En fotbollsdag att fröjdas åt

En härlig fotbollslördag, må jag säga. Var på Sorgenfri och kunde konstatera att Croatia andas ännu. Möjligen på konstgjord väg, det vågar jag nog inte utesluta. Avbytarbänken var oroväckande tunn - en man - och i startelvan fanns säkert sex-sju nya ansikten jämfört med senast. Men seger blev det. 3-2 mot Södra Sandby i en ordinär division 5-match. Dvs ojämn. Fläckvis utmärkt fotboll, fläckvis undermålig. Man får inte vá kräsen, då kan man drabbas av depression. Spänningsmomentet fanns där hela tiden. Inte konditionen däremot. Spelarna, särskilt Croatias, gick på knäna i slutet, somliga inte ens det. Ovanligt mycket publik var på plats, angenämt nog. Närmare 100, om jag ska gissa. En del från Sandby, det framgick av de spontana yttringarna i samband med bortalagets båda mål. Fin konstgräsmatta förresten på Sorgenfri numera. Och läcker grillmat, som alltid när Croatia spelar. Allra härligast denna lördag var dock budet som senare kom från Listerlandet: Mjällby-Åtvidaberg 1-0. Blekinges stolthet tänker tydligen sälja sig dyrt i kampen om allsvenskt kontrakt. Man tackar.

Kapten utan mod och "shining"

Danmark-Sverige 1-0. Förstår mig allt mindre på Erik Hamrén. Här var det ju läge att testa lite nytt - och så mönstrar han en startelva där allt var gammalt, sånär som på målvaktsposten. Först i den andra halvlekens byteskarusell kom de in, trion jag helst av allt velat se från start: Mattias Johansson, Oscar Hiljemark, Jimmy Durmaz. Alla tre utstrålade vad förbundskaptenen brukar kalla "shining" när de väl fick förtroende...men inhopp är inhopp, det är svårt att göra någon avgörande skillnad på 15 á 20 minuters speltid. Danmark vann rättvist om än snöpligt. Straff på tilläggstid, ofrivilligt orsakad av utmärkte Isakssonvikarien Kristoffer Nordfelt. Situationen var den klassiska: en forward som petar bollen framför sig och sedan faller över målvaktens utsträckta armar. Domaren måste liksom blåsa straff, ingen kan påstå att det är fel. Här skipades dessutom nån slags gudomlig rättvisa; danskarna hade en boll inne strax före straffen men den missade domarteamet. Matchens behållning för min del var annars den danske mittfältaren Höjbjerg. Killen är 18 år. Begrunda det, Hamrén.

Kolla på H 43, Lugi

Lugi letar ny assisterande tränare efter Johan Zanotti. Varför inte Joacim Ernstsson? Ett förslag bara, jag tror det skulle funka. Utgår förstås från att Ernstsson slutar spela. Till alla hans tidigare olycksdiagnoser därvidlag fogades ju ännu en efter SM-finalen: lårkaka på hjärtat. Låter läskigt i lekmannaöron. Men vad ingen kan ta ifrån Joacim Ernstsson är hans handbollskompetens och ledaregenskaper - och därför behöver Lugi kanske inte gå över ån för en "ass". Kolla på grannen H 43. Där har Christoffer Geissler erbjudits och antagit just detta steg: direkt från aktiv spelare till assisterande tränare.

Folket röstar, finkarna kvittrar

Generös som jag är av naturen vill jag gärna gratulera vårdbiträdet och lastbilschaffisen till deras nya jobb som EU-parlamentariker. Det är få förunnat att kunna tre- eller fyrdubbla sin månadslön så där i ett huj. Kul när det går bra för duktigt folk med fina idéer. Var hittar dom alla sina fynd, Sverigedemokraterna? Ja, tydligen i Småland i de här fallen. Vårdbiträdet är från Jönköping, chaffisen från Gnosjö. Själva röstboskapen däremot är hemmahörande i framförallt Blekinge och Skåne. Grattis till dem också. Och håll ut, i riksdagsvalet i höst blir det säkert tjugo procent. Minst. Leve demokratin, nu ska jag lägga en spya.

Finalfesten kom av sig

Alingsås-Lugi 24-22. Lugi ledde 22-19. Hade matchen, hade SM-guldet, hade Joacim Ernstsson. Men förlorade allt. Jag säger inte att Ernstssons öde blev Lugis fall, det vore att förringa ett värdigt mästarlag. Alingsås var bäst när det verkligen gällde, punkt. För mig personligen dog dock finalfesten i samma ögonblick som Ernstsson bars ut på bår från Malmö Arena. Ambulans väntade utanför för iltransport till sjukhuset, i skrivande stund kan jag bara hoppas att Lugis specielle olycksfågel inte är så illa däran som det såg ut. Ångrar dessutom just nu att jag framhöll Fredrik Teern som en av mina favoriter i Alingsåslaget; det var hans övervåld som sänkte Joacim Ernstsson likt en knockad prisboxare. Teern kom undan med två minuter, självklart borde det varit rött kort. Raka armar mot bröst eller huvud på en hoppande spelare i obalans borde alltid vara rött kort, annars får vi en handboll som i alla fall jag inte vill titta på. Och som definitivt inte längre bör utövas av just Ernstsson. Redan för några månader sedan skrev jag här på bloggen att han nog borde ta sig en funderare på karriären - alternativt att Lugi som ansvarstagande klubb s a s gjorde det åt honom. Då hade jag sett Ernstsson ledas ut groggy från flera matcher på kort tid, nästan alltid med diffusa diagnoser i "eftermälet". Lindrig hjärnskakning, bara en smäll, tillfälligt illamående etc. Följt i bästa fall av pyttekort vila, sen på't igen. Dagens ruggiga händelse låg tyvärr i farans riktning, insåg inte Lugi det? En till sak, när jag ändå är upprörd. Det spelades en damfinal också. Sävehof slog Skuru med 38-20 och tänk: jag blev inte ett dugg imponerad. Jag blev skrämd. Ett lag som leder med tio, tolv, femton bollar och säkrat guldet för länge sen men lik förbannat trummar på för att riktigt förnedra motståndaren...ett sånt lag har ingen plats i mitt handbollshjärta. Tvi vale.

Allt började i Kävlinge...

En dag närmare SM-finalen i handboll - och eftersom jag redan berättat om mina speciella favoriter i Alingsås är det väl på sin plats att lyfta fram ett par sådana även ur Lugis manskap. 1. Johan Zanotti. 2. Anders Hallberg. Tränare respektive playmaker med Kävlinge som gemensam nämnare. Det var där jag först upptäckte dem, under åren som lokal sportreporter på Sydis. Zanotti hade precis lett Kävlinge HK:s pojkar 86 till ett sensationellt SM-guld, det fanns all anledning att syna prestationen och skriva om saken. 2001 var det bestämt. Zanotti var knappt 30 vid den tiden. Ung som tränare, hängiven på gränsen till vild. En profil som skiljde sig från mängden; ingen annan tränare matchade Zanotti's smycken och tatueringar, ingen annan var lika snusmärkt som han under överläppen. Sen är det kanske en öppen fråga om någon matchade hans förmåga att handskas med unga handbollsspelare - men jag tvivlar. P86 blev hans skötebarn, det laget levde han med och för under hela resan mot SM-guldet. Och i mängden av talanger fanns just Anders Hallberg. Spelbegåvad som få redan då, i 15-årsåldern. Det var liksom hugget i sten att Zanotti och Hallberg skulle göra karriär långt bortom Kävlinges horisont. Så blev det; Zanotti gick vidare till tränaruppdrag för Skånela i Märsta och senare för IFK Trelleborg, Hallberg i sin tur handplockades tidigt av Lugi. Där duon så småningom alltså återförenades. Dock för att skiljas på nytt efter den här säsongen. Johan Zanotti har fått ett attraktivt tränarjobb i Norge, Anders Hallberg blir Danmarksproffs. Om han däruppe är någorlunda sympatisk ser han till att de får ett guldkantat slut i Lugi.

Mina udda Alingsåsfavoriter...

SM-finaler i handboll stundar - och det gläder mig att Alingsås HK är part i målet. Jag har fattat tycke för laget under säsongen, imponerats av spelet men även av supportrarna som hänger med vid bortamatcherna. Har träffat på dem i både Malmö och Lund. Trevligt folk i vuxen ålder, så långt från fotbollens bengalhuliganer det går att komma. Bland spelarna gillar jag framförallt två. Nej inte Aggefors, den fenomenale målvakten. Inte kantharpunerna, Tellander och Enström. Och inte heller Conradsson, handbolls-Sveriges mest lovande playmaker. Det vore för enkelt, för självklart. Min vana trogen håller jag på de mer udda gestalterna. En Fredrik Teern. En Markus Stegefelt. Den senare är en ung grabb, 19 tror jag, som sitter av matcherna på bänken. Utom när AHK får straffkast. Då är det han som får förtroendet och han förvaltar det väl nästan varje gång. Jag imponeras av sånt, rakt av och utan krussiduller. Vad gäller Teern fascinerades jag av honom redan i fjol när han spelade för Aranäs. En skogshuggartyp, lätt skräckinjagande sådär som en gammeldags tungviktsboxare. Samtidigt svårt oskolad i elementär handbollskunskap - och ändå en tillgång s a s ögonblicksvis. Tyckte jag då. Blev förvånad när Alingsås värvade honom, trodde jag var ensam om att se nåt som kunde bli nåt. Härligt att ha fel. Teern är förvisso fortfarande lite fumlig med bollen och ibland t o m osäker på stegen, som det verkar. Men inställningsmässigt är han banne mig AHK:s number one. Den glöden, den blicken, det försvarsjobbet; fansen älskar honom, motståndarna skyr honom som pesten. Och själv är jag nästan sprallig över att just den killen får spela SM-final.

Den enes stolthet den andres lycka

Lugi till SM-final. Ystad och H 43 kvar i elitserien. Vilken handbollshelg! Vet inte vad som gjorde mig mest glad. Eller jo, det vet jag nog. Önnered. Många, även jag, hade spekulerat i att Göteborgslaget skulle nöja sig med ett passande kryss i matchen mot Skånela och på så sätt spela ner H 43 (eller möjligen Ystad) i skiten. Det var att grovt underskatta Önnereds stolthet. Förlåt så mycket, säger jag gärna för egen del. Hoppas H 43 och Ystad instämmer, det var rätt mycket förhandssurr om det där förmodade krysset i båda lagen. Som man känner sig själv känner man andra...kanske? Men det var skönt att det löste sig, ödmjuka H 43 behövs i elitserien och i Lund som motvikt till det stundom något uppblåsta Lugi. Vars herrar alltså infriade mitt tips och tog sig hela vägen till final - och detta på super-Kristanstads bekostnad. Rakt av imponerande! Detsamma kan förstås sägas om Alingsås sätt att manövrera ut Guif i den andra semifinalen. Så var guldet hamnar återstår att se, Alingsås har definitivt potential att utmana Lugi. Tänk förresten att HK Malmö pressade detta Alingsås till fem matcher i kvartsfinalserien, idag känns det nästan overkligt. Helgens smolk i den skånska glädjebägaren stod Lugis damer för. Förlust i avgörande matchen mot Skuru, mors till finaldrömmen. Som handbollsvän störs jag dock inte nåt nämnvärt av den upplösningen. Skuru var bättre när det verkligen gällde - och sen har jag aldrig riktigt förstått varför Lugidamernas försvarsspel kallas "lysande". I mina ögon är det en ganska förfärlig riv- och slithandboll som borde beivrats för länge sen av domarna. Jag menar på skarpen. Som det är nu kan spelare som Danielsson och Lagerqvist ägna sig åt regelvidriga famntag och låsningar matcherna igenom och komma undan med frikastavblåsningar. Hur många som helst, som det verkar. Som om utvisningar nästan inte fanns. Undrar förstås om inte Lugidamerna föll på eget grepp i den utdragna semifinalserien. Det måste ta enormt mycket energi att praktisera ett sådant försvarsspel - och till slut såg det inte ut att finnas någon kvar för ett fungerande anfallsspel.

För mycket ister i EU-soppan

Rasister, feminister, egoister, haverister, dingalister...just nu kan man knappt slå på tv:n utan att möta någon eller några av alla dessa "ister" som vill in i EU-parlamentet. I morse t ex var toppnamnen för Fi, SD och JL (Junilistan) i rutan. SD-damen tycker jag snart synd om. Hon går som en följetong i olika kanaler och gör bort sig mer och mer för varje debatt. Utan att märka det själv. Arma människa. Måtte hon komma in i parlamentet och få lite plåster på såren. Ekonomiska plåster alltså. Di har ju groteskt feta löner där i Bryssel, har jag hört. Rättvisa dessutom. Dvs lika groteska för kvinnliga ledamöter som för manliga. Fi kommer till dukat bord, så att säga. SD-damen likaså. Med den egna rikedomen tryggad får hon säkert ännu lättare att driva sin hjärtefråga, den där om att "förbjuda tiggeri på våra gator och torg". Det ordnar sig nog, EU verkar ha plats för alla. Ja, kanske inte för rumänska romer men annars. Själv skulle jag gärna vilja förbjuda dumhet men det går tydligen inte. SD-damen var ju på tv för bara nån timme sen.

