Alltid finns det något man kan reta sig på. Som nu när IFK Karlskrona inleder handbollskvalet för sin allsvenska existens med att besegra Örebro 35-16 - och man plötsligt inser att den förbluffande marginalen saknar all betydelse. Bäst av 3 gäller, vinner Örebro med uddamålet två gånger om i Karlskrona åker IFK ut. Nej, jag tror inte att det blir så, vill bara peka på en absurditet i kvalmatematiken. Och kanske ändå höja ett varningens finger. 35-16 kan omöjligt spegla det normala styrkeförhållandet lagen emellan. Mera troligt är att Örebro ”la ner” när matchen var körd, i trygg förvissning om att förlustsiffror i sig liksom inte räknas. När match 2 börjar står det 0-0.
*. *. *
I morgon kväll kan det andra Karlskronalaget i handboll ta ett litet steg mot ligan. Eller också ett litet steg ifrån. HFK alltså. Mot OV Helsingborg. Här handlar det om bäst av 5, läget efter de första två mötena är 1-1. HFK tappade - ja, verkligen tappade - sin inledande hemmamatch, men tog revansch senast i Helsingborg. Match 3 avgör ingenting direkt, möjligen indirekt. Oavsett väntar en redan utsåld publikfest i Karlskrona nästa vecka. Den matchen kan bli avgörande - åt endera hållet. Tips? Törs inte. Kan bara konstatera att HFK aldrig varit närmre en ligacomeback än nu. Tidigare kvalförsök har nämligen slutat med 0-3 som återkommande mönster i matchserierna.
*. *. *
Självklart har jag sett en del allsvensk fotboll i helgen. Från MFF på påskafton till Mjällby på annandan. Plus mer. T ex Häcken mot Hammarby, 3-1. Och AIK mot Norrköping, 0-3. Ett AIK som buades ut å det grövsta av sina egna fans. I omgång 2. Krisen kom tidigt, kan man säga. Känsloyttringarna går förvisso att förstå; det AIK presterat i sina två inledande matcher är närmast provocerande uselt. Tomrummen ekar efter karaktärer som Lustig och Sebastian Larsson. In i den senares ställe har Jimmy Durmaz kommit. Det är som att ersätta en krigare med en tennsoldat. Vet AIK vad man värvar? Eller räcker det med gamla meriter? Inget ont om Durmaz, felet är inte hans.
*. *. *
MFF tog en ny skitseger, nu 2-1 mot BP borta. Skitsegrar är bra i längden, utmärker ofta lag som i slutänden slåss om guld å sånt. Med ”skit” menar jag då förmågan att spela knackigt men lik förbannat kunna vinna. Det har årets MFF lyckats med två gånger om. Jämfört med Häcken saknas både tempo och passningskvalitet - men poängen är exakt samma. Själv kan jag bli ganska glad av skitfotboll. I Mjällbys utförande, vill säga. 1-0 med blåställen på mot Värnamo. Så som i fjol, så ock i år. Okej, nu höll jag på att glömma en liten detalj. 28 omgångar återstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar