Kapten utan mod och "shining"

Danmark-Sverige 1-0. Förstår mig allt mindre på Erik Hamrén. Här var det ju läge att testa lite nytt - och så mönstrar han en startelva där allt var gammalt, sånär som på målvaktsposten. Först i den andra halvlekens byteskarusell kom de in, trion jag helst av allt velat se från start: Mattias Johansson, Oscar Hiljemark, Jimmy Durmaz. Alla tre utstrålade vad förbundskaptenen brukar kalla "shining" när de väl fick förtroende...men inhopp är inhopp, det är svårt att göra någon avgörande skillnad på 15 á 20 minuters speltid. Danmark vann rättvist om än snöpligt. Straff på tilläggstid, ofrivilligt orsakad av utmärkte Isakssonvikarien Kristoffer Nordfelt. Situationen var den klassiska: en forward som petar bollen framför sig och sedan faller över målvaktens utsträckta armar. Domaren måste liksom blåsa straff, ingen kan påstå att det är fel. Här skipades dessutom nån slags gudomlig rättvisa; danskarna hade en boll inne strax före straffen men den missade domarteamet. Matchens behållning för min del var annars den danske mittfältaren Höjbjerg. Killen är 18 år. Begrunda det, Hamrén.