Hur har vi det med fokus, Lugi?

Känner att jag börjar vackla i min tro på Lugi. Damlagets tillkortakommande mot Skuru igår kväll skvallrar verkligen inte om guldklass, eller ens om en given finalplats. Vad gäller herrlaget noterar jag att tränaren Thomas Axnér skriver fler krönikor än nånsin på temat "handbollen i stort" - nu när all fokus borde ligga på det egna lagets möjligheter att sänka Kristianstad och nå SM-final. Men okej, Axnér är inte som andra tränare. Bara han skriver krönikor i pressen, bara han kan slå mynt av att kritisera/penetrera/analysera andra lags svagheter eller misslyckanden mitt under säsongens mest brännande skede (senast i dagens KvP). Om det är modigt eller dumt vet jag inte, både och kanske. Unik är han i vilket fall, Thomas Axnér. Säkert inte populär i alla läger, det blir ju sällan den som avviker från normen. Själv gillar jag honom skarpt...som handbollsskribent vet jag ingen som är så spännande och läsvärd som han. Sen är det en annan fråga om en tränare kan eller bör vara "sån", där är jag osäker. Resultaten får ge svar. Slutligen ser jag att Sydsvenskan hade TVÅ medarbetare på plats vid Lugidamernas match mot Skuru i Nacka. Ambitiöst? Nja, tycker mig nog känna en unken doft av sällskapsresa.

Rysarläge i kvalserien

Det gick som man kunde befara i Märsta ikväll. Ystads IF förlorade mot Skånela, 24-25, och försatte sig därmed i direkt knipa inför slutomgången av handbollens kvalserie. Dock kom oväntad hjälp från Västerås där H 43 hade chansen att säkra sitt kontrakt men istället kollapsade fullständigt. 26-35, helt obegripligt. Det här innebär att Skånelagen är i händerna på Önnered och/eller Skånela i sista omgången. Spelar de oavgjort i sitt inbördes möte åker antingen YIF eller H 43 ur elitserien, mest troligt H 43 eftersom laget förstörde sin målskillnad ikväll (nu +10 jämfört med Ystads +16). Blir det däremot en vinnare i mötet Önnered-Skånela klarar sig både H 43 och YIF. Dvs under förutsättning att de vinner sin respektive match. Men vem vågar lita på det efter kvällens resultat?

Björklunds "alla"

Såg, och hörde, en minidebatt mellan Jonas Sjöstedt (v) och Jan Björklund (fp) på Aktuellt igår kväll. Ämnet var klassklyftor; en färsk undersökning visar att de ökat dramatiskt i Sverige under alliansregeringens tid vid makten, mest i hela Europa faktiskt. Det hindrade inte Björklund från att med emfas upprepa "alla har fått det bättre med vår politik". Där bjöd han Sjöstedt på en straffspark mot öppet mål - som denne dessvärre missade. Kanske pga chock, inte vet jag. Men "alla"? Har de arbetslösa fått det bättre? De sjuka? Pensionärerna? Personligen tror jag att Björklund försa sig. I hans och alliansregeringens värld räknas endast de arbetsföra, övriga kan ta sig där ryggen byter namn. Fy faan.

Säg nej till publiken...

Svagt av Rosengård att inte tillmötesgå Kristianstads önskan om att tidigarelägga avsparken för lagens möte i damallsvenskan, detta för att undvika krocken med handbollsderbyt Kristianstad-Lugi. Nu kom ynka 364 åskådare på fotbollen. Jag som trodde att damallsvenskan behövde all publik den kunde få. Tydligen inte - när Rosengård får bestämma.

Den lilla klubben med det stora hjärtat

Helgens handbollsbomb detonerade i Paris. H 65 Höör vann Challenge Cup! Första svenska lag som gjort en bedrift av det slaget - och på vilket sätt: underläge genom nästan hela matchen, ikapp och förbi först i det absoluta slutskedet. Med exakt rätt marginal, exakt rätt siffror: 23-21 efter 20-22 i hemmamötet. Mot ett Parislag innehållande både franska och norska landslagsspelare. Helt fantastiskt. Tjejerna gjorde jobbet men det vore fel att inte nämna mirakeltränaren bakom verket. Niklas Harris. Förr eller senare blir den mannen förbundskapten i svensk damhandboll, i min värld borde han redan varit det. Men det är en annan fråga, här och nu duger det säkert gott med att vara kung i lilla Höör.

Fara å färde i Ystad

Ystads IF har redan hunnit presentera ett par spektakulära - och dyra - nyförvärv till nästa säsong. Antar att klubben såväl som de aktuella spelarna tagit fortsatt elitseriespel för givet, att det pågående kvalet mest var en formalitet. Farligt, farligt i så fall. Efter gårdagens förlust mot H 43 har YIF kniven på strupen. Skulle laget förlora även stundande bortamatch mot Skånela - alls inte otroligt - ryker nog kontraktet. Det räcker att Önnered och Skånela kryssar i sitt inbördes möte i sista omgången, då hamnar båda på 13 poäng medan YIF maximalt kan nå 12. H 43 i sin tur lär sluta på 14, de avslutande matcherna mot två avsågade lag bör spelas hem utan problem. Undrar om Ystadförvärven har nån klausul i sina kontrakt...jag menar som skydd mot degradering. Inte för att jag önskar det, tvärtom. Men som säsongen sett ut i det stora hela för YIF borde de kanske varslat faran.

Nu lyser Lugi - gånger två

Kristianstad-Lugi 23-24. Jag skrev det redan för några veckor sen: Lugi kommer att ta SM-guldet. Det har Lugi förvisso inte gjort ännu - men tipset kvarstår, min övertygelse har stärkts. Jag skulle heller inte bli förvånad om Lugi tar dubbla SM-guld, dvs även det på damsidan. Det enda som talar emot är väl att mina profetior gått i kras då och då, rätt ofta faktiskt. Men Lugilagen har alltså 2-1 i semifinalernas matchserier nu, jag har svårt att se några fall på målsnöret. Inte med det försvars- och målvaktsspel som visats upp hittills, inte med den viljeladdade attityd som kännetecknat framförallt de två senaste matcherna. Det lyser om Lugi, varenda spelare verkar älska läget. För att inte tala om tränarna: Axnér/Zanotti på herrsidan, Brljevic/Wiberg på damsidan. Kristianstad däremot. Nja, det knakar bestämt i fogarna. Vissa spelare såg skärrade ut idag, klart tagna av stundens allvar. Det blir lätt jobbigt när SM-guldet liksom är beställt - och motståndarna jävlas. Mest skärrad var tydligen Ola Lindgren, ansvarig tränare och tillika förbundskapten. Hans attacker på domarna var inte granna att skåda. Klart att de inte var felfria - vilka handbollsdomare är det? - men att ställa dem till svars för Kristianstads förlust var att gå för långt. Tänk om man nån gång kunde få höra en tränare säga som det nästan alltid är: "vi förlorade till ett för dagen bättre lag". Inte lätt förstås när adrenalinet sprutar och besvikelsen kokar över, det begriper jag. Men det hade varit väldigt fint.

Endast temat klingade falskt...

Vet inte om det är jag som blivit fjollig - men var inte finallåtarna i årets Eurovision Song Contest ovanligt bra? Norge, Sverige, Ryssland, Montenegro, Slovenien, Nederländerna, Österrikes vinnande bidrag; dessa med flera hade jag faktiskt kunnat tänka mig att ladda hem. Men musik ligger förstås i lyssnarens öra, somliga tyckte säkert att det mesta lät som vanligt. Dvs illa. Att skäggiga damen vann har jag inga problem med, inte alls. Låten var fin, hennes röst magnifik. Vad jag däremot inte riktigt begriper är varför en man som vill vara kvinna håller fast vid de manligaste attributen av alla: skägg å mustasch. Kan bero på att jag inte hängt med i tiden, att jag blivit för gammal helt enkelt. Dock inte för Sanna Nielsen. Tyckte hon var lysande igår kväll, bättre än nånsin. Sen led jag lite med de ryska tvillingtjejerna. Det var dom som förlorade på det politiska spelet, dom som buades ut så fort de fick röster. Som om de själva valt att födas i just Ryssland, som om de bar personligt ansvar för landets (i våra ögon) homofientliga lagar. Där borde SvT:s programledarduo gjort en markering, kvällens tema var väl nånting med "kärlek och respekt åt alla". Eller?

HIF förtjänar en gnutta flax

Nähä. Jag trodde att HIF fick luft under vingarna med cupsegern över MFF - men icke. Två förluster i allsvenskan har följt, att båda varit knappa och försmädliga gör ingenting bättre. HIF saknar tur och tur förtjänar man, sägs det. Vad HIF gjort för att inte förtjäna nån tur får andra reda ut, själv går jag bet. Förlorat spelare, ja. Fått viktiga kuggar skadade, ja. Förlorat fans, ja till och med det. Men det borde ju inte hindra att man får lite tur med sig i själva fotbollen. Snarare tvärtom, kan jag tycka. Lider lite med klubben, den enda i allsvenskan som klart och tydligt markerat mot bengalbränning och annan idioti på läktarna (därav publikbortfallet, sorgligt nog). Lider lite med tränaren Roar Hansen också, han verkar vara en sympatisk karl som helt oförskyllt råkat få det tufft på jobbet. Hoppas han pallar. Hoppas HIF reser sig. Det klär inte laget att ligga i bottenskiktet.

Märkligare idag, Gösta

Skäggiga damen spökar på musikscenen. Gaggiga damen spökar på den politiska arenan. Som Gösta Linderholm sjöng i en slagdänga redan på 1980-talet: det är en märklig tid vi lever i, man åker jojo mellan skratt och gråt. Ännu märkligare nu, Gösta. Damer i skägg och mustasch hade knappast vunnit Mello på 80-talet, världen var liksom inte mogen för dylikt. Vill minnas att Tage Tosa uppträdde på Kiviks marknad vid något tillfälle, det var väl det närmaste ett artistiskt genombrott en skäggig dam kunde komma på den tiden. För egen del har jag alltid känt viss ambivalens inför alla skäggiga människor, damer särskilt kanske. Men det kan bero på ren jävla avundsjuka. Själv saknar jag naturliga förutsättningar för odling - och konstgödsla för en tangorabatt känns lite överkurs, då fortsätter jag hellre vara förtröden. Och gaggig.

Den lilla klubbens öde

Segermål på övertid i senaste hemmamatchen mot Halmstad. Förlustmål på övertid igår borta mot Elfsborg. Det jämnar ut sig, som han sa som sket i brallan och satte sig på cykelsadeln. Men allvarligt: inte mycket tyder på att den här säsongen slutar lyckligt för Mjällby. Fem ynka poäng på åtta matcher, 17 insläppta mål. En sådan start skvallrar inte om otur eller oflyt, den talar väldigt tydligt om ett lag som inte riktigt duger. Möjligen också om en tränare som brister i kompetens - men det är en känsla, ingenting jag kan bevisa. Det är ett förbannat plottrande med laget i alla fall...och det beror ju knappast på att Mjällby lider av överflödets förbannelse. Tvärtom. Spelartruppen är förhållandevis tunn, kvalitén urvattnad. Detta är ju den lilla klubbens öde: så fort någon får ett kvarts eller halvt genombrott så är de stora gamarna framme och roffar åt sig. Fejzullahu och Radetinac i Djurgården, El Kabir i Häcken, Özen i MFF (vad nu det skulle vá bra för), Pär Ericsson gud vet var, Henderson i Norge; de bästa Mjällbyspelarna spelar inte längre i Mjällby, de spelar där de får bättre betalt. Ingen skugga på dem för det, alla normala fotbollskillar är slavar under Mammon. Men för Mjällby som klubb är det så klart förödande. Det går inte i längden att göra om, bygga nytt, köpa gammalt och hoppas på det bästa. Verkligheten hinner ikapp. Det är där mitt kära Mjällby befinner sig just nu, tror jag. Mitt i den skoningslösa verkligheten. Kommer de ur den med allsvenskt kontrakt i behåll ska jag faan i mig cykla till Listerlandet.

Beslut utan logik

Handbollsförbundets beslut i Guif-Alingsås-ärendet liknar vad som brukar kallas en logisk kullerbytta. Man konstaterar att tiden var ute när Guif gjorde sitt kvitteringsmål - men dömer till omspel. Förbundet godkänner alltså Alingsås protest, delvis liksom. Hade varit spännande att höra hur resonemanget gick där. Jag menar, om nu Alingsås ledde matchen när tiden var ute så är det väl bara att spika slutresultatet (28-27 om jag minns rätt). Varför ska Guif ha en chans till i en match som de faktiskt förlorat? Eller omvänt: varför ska Alingsås behöva spela om en match som de redan vunnit?

Konsten att förlora...

När MFF förlorade mot HIF i cupen var det för att Halsti och Molins saknades i laget - åtminstone enligt MFF-journalisterna i lokalpressen. Låt mig då lite försynt påpeka att båda var tillbaka mot Häcken igår. Det halp föga. 1-2, förlustnollan i allsvenskan utraderad. Jag tror att MFF-journalisterna gör klokt i att "fejsa" sanningen: det finns fler lag att räkna med i svensk fotboll, deras gunstlingar står inte alls i någon slags särklass (som påståtts). Man ska aldrig ringakta motståndet, då kan man få med El-Kabir att göra. F ö tycker jag mig märka att Pontus Jansson gått från fridlyst ikon till lovlig hackkyckling i spalterna; på ett eller annat sätt verkar det vara hans fel så fort MFF förlorar till ett bättre lag. Vet inte om det har med Janssons stundande flytt från MFF att göra - eller om det bara ser så ut. Osmakligt är det i vilket fall.

Tro, hopp och fotboll

Första segern för Mjällby. Första segern för Croatia. Med första lördagen i maj kom lite tro, hopp och glädje tillbaka i fotbollen. Mjällbys 2-1 och tre poäng mot Halmstad var av nöden, skulle jag nog säga. Underbart att gamle "Eken" fick bli matchvinnare, det händer inte ofta nu för tiden. Själv stod jag på Sorgenfri och njöt i fulla drag. Av vårsolen. Matchen, Croatia-Liria, var kanske inte så mycket att njuta åt - men Croatia vann, det var huvudsaken. 3-2 efter en stark vändning i slutet. Annars är allt som det ska i mitt gamla favoritlag i Malmös småklubbsmylla: tränaravhopp tätt inpå säsongsstarten, ont om spelare, särskilt ont om såna som vill träna. Blott två avbytare mot Liria, nye tränaren Darko Marasovic var den ene. Hoppas han pallar. Det finns ett antal duktiga killar i laget, problemet är det här som brukar kallas inställning. Igår var den okej - men det är ingen garanti för nästa gång.

Ett nyttigt bakslag

Pga traditionellt 1 maj-besök i Parken hann jag bara se andra halvlek av MFF-HIF i cupen. Kan därför inte ha några säkra synpunkter på "rättvisan" i resultatet, 0-2. I vilket fall tror jag det var nyttigt för MFF att komma ner på jorden - även om det gjorde ont. De senaste veckornas hybris - understödd av MFF-narrarna i den lokala pressen - har varit rätt provocerande, sanningen att säga. Sex allsvenska omgångar har aldrig gjort en hel serie, att spekulera i guld på så tunt underlag är knappast seriöst. HIF, å andra sidan, kan nog få nytta av den här triumfen även i allsvenskan framöver. Jag anar en väldigt spännande potential i laget - och är faktiskt lite mallig för att jag i god tid flaggat för Abbe Khalili som Årets rookie. Hittills har han inte sagt emot, eller hur?

Sval 1 maj i Parken

Kändes lite sådär i Parken idag. Carin Jämtin som talare - nja, jag har hört bättre. Antalet besökare - nja, jag har sett fler. I år var det många som gick mitt under talet, det var inget bra betyg åt Jämtin. Frågorna hon uppehöll sig omkring var de väntade: EU, högerextremismen, ungdomsarbetslösheten, välfärden, miljön lite grann. Tyckte mig sakna glöden - och det var jag nog inte ensam om. Applåderna var matta, ovationerna obefintliga. En sak sken igenom: Jämtin (och många S-toppar med henne) verkar ta för givet att det blir maktskifte i höst. Det tror jag kan vara farligt. Tyvärr.