lördag 28 augusti 2010

Losers är vi allihopa, allihopa...

Barcelona och Zlatan. Vilket jävla fiasko.
För Barcelona.
För han Raiola, alla fotbollsagenters värsting.
För Canal Plus som köpt sändningsrätten till en La Liga som nu inte längre ”finns”.
Zlatan själv överlever nog bakslaget. Dock tror jag det dröjer innan han kan leverera nåt matnyttigt i Milan. Eller i landslaget, för den delen.

S E

torsdag 26 augusti 2010

Livet på en bänk...

Svensk mästare i bänknötning – hur kul är den meriten på en fotbollsskala?
Man borde kanske fråga Max Westerberg i Trelleborgs FF. Misstänker att han vet.
Redan i fjol, 17 år ung, nötte han allsvensk bänk. Då vid några sporadiska tillfällen – och utan att beträda planen. Den här säsongen har han suttit på bänken vid i stort sett varje TFF-match – men fortfarande utan att beträda planen.
Tror liksom inte att det är Max Westerberg själv som vägrar. Tvärtom. Killen vill nog inget hellre än spela, märkligt vore det väl annars. Någon minut åtminstone. Något enstaka inhopp vid lämpligt tillfälle. En chans, en gnutta förtroende.
Men i helvete.
Alltså, vi snackar 20 á 25 matcher vid det här laget. Vilken fotbollstalang har någonsin utvecklats av evig bänknötning?
Dags för Max W att konfrontera sina tränare, tycker jag. Att den ene råkar vara hans egen pappa gör inte saken mindre intressant för alla ”vänner av rättvisa”.

S E

söndag 22 augusti 2010

Good old Peter Ijeh...

Har alltid varit svag för Peter Ijeh. Minns hur han först fick kämpa för att bli erkänd i MFF, minns hur han sakta men säkert flyttade fram sina positioner och så småningom blev allsvensk skyttekung. En briljant fotbollsspelare, tyckte jag då i 2000-talets början.
Det tycker jag fortfarande.
Peter Ijeh spelar i Syrianska numera, i superettan. Under sin egen värdighet, möjligen. Ibland ser det så ut faktiskt. Ijeh jobbar inte direkt livet ur sig i matcherna. 33 fyllda har han mist en del av sin snabbhet, säkert lite av hungern också. MFF-Ijeh finns liksom inte längre – men det betyder ingalunda att han är finito som klassspelare.
Senast ikväll såg jag min gamle favorit visa i alla fall glimtar av formen från förr. Syrianska mot Sundsvall i tv, Syrianskavinst 2-0 sedan just han avgjort med ett praktfullt nickmål. I den sekvensen var det nästan good old Peter Ijeh som spökade…
Tänk om Syrianska och Ijeh går upp i allsvenskan nu. Chansen finns och själv håller jag alla tummar, även den som jag har mitt i handen.

S E

torsdag 19 augusti 2010

Ingen landsmoder i sikte

Mona Sahlin statsminister? Tror inte det, så sosse jag är. Tanken känns faktiskt lika främmande som att Tobias Grahn skulle komma ifråga för Guldbollen. Vilket jag inte heller skulle ha nånting emot, i och för sig.
Vad gäller valet känner jag en stigande oro för att sittande regering tar hem en jordskredsseger. Vore ju märkligt annars; fyra partier samlar rimligen fler röster än tre partier. Om inte kan man alltid ta stöd av ett femte, det moderatbesläktade SD. Ja, glöm att Moderaterna och deras lydpartier ser SD som någon egentlig fiende – inte så länge Socialdemokraterna finns i skottlinjen.
Önskar så att Sahlin hade lite mer av allting. Stringens, pondus, övertygelse, karisma inte minst. Att hon kunde ta kampen mot Reinfeldt, vinna en debatt. Men tyvärr, jag ser inte att hon gör det. Nästan ingen verkar se det; förtroendesiffrorna för Sahlin som S-ledare är tragiskt låga. Inte ens Pös-Persson var väl i närheten av något liknande – även om han också kom till korta i debatterna mot Reinfeldt. I förra valrörelsen alltså.
Det var där och då vindarna vände. Där och då ”nya” M i allians med FP, C och KD lyckades spränga hela jävla LO-kollektivet. Skickligt gjort, absolut. Även om knepet var simpelt: jobbskatteavdrag, mer i börsen åt dem som har, mindre åt dem som inget har. Klassisk högerpolitik, lite smartare förpackad än förr bara. Tv-mässiga fanbärare dessutom: Reinfeldt med rådjursblicken, Borg med hästsvansen, Bildt med hybrisen, Littorin med gud vet vad.
Bohman hade knappast platsat i det gänget, ännu mindre Lundgren.
Så till mitt valtips, om det kan intressera.
Moderaterna, befarar jag, gör en all time high på runt 33 procent. Folkpartiet med sitt sedvanliga sista-minuten-fiske i bruna vatten når cirka 10. KD mobiliserar alla hellörade och stockkonservativa medborgare, det bör betyda säg 5,2 procent. Centern känns som Alliansens lanka, möjligen räddar de sig kvar på rätt sida 4-procentspärren men där är jag inte alls säker.
Samma med Vänsterpartiet i det rödgröna blocket. Finns ”kamrat 4 procent” kvar? Jag tvivlar, anar nästan en sorti ur riksdagen. Och då hjälper det föga att Miljöpartiet kammar hem kanske 12 procent av rösterna – S för sin del stannar ju på knappa 30.
Sverigedemokraterna? Jodå, de kommer in. Med råge. Trots Folkpartiet.
Men allt gäller under förutsättning att inget sensationellt inträffar i valrörelsens slutskede. Typ att Tobias Grahn kommer ifråga för Guldbollen.

S E

onsdag 18 augusti 2010

En chaffis med hjärta

Dagens hjälte här på Söderkulla: lastbilschauffören som vägrade köra över en kanin. Jo, faktiskt. Jag bevittnade ”dramat” från min balkong.
Kaninen ifråga hade irrat sig ut på Tornfalksgatan och av någon anledning satt sig tillrätta mitt i densamma. Trött på livet kanske, vad vet jag om kanindepressioner å sånt. Bilar brukar hursomhelst blåsa förbi i vådliga farter just här, somliga kör faan i mig som galningar. Och ärligt, vem lättar på gasen för en liten vildkanin?
Dagens hjälte gjorde.
Han bromsade in. Stannade upp. Tutade. En gång, inget resultat. Två gånger – och se: kaninen lystrade! Några skutt senare var den tillbaka i gröngräset på andra sidan trottoaren. För hur länge har jag inte en aning om, kaniner tycks komma å gå nästan som dagsländor. Men den här fick i alla fall lite anstånd med frånfället, det var gott att se.
Tack, chaufför´n. Sjyst jobbat.

S E

tisdag 17 augusti 2010

En befriande triumf

Mjällby-Örebro 1-0.
Pust, stön, suck, flämt. Kan sluta löjla mig nu. Mjällby kommer inte att åka ur allsvenskan, jag svär på min blekingska heder. Den här segern var precis vad laget behövde - och vad jag personligen behövde för inre frid och yttre fånleende.
Och som ”vi” vann!
Mjällby var bättre än Örebro matchen igenom, 1-0 i underkant. Trots att Grahn var avstängd och Ekenberg petad ur startelvan. Han av alla! Skyttekungen, Mjällbyikonen, Listerlandets läckraste lirare all time näst efter Sven-Bertil Minkfarmare.
Det var djärvt gjort av tränare Swärdh. Eller dumt. Och i vilket fall sårande för ”offret”: Ekenberg såg ut som Hälleviks suraste sill där han satt på bänken – och även vid sitt inhopp efter dryga timmen. För att inte tala om scenerna efter 1-0-målet som naturligtvis just Ekenberg gjorde. Alla jublade – utom han.
Själv väntade jag bara på att han skulle visa fingret åt tränaren. Alternativt dra ner brallorna och vända den rundare sidan till, så som en (ö)känd Halmstadsspelare gjorde för sin tränare en gång på 1970-talet. Men där fick jag tji. Ekenberg är för fin för sånt, tack och lov.
Sånär hade jag skrivit att blekingar generellt är för fina för sånt…men så slår det mig att nämnde Halmstadsspelare faktiskt var av blekingsk börd.
Aldrig får man vara riktigt stolt.

S E

söndag 15 augusti 2010

Zlatan fortsatt bäst...

Kalla mig stolle – men jag framhärdar: Zlatan är en större fotbollsspelare än Messi. Barcelonas tv-sända cupmatch mot Sevilla igår kväll var på det sättet rätt stärkande. För min avvikande uppfattning alltså.
Zlatan gjorde en utmärkt första halvlek. Spelade för laget i alla lägen, friställde fumlige Bojan med ett smörpass ur delikatessförrådet, gjorde själv målet som betydde 1-0. Fem minuter in i andra halvlek byttes han ut…varför står skrivet i stjärnorna, det kan omöjligt ha berott på prestation.
Hursomhelst. In istället för Zlatan kom Messi – och därmed dog Barcas lagspel. Messi solokörde i känd stil, spektakulärt och publikfriande, någon gång t o m hårresande vackert. Men mest körde han fast, faktiskt. Glömde passningsalternativet, tappade bollen eller berövades den av skickliga Sevillaförsvarare. Och vips hade matchen vänt…från 1-0 till 1-3.
Nej, jag säger inte att det var Messis fel att Barcelona förlorade. Självklart inte. Jag konstaterar bara att med Zlatans utträde försvann en dimension i Barcas anfallsspel.
I min – förvisso partiska – fotbollsvärld är det löjligt att ens diskutera huruvida en sådan spelare platsar i en startelva. Sju dar i veckan, överallt på jorden.
England nästa?

S E

onsdag 11 augusti 2010

Svensk propagandafotboll

Sverige-Skottland 3-0.
Zlatans återkomst. Hela svenska landslagets återkomst till en fri och positiv fotboll, ljusår från den lagerbäckska pärmvarianten. Ljuvligt att skåda, hoppingivande med tanke på stundande EM-kval. Toivonen bäst av alla, enligt min mening. Den killen är nära internationell toppklass nu – om han inte redan är där. Zlatan också till sin fördel. Mer delaktig i spelet än tidigare, synbart inspirerad av den nye förbundskaptenens fotbollsidé.
Alla i laget var egentligen bra, ingen föll ur ramen. Vänskapsmatch visst, men något säger mig att detta Sverige kan rubba t o m Holland i EM-kvalet. Så imponerad blev jag.
Målskyttarna hette förresten Toivonen, Bajrami, Ibrahimovic. Känn på det, Sverigedemokrater.

S E

lördag 7 augusti 2010

Om guldspår och kräftgång

3-0 borta mot Örebro! Ruskigt imponerande…och jag undrar om inte MFF går mot guld nu. Hemmamatch mot Gefle härnäst, samtidigt som HIF möter Göteborg borta. Kan bli skifte i toppen redan där…
Å andra sidan skiter jag (nästan) i vilket. Jag har fullt upp med att oroa mig för Mjällby. Ny förlust idag, det är så man kan svettas.

S E

SVT:s eget lilla galafiasko

Såg DN-galan i friidrott på tv. Kan ha varit tidernas bottennapp. Sändningen alltså. Hopp- och kastgrenarna visades bara fläckvis och totalt ostrukturerat, direkt eller bandat om vartannat. Desto mer ljus tillägnades löpgrenarna men även där var bildproduktionen ryckig och oprofessionell, långt från normal SVT-standard. Intressantare än t ex tresteg och stavhopp ansågs tydligen också kommentatorstrion vara. I vilket fall förekom Hård, Gärderud och Karlsson i bild med jämna mellanrum – på bekostnad då av skeendet i själva tävlingarna.
Inget ont om klåpare, jag är själv en i de flesta avseenden. Men detta var väl magstarkt.

S E

onsdag 4 augusti 2010

Fotboll som fotboll...

Var på match ikväll. Olympic mot Balkan i division 3. 2-2, en pinne till vardera laget.
Jag gillar fotbollen på den här nivån, går faktiskt hellre på matcher i trean eller fyran än på MFF. Kan vara en yrkesskada; har man jobbat uteslutande med lokal sport fastnar man liksom i träsket. Eller också är det snålhet - fast det skulle jag aldrig erkänna.
Hursomhelst kostar det tydligen hundratals kronor att se en MFF-match. I min fotbollsvärld kommer man undan med ett par tjugor i entré. Och får dessutom träffa trevligt folk. Ikväll Tommy Hansson t ex. Den forne MFF-hjälten var där, eventuellt på spaning eftersom han är tränare i Höllviken (div 2) numera men förmodligen bara av genuint fotbollsintresse. En gammal HIF-hjälte var också på plats: Micke Hansson. Tillbaka i Olympic efter sina år i elitfotbollen skulle han egentligen spelat, men det tillät inte ryggen. Säsongen är körd, avslöjade Micke H som hunnit fylla 38 vid det här laget. Åren går för oss alla, suck.
Matchen? Balkan ledde med 2-0 i halvtid, var nära 3-0 när notoriske målskytten Rani Hadrous drog en rökare i ribban. Strax därpå reducerade Olympic – och strax därpå kom även kvitteringen. Två frisparksmål, båda signerade Faruk Senli med känslig vänsterfot. Skön lirare, Senli, en av mina favoriter i den lilla fotbollsvärlden.
Resultatet kändes rättvist, i den mån rättvisa finns i fotbollen. Balkan bättre än sitt rykte, serieledande Olympic sämre än sitt. Och själv cyklade jag hem lite smått upprymd av underhållningen.

S E

söndag 1 augusti 2010

Räddaren i EM-nöden

1 augusti 2010.
Ikväll drar jag ett tjockt streck över alla svenskfloppar i friidrotts-EM. Ikväll glömmer jag t o m Kajsa Bergqvist – och lägger mig platt för hennes skugga.
Emma Green!
Höjdhoppstjejen som under Bergqvists aktiva tid var typ den eviga Sverigetvåan blev verkligen det ikväll.
Tvåa.
I Europa.
På 2,01…Green som aldrig, aldrig, aldrig tycktes kunna klara två meter (var vi väl några som trodde). Och så gör hon det här och nu, i EM-finalen. Pressar Vlasic om guldet, snuvar Friedrich på silvret.
Helt fantastiskt, jag ryser än.

S E