Finalfesten kom av sig

Alingsås-Lugi 24-22. Lugi ledde 22-19. Hade matchen, hade SM-guldet, hade Joacim Ernstsson. Men förlorade allt. Jag säger inte att Ernstssons öde blev Lugis fall, det vore att förringa ett värdigt mästarlag. Alingsås var bäst när det verkligen gällde, punkt. För mig personligen dog dock finalfesten i samma ögonblick som Ernstsson bars ut på bår från Malmö Arena. Ambulans väntade utanför för iltransport till sjukhuset, i skrivande stund kan jag bara hoppas att Lugis specielle olycksfågel inte är så illa däran som det såg ut. Ångrar dessutom just nu att jag framhöll Fredrik Teern som en av mina favoriter i Alingsåslaget; det var hans övervåld som sänkte Joacim Ernstsson likt en knockad prisboxare. Teern kom undan med två minuter, självklart borde det varit rött kort. Raka armar mot bröst eller huvud på en hoppande spelare i obalans borde alltid vara rött kort, annars får vi en handboll som i alla fall jag inte vill titta på. Och som definitivt inte längre bör utövas av just Ernstsson. Redan för några månader sedan skrev jag här på bloggen att han nog borde ta sig en funderare på karriären - alternativt att Lugi som ansvarstagande klubb s a s gjorde det åt honom. Då hade jag sett Ernstsson ledas ut groggy från flera matcher på kort tid, nästan alltid med diffusa diagnoser i "eftermälet". Lindrig hjärnskakning, bara en smäll, tillfälligt illamående etc. Följt i bästa fall av pyttekort vila, sen på't igen. Dagens ruggiga händelse låg tyvärr i farans riktning, insåg inte Lugi det? En till sak, när jag ändå är upprörd. Det spelades en damfinal också. Sävehof slog Skuru med 38-20 och tänk: jag blev inte ett dugg imponerad. Jag blev skrämd. Ett lag som leder med tio, tolv, femton bollar och säkrat guldet för länge sen men lik förbannat trummar på för att riktigt förnedra motståndaren...ett sånt lag har ingen plats i mitt handbollshjärta. Tvi vale.