Får jag dela med mig av en sur uppstötning mitt i den glada påsken? Tack. Jag hämtar den - uppstötningen - från senaste numret av tidningen Journalisten. Där avreagerar sig två fortfarande yrkesverksamma journalister, tillika presskortshandläggare, på alla icke-längre-yrkesverksamma journalister. Vi stjäl av deras tid, vi har presskort fast vi inte borde. Vi är föredettingar. Missbrukare, snyltare, fuskare. Pensionärer, helt enkelt. Alltjämt betalande medlemmar i journalistförbundet dock. Det är därför vi får tidningen Journalisten. Därför vi är berättigade till presskort. Givet då att ansökan är korrekt ifylld och handläggarna inte gått ut i strejk utan nöjer sig med en spya i debattform.
*. *. *
Jag kan inte säga att jag är förvånad över tonen i duons inlägg. Ansökte själv ganska nyligen om ett nytt presskort, mitt gamla hade gått ut i datum. Bemötandet jag fick var av karaktären ”illa dold irritation”. Förstod inte varför då. Att det skulle ligga något slags pensionärsförakt i botten föreföll orimligt; handläggarna ifråga är inga ungdomar, tvärtom, snart nog är de två av oss. Nåväl. Deras huvudpoäng är alltså att presskortet missbrukas. Av pensionärer. Generellt. Alla över en kam. Det finns ju tydligen diverse förmåner kopplade till kortet. Fri entré på museer. Köföreträde vid vissa evenemang. Egen guide på rundvandringar i kulturmiljö. Med mera - som jag min fubbick inte hade en aaaning om.
*. *. *
För mig är presskortet i huvudsak en id-handling. Jag har ingen annan. Jo, passet förstås. Men inget körkort, ingenting i plånboksformat. Det har hänt att jag missbrukat, absolut. Gått på match mot uppvisande av presskortet. Minst fem gånger under de femton år jag varit ”tärande”, dvs icke yrkesverksam. Dock aldrig på MFF eller nåt annat exklusivt. Samvetsnöden har varit hanterbar; efteråt har jag gått hem och skrivit om matchen, precis som man gjorde förr fast då mot betalning. Jag har ju min blogg. Väldigt många f d journalister bloggar. Och är i den meningen fortfarande yrkesverksamma. Eller? Nja, inte i handläggarparets definition. Anställning räknas, arbetsgivare som styrker din status.
*. *. *
För tydlighets skull: presskort nyttjas säkert för egen vinning, det betvivlar jag inte. Om det ska kallas ”missbruk” kan kanske diskuteras; ett kort som eventuellt berättigar till vissa förmåner bör rimligen kunna användas - inom angivna ramar. Utan att två stressade presskortshandläggare går till attack på ett helt pensionärskollektiv. Det är detta som stör mig i debattinlägget. Att ställa grupp mot grupp inom en och samma familj. Skuldbelägga den ena, ansvarsbefria den andra. Klumpa ihop, generalisera. Låta massan plikta för enskilda individers (eventuella) vidlyftigheter. Det är förbluffande lågt. Ren SD-nivå faktiskt. Att två yrkesverksamma journalister kunde sänka sig så djupt kom som en obehaglig överraskning.
*. *. *
Färdig. Nu ber jag att få önska sura handläggare och alla andra en riktigt Glad Påsk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar