Inget FF-guld i min kristallkula

MFF guldfavorit? Tydligen. I alla fall när de allsvenska tränarna själva får tippa. Sånt bör man förvisso ta med en nypa salt; tränare lägger mer än gärna över trycket på andra, tron på det egna laget ska helst mörkas eller mumlas bort. Heder åt Kalmartränaren Nanne Bergstrand som går mot strömmen - han, bara han, tippar att Kalmar FF vinner årets fotbollsallsvenska.
Det tror dock inte jag. Och faktum är att jag tvivlar på MFF:s möjligheter också. Så imponerande är väl inte nyförvärven, eller? Simon Thern blev aldrig helt ordinarie i HIF - och vem hörde talas om Erik Friberg när han spelade (eller satt på bänken) i Häcken? Där finns en del att bevisa, tycker jag.
Mitt eget tips blir det gamla vanliga: Elfsborg vinner guldet. Nån gång ska di väl få till det i Knallebygden. Men råsatsande IFK Göteborg måste också tas i beaktande, liksom titelförsvarande HIF.
Och så Mjällby förstås. I andra änden av tabellen.

S E

Mirakelfri upplösning

Milan-Barcelona 0-0.
Guif-HK Malmö 32-30.
Lotto: 1 rätt, plus 1 tilläggsnummer.

Tänkte väl det. Det finns inga mirakel. Men det var tydligen nära i Eskilstuna; 27 lika vid full tid, Guifseger först efter förlängning. Starkt jobbat av Malmö, synd att det inte lönade sig.

Milan-Barcelona...vem hade trott på mållöst? Inte jag i alla fall. Milan reste en mur i eget straffområde, satsade lite försiktigt på kontringar. Barca å sin sida pillade boll i känd stil - men körde fast eller manövrerades ut. Ja, t o m av domaren som snuvade laget på åtminstone en straff.
Messi var mänskligare än jag nånsin sett honom, Zlatan bra utan att glänsa. En på sitt sätt fascinerande match, som nu lever över returen i nästa vecka. Gott så.

S E

En kväll för mirakel...

Milan-Barcelona i Champions league. Hoppas på Milan men tror på Barcelona.
Guif-HK Malmö i handbollens SM-slutspel. Hoppas på Malmö men tror på Guif.
Onsdagslotto i tv. Hoppas på sju rätt men tror på två.
Mycket på menyn ikväll. Får man be om åtminstone ett mirakel?

Malmö fattigt utan Pecikoza

HK Malmö-Alingsås 22-23.
Ingen Sebastian Geissler. Ingen Mirsad Pecikoza. Ingen Rickard Eriksson.
Med det manfallet var Malmö i princip ett halvt lag - och halva lag vinner inga handbollsmatcher. Inte ens med en målvakt som Oskar Jensen. Han ensam hade sånär räddat i alla fall en poäng till HKM. Vansinnigt bra!
Men framåt var det för torftigt. Pecikoza saknades enormt, i hans frånvaro fanns helt enkelt ingen att sticka in bollar till. Spelet gick i stå, skyttarna körde fast eller fångades in av det superaggressiva Alingsåsförsvaret.
En riktig skitmatch faktiskt. Riv och slit, bök och stök. Domare som la ribban högt, möjligen för högt. Om man nu inte tycker att t ex tröjdragningar är ett naturligt inslag i handbollen.
Måtte Pecikoza komma tillbaka till slutspelet. HK Malmö känns fattigt utan honom.

S E

Axnér, tränare u p a

Lugi-Skövde 23-31.
Tomas Axnér är onekligen rätt underhållande som handbollskommentator i tv. Men som Lugitränare?
Nja, frågar du mig blir svaret att Axnér tyvärr är en smärre katastrof. En tränare som öppet förödmjukar sina egna spelare efter varje förlust men som inte för ett ögonblick tycks begrunda frågan om personligt ansvar...ja, en sån tränare blir helt enkelt inte trovärdig.
I dagens Sydsvenska kallar han spelarna B-pojkar och lovar dem ett stålbad i sommar - "de som inte ställer upp kan lösa in sina kontrakt". Axnér kan vara lugn, tror jag. Med honom som tränare löser det sig säkert med den saken.
Tränare förresten. Har Tomas Axnér överhuvudtaget någon formell utbildning för jobbet? De aktiva spelarmeriterna kan ingen ta ifrån honom men skulle det per automatik ge något slags tränarkompetens? En intressant nyhet i så fall.
Och vad hände med Johan Zanotti? Jag trodde rätt länge att det var han som var Lugis huvudtränare. Han anställdes ju så för fyra år sen, vill jag minnas. Intrycket idag är att Lugi hunsat med honom mest hela tiden - eller också är det Zanotti själv som aldrig känt sig hemma. Enkel påg i fisförnäm klubb, den kombinationen kan ha sina sidor.
Men det är kul att det går bra för Lugis damer. Det får man inte glömma, särskilt inte idag på själva kvinnodagen.

S E

Flunsa på reträtt...

I förrgår var jag en kvarts människa.
Igår var jag nästan en halv.
Idag är jag lite mer än en halv.
Influensa. Inget att oja sig över i det stora hela, men det är faan så ynklig man kan bli. För att inte tala om hur glad man kan bli när man känner att det vänder.

S E

Zlatans befriande hattrick

Palermo-Milan 0-4.
Äntligen! Nu kan jag sluta bekymra mig om varför Zlatan aldrig gör hattrick. Här kom det - sju svåra år efter det senaste. I Serie A alltså, i landslaget gjorde han bestämt ett hattrick mot Finland i fjol. Fast då var det ett oäkta, om jag inte minns fel.
Detta var så äkta ett hattrick kan bli. 1-0, 2-0, 3-0 i rak följd, dessutom inom loppet av knappa tjugo minuter. Rejäla mål också, inga snubbelfjösare eller straffsparkar. Underbart att skåda. Och befriande för Zlatan själv, skulle jag tro. Perfektionist som han är har han nog stört sig en del på hattricktorkan, Messi å såna gör ju hattrick flera gånger per säsong.
Eller också är det jag som stört mig i Zlatans ställe. Jag vill ju att han ska vara bäst på allt - inte bara på magiska passningar till dubbelt så målsugna men hälften så spelbegåvade lagkamrater.
Hursomhelst är jag nöjd nu. Nöjd, på gränsen till salig.

S E

Engelbert, min vän

Engelbert Humperdinck skall representera England i Eurovision Song Contest. Ingen kan bli mer rörd än jag över dagens bomb i nöjesvärlden.
Engelbert, smörsångens gudfader. Pappan till gud vet hur många ungar. Ja, indirekt alltså. Release Me, A Man Without Love, The Last Waltz, Am I That Easy To Forget...ni hör själva hur sängkammarvänligt det dryper om Engelberts låtkatalog. Och då har jag bara nämnt de tidiga hitsen, de från 60-talet.
Vad få vet, i alla fall i vår blågula ankdamm, är att Engelbert fortsatt smöra och förföra. Årtionde efter årtionde, ända in i 2000-talet. Massor av sånger, mängder av album, de flesta producerade och inspelade i Tyskland. Jag vet, jag har köpt alla.
Men nu. Faan, Engelbert Humperdinck har fyllt 75. Jag trodde han var finito, att jag var hans siste vän. Tydligen inte.
Punkt, slut. Nu måste jag lyssna på The Power Of Love. Gudfaderversionen.

S E