söndag 31 december 2023

💖 NyĂ„rsklockor ringa...đŸŽŒ

NyĂ„rsafton 2023. Jag möter den med ödmjukhet. Sent i livet liksom. Nya infallsvinklar pĂ„ firandet, mindre sorglöst Ă€n förr. Normalt, vill jag tro. Vid 78 har man sprallat av sig det vĂ€rsta vad gĂ€ller mĂ€nskligt sĂ„vĂ€l som omĂ€nskligt upptrĂ€dande. Kvar finns en nĂ„gorlunda civiliserad seniorupplaga av den man en gĂ„ng var. Vemodigt? ÄndĂ„ inte. Snarare skönt. Det tĂ€r att jaga kickar. Kostar pĂ„ att utmana ödet. KĂ€nns för jĂ€vligt att vakna i dimma dan efter den Ă„terkommande nyĂ„rstĂ€vlingen ”fullast vinner”. NĂ„gon - det kan ha varit jag sjĂ€lv - kallade mig svensk mĂ€stare i bakrus. Kul dĂ„. Inte nu. Eller jo, lite kul fortfarande.

*. *. *

Jag har haft tur, den saken Àr klar. I skenet av det förflutna alltsÄ. Annars hade jag inte suttit dÀr jag sitter i skrivande stund. Med klÀdkoden intakt: alltid kÀrlekens fÀrg i olika nyanser. Aldrig svart (okej, byxor undantaget), allra minst brunt. Med starka drycker pÄ kylning; tror du jag lagt av tror du fel. Inmundigar bara lite mer sofistikerat. LÄngsammare. Utan det dÀr berusningssyftet som var centralt i yngre dar. FÄr jag sÀga det sjÀlv har jag nog inte ballat ur fullskaligt sedan 2020. Fast dÄ berodde det inte pÄ kröken utan pÄ covid. DÀr var jag duktigt dÀckad, oförmögen till alla former av firande. Slut som festprisse.

*. *. *

Spellistan har jag förstĂ„s klar. Musik hör nyĂ„rsafton till. Inte rock & röj som förr, bevare mig vĂ€l. FinstĂ€mt ska det va’. DĂ€mpad volym. ÖrongĂ„ngar blir kĂ€nsliga med Ă„ren, mĂ„nga i min Ă„lder har hörapparat. DĂ€ribland vĂ„ra kvĂ€llsgĂ€ster. Den typen av besvĂ€r botas inte med hög musik. De förvĂ€rras. SĂ€rskilt om samtal pĂ„gĂ„r parallellt. Vilket det ju gör. Det finns mycket att avhandla pĂ„ Ă„rets sista dag. Mycket att hoppa över ocksĂ„: tillstĂ„ndet i Sverige, elĂ€ndet i vĂ€rlden. SĂ„nt blir för tungt att ventilera, lĂ€ttsinnet mĂ„ste nĂ„gon gĂ„ng fĂ„ sin chans. Det har med sjĂ€lvbevarelsedrift att göra, ovilja att bli typ uppĂ€ten.

*. *. *

Intresserad av min spellista? JasĂ„ inte. DĂ„ kan du sluta lĂ€sa precis hĂ€r. Övriga bjuder jag pĂ„ ett axplock, hela listan skulle bli för lĂ„ng. HĂ„ll till godo. 1. I Welcome You - Paul Michiels. 2. What About Tomorrow’s Children - Maggie Reilly. 3. California Blue - Erkan Aki (Orbisonklassiker pĂ„ tyska, faller platt för rösten). 4. Guiding Light - Donna Taggart. 5. Sunday Morning Comin’ Down - Ray Stevens. 6. Happy X-mas (War Is Over) - Jann Arden. 7. Some Humans Aint Human - Neil Nathan. 8. Home I’ll Be - Rita MacNeil. 9. We Are The World - The 12 Tenors. 10. I Can Still Dream - Hayley Oliver. Punkt. 

*. *. *

Till sist nĂ„gra önskningar, i stort som i smĂ„tt. Nog sĂ„ naiva, men vĂ€lmenta och föga stelbenta. En rĂ€ttvisare vĂ€rld. Mera kĂ€rlek, mindre hat. Fred, inte krig. Barnen i centrum - och dĂ„ menar jag inte bombcentrum. FĂ€rre gĂ€ngkriminella i och utanför politiken. Rökförbud pĂ„ allsvenska fotbollsarenor. Vi har det redan sĂ€ger du? Absolut - mot att tĂ€nda en cigg. Allt annat Ă€r okej att tĂ€nda: bengaler, raketer, pyroteknik all over. LĂ€ktarkultur kallas det visst. Kom in i matchen, ni som bestĂ€mmer. Och Gott Nytt År pĂ„ er. SjĂ€lv fruktar jag 2024, befarar nĂ€stan det vĂ€rsta. Men skĂ„l och tack, ikvĂ€ll vapenvila. Eller?

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

fredag 29 december 2023

”Halv” match rĂ€ckte för HK Malmö

HK Malmö-Hallby 34-27. 17-19 i första halvlek, 17-8 i andra. Handboll Àr en mÀrklig sport - och HKM ett mÀrkligt lag. Detta var inte första gÄngen man bytte skepnad under pÄgÄende match. FrÄn segt och slött till stolt och starkt. FrÄn inga mÄlvaktsrÀddningar till mÀngder; Zetterlund har visat förr att han Àr bra pÄ andrahalvlekar, ikvÀll igen. HjÀlpt av Hampus Nygren som sÄg till att försvarsspelet blev anstÀndigt. En underskattad kÀmpe, kul att han fick blomsterkvasten som bÀsta hemmaspelare.

*. *. *

Vad man ska sĂ€ga om Hallby Ă€r en annan frĂ„ga. SvĂ„rt att förstĂ„ hur ett lag kan tappa allt över en pausfika. Med all respekt för HKM:s uppryckning hade det knappast blivit överkörning - om inte Hallby vikt ner sig, gett upp, fumlat och sjabblat i tid och otid. Första halvlek var ju inte sĂ„ dum, Hugosson pĂ„ kanten hade t ex nĂ„got av försenad julafton mot sin förra klubb. Åtta mĂ„l, om jag rĂ€knade rĂ€tt. I andra försvann Ă€ven han. Alltmedan Grötta och Magnus Persson i hemmalaget stĂ€nkte in mĂ„l efter behag.

*. *. *

FrÄn kvÀllens omgÄng i övrigt noterar jag att HF Karlskrona rÀddade en poÀng hemma mot AranÀs. Ja, rÀddade Àr rÀtt ord. Jumbolaget frÄn Kungsbacka ledde med fyra i paus och med tre ganska nÀra slutet. DÄ ska HFK kÀnna sig nöjt - trots att tvÄ poÀng sÀkert ingick i kalkylen. Exakt samma resultat - 27-27 - blev det f ö i Lund. DÀr var seriesuverÀnen SÀvehof pÄ besök och delade alltsÄ med sig av potten till ett bÀttre behövande Lugi. VÀnligt, vÀnligt. Nu en lÀngre paus i handbollsligan. EM pÄ gÄng.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

söndag 24 december 2023

NĂ€r juldagsmorgon glimmar...

Julefrid Àr ett vackert ord. Jag upplevde det sjÀlv i Limhamns kyrka i morse. Men Ànnu mer i Minneslunden pÄ vÀgen dit. Alla dessa brinnande ljus i decembermörkret. Tystnaden. Vördnaden för livet - och för nÀra och kÀra som lÀmnat det. Tro, hopp och tröst; samma kÀnsla varje Är. Samtidigt, det gÄr inte att komma ifrÄn, sorg över tillstÄndet i vÀrlden.

*. *. *

SkrĂ€mmande: Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober. 1400 oskyldiga mĂ€nniskoliv till spillo. Ytterligare ett par hundra tagna som gisslan. FruktansvĂ€rt, hjĂ€rtskĂ€rande grymt. Vettlös terror, född ur förtryck. Minst lika skrĂ€mmande: Israels sĂ„ kallade sjĂ€lvförsvar. PĂ„gĂ„r Ă€n. 20 000 döda - urskiljningslöst. Kvinnor, barn, Ă€ldre, yngre; alla som rĂ„kar komma i vĂ€gen. Gaza sönderbombat. Dess kuvade folk pĂ„ desperat flykt, ingen vet riktigt vart. Konsekvens: VĂ€rldens sympatier har vĂ€nt. Offret har blivit skurken, nĂ€stan alla fördömer idag Israels vedergĂ€llning. Det Ă€r nĂ„got med proportionerna som stör det allmĂ€nna rĂ€ttsmedvetandet, tror jag. Tjugotusen. Å andra sidan: hur hĂ€mnas man proportionerligt?

*. *. *

Under tiden: Putin fortsĂ€tter sin ”militĂ€ra specialoperation” i Ukraina. VĂ€rlden tittar pĂ„. Fördömer, sanktionerar. Fryser ut och isolerar Ryssland. Löser det sjĂ€lva problemet? Efter tvĂ„ Ă„r - Nej. Det enda som hĂ€nt Ă€r att kriget blivit vardagsrutin, passerat bĂ€st före i nyhetsvĂ€rde. Putin sitter i orubbat bo och beskrivs inte lĂ€ngre i termer av galning. Mera sĂ€llan i alla fall. Avtrubbade Ă€r vi allihopa, du me’ Ă„ jag me’. Ett krig Ă„t gĂ„ngen, tack. Ingen orkar tvĂ„. Just nu fokus Gaza. Stilla undran: Firar dom jul, mĂ€n som Netanyahu och Putin? Har dom sjĂ€l och hjĂ€rta? Barn och barnbarn? TĂ€nder dom ljus för sina offer? Äter med god aptit, sover om nĂ€tterna? Dansar runt granen? Ser sig i spegeln och myser av stolthet?

*. *. *

OcksĂ„ en tanke: Är det rimligt - eller skamligt - att jĂ€mföra Putin och Netanyahu? Den ene attackerar i brutalt okynne ett annat land, den andre försvarar bara sitt eget mot avskyvĂ€rd terror. Betydande skillnad, absolut. Men: Samma metoder, samma resultat. Tiotusentals döda, bottenlösa tragedier för egna syften. Som om krig vore vĂ€gen till fred, hĂ€mnd en typ av humanitĂ€r vĂ€lgĂ€rning. Julottan: VĂ€lbesökt. Och nĂ„got verklighetsfrĂ„nvĂ€nd - tack och lov, skulle jag sĂ€ga. Kyrkan Ă€r ingen politisk mötesplats. Predikorummet inte gjort för bombastiska stĂ€llningstaganden kring krig och nöd. Guds ord gĂ€ller. BibelberĂ€ttelser. Psalmer. Till slut Ă€ven Adams julsĂ„ng, mera kĂ€nd som O Helga Natt. Undrar om Putin hört den.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

fredag 22 december 2023

HĂ€rliga handbollstider i ”staun”

Tre raka segrar för HFK i ligan. Exakt samma för IFK i allsvenskan. HĂ€rliga tider, strĂ„lande tider för handbollen i Karlskrona. Det Ă€r knappt jag vet vilket ben jag ska stĂ„ pĂ„. Jo förresten, det vet jag. IFK-benet. Gammal kĂ€rlek rostar aldrig, sĂ„ sant som det Ă€r sagt. Det var IFK som en gĂ„ng gjorde mig handbollsfrĂ€lst, det Ă€r IFK:s öden och Ă€ventyr jag följt alltsedan dess. Och eftersom ”dess” betyder mitten av 1950-talet handlar det om nĂ€ra nog 70 Ă„r. En resa mellan himmel och helvete, kan jag sĂ€ga. Höga toppar, djupa dalar, perioder av kris och kaos. Desto roligare hĂ€r och nu.

*. *. *

Efter onsdagens seger mot Anderstorp, 28-22, ligger IFK lika nĂ€ra det övre kvalstrecket som det nedre i den allsvenska tabellen. Serien Ă€r förstĂ„s vansinnigt jĂ€mn. Ett par förluster och IFK kan vara nere i skiten igen. Och nej, jag inbillar mig inget. Nytt kontrakt vore verkligen bra nog - ligan Ă€r orealistisk, inte ens ett mĂ„l. IFK har inte det laget, de spelarna. Framförallt inte de resurserna. Vad IFK har Ă€r en stolt historia som fortfarande Ă„terspeglas i handbollens maratontabell, allt annat Ă€r numera pĂ„ HFK:s sida. Publiken. Sponsorerna. Ekonomin. Organisationen. Statusen: störst och bĂ€st i ”staun”. Ett surt Ă€pple att tugga i sig men tid lĂ€ker sĂ„r; IFK:s dominans bröts redan runt millennieskiftet.

*. *. *

En sak har jag lĂ€rt mig: man ska aldrig sĂ€ga aldrig. En dag bjuder kanske IFK pĂ„ en ”tillbakakaka”. Fast inte i nĂ€rtid, snarare lĂ„ngt bortom min horisont. Nuvarande ordning mellan klubbarna visar att allt Ă€r möjligt. Jag kan försĂ€kra: för 65 Ă„r sedan fanns inte en enda Karlskronit som sĂ„g lilla HĂ€stö (dagens HFK) komma upp sig. Det var division 3 som gĂ€llde. Sjömansskolans sporthall, onsdagar. Jag hĂ€ngde dĂ€r regelbundet, mest för att ha nĂ„nting att göra i vĂ€ntan pĂ„ nĂ€sta IFK-match. SĂ„ var det dĂ„ - och sĂ„ har det förblivit: jag gillar egentligen bĂ„da men bara IFK ger mig hjĂ€rtklappning. HFK ger mig typ magknip, sĂ€llan mer. Fast 31-22 senast borta mot Skövde var ett lyckopiller. Otroligt imponerande. 

*. *. *

Vad gĂ€ller IFK hade jag tĂ€nkt skriva om Shaban Zogaj. Ung grabb, drygt 20, med landslagsmeriter för Kosovo. Minst av allt nĂ„gon stor handbollsnation - men Ă€ven i smĂ„ fostras fynd. Zogaj kom till IFK i fjol (via ett mellanspel i Danmark), blev en tillgĂ„ng redan dĂ„, dock utan de tunga avtrycken. Men nu! Fet succĂ©, 21 mĂ„l pĂ„ de tvĂ„ matcher som föregick onsdagens. DĂ€r dessvĂ€rre olyckan var framme. Zogaj utgick tidigt med en befarad korsbandsskada, bekrĂ€ftelse Ă„terstĂ„r. I sĂ€msta fall rök sĂ€songen. Plus en del av nĂ€sta. Synd. FĂ„r skriva mer om honom en annan gĂ„ng. Starkt av IFK att Ă€ndĂ„ vinna; Kalle Malmström, med ett förflutet i HFK, ersatte Zogaj mer Ă€n förtjĂ€nstfullt. 

*. *. *

Med denna betraktelse över handbollen i min forna hemstad ber jag att fÄ önska alla lÀsare en God Jul. Tack för att ni finns.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

tisdag 19 december 2023

Bo Larsson. Legend.

Minnen vÀcks till liv, ögonen tÄras. Bo Larsson har gÄtt ur tiden. Störste MFF:aren av dem alla. Om ocksÄ den bÀste kan alltid diskuteras, det finns ju en Zlatan. Men inga sÄdana jÀmförelser en dag som denna, det skulle kÀnnas bÄde dumt och plumpt.

*. *. *

SjĂ€lv blev jag varse Bo Larsson redan vid ankomsten till Malmö 1961. SvĂ„rt fotbollsbiten kunde man liksom inte undgĂ„ tisslet och tasslet: det fanns en sĂ€rdeles talangfull kille i MFF:s ungdomsled, ett riktigt stjĂ€rnĂ€mne. Den killen var Bo Larsson. Eller Bosse, som han snart nog skulle bli med hela stan. Jag minns inte nu om det var -62 eller -63 han lyftes till A-laget och allsvensk debut - men jag vill minnas att det var i en sĂ„ kallad ”babykedja” tillsammans med Rolf Eriksson och Lasse Granström. Tre unga pĂ„gar runt 20, knappt det. Eriksson bulldozern, Granström snidaren, Larsson allkonstnĂ€ren.

*. *. *

Som anfallskonstellation i MFF blev trion tĂ€mligen kortvarig. Eriksson föll ifrĂ„n av personliga skĂ€l, Granström och Larsson fick proffserbjudanden frĂ„n Tyskland. Karlsruhe respektive Stuttgart. SuccĂ© för Larsson, pengar att tjĂ€na - men hemlĂ€ngtan som vĂ€gde tyngre. Typiskt Bosse, sades det. Ett med Malmö, ett med MFF. Inte sĂ€rskilt karriĂ€rsugen, inte sĂ€rskilt bekvĂ€m med rampljus. StjĂ€rna mot sin vilja, lite sĂ„ kunde han uppfattas. En kille bland andra, hĂ€ndelsevis sĂ„ mycket bĂ€ttre pĂ„ fotboll. Landslagsman förstĂ„s, en av de absolut frĂ€msta pĂ„ Åby Ericsons tid som förbundskapten.

*. *. *

Efter karriÀren gjorde Bosse Larsson en liten trevare som trÀnare pÄ lÀgre nivÄ. Dömt att misslyckas: Larsson var en trÀnardröm, inget trÀnarÀmne. Han steg snabbt av, lÀmnade fotbollen helt och hÄllet, blev en omsusad myt mer Àn en nÀrvarande ikon. Syntes aldrig pÄ en MFF-match, la det förflutna bakom sig. Försvann frÄn offentligheten sÄ som han nu försvinner frÄn jordelivet. Bo Larsson blev 79 Är. En mycket speciell man, vÀl vÀrd ett eget kapitel i Malmös fotbollshistoria. Frid och ljus över hans minne.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

Publiken kom, matchen uteblev

Nymornat handbollsintresse i Malmö? SÄg sÄ ut i Baltiskan igÄr. NÀstan 1500 ÄskÄdare pÄ HK:s ligamatch mot SÀvehof. FrÄgan Àr bara hur mÄnga som skrÀmdes bort frÄn ett Äterbesök. NÀr folket kom försvann nÀmligen HK in i skamvrÄn rent spelmÀssigt. 24-32 var ganska smickrande förlustsiffror, klasskillnaden var större Àn sÄ. SÀvehof lekte hem matchen. Bytte runt, höll igen, hade kul. BetÀnkligt att HK inte fick till en enda bra period. Eller nÄgot som liknade stridsmoral och jÀvlaranamma. Eller för den delen tempo.

*. *. *

HK gick och spelade. LĂ€stes sönder, körde fast. Och nĂ€r man vĂ€l kom till skott stod Simon Möller i vĂ€gen. SĂ€vehofs mĂ„lvakt ”Ă„t upp” vissa Malmöskyttar, inga namn. Men jag ska inte vara för kritisk. HK har faktiskt gjort en stark första halva av serien. ÖvertrĂ€ffat alla förvĂ€ntningar, fĂ„tt ut vĂ€ldigt mycket av förhĂ„llandevis lite. NĂ„n imponerande bredd finns ju inte i laget, förstauppstĂ€llningen gör jobbet. Slitsamt sĂ„ klart, tydliga tecken igĂ„r. Trötta nyckelspelare, dassiga prestationer; det sambandet behöver man inte vara besserwisser för att inse. DĂ€rtill mĂ„lvakter som inte heller kom igĂ„ng - pĂ„ hela matchen. 

*. *. *

NĂ„t positivt i HK? Alfred Olsson var tillbaka. Vinslövskillen - med ett förflutet Ă€ven i Karlskrona - drog korsbandet i fjol. Missade hela den sĂ€songen, plus halva denna. Äntligen kunde han göra ligadebut. Lite försiktigt sĂ„dĂ€r; ett par korta inhopp som avlösare för Magnus Persson, ett mĂ„l. Vad det lider kan vĂ€nsterhĂ€nte Olsson nog bli en tillgĂ„ng. Hoppas han inte avskrĂ€cktes av motstĂ„ndet...alla ligalag Ă€r liksom inte SĂ€vehof, de flesta inte ens i nĂ€rheten av den klassen. Skickligt utförd handboll, i ett publikperspektiv kanske mindre lyckad. PoĂ€ngen med att gĂ„ pĂ„ match Ă€r att man vill se just match, inte uppvisning.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

söndag 17 december 2023

Magnifikt, Frankrike!

Frankrike-Norge 31-28. Igen: detta Frankrike! Ett fantastiskt handbollslag, sĂ„ vĂ€rdiga vĂ€rldsmĂ€stare. Jag vet faktiskt inte vad som imponerar mest. Den tekniska briljansen? Den taktiska förmĂ„gan? Bredden? GenerationsvĂ€xlingen, att spelare kommer och gĂ„r utan att det ”mĂ€rks”? Allt verkar fullĂ€ndat. I finalen hade man Ă€ndĂ„ otur: bĂ„da högerniorna blev skadade och obrukbara. Förödande för ett normalt lag. Inte för Frankrike. In kom en 20-Ă„rig VM-debutant - och hon gjorde de fyra sista mĂ„len. Sorgligt nog missade jag hennes namn, men man lĂ€r sig vĂ€l med tiden. Norge ocksĂ„, kanske. Det Ă€r inte lĂ€tt att hĂ„lla reda pĂ„ alla handbollsbegĂ„vade fransyskor. Jo, Foppa förstĂ„s. Lagets mittsexa heter sĂ„ och hon Ă€r grym. 

*. *. *

Fast inte ens Foppa fÄr spela nonstop. I Frankrike byter man, ingen Àr helig. Norge mer beroende av vissa, inte fullt lika komplett. Det slog igenom i finalen. Nionde matchen i turneringen, hÄrt slitage pÄ de bÀrande spelarna. Reistad t ex. 15 mÄl i semifinalen hÀromdan, blygsamma fem nu. InfÄngad, offer för fransyskornas taktiska list. Riktigt spÀnnande blev det egentligen aldrig, möjligen skenbart men inte seriöst. Frankrike gick ganska tidigt ifrÄn till en tremÄlsledning - och det har man ju lÀrt sig: just Frankrike Àr mÀstare pÄ att slÄ vakt om ett försprÄng. Spela av tid, behÄlla kylan, göra nÄt extramÄl om eller nÀr det behövs. Tills det plötsligt Àr slut och pokalen Àr sÀkrad. Och Norge ligger dÀr som god men frÄgande tvÄa.

*  *  *

Danmark-Sverige 28-27. NÀra Àr en klen tröst, om ens nÄgon nÀr blott slutresultatet rÀknas. VM-bronset till Danmark, tapperhetsmedalj till Sverige. HÄrt öde, smÄ marginaler. Men kanske himmelsk rÀttvisa: Danmark hade Han DÀruppe emot sig i semin mot Norge, fick tillbaka lite nu. I en match med tvÄ ansikten: 5-1 i en dansk rivstart, 18-15 i paus, öppna spjÀll. Betydligt mÄlsnÄlare i andra halvlek. FörbÀttrat försvarsspel i Sverige, en och annan rÀddning av Bundsen i buren. Mer behövdes inte för att det skulle bli handboll. Plötsligt var det lika i mÄlprotokollet, vid nÄgot tillfÀlle Àven svensk ledning. KÀndes som danskorna gick pÄ knÀna i det lÀget - men nÄgonstans lyckades de hÀmta kraft för ett avgörande.

*. *. *

Olyckligtvis fick Danmark viss hjĂ€lp frĂ„n ”fel” hĂ„ll. Jag tĂ€nker pĂ„ Jamina Roberts, svensk lagkapten och nyckelspelare. För dagen inte riktigt dĂ€r, tyvĂ€rr. Ofokuserad, tafflig med bollen. Kanske tröttkörd? Danmark kunde hursomhelst stĂ€lla om pĂ„ hennes misstag flera gĂ„nger. Desto bĂ€ttre i det svenska laget var unga Tyra Axner. Inbytt vid 1-5 blev hon en injektion. Tog befĂ€let, ansvaret. LĂ„g bakom den uppryckning som mer rutinerade spelare borde gjort. Axner sköt fyra egna mĂ„l men framförallt hittade hon en radar till Linn Blohm pĂ„ linjen. Sveriges mittsexa gjorde sju mĂ„l, undrar om inte Tyra Axner assisterade till samtliga. Sparsamt matchad under turneringen, frĂ€sch och spelsugen, blev hon till slut ett utropstecken.

*. *. *

En gÄtfull insats gjordes av Nathalie Hagman. MÄllös, nÀr hÀnde det senast? FrÄntagen straffskyttet. Kort hÄllen i det stora hela av Tomas Axner, lika mycket bÀnktid som speltid. KÀndes som en markering, oklart mot vad. Det ska sÀgas att MellegÄrd skötte strafflÀggningen med bravur, fyra av fyra. Sammantaget en mer Àn okej VM-turnering för Sverige. Fyra i vÀrlden om inte prislistan ljuger. Förvisso oförÀndrat lÄngt frÄn damhandbollens tvÄ giganter - men bÀttre Àn alla andra. Utom Danmark dÄ.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

fredag 15 december 2023

Javisst ja. GrÀnsen gÄr vid Frankrike.

Sverige-Frankrike 28-37. Det finns grĂ€nser. I damhandboll gĂ„r den för svensk del nĂ€stan alltid vid Frankrike. OcksĂ„ ikvĂ€ll. Första kvarten slĂ€ckte allt hopp. 0-3, 1-5, 2-10, 3-13...matchen var körd redan dĂ€r, drömmen om VM-final bortspelad. Snopet, snudd pĂ„ pinsamt. Jag trodde att Sverige nĂ€rmat sig Frankrike i klass, möjligen trodde de svenska spelarna likadant. Och Hellgren. Och FrĂ€ndesjö. Och Ahlm. Ja, hela tv-expertisen. SĂ„nt e’ livet: förhandsanalyser kommer pĂ„ skam, verkligheten krossar illusionen.

*. *. *

Som handbollsvĂ€n mĂ„ste man ge sig för detta Frankrike. Ett otroligt spelskickligt lag. Dubbelkomplett; tvĂ„ i princip likvĂ€rdiga alternativ pĂ„ varje position. Coachat av en Ă€ldre herre som varit med under hela framgĂ„ngssagan, dvs i gott och vĂ€l tjugo Ă„r. Krumbholz, tror jag att han heter. JĂ€mte honom kĂ€nns Sveriges Axner tĂ€mligen liten - men vilken coach gör inte? Skulle vara Norges Åsa-Nissekopia dĂ„, den mannen har man ocksĂ„ lĂ€rt sig kĂ€nna igen. Fast sĂ€llan med lika plĂ„gat ansiktsuttryck som han hade idag.

*. *. *

Första semifinalen mellan Norge och Danmark hade nĂ€mligen allt som saknades i den andra. SpĂ€nning, dramatik, tvĂ€ra kast mellan hopp och förtvivlan innan ”Åsa-Nisse” och hans damer kunde pusta ut. 29-28 efter förlĂ€ngning, avgörandet med tusendelar av en sekund kvar till sjĂ€lva slutsignalen. MĂ„lskytt Henny Reistad, vem annars? Norges fixstjĂ€rna gjorde 15 mĂ„l i matchen, dĂ€rav lagets samtliga sex i förlĂ€ngningen. Makalöst, har nog aldrig sett en enskild spelare dominera ett skeende pĂ„ det sĂ€ttet.

*. *. *

Grymt för Danmark som ledde med fem i halvtid och höll undan fram till sista minuten av ordinarie speltid. En gammal hederlig punktmarkering av Reistad hade kanske inte varit fel - men jag Àr glad att den uteblev. Nu ÄterstÄr bara en favorit i repris: Frankrike-Norge i VM-final. Vem som vinner? Inte en aning. Det enda jag Àr nÀstan sÀker pÄ Àr att fransyskorna inte kommer tillÄta Henny Reistad att upprepa sin mÄlorgie frÄn semin.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

torsdag 14 december 2023

Sverige kvar i leken...

Sverige-Frankrike. Danmark-Norge. VÀntade semifinalpar nÀr damernas handbolls-VM nu övergÄr i medaljstrid. Kvartsfinalerna blev genomgÄende ganska avslagna. Odramatiska, spÀnningsbefriade. Sveriges mot Tyskland inte minst. 7-0 efter en knapp kvart, 16-6 i paus; game over. 27-20 vid full tid, omöjligt att hÄlla skÀrpan uppe nÀr allt Àr klart. Var Sverige sÄ bra? Eller Tyskland sÄ uselt? SvÄrt att vÀrdera. Desto lÀttare att peka pÄ en avgörande punkt, vanligt förekommande i just handboll. MÄlvaktsspelet.

*. *. *

Johanna Bundsen tog ”allt”, tyskornas alternerande duo tog vĂ€ldigt lite. Kan förvisso ha berott pĂ„ skottkvalitet. Sveriges var skarp, Tysklands trubbig. Bundsen kunde stapla rĂ€ddningar utan större Ă„thĂ€vor. Imponerande ja, men med smĂ„ medel. StĂ„ rĂ€tt, genomskĂ„da avsluten, lite sĂ„. Rutinerat mĂ„lvaktsspel ser ofta enkelt ut - och Bundsen Ă€r inte den enda av sin sort pĂ„ VM. Tofft i Danmark, Lunde och Solberg i Norge; samma hĂ€rad, samma uthĂ„llighet. Lunde rentav med legendstatus. 43 fyllda, fortfarande en fantastisk mĂ„lvakt.

*. *. *

PĂ„ den fronten Ă€r Frankrike kanske sĂ€mst rustat av semifinallagen. SĂ€ker ska man aldrig vara. Även en mindre rutinerad mĂ„lvakt kan ha sin dag, sin match. Oavsett tror jag att Sverige har en hygglig chans att rubba fransyskorna den hĂ€r gĂ„ngen. Varför vet jag inte, men det kĂ€nns sĂ„. Givet tvĂ„ saker: att vĂ„r förstauppstĂ€llning har nĂ„gon krĂ€m kvar och att försvarsspelet (inkl Bundsen i mĂ„let) fortsĂ€tter som hittills. SistnĂ€mnda upp till domarna. Mot Tyskland kom vi undan med allt. Icke en utvisning trots diverse ”livtag medelst tröjdrag”.

*. *. *

Helst hade jag velat skriva om Thomas Axner, Sveriges förbundskapten. Hans coaching, hans ledarskap. Hans - och assistenten Johanna Wibergs - betydelse för den harmoni som strÄlar kring laget. Men det spar jag till efter finalen. FörlÄt, till ett annat tillfÀlle. Man ska inte gÄ hÀndelser i förvÀg, dÄ kan man vakna mitt i en kalldusch.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

onsdag 13 december 2023

Seniorfest a la’ barnkalas

Julbord igĂ„r med gamla kollegor pĂ„ Sydis och KvĂ€llsposten. MĂ€tt Ă€n. Onödigt mycket sill före det varma. Och sĂ„ dessa förbannade Ă€gghalvor. Åt jag fyra? JasĂ„ sex. Inte konstigt man Ă€r dĂ€st. Inte bakis dĂ€remot. TvĂ„ nubbar bara. Med ett styckepris pĂ„ 120 kronor fick det rĂ€cka, man Ă€r vĂ€l pensionĂ€r. Om sig och kring sig, girig och smĂ„snĂ„l. Svag för jĂ€mförelser; i Tyskland ger jag 120 spĂ€nn för ett helrör. Det kostar förvisso att resa dit men det tar man igen med rĂ„ge pĂ„ att handla rikligt och rejĂ€lt. Man fĂ„r inte va’ dum.

*. *. *

Trevlig tradition annars, detta med julbord. Lite uttunnade led allteftersom men det fĂ„r man ta: vi Ă€r en seniorklubb, folk faller ifrĂ„n av en eller annan anledning. Vikande form, ohĂ€lsa, livets förgĂ€nglighet. År som tar ut sin rĂ€tt, vemod som ett stĂ€ndigt nĂ€rvarande hot. Den hĂ€r gĂ„ngen var vi runt 50 glada pĂ„ plats, faktiskt en smĂ€rre ökning mot i fjol. NĂ€r seniorklubben var ung och dess medlemmar nypensionĂ€rer kunde vi förstĂ„s vara över 100 - och dĂ„ festade vi pĂ„ kvĂ€llstid. Inte lĂ€ngre. Barnkalasnormen gĂ€ller: 13.30-16.00.

*. *. *

Det Ă€r sĂ„ det blir. DĂ€r man förr inledde en sĂ„ kallad försittning, dĂ€r bryter man nu upp. Åker hem. Nykter och fin, en skugga av sitt forna jag. Till glĂ€dje för nĂ€ra och kĂ€ra, till viss förundran för en sjĂ€lv. Hur blev det sĂ„hĂ€r? Exakt nĂ€r slutade man tĂ€nka pĂ„ en blöt eftersits? Varför? Lönlösa frĂ„gor, men lite kul att fundera pĂ„ under en cykeltur. Ja, jag cyklade till och frĂ„n julbordet. Bara jag. Andra Ă„kte buss eller bil. NĂ„gon hade fĂ€rdtjĂ€nst. En - seniorklubbens profilerade friskus - var flanör. Förflyttning efter förmĂ„ga.

