 i ryggen. Nästan så fantasin kom i sken för en gammal karlskronit...faan det här bör ju gå vägen. Och då händer det igen: HFK prickar sin förfärliga lägstanivå.
*. *. *
Nej, jag var inte där. Ibland räcker det att följa händelseutvecklingen på en iPad. Halvvägs såg det ganska hoppfullt ut: 14-12 i paus, två mål back är ingenting i handboll. Men sen kom alltså en sån där halvlek som HFK lyckats hitta med ojämna mellanrum genom hela säsongen. Långa sjok av måltorka, bommade straffar (två inom loppet av 30 sekunder), en utvisning som kostade 0-3. Vips var matchen slut. 25-17 som mest, innan OV slog av på takten. Tråkigt för alla närvarande HFK-fans, låt vara att de är härdade.
*. *. *
Roade/plågade mig med att studera HFK:s målprotokoll. Precis som vanligt det också. Jämn spridning, två fyramålsskyttar på toppen. Ingen som sticker ut, ingen ledare. Ett lagbygge helt utan krut på nio meter. Mycket märkligt. Men, men. Än är inte kvalet över. Match nr 4 följer i Karlskrona kommande tisdag (utsålt minsann) och skulle HFK vinna den blir det ett avgörande möte i Helsingborg några dar senare. Känns lite som att famla efter ett hopp som egentligen inte finns...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar