Gott & blandat för mellofansen

Jag vill inte vara nån mellokiller. Särskilt inte nu när den här killen som hette Nano röstades fram till final, den låten och hans pipa var ju helt okej. Dessutom sattes nytt röstningsrekord, gastade någon av programledarna. Om det betydde att fler individer än nånsin röstade var sin gång eller om fler individer än nånsin röstade vars massor av gånger framgick inte - men att gissa på det senare känns inte särskilt djärvt. Kampanjringa och kampanjappa ligger bevisligen i tiden. Tur kanske att det inte fanns nån ryttare i startfältet, hen hade garanterat vunnit. Oavsett liksom. Själv kunde jag bara urskilja en riktig artist bland kvällens sju tävlande. Hon kom sist. Det kan ha berott på att hennes bidrag passat bättre typ 1963. Detsamma tycker jag nog gäller programledarna. Tre till antalet, torr, torrare, torrast. Men som sagt, Nano var ett ljus. Och mellofansen får gärna ha sin årliga godispåse, man ska inte vá missunnsam mot oliktänkande.