Finalfest som väcker minnen

Idag var det finaler i Lundaspelen - för tredje året utan min närvaro men för första året utan min abstinens. Man vänjer sig vid allt, vissa saker tar bara lite längre tid att komma över än andra…
Fram till 2008 bevakade jag Lundaspelen tolv år på rad för Sydis räkning. Handbollen först, basket sen. Åtta högintensiva dagar kring jul och nyår, samma procedur ”every year”. Min bästa jobbtid, mitt finaste uppdrag inom ramen för ”lokal sport”. Det svåraste att lämna.
Skönt att minnen består, de skingrar vemodet.
Gott Nytt År förresten. 2011 nästa, snudd på obegripligt.

S E

Legendarens legitima lidelse...

HK Malmö-Alingsås 27-27.
Ful match. Bökigt, stökigt, svårdömt. Många utvisningar, kunde varit fler. Underhållningsvärdet låg i spänningen – och delad pott kändes rätt. Även om Malmö var blott en stolpträff i slutsekunden från ytterligare en uddamålsseger.
Själv hade jag nöjet att sitta bredvid en legendar på läktaren: Thomas Persson. 1970-talets kanske värsta målvaktsskräck inom elithandbollen (bl a under en kortare sejour i just Malmö) glöder än, kan jag intyga. Tur att inte domarna hörde hans kommentarer…som bitvis var ganska, säg, avskalade. Särskilt vid situationer som ”drabbade” HK Malmö. Inget märkligt med det, bara ett fadershjärta på högvarv.
I HK Malmö spelar således Perssons egen son, Mattias Thynell. Och just han var faktiskt ett skinande ljus den här kvällen. Bäst i laget, bäst i målprotokollet, bäst med insticken till Geissler och Pecikoza på linjen. 20 år ung, lång eller t o m längre än far sin, minst lika talangfull. Fast högerhänt – ”T P” bombade väl med vänstern om jag inte minns alldeles galet.
För övrigt har den forne storstjärnan en till son att vara stolt över i dagens elithandboll. Andreas Thynell i Ystads IF, storebror till Mattias. Huruvida pappa Persson är stolt över YIF som klubb fick jag inte för mig att fråga, det kan förresten ha varit irrelevant. Men under onsdagen kom alltså det väntade beskedet: YIF kickar Pelle Käll från tränarposten. Någon måste ju hängas för ett lags undermåliga prestationer och ”någon” är alltid tränaren. Som om spelarna vore ryggradslösa individer utan eget ansvar. Men det är dom kanske, vad vet jag.
För Pelle Käll är det nog kört nu. Två kickar inom loppet av ett år gör honom till tränarkårens biggest loser – och vem anställer en sådan?
God Jul, alla handbollsvänner.

S E

Vacker dröm, bister verklighet

”I’m Dreaming Of A White Christmas”.
Känns inte som man behöver göra det just nu. Man har den upp över öronen. Eller åtminstone upp över stövelskaften. Må barnen gilla läget, tanter och farbröder med eller utan rollatorer gör det knappast. Det tycker jag mig se från min balkong. Tillbuden duggar tätt som snöflingor, nyss blev det platt fall i driva för en herre i mogen seniorålder. Tre pers i räddningsaktionen, lyckligt slut. Den här gången.
Vad ska gamlingarna ute och göra, frågar sig säkert vän av cynism. Ja, säg det. Handla kanske. Inför julen. Som du och jag. Skinka, sill, pastej, risengröd, nubbe inte minst – eller skulle suget efter godsaker avta med stigande ålder och vacklande balanssinne?
Tror inte det, hoppas inte det.
Drömmen om en White Christmas gör nog däremot. Avtar alltså.

S E

Tapperhetsmedalj i silver

Norge-Sverige 25-20.
Snacka om att falla med all heder i behåll. En otroligt tapper finalmatch av svenskorna, bara det att Norge var snäppet bättre. Fast ännu i halvtid kunde man nypa sig i skinnet, bita sig i läppen, gnugga sig i ögonen…och ändå inte fatta att det var sant: Sverige ledde ju, miraklet kändes liksom hudnära.
Så långt.
Kanske var det orken som avgjorde. Åtta matcher på knappt två veckor ”drabbade” förvisso båda lagen, men där Sveriges offensiv är starkt beroende av ett par, tre nyckelspelare har Norge ett komplett kollektiv med utbytbara hot i alla positioner. Skillnaden blev uppenbar i andra halvlek: Torstensson som nästan burit Sverige genom EM raglade omkring av ren utmattning, ingen annan kunde ta vid. Allt medan olika norskor flög fram på lätta fötter och gjorde målen som vände matchen.
Värdiga Europamästare, helt klart. Men minst lika värdiga silvermedaljörer. Norge infriade trots allt bara förhandstipsen, Sverige sprängde dem i tusen bitar.

S E

I väntan på en rörande final

Sverige-Rumänien 25-23.
EM-final idag för Sveriges handbollsdamer. Mot Norge. Oavsett hur det går – jag fruktar överkörning – är den blågula succén obestridlig. Ingen hade på förhand kunnat föreställa sig Sverige i en EM-final, allra minst Svenska Handbollsförbundet. Eller hur förklarar man annars den (splittrade) spelomgång i herrarnas elitserie som schemalagts i eftermiddag – parallellt med damernas finalmatch i tv? Undrar hur många som kommer till Baltiskan för att bevittna Malmö-H 43…ska vi gissa på cirkus 300? Mot en eller annan miljon framför tv:n…
Damerna äger just nu, stugfolket har fått nya favoriter. Linnea Torstensson, Isabelle Gulldén, Johanna Wiberg, Lugi-Sabina, målvaktstigrarna Grubbström och Kain. Med flera, med flera. Många av dem har jag f ö träffat på Lundaspelen genom åren. Snackat med, skrivit om, imponerats av. Då när de ännu var oslipade diamanter, kanske med lite mer talang och definitivt med mycket mera vilja än alla andra.
Det blir en rörande EM-final i eftermiddag, så mycket vet jag redan nu. Men som sagt, Norge vinner nog, allt annat vore mer än sensationellt. Trots den fantastiska Torstensson – och trots det där som hände när lagen möttes i mellanrundan.
Må det dock bli kamp om saken.

S E

Mandom, mod och morska madamer

Sverige-Ungern 24-19.
Semifinalplatsen i EM klar, svensk damhandbolls genombrott i världstoppen ett definitivt faktum. Rörande roligt!
Cred till samtliga spelare men särskilt tre: Grubbström i målet för rader av räddningar, Linnea Torstensson och Anna-Maria Johansson för vilja, mod och skytte i kritiska ögonblick. Lättvunnen var ju inte matchen, tvärtom. Ungern ledde långt in i andra halvlek, vid något tillfälle med tre bollar. Där och då kändes svensk EM-semifinal som en bortflyende dröm, där och då tycktes nämnda trio sky den tanken lite mer än alla andra.
Men hur är det man säger? Bakom varje framgångsrik dam står en man…och här står t o m två. Per Johansson och Magnus Johansson, förbundskaptenerna. Cred även till dem, i högsta grad.
Bekanta segersiffror förresten mot Ungern, eller hur? Just det, exakt samma som mot Norge häromdan. Kul kuriosa, om inte annat.
Semifinal på lördag – mot Rumänien. Inte ett grymt imponerande Danmark. Inte ett grymt revanschsuget Norge. Man tackar…

S E

Partykillers i blågult

Sverige-Norge 24-19.
Skrällseger för de svenska handbollsdamerna på EM. Norge har ju ansetts oövervinnligt i det här sammanhanget, i en klass för sig. Och här var kungen på plats – den norske alltså, den svenske har nog aldrig varit på damhandboll – och med honom tusentals helt normala norrmän i ett rödblått läktarhav som segerjublade redan innan matchen kommit igång. Eller av gammal vana, kanske.
Taskigt av Sverige att sabba festen, hi hi. Att faktiskt utklassa Norge; otroliga 13-6 i paus, minst fem bollar upp i målprotokollet genom hela andra halvlek. Då, när alla bara väntade på vändningen som ju måste komma…du, jag, publikum, hans majestät med följe.
Men inte Linnea Torstensson. Inte Cecilia Grubbström. Inte Annika Wiel Fredén eller Johanna Wiberg. Inte en enda jävel i detta viljeladdade svenska landslag. Vilken match! Vilken attityd!
Hellgren i tv lät uppspelt som aldrig förr. Perlskog i sin tur tordes bejaka miraklet först i 57e minuten vid svensk femmålsledning. Axnér kom också till tals men var nästan mållös…och det sa kanske mest av allt om prestationen.
Synd bara att det inte var final. Och därmed heller ingen ”bragd”. Den spar vi till söndag.

S E

Sverige bra - Danmark bättre

Sverige-Danmark 28-34.
Finalen i ”World Cup” blev en påminnelse om läget i den internationella handbollstoppen. Sverige är inte längre där – men väl Danmark. Frågan är om någon svensk spelare platsat i en dansk förstauppställning, jag tror det inte.
Definitivt inte på vänsternio.
I den positionen har Danmark Mikkel Hansen, handbollsvärldens värstingskytt just nu. Inte bara det att killen skjuter vansinnigt hårt - han gör det dessutom med kuslig precision och ur alla lägen, möjliga som omöjliga. Vilket vapen! Hörde förresten att Axnér kallade honom utomjording, jag är böjd att hålla med.
Ändå en hygglig match av Sverige, i första halvlek riktigt bra. Då glänste Robin ”Lill-Bobban” Andersson från Guif i playmakerrollen, då visade Lugis Ekdahl åtminstone glimtar av sin mångomtalade kapacitet som skytt och genombrottsman. Samtidigt som Per Sandström i målet tokräddade t o m Hansens mörsare - och smarte Jonas Larholm var bäst av alla.
Men det var innan Danmark bestämde sig för att ta i.
När så skedde blev klasskillnaden ganska uppenbar, mot slutet bara rann siffrorna iväg. Tur tiden var ute vid 28-34, det kunde blivit värre.
Om någon månad börjar VM. Danmark kan kanske gå hela vägen till guld, jag skulle inte bli förvånad. Sverige får nöja sig med värdskapet, medalj vore sensationellt.

S E

Fyran femstjärnig på handboll

Hurra för TV4 som ger oss handbollsvänner ett rågat mått av högtidsstunder. Just nu med sändningar från både dam-EM och World Cup för herrar – och som alltid med briljant bemanning i personalstyrkan. Hellgren, Lövgren, Axnér; snacka om tre vise män i expertrollerna. Perlskog och Kristiansson därtill som matchkommentatorer, bättre kan det knappast bli.
Tonen är seriös men lättsam, analyserna knivskarpa men alls inte humorbefriade. Särskilt Axnér är lysande, hans in- och utfall tar ibland nästan himmelska vägar. Pang på, liksom. Vilket nog behövs för att balansera Hellgrens mer Axel Sjöblad-liknande stil – den knastertorra, bitvis överdrivet pedagogiska. Om nu någon minns Sjöblad, fyrans förre expertkommentator på handboll.
Bra början även för lagen igår kväll. Damerna slog Tyskland efter ett närmast djuriskt brutalt försvarsspel, riktat framförallt mot stjärnan Grit Jurack. Starkt, om än inte snyggt, jobbat av Sverige! Herrarna vann mera programenligt över ett reservbetonat Island och möter därmed Danmark i kvällens final. Kul att Palicka var tillbaka i målet, riktigt bra dessutom (bortsett från en trevande inledning).
Sen kan jag förstås inte låta bli att reagera över varubeteckningen på själva arrangemanget. ”World Cup” - när fyra nordiska lag och inga fler deltar. Vad är det för ljug?
En till sak. Stör mig lite på att Claes Hellgren än en gång nämnde "Vanessa Tellander" som ett av framtidshoppen i svensk damhandboll. Det finns ingen Vanessa Tellander, Hellgren. Tjejen du åsyftar heter Vanessa Tellenmark och spelar för Lundagård/H 43.
Men annars var allting kanon...

S E

Tankar i advent

Ser att medierna gör ett stort nummer av Mona Sahlins uttalande ”det ska löna sig att arbeta”. Ja, kanske är det sensationellt att just hon uttrycker sig så…som en moderat härmapa, typ.
Själv undrar jag lite över exakt när det INTE lönat sig att arbeta. Har jag blivit lurad i hela mitt liv?
Från det ena till det andra. Vit vinter är otroligt vacker. På vykort. Under skorna sådär, i tassarna på min vovve en styggelse.

S E

Gränsöverskridande samspel

Oavgjort mellan Lugi och Sävehof igår kväll. Ett klädsamt resultat; vänner ska ju helst dela lika, annars blir man kanske ovänner. Men är de inte lite väl intima med varann nu, Lugi och Sävehof? Jag menar i förhållande till det de faktiskt sysslar med.
Elitidrott, nämligen.
Att det blivit oavgjort typ sju gånger av tio när herrlagen mötts i seriespel på senare år må vara hänt – ingen kan bevisa fusk, fejk eller uppgjort, blotta tanken känns onekligen lite bisarr. Å andra sidan har en sluttabell aldrig ens antytt att Sävehof och Lugi skulle vara så sjukt jämna i slagstyrka, snarare tvärtom. Sävehof ständigt i topp, Lugi en bra bit ifrån och utanför slutspelet så sent som förra säsongen. ”Normala” matcher mot övriga lag i elitserien tar liksom ut sin rätt när allt ska summeras, väl är det.
Nytt för i år i vänslandet Lugi/Sävehof är utbytet på tränarposten. Sävehofs mångårige tränare Rustan Lundbäck har plötsligt blivit ett slags mentor och telefoncoach för Lugi, överordnad ordinarie tränarparet Zanotti/Axnér. Ett grepp som, såvitt jag vet, saknar motstycke i svensk elitidrott.
Bra eller dåligt? Anständigt eller oanständigt? Meningarna tycks gå isär, TV4-Sportens Perlskog verkade klart kritisk i Handbollsklubben häromkvällen. Hellgren däremot talade i positiva termer om nytänkande och Axnér – part i målet – om ”fri marknad, inget jävla Rumänien”. Som om alla andra elitklubbar i Sverige hade fel och endast Lugi och Sävehof hade rätt.
Själv nöjer jag mig med att må illa.

S E