Matchen som hade allt - och lite till

Arsenal-Barcelona 2-2.
Makalös match, tveklöst den mest fascinerande jag upplevt. Arsenal utspelat och närmast förnedrat av ett vettlöst bra Barca – i ungefär 70 minuter. Zlatan i magnifik huvudroll så långt; vid 0-1 med en vältajmad lobb över Almunia, vid 0-2 med en distinkt bomb i ena krysset. Rörande vackert…nästan så jag glömde att det drabbade ”mitt” lag.
Så som jag nästan glömde att det faktiskt återstod 20 minuter.
Arsenals resning var magisk, för Barcelona säkert smått chockerande. Matchen borde ju varit körd. Precis allt tydde på det…åtminstone tills speedkulan Theo Walcott byttes in. Där någonstans fick Arsenal ny kraft, ny fart, ny tro. Där någonstans skulle det snart visa sig att klyschan ”allt kan hända” kommer ur en sanning.
1-2 Walcott! 2-2 Fabregas på straff! Möjligen en feldömd sådan, i vilket fall generös.
Själv fick jag både gåshud och hjärtsnörp av dramatiken. Kan fotboll bli bättre än så här? Tror inte det – i väntan på returen.

S E

Heja Arsenal - och Zlatan...

Arsenal mot Barcelona ikväll, kvartsfinal i Champions league. Jag våndas. Arsenal är mitt favoritlag (i den stora fotbollsvärlden, Mjällby i den lilla), Zlatan är min favoritspelare. Så hur förhåller man sig? Grunnar och grunnar men finner inget svar, ingen väg ut ur det djävulska dilemmat.
En mig närstående person hävdar förstås att saken är ett typiskt lyxproblem – och ja, kanske det. Beror på vad man jämför med. Eller vad man är mäktig att ta in i en stund som denna.
Inte mycket, måste jag medge.
Känslan, den övervägande av alla motstridiga, är dock att Arsenal kan fälla favorittyngda Barca. Känslor brukar inte ljuga.
Satan att Zlatan spelar i fel lag.

S E

De gulsvarta giganterna

Örebro-Mjällby 0-2.
Gul chartreuse till det svarta kaffet. Igen. Det börjar bli mycket nu, hårt firande. Vet inte om det är nyttigt. Fast det är det nog. Det känns så.
Skål alla sillastrybare.

S E

Lundahandbollens skampåle

Jaha, nu vet vi. Ulf Sandgren kickas, han ensam var syndabocken bakom Lugis handbollsfiasko. Inte klubbstyrelsen. Inte den assisterande tränaren Johan Zanotti. Allra minst spelarna.
Ånej, bara huvudtränare Sandgren. Om han nu ska kallas huvudtränare. Det enda som var tydligt i Lugi under säsongen var ju otydligheten just på tränarposten, dimmorna kring vem som egentligen bestämde.
Påfallande ofta verkade det vara Zanotti.
Det var han som höll i taktpinnen vid i stort sett varje timeout. Han som hördes och syntes, han som skrek och domderade. Men utan personligt ansvar för resultaten…eller hur man nu ska tolka klubbens ”åtgärdsprogram”. Som f ö lämnar vissa frågor obesvarade.
Blir Zanotti huvudansvarig mera på riktigt nu? Eller jagar man nytt? Rustan Lundbäck? Mats Engblom? Finns nån som vågar? Tränarjobbet i Lugi har liksom ingen trygghetsklausul, däremot en ständigt hotande skampåle.
Och så H 43.
Mitt under kvalet för fortsatt elitseriestatus krisar det även där. Tränaren Pelle Käll får gå i förtid (nästa säsong ska han ju träna Ystads IF, vilket i sig är ett mysterium), assistenten Thomas Westerlund tar över. Det bytet – eller något annat - skulle H 43 förstås gjort för länge, länge sen. Käll har haft ett och ett halvt år på sig att forma en fungerande spelidé för ett åtminstone på papperet rätt hyggligt lag…och resultatet är närmast katastrofalt.
Till sist. Lundahandbollens kris rör herrlagen, enbart dem. På damsidan är det tvärtom succé. Lugi framme i SM-semifinal mot Sävehof, Lundagårds unga tjejer (numera organiserade av H 43) klara för nästa säsongs elitserie.
Respekt.

S E

På tur för tur - och en trudilutt...

Ja, jag är ”skåning”. I alla fall i den meningen att jag faktiskt bor i Skåne.
Ja, jag spelar på lotto. Varenda jävla vecka sen spelet lanserades för drygt trettio år sedan. Sju stående rader. Plus det lika stående jokernumret.
Nej, det var inte jag som kammade hem drömvinsten på 215 mille i lördags.
Tur i spel har bara andra. Exakt vem eller vilka har jag inte en susning om. Känner ingen, umgås mest med losers. Igenkännandets trygghet, melankoliska män emellan. Själv är jag kanske något slags vinnare i just det sällskapet, kolla på mitt cv:
Aldrig 13 rätt på tipset (okej, jag har bara försökt i 40 års tid).
Aldrig 7 rätt på lotto (tack och lov, 6 rätt sommar'n 1993 var kallsvettigt nog att uppleva. Tills jag såg utdelningen...1800 kronor).
Aldrig mer än 2 rätt på joker, senast för fyra år sen.
Aldrig en trissvinst över 25 spänn.
Aldrig en abborre över 7 hekto (började meta 1953).
Enda fläcken på min sköld är V75. Där har jag haft 7 rätt två gånger under de senaste fem åren. Utdelning: 12000 resp 7000. Delat med åtta eftersom vi råkar vara åtta i bolaget. Här är jag dock s a s oskyldig; andra tar ut hästarna, jag bara betalar. 100 pix i veckan.
Röster – bl a min egen inre – har höjts för att jag borde lämna bolaget. Oturen (?) började nämligen i samma ögonblick som jag gick med, sägs det. Men i helvete heller…den glädjen ska dom inte ha.
Uthållighet är en dygd, drömmar har ingen bortre parantes. Inte dårskapen heller. Eller missunnsamheten.
Det enda som stör mig är att Svenska Spel aldrig ringer och tackar. Borde dom göra, tycker jag. Gärna sjunga lite också, sådär som Radiotjänstkören gör i dumburken för dem som betalat tv-licensen.

S E

Otidsenligt, HK Malmö

17-31.
Inga granna förlustsiffror för HK Malmö mot Sävehof. Snarare pinsamma. Har man kvalificerat sig för slutspel bör man helst visa sig behörig.
Sjutton mål framåt, hallå. Det gjorde handbollslagen på 1950-talet, då när spelet gick i lustempo och skotten sköts med knallpulver.

S E

Zlatans utanförskap

Barcelona-Osasuna 2-0.
Mål igen av Zlatan – men frågetecknen kvarstår. Trivs han i Barca? Känner han sig bekväm med livet utan boll? Längtar han bort?
I match efter match ser jag hur Zlatan har minst boll av alla i Barca. Han löper och löper, letar och letar efter de öppnande luckorna…men nästan alltid förgäves. Lagkamraterna ser honom inte, spelar honom inte. Möjligen nyttjar de hans löpande för egen vinning istället, det ser så ut ibland. Och så länge laget vinner är ju allt frid och fröjd…
Eller?
Mot Osasuna tror jag Zlatan hade cirka tio bollkontakter. De flesta misslyckade, en som förlät allt. Målet. Det förlösande till 1-0. Varpå han blev utbytt. En mager dag på jobbet, kan man säga.
Ännu en.
Vet inte om Zlatan lider av läget. Jag gör.

S E

Ekenberg vs Ibrahimovic

Gott att vara sillastrybare idag. Värre att vara Zlatanist.
Mjällby vinner alltså med 3-0 över Gais, samma Gais som i premiären kryssade mot MFF. Vet inte vad man ska dra för växlar av sånt, förmodligen inga alls. Stöddighet är en synd, försiktighet en dygd. Så sitt still i Blekingeekan, viskar mitt inre.
Hursomhelst ser jag att Marcus Ekenberg gjorde alla tre målen mot Gais. Hattrick…det är mer än vad Zlatan mäktat med. Har ni tänkt på det? Att Zlatan aldrig gjort ett hattrick? Okej, jag reserverar mig något för hans korta tid i Holland – men under alla åren i Italien blev det definitivt inget. Två mål ibland, ett ännu oftare. Hattrick nix. Nämner det mest som kuriosa; skyttekung kan man bli ändå, det visade ju Zlatan sista året i Serie A.
Tror att det plågar honom, trots allt. Alla stora målskyttar gör liksom hattrick, då och då eller åtminstone någon gång. Messi, Villa, Rooney, Ronaldo, Ekenberg…alla. Klart att Zlatan vill in i den klubben, perfektionist som han är.
Må det ske innan en sagolik karriär är till ända.

S E

Magisk kväll i Baltiskan

HK Malmö-IFK Kristianstad 27-22.
Äntligen lite handbollshalleluja i Baltiskan! Över tvåtusen åskådare, stämning som på salig Bobbans tid. Och så, ljuvligast av allt: den osannolika upplösningen. Malmö till SM-slutspel! Av egen kraft – men också för att övriga resultat gick lagets väg. Lugi grävde slutgiltigt ner sig i Lindesberg, RIK grejade en pinne men inte två mot Alingsås…
Länge sen det var så spännande att följa en resultattavla, får jag säga. Efterhand nästan mer spännande än matchen framför ens ögon; där stod det ju klart i hyfsat god tid att Malmö skulle göra sin ”plikt”. Tavlan däremot, den kittlades in i det sista. RIK-Alingsås 32-32 kom plötsligt upp…men hallå, där stod ju 25-30 nyss. Va faan händer? Är det tid kvar i Göteborg eller är 32 lika ett slutresultat? Stor oro i publikleden, spekulationer hit och dit i väntan på visshet.
Det var slut i Götet. Det blev 32-32. Det blev HK Malmö som knep den åttonde och sista slutspelsplatsen. Fantastiskt!
Äras den som äras bör: tränaren Jan ”Proppen” Karlsson. Det är han ensam som format laget, han ensam som lyft varje enskild spelare till betydelsefull kugge. Och då rör det sig alltså (i huvudsak) om s k andrasortering, spelare som ratats av bättre bemedlade klubbar. Lugi och H 43 t ex.
Vilket förresten får mig att minnas följande analys inför elitseriepremiären i höstas: ”Lundaklubbarna står och stampar, kommer liksom inte loss ur sin inbillade förträfflighet. Förr eller senare slutar det illa, är jag rädd. Malmö däremot…Malmö tror jag på i år.”
Det var jag själv som skrev det, här på bloggen. Ibland prickar även en vingelpetter rätt, ha ha.

S E

Lugis flopp - Malmös hopp...

Streckdramatik.
Det är vad som väntar i handbollens elitserie i kväll. Sista omgången, fyra lag i raffinerad kamp om de två sista slutspelsplatserna. Skövde och Lugi på rätt sida strecket med vardera 24 poäng, RIK och Malmö hack i häl på 23.
Hur det slutar?
Status quo, om jag ska våga mig på en gissning.
Skövde lär inte släppa taget mot ett avtänt H 43 – och någon gång måste väl ändå Lugi kunna ta sig samman? Lindesberg borta är normalt en marig uppgift men nu...läget som sådant borde betyda fördel Lugi. ”Linde” har liksom bara en förlorad heder att spela för, Lugi för sin del har en hotad heder. Förutom den ekonomiska aspekten; med slutspel följer ju en del intäkter som den kaxiga Lundaklubben tydligen redan räknat hem.
Malmös chans ligger alltså i Lugis eventuella praktfiasko – samtidigt som RIK inte vinner över Alingsås. Malmös risk, å andra sidan, ligger i att den egna matchen mot Kristianstad inte alls slutar som planerat, utan tvärtom i en oanad stjärnsmäll. Säg med tio måls differens. Då skulle Malmös slutspelshopp huxflux kraschlanda i kvalserien.
Osannolikt ja, utopiskt nej. Kristianstad har precis allt att vinna och kan kosta på sig att spela raggarhandboll, går det så går det. Och gått har gått förr, man ska aldrig säga aldrig.
Slut på spekulationstramset.
Vid 21-snåret ikväll har vi alla svar.

S E

Mjällby i mitt hjärta

Fotbollsallsvenskan 2010.
Äntligen har man fått ett lag att hålla på, att lida för, att glädjas med. Mjällby AIF. Blekinges stolthet. Det var länge sen sist, 25 år eller nåt. Vackert är sällsynt, underbart är kort. Högadal en gång på 1960-talet, Mjällby tre gånger om åren kring 1980; därvid stannar de allsvenska avtrycken från Sveriges trädgård.
Ödmjukt och fint. Bara hälsa på, inte klänga sig fast.
Ska bli spännande att se om Mjällby håller stilen nu när en fjärde visit väntar. Mig kan det nästan kvitta. Jag menar, som bleking är man härdad, allt utom direktnedflyttning måste räknas som angenäm bonus. Ett tacksamt läge, gynnsamt för immunförsvaret. Går det åt helvete är det ju bara att skylla på det förutbestämda Ödet. Inte på domarna. Inte på att bollen är rund. Minst av allt på att konkurrerande lag skulle vara bättre. Ynkliga undanflykter får fegisar hålla på med.
Tippa allsvenskan låter jag dock bli i år. Törs inte.

S E

Den ovärdiga handbollsstaden

HK Malmö-Sävehof 25-29.
Malmö är en förlorad handbollsstad, det är bara att konstatera. 500 pers kom till Baltiskan för att kolla på kvällens elitseriematch. Ointresset har därmed antagit direkt pinsamma proportioner. Vem skulle sörja om HK Malmö åkte ur? Ingen i hela handbolls-Sverige, vågar jag påstå.
Jo, vi i klicken förstås.
Men knappast Sävehof t ex. Jag såg själv hur spelare och ledare i Sveriges för tillfället bästa klubb slängde förvånade blickar upp mot de ödsliga läktarna…som om de inte trodde sina ögon. Och det är klart, hur kul är det för gästande lag att mötas av närmast demonstrativ likgiltighet? Hur kul är det för ett hemmalag? Hur länge ska en handbollsprofessor som ”Proppen” Karlsson stå ut med att vara tränare i en stad där ingen verkar bry sig?
HK Malmö lever farligt, känns det som. Vyerna finns, entusiasmen likaså. Problemet är själva produkten. Laget. Inga egna spelare, ingen naturlig återväxt i sikte då ungdomsverksamheten alltför länge varit satt på undantag. Klubben är helt enkelt inte komplett, inte med elitseriemått.
Tapper match annars mot Sävehof, anständig förlust. Och inte ens på pressläktaren var det fullsatt…

S E

Matchen före kryssningen...

Var på kryssning helgen som gick. Det sista jag gjorde innan jag for var att kolla på handboll, Malmö mot Hammarby.
Det sista jag borde gjort var just det jag gjorde.
Malmö-Hammarby var en undermålig tillställning, som match betraktad knappt sevärd ens för hopplöst förlorade handbollsnördar. Ingen skuldbörda på Hammarby - felet låg i att Malmöspelarna liksom inte var där, varken fysiskt eller mentalt. Laget svek s a s sitt eget signum, det som annars varit så tydligt genom hela säsongen: kämpa, kämpa, kämpa, vilja, vilja, vilja.
Märkligt egentligen att resultatet stannade vid 21-33, klasskillnaden kändes mycket större än så.
Okej, Malmö har en ursäkt. Kraftödande match i Skövde bara två dar innan. Blytung förlust efter klar ledning, noll tid för återhämtning. Men ändå…lite bättre kunde man begärt.
Nu gick förmodligen slutspelståget för Malmö. Enda räddningen skulle vara full pott på de tre sista matcherna – men vem kan tro på mirakel efter Hammarbyhaveriet? Klokare att se upp för kvalspöket, känns det som. Kristianstad hotar bakifrån och lagen möts inbördes i Baltiskan i slutomgången. Kan bli en rysare.
Närmaste revanschchans för Proppens pågar gives dock redan i morgon, onsdag. Sävehof hemma. Låter som en munsbit, eller hur? Men allvarligt; Sävehof kommer från ”Malmöläge”, dvs med gårdagens stentuffa match (38-37!) mot RIK i kropp och sinne. Dessutom med seriesegern nästintill säkrad…vilket möjligen förstärker mättnadskänslan ytterligare. Så kom igen Malmö, ska Sävehof betvingas är det nu.
Trevlig kryssning förresten.
Riktigt, riktigt trevlig, som Wikegård skulle ha sagt.

S E

Botten nådd, Lugi

Kristianstad-Lugi 30-24.
Swinging Lugi har blivit Winning Lugi skrev jag bestämt för ett par månader sen.
Det var då det. Då när Lugi radat upp en svit på elva förlustfria matcher (tio vinster, en oavgjord). Vem kan inte bli lurad av sånt, får jag väl säga till mitt försvar idag.
Av de senaste nio matcherna har Lugi vunnit en. Slutspelsplatsen, den till synes alldeles givna, är nu plötsligt i fara – och Kristianstadmatchen ikväll visade att Lugi inte heller har där att göra.
Så usel inställning i ett derby. Sån klen attityd hos vissa s k nyckelspelare. Häpnadsväckande att se. Och så coachingen…förlåt, men vem faan bestämmer? Zanotti eller Sandgren? Jag trodde rollfördelningen var löst en gång för alla, istället verkar den diffusare än nånsin.
Motsvarande otydlighet i ledarskapet finns inte i något annat lag, den saken är klar. Och slutspel eller ej; nästa säsongs tränare i Lugi lär knappast heta Johan Zanotti och Ulf Sandgren.
Det är jag nästan säker på. Så säker man kan vara när det gäller Lugi.
Synd att HK Malmö inte lyckades knyta ihop säcken i Skövde. Klar ledning i andra halvlek, knapp förlust till slut. Nu måste Hammarby besegras på lördag, annars ryker slutspelschansen.
Vågar man hoppas på tusen pers i Baltiskan?

S E

Labbe mer värd än glömska

Wales-Sverige 0-1.
Det tar sig för nya fotbollslandslaget. Snyggt mål av Elmander, bitvis hyggligt passningsspel. Svårbedömt motstånd förstås – och ”bara” träningsmatch. Nån som saknade Zlatan? Inte jag. Kanske inte Hamrén heller, men det är tills vidare bara en vag gissning.
Gillar Toivonen faktiskt. Tycker han har stora linjer i sitt spel, internationell potential. Synd att han fråntogs ett regelrätt mål. Wilhelmssons comeback var väl sådär; läckert inlägg till Toivonens bortdömda mål, ambitiösa löpningar och för lite ”verkstad”. Som förr, varken mer eller mindre.
Kom på mig själv med att sakna – Labinot Harbuzi. En Labbe i form är bra på de där insticken som Rasmus Elm så ofta misslyckades med. Visst känns han lite bortglömd, Harbuzi? Lätt att bli kanske i turkiska ligan…lätt men inte rätt.
Snällast i matchen var domaren. Fråga Olof Mellberg.

S E

Vakna Sydis - Malmö kallar...

Mycket Lugi och mycket H 43 i dagens Sydsvenskan. Icke en stavelse om HK Malmö däremot. Märkligt, kan man tycka. Tidningen har ju trots allt Malmö som utgivningsbas – och just där råkar även regionens för tillfället hetaste handbollslag vara hemmahörande.
Men jag vet inte, Sydissportens synfält skyms kanske av en massa rödhökar och blådårar. Det verkar så.
Hursomhelst spelar HK Malmö match ikväll. En viktig, borta mot Skövde. Seger och doften av slutspel blir allt fränare. Förlust och chanserna krymper, dock utan att gå förlorade.
Om detta hade jag velat läsa i min Malmötidning, åtminstone något lite.
Istället får jag en rejäl förhandsgrunka på Lugis match i Kristianstad. Plus fylliga "rep" på H 43:s senaste förlust och Lugidamernas senaste seger. Lund, Lund, Lund...
Klen tröst för ett handbollshjärta i Malmö. Ingen tröst alls, sanningen att säga.

S E

Allt glesare i Eko-hallen

HK Malmö-Guif 30-26. Publik: 678.
Som Malmöbo och handbollsvän vet jag knappt om jag ska vara glad eller ledsen över sakernas tillstånd. Här har vi äntligen ett ”eget” lag som kan hävda sig i elitserien, ett lag som just nu är smått sensationell part i striden om slutspelsplatserna. Och så klassiska Eskilstunaklubben Guif på besök, formstarkaste laget av alla.
Då kommer 678 pers till Baltiskan. Bottenrekord för säsongen. Tomhetens eko i hallen.
Jag blir så förbannad.
Jag blir så förtvivlad.
Är vi inte fler som suktat efter elithandboll i den här knäppa idrottsstan? Är vi inte fler som ser längre än hockeynäsan räcker?
Det är kulturskymning ju.
Men jag är glad också. Glad att vara en i klicken av finsmakare.

S E