Norge-Sverige 25-20.
Snacka om att falla med all heder i behåll. En otroligt tapper finalmatch av svenskorna, bara det att Norge var snäppet bättre. Fast ännu i halvtid kunde man nypa sig i skinnet, bita sig i läppen, gnugga sig i ögonen…och ändå inte fatta att det var sant: Sverige ledde ju, miraklet kändes liksom hudnära.
Så långt.
Kanske var det orken som avgjorde. Åtta matcher på knappt två veckor ”drabbade” förvisso båda lagen, men där Sveriges offensiv är starkt beroende av ett par, tre nyckelspelare har Norge ett komplett kollektiv med utbytbara hot i alla positioner. Skillnaden blev uppenbar i andra halvlek: Torstensson som nästan burit Sverige genom EM raglade omkring av ren utmattning, ingen annan kunde ta vid. Allt medan olika norskor flög fram på lätta fötter och gjorde målen som vände matchen.
Värdiga Europamästare, helt klart. Men minst lika värdiga silvermedaljörer. Norge infriade trots allt bara förhandstipsen, Sverige sprängde dem i tusen bitar.
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar