Må hon icke sjunga...

Sverige är ett litet land. Inte så mycket större än Stockholm, faktiskt. Kanske inte ens större än Christer Björkmans personliga vänkrets. Inte när det kommer till val av programledare för tv-spektaklet Eurovision Song Contest. Petra Mede alltså. Gäsp. Undrar om hon tänker kopiera sin insats från den svenska melodifestivalen häromåret. Sjunga fast hon inte kan, göra sig lustig på artisternas bekostnad, sätta sig själv i centrum och vara så där påfrestande pretentiös. Endast Björkman kan ha gillat vad han såg och hörde den gången. Men föralldel, alla förtjänar en andra chans. Lycka till.

Värdiga mästare, ovärdig final

Spanien-Danmark 35-19. Det krävs två för tango, sägs det. Samma med en VM-final i handboll: det krävs två för att det ska bli värdigt. Här fanns bara en - och det var inte Danmark. Sexton måls skillnad i en finalmatch måste vara något slags all time high i VM-historien, därtill ett slag i ansiktet på Fyrans alla handbollsexperter som in i det sista utlovade en tajt och oviss kamp om guldet. För att inte tala om alla segervissa danskar som samlades på plats eller vid diverse storbildsskärmar, liksom i nationens intresse. Dem var det synd om. Men inga fingrar åt någon, själv tippade jag ju också Danmark som mästare. Hur det kunde bli som det blev får väl utredas vetenskapligt, det normala styrkeförhållandet länderna emellan speglas definitivt inte i siffror som 35-19.

Hansen ledde Danmark till final

Spanien-Slovenien 26-22. Danmark-Kroatien 30-24. Odramatiska semifinaler i handbolls-VM och två väntade vinnare, åtminstone i min bok. Kroatien brände nog en massa krut i kvarten mot Frankrike, ikväll såg de slaka ut. Eller om Danmark helt enkelt var för bra. Mest imponerad blev jag faktiskt av Mikkel Hansen. Sällan såg man en spelare dominera en handbollsmatch så som han gjorde här, framförallt under den första halvleken. Direkt eller indirekt låg Hansen bakom nästan alla danska mål, hans passningsspel var bländande. Dessutom bröt han flera kroatiska kontringsförsök, snodde bollar och iscensatte effektiva motkontringar. Monsterskytten Hansen behövdes liksom inte, ett enda eget mål fick han till. Men pass på, i finalen visar han kanske även den sidan av sitt eminenta handbollskunnande. Annars får väl Danmark förlita sig på målvaktsfantomen Landin, med en sån keeper brukar det vara svårt att förlora.

Mjällby lider - och lånar

Arma Mjällby, säger jag bara. Där andra allsvenska klubbar rustar upp inför stundande säsong, där rustar mitt favoritlag ner. Inte för att jävlas förstås, men för att pengar saknas. Ny tränare rekryteras från egna led, nya spelare lånas in på korttidskontrakt, doften av lågbudget är stickande rakt igenom. Kan inte se annat än att detta slutar med nedflyttning för Maif. Lånet, eller om det är en regelrätt värvning, av Kristian Haynes från TFF känns på så sätt signifikativ: han om någon har ju erfarenhet av degraderingar.

MFF köper - och dumpar

MFF värvar Magnus Eriksson från en bänk någonstans i Belgien. Flip eller flop är frågan, som alltid när spelare köps "hem" efter misslyckade utlandsäventyr. Själv är jag förundrad över MFF:s bristande förmåga att utveckla eller tro på sina egna talanger. Dardan Rexhepi. Alexander Nilsson, nu dumpad till Landskrona Bois. Robin Simovic, som efter diverse utlåningar nu ser ut att hamna i Helsingborg. Har en bestämd känsla att alla tre kunde lyckats fullt ut i MFF, om de bara fått chansen. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan. Däremot garanterat dyrare.

Danmark min favorit

Kollar vad som kollas kan från handbolls-VM. Dvs ganska lite. TV4 envisas ju med att lägga ut det mesta i den där extrakanalen som ingen människa har, i alla fall ingen jag känner. I dansk tv kan man förstås följa de blivande världsmästarna, match för match. Danmark alltså. Ja, jag är nästan säker. Vem skulle kunna hota? Möjligen Spanien, i kraft av hemmaplansfavör. Men Frankrike verkar mänskligt numera - och Sverige är ju inte ens med. Utslaget i kvalet av Montenegro som nollat sig igenom gruppspelet i detta VM. Skämmigt, Sverige. Sen kan man förvisso diskutera den här geografiska kvoteringen som handbollen håller på med. Den gör att exempelvis Australien kan dyka upp på mästerskap efter mästerskap och dra ett allt löjligare skimmer över sporten. 11-51 mot Kroatien häromdan, såna förlustsiffror hittar man inte ens på ett innebandy-VM. Vore det inte vettigare att låta de bästa göra upp? Eller göra som i hockeyn, spela A-VM, B-VM etc. Tror handbollen skulle tjäna på det.

Nordén i våra hjärtan

Småputtrig idrottsgala i tv. Bra balans mellan glädje och vemod, mellan yta och djup. Blandat artisteri med den bedårande Sarah Dawn Finer som lysande stjärna. Och så Lisa Nordén, balens drottning. Nominerad i fyra kategorier, vinnare av samtliga. I Jerringomröstningen lyckades hon t o m med konststycket att besegra Ridsportssverige, det kan på sitt sätt ha varit hennes största bragd. Lisa Nordén har allt vad som kräva för att bli folkkär; tuffheten, ödmjukheten, charmen, vinnarskallen, förmågan att beröra. Plus namnet. Jag är ju inte direkt säker på att hon fått Jerringpriset om hon hetat Liza Nordenovic. Men det är en personlig reflektion som vi kan lämna därhän, i alla fall ikväll.

In steg Stenmalm - och stack ut

Sverige-Österrike 31-28. Ny svensk seger i fyrnationsturneringen för de icke VM-kvalificerade. Och ett nytt stjärnämne som stack ut: Philip Stenmalm, Drotts Växjöbördige långeman på vänsternio. Var Markus Olsson vass i den positionen mot Tjeckien igår, så var Stenmalm ännu vassare ikväll. Svårbedömt motstånd dock, som alltid i den här typen av träningsturneringar. Polen i EM-kvalet senare i vinter blir nåt annat och frågan är hur många av spelarna i det här "framtidslandslaget" som finns med då. Gottfridsson? Markus O? Fredric Pettersson, alternativt Anton Månsson? Någon överhuvudtaget? Är inte så säker, förbundskaptenerna brukar värdera rutin i skarpt läge.

Ystad-Jim redan redo för A

Sverige-Tjeckien 32-26. Kvalar man inte in till VM kan man ju passa på att inventera i spelarförrådet. Det är vad svensk handboll gör just nu och den här segern var således ett verk av andra- eller, i vissa fall, tredjesorteringen. Mycket imponerande faktiskt. Även om tjeckerna bjöd på en hel del, svängrum t ex. Bland framtidsmännen i blågult blev jag mest imponerad av Ystadsonen Jim Gottfridsson. 20 år ung är han redan en lysande playmaker, möjligen den bäste vi har. Vassare i skyttet än Fahlgren, fräschare i fysiken än Doder, de två han konkurrerar mot i "riktiga" landslaget. Obs, fräschören gentemot Doder är min gissning, baserad på åldersskillnad och naturligt slitage. Doder blir trots allt 34 i år, det vore ju märkligt om inte kroppen sa ifrån efter hans långa karriär i proffssvängen. Jämte Gottfridsson kan väl annars Kristianstads Karlshamnsfynd Markus Olsson vara den som ligger närmast A-landslaget, då som komplement till Ekdahl Du Rietz på vänsternio. Sex mål av Olsson ikväll, hans skott är grymt. Storartad var också målvakten Appelgren - men på den posten står nog Palicka och Sjöstrand i vägen, åtminstone tills vidare. Allra gladast blev jag av att se min gamle favorit Anton Månsson i landslagsdress. Kävlinges andre i den munderingen, efter Kim Andersson. Anton gjorde två mål och skötte sig alldeles utmärkt i det stora hela. Hörde att han fyllde 24 häromdan, när jag skrev om honom första gången var han en lovande liten handbollsplanta på typ 12. Tiden går och vi med den.

Respekt, Kvällsposten

Det trodde jag aldrig jag skulle få uppleva. Sydsvenskan namnger den sexbrottsanklagade fotbollsstjärnan, Kvällsposten gör det inte. Känns nästan som en milstolpe i tidningshistorien. Spontant vill jag bara säga: respekt, Kvällsposten. Man måste inte springa åt samma håll som alla andra, man måste inte resignera inför det faktum att "alla" ändå vet. Man kan stå upp för en egen linje, man kan även i vår tid vara så som t ex Sydis var förr. Hoppas KvP håller ut.

Mörker i offentlighetens ljus

Några tankar kring den moraliskt förtappade (?) fotbollsstjärna som idag blivit allas vår egendom i medierna. Alltså. Det har sina sidor att vara idrottsman på elitnivå. Då blir man, antingen man vill eller ej, en offentlig person. Var mans föredöme eller var mans niding, beroende på hur man förvaltar sitt pund. Ja, inte det idrottsrelaterade pundet utan det moraliska. Media ser dig. Media säljer dig åt sina läsare. Den ordningen är kanske rimlig, inte vet jag. Vad jag vet är att unga människor begår misstag. Killar, tjejer, dagligen, stundligen, inte sällan i erotiskt laddade ögonblick. Även äldre människor begår misstag. Tanter, farbröder, dagligen, stundligen, mera sällan i erotiskt laddade ögonblick. Skillnaden är priset: de flesta av oss kommer undan med en prövning i domstol om ens det. För elitidrottsmannen i 20-årsåldern tillkommer offentlighetsprincipens skampåle, i förlängningen kanske en ödelagd karriär. Knappast vårt problem, muttrar förmodligen tredje statsmaktens företrädare. Nä, kanske inte. "Allmänintresset" kräver ju ett avslöjande, helst ett STORT över flera sidor. Eller? Själv är jag inte så säker, jag hade nog överlevt på en notis i marginalen. Var bara det jag ville ha sagt. I strid med vad man egentligen får säga och tycka, skulle jag tro.

Lika jobb, olika villkor

Pia eller Erik? Kan inte bestämma mig vilken av fotbollens båda förbundskaptener jag gillar minst. Jodå, jag vet. Att ifrågasätta Pia är som att svära i kyrkan, damen verkar ju vara medias och hela fotbollssvängens darling. Till skillnad från Erik då, som det hackas på så fort tillfälle ges. Trots att han inte sjunger, i alla fall inte vid presskonferenser eller prisceremonier. Kanske det som är felet? Men allvarligt; undrar hur valserna gått i pressen om Erik Hamrén envisats med att sjunga på varenda jävla fotbollsgala. Eller om han lirat luftgitarr efter varje vunnen match. Man vågar knappt tänka tanken - och dessbättre är den nog lika främmande som en Pia Sundhage i läppstift. Missförstå mig rätt: damlandslagets förbundskapten får gärna ta ton, t o m ställa upp i melodifestivalen om hon så önskar. Jag konstaterar bara att det är ljusår mellan herr- och damfotboll, även i detta avseende.

Hälften vore nog...

Får jag gnälla lite? Tack. Jag har fått borrelia. Inte kul. Vänster smalben påminner om en regnbåge, rent färgmässigt alltså. Regnbågar är vackra på himlen, inte på mänsklig hud. Där ser det för jävligt ut. Gör inte ont men är lömskt. Doktorn skrev ut dubbel penicillinkur, tjugo dagar gånger tre tabletter. Är inne på tionde dan nu och kan möjligen skönja en svag förbättring i det angripna området...med reservation för önsketänkande. Men så mitt i alltihop har jag åkt på en praktförkylning. Eller om det är flunsan. Jag som inbillade mig att antibiotikan gav skydd även mot sånt. Känns skumt att knapra penicillin och bli däckad, det är liksom inte vad man väntar sig. Slutgnällt.

Puckade proportioner

Det kan vara att mitt hockeyintresse är tämligen svalt. Det kan vara att jag blivit gammal. Det kan vara att jag är lite tönn eller å banan, som man säger. Men jag förstår inte riktigt hysterin kring de s k Småkronorna nu under JVM. Har inget emot ungdomsidrott, tvärtom. Har själv bevakat och skrivit om sådan i åratal, inte så sällan i övertoner (inser man i efterhand). Det är lätt att ryckas med och glömma vad det egentligen handlar om. Just det, idrott. På ungdomsnivå. I det här fallet killar i 17-18-årsåldern (tror jag) som alltså tagits ut att representera Sverige i en förhållandevis liten sport i ett förhållandevis litet mästerskap. Kul för dem, rimligt att media rapporterar hur det går. Men proportionerna, herregud. SVT är där med en hel armé, Härenstam gastar sitt "har ni sett" med en frenesi som bara han är mäktig. Och kvällspressen är inte ett dugg bättre. Eller sämre. Själv undrar jag vad det är just med hockeyn som får vuxna journalister att gå bananas på det här sättet. Ingen annan idrott exponeras på motsvarande sätt när det kommer till ungdoms- eller juniormästerskap. Inte fotboll, inte handboll, inte friidrott, whatever. Tack och lov, vill jag nog säga. Tids nog blir talangerna stjärnor på riktigt, i alla fall några av dem. Till dess mår de nog bäst av att INTE upphöjas till stjärnor. Inbillar jag mig, här på gubbhyllan. I morgon väntar förresten final för Småkronorna, det är knappt man vågar slå på tv:n. Härenstam spräcker kanske rutan?