Vänstervriden HK-bravad

HK Malmö-Guif 30-24. För första gången i mitt liv har jag nu sett ett handbollslag på elitnivå komma till spel helt utan högerhänt distansskytte. Och nej, det var inte Guif som fattades folk vilket man kan förledas att tro av resultatet. Det var hemmalaget. Månsson och Blickhammar satt på läktaren med varsitt par kryckor, Lönn låg hemma i sjuksängen. Kvar av HK:s normalt så starka niometersbesättning fanns bara de tre kajhänta. Plus Fredrik Petersen som fullödigt bonusalternativ...dock skulle inte ens vi i beundrarklubben komma på tanken att benämna hans skottarm högerslägga. Egentligen ska man inte kunna vinna en handbollsmatch med ett så felbalanserat lag som HK hade ikväll. Om inte Guif varit så förbluffande uselt och geistlöst hade jag nog dragit till med det missbrukade ordet bragd. Nu nöjer jag mig med bravad. Och ett särskilt tack till Dan Beutler. Det är en ynnest att få uppleva en sådan målvakt.

HIF:s hopplösa kvartalsrapport...

Det bär mig emot att stämpla ett favoritlag som hopplöst - men vad säger man egentligen om Hästö, alias HIF Karlskrona? Senaste segern i handbollsligan har nu drygt tre månader på nacken: 29-27 mot Skövde 2016-11-20. Därefter har HIF Karlskrona släckt ner vinstkolumnen. 13 matcher, två oavgjorda, 11 förluster. En målskillnad som skenat iväg en bra bit över minus 100, genomklappningar som flera gånger passerat skamgränsen. Den senaste idag: 22-27 borta mot Aranäs, ett gyllene tillfälle för trendbrott. Det är som om motstånd kvittar: HIF Karlskrona rår inte längre på något. Den ytterst ansvarige för "hopplösheten" - Ulf Schefvert, tränare - ska vara tacksam att det är handboll han sysslar med. En fotbollstränare på motsvarande nivå hade aldrig kommit undan med liknande resultat.

Stafettdrama med diskutabel skuldbörda

Högdramatisk sprintstafett på skid-VM idag. Kanske inte på damsidan där Norge vann programenligt och Sverige slutade fyra. Men på herrsidan. Norge såg ut att vinna även där men blev upphunnet och "överfallet" av Finland på slutsträckan - varpå den avhängda duon Ryssland och Italien smet förbi och tog guld respektive silver. Orsak och verkan kan diskuteras. Själv såg jag dramat strax före upploppet såhär: norrmannen Iversen låg fortfarande först i spåret och blev påkörd bakifrån av den vilt forcerande finnen Niiskanen. Att båda föll bör då inte läggas Iversen till last. Vilket tv-experten Blomqvist ändå var snabb med att göra. Så olika kan man tycka om en och samma sak - och eftersom Blomqvist är proffs och jag amatör så har han väl rätt. Kanske. Kring de svenska herrarnas insats i stafetten råder nog inga delade meningar någonstans. Åtta, ljusår från medaljstriden. Fiasko är ett uttjatat ord men ibland är det svårt att komma på nåt bättre.

Slutboxat nu, Klara?

Nej, Klara Svensson kunde inte hota Cecilia Braekhus i nattens upphaussade VM-fajt. Norskan vann på poäng, överlägset. Och själv kom jag undan med det evighetslånga förhandstugget i TV10/TV3. Matchen, när den väl började, visades bara i betalkanal. På tvärs alltså med tidigare uppgifter. Lite typiskt proffsboxningsvärlden. Motstridiga besked, plötsliga programändringar, lagda kort som inte gäller. Parat med en snårskog av organisationer, omöjlig att överblicka eller värdera. Big business lika mycket som fair sport - om inte mer. Hoppas Klara fick en rejäl bit av pengakakan den här gången. Det är hon värd. Sen får hon gärna lägga handskarna på hyllan, mig skulle det inte störa. Livet är trots allt större än en boxningsring.

