Legendarens legitima lidelse...

HK Malmö-Alingsås 27-27.
Ful match. Bökigt, stökigt, svårdömt. Många utvisningar, kunde varit fler. Underhållningsvärdet låg i spänningen – och delad pott kändes rätt. Även om Malmö var blott en stolpträff i slutsekunden från ytterligare en uddamålsseger.
Själv hade jag nöjet att sitta bredvid en legendar på läktaren: Thomas Persson. 1970-talets kanske värsta målvaktsskräck inom elithandbollen (bl a under en kortare sejour i just Malmö) glöder än, kan jag intyga. Tur att inte domarna hörde hans kommentarer…som bitvis var ganska, säg, avskalade. Särskilt vid situationer som ”drabbade” HK Malmö. Inget märkligt med det, bara ett fadershjärta på högvarv.
I HK Malmö spelar således Perssons egen son, Mattias Thynell. Och just han var faktiskt ett skinande ljus den här kvällen. Bäst i laget, bäst i målprotokollet, bäst med insticken till Geissler och Pecikoza på linjen. 20 år ung, lång eller t o m längre än far sin, minst lika talangfull. Fast högerhänt – ”T P” bombade väl med vänstern om jag inte minns alldeles galet.
För övrigt har den forne storstjärnan en till son att vara stolt över i dagens elithandboll. Andreas Thynell i Ystads IF, storebror till Mattias. Huruvida pappa Persson är stolt över YIF som klubb fick jag inte för mig att fråga, det kan förresten ha varit irrelevant. Men under onsdagen kom alltså det väntade beskedet: YIF kickar Pelle Käll från tränarposten. Någon måste ju hängas för ett lags undermåliga prestationer och ”någon” är alltid tränaren. Som om spelarna vore ryggradslösa individer utan eget ansvar. Men det är dom kanske, vad vet jag.
För Pelle Käll är det nog kört nu. Två kickar inom loppet av ett år gör honom till tränarkårens biggest loser – och vem anställer en sådan?
God Jul, alla handbollsvänner.

S E