Trumpkramare med hink och spade

Lika barn leker bäst, som bekant. Det gäller även i politiken. Därför blir jag inte ett dugg förvånad när SD sätter sig i samma sandlåda som Trump och sprätter skit på landet de äckligt nog har i sitt partinamn (och som Trump förmodligen inte kan placera på en världskarta). Samsynen är total. Allt ont är de förbannade utlänningarnas fel. Särskilt muslimernas. Dom som bakar våra pizzor. Lagar våra cyklar. Städar våra trappor. Vårdar våra äldre. Kör våra bussar. Kort sagt, gör allt det där som vi ursvennar är för fina för. Men visst faan. Somliga "invandrare" - i vilket led tycks kvitta - befolkar våra fängelser till den grad att de sägs vara överrepresenterade i brottsstatistiken. DET är viktigt, DET överskuggar allt annat, DÄR finns poäng att hämta. För Trump. För toppstyret i SD. För alla politiska avskum som skor sig själva på det som kallas folkligt missnöje. Jag är rätt säker på en sak: missnöjda människor har funnits i alla tider. Det nya är missnöjespartierna, missnöjespolitikerna. De som vältrar sig i problemen men överlåter lösningarna åt andra. Själva har de inga. Förutom stängda gränser. Eller diffust jävla tugg om "hårdare tag". Det räcker för en presidentpost i världens mäktigaste land. Det räcker för typ 20 procent i en aktuell svensk väljarundersökning (och säkert minst 25 i nästa års val). Det räcker för en skattefinansierad karriär bortom både vett & etikett. Att vi inte skäms, vi som gör det möjligt. Avslutningsvis, apropå "invandrares" eventuella överrepresentation i brottsstatistiken, kan jag inte låta bli att citera Leif GW från programmet Veckans Brott i tv. "Bland de svenska riksdagspartierna kan man konstatera att där finns ett som är kraftigt överrepresenterat i brottsstatistiken". Sa GW. Utan att ens behöva nämna vilket.

En fajt som kräver mod - bara att se...

Förr älskade jag att titta på boxning. Numera sitter jag som på nålar, i den mån jag överhuvudtaget vågar kolla. Vet inte om det beror på minnesbilder av den olycksaliga knockouten på Frida Wallberg häromåret - eller om jag blivit blödig i takt med min egen stigande ålder. Både ock, kanske. Hursomhelst måste jag samla mig ikväll. Klara från Höllviken ska ju upp i sitt livs fajt. Mot Braekhus, norskan som här och där och eventuellt med korn av sanning kallas världens bästa damboxare. Ett antal bälten står på spel...förutom gage, heder och hälsa. TV3 sänder, antingen vi vill eller ej. Usch. Måtte Klara klara sig någorlunda helskinnad. Vill inte se henne få onyttigt mycket stryk. Vill inte se henne onödigt tapper, backad av sekonder som vägrar slänga in handduken i tid. Eller har hon, kittlande tanke, en rimlig chans att vinna? Att rent stilistiskt boxa ut den hårdföra världsmästaren som aldrig blivit besegrad? Tvivlar. Men hoppas. Hjärtat säger Klara, alla ronder i veckan.

Löfvens förvånande förvåning

Läser att Stefan Löfven är förvånad över Donald Trumps s k utspel om svensk inrikespolitik. Själv är jag förvånad över Löfvens förvåning. Vad hade den svenske statsministern väntat sig? Att en omdömeslös slugger skulle bli en omdömesgill stilist bara han blev president? Att en yvig dyngspridare förvandlas till värdig ämbetsman bara han får flytta in i Vita Huset? Naivt, Löfven. En stolle är en stolle, i slott såväl som koja. Och förställer sig gör han i alla fall inte, Trump. Kan bero på att han saknar även den talangen.

Stanken av Mello Senior

Owe Thörnqvist. Till final. I Melodifestivalen. 2017. Ja, det är så häpnadsväckande att jag tar det mening för mening. Röstresultatet kan bara tolkas som att svenska folket ville visa en åldrad man vördnad. Själva sångnumret saknade all betydelse, onkel Thörnqvist kunde lika gärna l-ä-s-t en text vilken som helst men gärna förstås en om varmkorv. Ryktesvägen har jag f ö hört att blogg-Dagny kommer att ställa upp i nästa års Mello. Om Vår Herre vill. Och med Vår Herre avser jag då inte tävlingsgeneralen Christer Björkman. Den mannen är förvisso också allsmäktig men bara i festivalstugan, såvitt känt. Hörde jag någon säga "illa nog" där? Slutligen, för undvikande av missförstånd. Jag högaktar och respekterar äldre människor. Undantagslöst. Just därför känner jag viss olust inför Mello Senior. Det stinker spekulation, på bekostnad av personlig integritet.

Dubbelnoll inget vinnande facit

Fredrik Lindahl sex skottförsök, noll mål. Mirsad Pecikoza fem avslut från linjen, noll mål. Med två sådana olycksfåglar i laget är det svårt att vinna en handbollsmatch - och det gjorde heller inte HK Malmö igår mot Kristianstad. Förlusten stannade dock vid 20-23 vilket tyder på god inställning till försvarsjobbet. Lindahls utrymme för misslyckande i offensiven speglar förstås saknaden av Månsson och Blickhammar. Utan dem blir det tufft för HK att försvara sin topp 4-plats, är jag rädd. Laget har ju numera bara fyra nior att laborera med. Därav tre vänsterhänta, varav två sett sina bästa dagar som målvaktshot. Felbalans är ordet, poängtapp konsekvensen.

Brännande frågor kring HK Malmö

Några funderingar kring tillståndet i HK Malmö. Klubben gör sin bästa säsong någonsin i handbollsligan, samtidigt hopar sig orosmolnen som aldrig förr. Jag tänker då inte bara på läget i laget: Månsson och nu även Blickhammar långtidsskadade, plötsligt väldigt tunt där det tidigare var tjockt, dvs i niometersbesättningen. Ekonomin kan vara ett allvarligare bekymmer. Röda siffror, tydligen. Elitlicensen i fara - i värsta fall. Klen tröst att få skulle bry sig. Stampubliken omfattar väl cirka 800 individer...Malmö är liksom obildbart när det kommer till handboll. Inga resultat i världen verkar hjälpa, inga attraktiva spelarnamn heller. Vilket leder fram till nästa fråga, den kanske mest brännande. Hur länge orkar eldsjälarna i HK Malmö? När kväver den bistra verkligheten den glödande entusiasmen? Var går gränsen? Vid SM-guld? Är visionen mödan värd? Att jobba häcken av sig i konstant motvind kan i längden inte vara särskilt upplyftande - men min känsla är att ansvariga i HK Malmö tvingas göra just det. Jag högaktar dem. Ordföranden Jörgen Rasmusson, inte minst. Vilken annan ordförande i svensk elitidrott sjunger sin klubbs kampsång inför sittande publik vid varje hemmamatch? Ingen, vågar jag påstå. Rasmusson är i det avseendet ett unikum - och dessutom, i egenskap av privat företagare, tung sponsor åt klubben. Om inte annat vore han värd en fungerande högtalaranläggning i Baltiska hallen. Skam att inte det lilla problemet kan åtgärdas. Slut för idag om HK Malmö, med en vag förhoppning att min oro är obefogad.

Chansartad men begriplig värvning

Kan Patrik "Pava" Johansson, 30, bli HIF Karlskronas räddare i nöden? En öppen fråga förstås, hög osäkerhetsfaktor. I vilket fall har den vänsterhänte skytten, med förflutet i Hammarby och Guif, kontrakterats säsongen ut. Johansson gjorde sin första träning med laget igår kväll, debuterar eventuellt redan i kommande match mot Sävehof. De senaste åren har han (frånsett ett kort och mindre övertygande gästspel i Guif) tillbringat som proffs i - Luxemburg. Svårt att kalla det något annat än handbollens bakgård. Samtidigt förstår jag HIF Karlskrona. I rådande läge, med nedflyttningsrisk som ett existerande faktum, var klubben helt enkelt tvungen att göra något.

Glansfritt styrkebesked av HK Malmö

HK Malmö-IFK Ystad 31-29. Bra lag vinner även på dåliga dagar. Och två poäng är alltid två poäng. Så kan HK Malmö välja att sammanfatta denna, ska vi säga, typiska måndagsmatch. Som ett slags styrkebesked, förvisso utan glitter och glans. IFK Ystad var faktiskt uppe och sniffade på lika i slutskedet, hade boll ett par gånger vid ettmålsunderläge. Men då, med drygt fyra minuter kvar, bytte Tönnesen in sparkapitalet Pecikoza från bänken. Det avgjorde. Pecikoza, halvt återställd från krasslighet, fixade straffen till 29-27 och gjorde sedan själv 30-27. Fin punktinsats, onekligen. Notabelt i övrigt var att HK-målvakten Niklas Kraft blev tvåmålsskytt, låt vara i tom bur. Dock hade han sin överman i Fredrik Petersen som gjorde tre mål i övergiven kasse. Plus två på kontring och fem på straff, totalt tio. IFK Ystad praktiserade alltså envist det målvaktslösa spelet till förmån för en extraspelare i anfallet. Djärvt och spektakulärt...men kontraproduktivt och kostsamt. Laget såg annars bättre ut än sin tabellplacering - och mittnian Henrik Knudsen såg bättre ut än alla andra spelare på banan. Tappade räkningen på hans målskörd, den måste definitivt överträffat Petersens. Okej, något säger det kanske också om hemmalagets försvarsspel denna afton. Det var som gjort för en lirare som Knudsen.

Farmarlagen för sig, tack

Jag har skrivit det förr - men upprepar det mer än gärna: ge handbollens s k farmarlag en egen serie att leka i, där stör de inte det där heliga som kallas sportslig rättvisa. Och om detta inte är möjligt så strama åtminstone upp gällande regelverk. Som alltså tillåter elitklubbarna att spetsa sina farmarlag med A-lagsspelare så länge dessa inte är äldre än 20 år. Eller för den delen även med spelare som, oavsett ålder, suttit av föregående A-lagsmatch på bänken. Effekterna av denna "generositet" åskådliggjordes senast idag i den södra division 1-serien. Både Ystads IF och Sävehof - jämte Kristianstad och Alingsås de elitklubbar som har farmarlag där - använde sig av fullfjädrade A-lagsspelare i rätt ålder för att besegra "rent" division 1-motstånd (Kroppskultur resp Kungälv). Inte för att i förlängningen kunna vinna serien, det vore lönlöst. Reglerna utesluter nämligen uppflyttning, två divisioner måste skilja farmarlag från representationslag. Vad det handlar om är att ta lagom med poäng för att hålla sig kvar. Därav dispositionerna. Spetsa vid behov, spänn av när faran är över. För övriga lag i serien blir det lotteri mer än idrott att möta farmarlagen. Tror nog att t ex IFK Karlskrona kan vittna om den saken. Nyligen mötte de Kristianstads "farmare" två gånger om inom loppet av någon vecka. Dvs två helt olika versioner av Kristianstads farmarlag. Ett A-lagsspäckat, ett ordinärt. Siffrorna talar: 18-30, 23-19. Så just där skipades kanske någon form av himmelsk rättvisa...om nu inte tredje part drabbades på ena eller andra sättet. Bör väl tillägga att Alingsås gått en egen väg, om det beror på moral eller spelarbrist vet jag inte, men priset ser ut att bli nedflyttning.

Mello i dur - Thörnqvist på tur

Bättre Mello ikväll. Eller om det var mitt humör som var bättre. Gillade i alla fall två av låtarna, nr 1 och nr 5. Men allra bäst tyckte jag om David Lindgren, programledartrions sång- och dansman. Hans pausakt med ett medley på gamla mellohits var lysande underhållning. Nu ser jag fram emot deltävling 3 där altmeister Thörnqvist osannolikt nog finns med i startfältet. Min barndomsidol! Den skojige mannen som sjöng korvgubbens lov redan på 1950-talet. 87 fyllda idag, hoppas han klarar ståhejet.

Den ofrivillige kändisen

Hörde Björn Ranelid bokstavera "k-ä-n-d-i-s" i tv. Han kunde inte förmå sig att säga ordet sammanhängande. "Det fulaste vi har i svenska språket", sa författaren på sitt oefterhärmliga vis. Ja, stackars sate. Att bli kallad kändis när man gör sitt yttersta för att vara doldis måste ju vara grymt. Kan inte medierna skona Ranelid? Tillmötesgå hans önskan att inte synas och höras i tv var och varannan kväll? Lämna honom i fred i den där skogsdungen där han i all enkelhet bor och verkar - men senast igår utsattes för hemfridsbrott av en aggressiv SVT-profil vid namn Lerin? Vad ont har Ranelid gjort för att förtjäna detta? Och vem faan har bokstaverat R-A-N-E-L-I-D på nummerskyltarna till hans diskreta bil? Jättetaskigt att behandla en skygg människa så här, jag förstår verkligen lidandet. Typ.

Äckelpopulism i SVT

Jag har principiellt ingenting emot att glada amatörer får larva sig i tv. Men det finns gränser. Som när den glada amatören råkar vara ledare för ett politiskt parti i kris - och den aktuella tv-kanalen råkar vara statsfinansierad och kallas public service. Precis där passeras alla gränser för det harmlösa. Precis där anar jag simpelt jävla röstfiske respektive anstiftan till simpelt jävla röstfiske. Ja, jag syftar på kd-ledarens bisarra framträdande i SVT:s tramsprogram Så ska dé låta. Och jag är glad att Sydsvenskans Maria Francke krönikerar kritiskt kring ämnet idag...så slipper jag kanske för egen del att bli kallad missunnsam surgubbe. Undrar var hon dyker upp härnäst, kd-ledaren. Mello? Idol? Farmen? Fångarna på fortet? Mello nästa år skulle förvåna minst, det spektaklet går ju i kanalen som lierat sig med äckelpopulismen.

Tystnad säger mer än ord

Idrottsföreningars hemsidor ska man egentligen inte bry sig om. Inte om man är ute efter objektiv nyhetsrapportering eller, än mindre, kritisk granskning av den egna verksamheten. Hemsidor skiljer sig på så vis från fri och oberoende press...ja, i den mån sådan fortfarande finns. Men ändå: när HIF Karlskrona idag väljer att tiga ihjäl förlusten mot Ricoh blir jag - som handbollsvän och karlskronit i förskingringen - en smula bekymrad över tillståndet i klubben. Inför matchen var ju upplägget på hemsidan det gamla vanliga. Intervju med sportchefen, intervju även med tränaren. Partsinlagor, ja. Inga besvärliga frågor, mer ryggdunk. Trots resultat som sedan länge pockat på en vettig förklaring. Allt ligger kvar, men för första gången alltså utan uppföljande matchreferat. Jag kan förstå om orden tagit slut, om 21-27 mot Ricoh blev droppen. Dessvärre för HIF Karlskrona har tystnad en tendens att skvallra. Nämligen om fullskalig kris & panik.

Gott & blandat för mellofansen

Jag vill inte vara nån mellokiller. Särskilt inte nu när den här killen som hette Nano röstades fram till final, den låten och hans pipa var ju helt okej. Dessutom sattes nytt röstningsrekord, gastade någon av programledarna. Om det betydde att fler individer än nånsin röstade var sin gång eller om fler individer än nånsin röstade vars massor av gånger framgick inte - men att gissa på det senare känns inte särskilt djärvt. Kampanjringa och kampanjappa ligger bevisligen i tiden. Tur kanske att det inte fanns nån ryttare i startfältet, hen hade garanterat vunnit. Oavsett liksom. Själv kunde jag bara urskilja en riktig artist bland kvällens sju tävlande. Hon kom sist. Det kan ha berott på att hennes bidrag passat bättre typ 1963. Detsamma tycker jag nog gäller programledarna. Tre till antalet, torr, torrare, torrast. Men som sagt, Nano var ett ljus. Och mellofansen får gärna ha sin årliga godispåse, man ska inte vá missunnsam mot oliktänkande.

Grå handbollsvardag...

HK Malmö-Hammarby 26-16. Vardag igen. Med VM-handbollen i färskt minne framstod det här nästan som en annan sport. Inget tempo, inga kontringar, ingen match, ingenting av någonting. Förutom fantasilöst bollflyttande. Framförallt från bortalagets sida. HK var obetydligt bättre i första halvlek men tog tag i "skiten" efter paus. Det krävdes inte mycket i sanningens namn. Lite spridd skärpa, några inspel på Pecikoza, rörligare fötter i försvaret. Hammarby saknade allt vad skyttekraft heter, Beutler kunde plocka bollar som vore det geléhallon. Cirka 800 pers hade letat sig till Baltiska hallen, jag förmodar i god tro. Respekt för den handfull Bajenfans som gjorde att stämningen steg från svagt sorl till måttligt brus.

Resultat som väcker frågor

HIF Karlskrona-Alingsås 25-40. Det är okej att förlora, HIF Karlskrona. Några frågor bara. Varför hänga en handduk på ribban? Vore det inte bättre med en målvakt mellan stolparna? När blev det förbjudet att idka försvarsspel? Heter tränaren fortfarande Ulf Schefvert? Varför det? Exakt vilka resultat krävs för att väcka krismedvetandet?