*. *. *

Vid mitt bord uppstod - mellan skrönor och anekdoter frĂ„n förr - en tidstypisk diskussion om tillstĂ„ndet i Sverige och Malmö. Uppfattningen som trĂ€ngde igenom bruset var tydlig och gemensam: ”för jĂ€vligt, för mycket gĂ€ngkriminalitet, för stor invandring”. Ingen sa emot. Inte jag. Inte killen frĂ„n Gambia som var dĂ€r i egenskap av personlig assistent till en hĂ„rt ödesdrabbad vĂ€n. Inte servitrisen, inte servitören; bĂ„da av utlĂ€ndsk hĂ€rkomst. Öppen SD-propaganda Ă€r inte lĂ€ngre nĂ„gon avvikelse. Snarare det helt normala.

*. *. * 

Önskar att jag kunde rest mig i protest. HĂ„llit ett brandtal om mĂ€nniskors lika vĂ€rde. Lyft allt det positiva. PĂ„mint om vilka som vĂ„rdar oss. Serverar oss pĂ„ krogen. Transporterar oss i buss eller taxi. Berikar oss pĂ„ tusen och ett sĂ€tt. Balanserat diskussionen. Men vĂ€nta nu. Vem Ă€r jag att veta bĂ€ttre Ă€n andra hur saker hĂ€nger ihop? Svennen i mig fegade ur. Man gĂ„r inte pĂ„ fest för att störa liksom. Och detta var förresten mest en liten parantes, inget som sabbade matlusten eller umgĂ€nget i stort. God Jul, alla seniorvĂ€nner.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

söndag 10 december 2023

Lindqvist’s stund i ljuset

Sverige-Ungern 26-22. Femte matchen, första testet. Och Sverige stod pall, blev klart för kvartsfinal i VM-handbollen. Bra gjort. Fast rimligt, som prestation betraktat. Ungern har ett talangfullt landslag med hög potential, framgÄngsrikt pÄ senare Ärs ungdomsmÀsterskap - men Sverige ska vara snÀppet bÀttre. Hemmaplan en plusfaktor, rutin en annan. Bundsen i buren, Roberts och Lindqvist pÄ nio meter; tjejer som varit med förr, kvalité som ger utslag i skarpt lÀge.

*. *. *

HĂ€rligt att se Helsingborgsbördiga Emma Lindqvist i en huvudroll. Hon som alltid varit ”vĂ€rldsmĂ€stare” pĂ„ att underordna sig. Spela för laget, ta skitjobbet, lĂ„ta andra glĂ€nsa. Nu gjorde hon - av alla! - sju mĂ„l. Pers i landslaget, med rĂ„ge. DĂ€ribland ett par rökare frĂ„n distans vars like aldrig skĂ„dats. Av Lindqvist alltsĂ„. Hon brukar liksom trĂ„ckla in sina mĂ„l, faan inte bomba. Matchens spelare i min bok - men inte i prisjuryns. DĂ€r föll valet pĂ„ Bundsen. Okej för det, smaksak.

*. *. *

Över tiotusen sĂ„g matchen, om jag hörde rĂ€tt. Sveriges handbollsdamer Ă€r folkkĂ€ra, Ă„tminstone i Göteborg. Med det stödet Ă€r det svĂ„rt att förlora. DessvĂ€rre försvinner det nu: kvartsfinalen spelas i Danmark. Eventuellt mot Danmark, den saken avgörs i morgon. Oavsett lĂ€r det bli tufft. BlĂ„bĂ€ren Ă€r bortsĂ„llade, kvar i VM-turneringen finns blott de bĂ€sta. Sverige Ă€r dĂ€r. Nosar pĂ„ medalj, konkurrerar. Om alla stjĂ€rnor stĂ„r rĂ€tt kan det bĂ€ra lĂ„ngt. Annars vinner Norge.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

lördag 9 december 2023

Mycket folk, lite match...

HK Malmö-Lugi 27-21. 1600 pers! PÄ handboll i Malmö. Det tar sig. Möjligen, inte sÀkert. En gÄng Àr ingen gÄng - och gÄrdagens match var derby, mÄnga tillresta handbollsvÀnner frÄn Lund förgyllde publiksiffran. Synd om dem; Lugi förmÄdde inte göra match av det hela. Om det berodde pÄ egen svaghet eller Malmös styrka vet jag inte, kanske en kombo. SjÀlv blev jag lite sen sÄ mina intryck baseras pÄ delar av matchen (andra halvlek framförallt). Och dÄ var det klasskillnad. Handboll blir roligare nÀr tvÄ lag Àr nÄgorlunda jÀmbördiga, sÄ var det tyvÀrr inte hÀr.

*. *. *

Lugi sÄg lÀtt ut. Klent, tunt. Ingen överraskning i och för sig; laget Àr byggt pÄ lÄgbudget, saknar tyngd och rutin. Gamla försvarsstarka Lugi finns inte lÀngre, fjolÄrets offensiva spetskvalitet Àr ocksÄ borta. SvÄrt att vara mÄlvakt i dagens Lugi - men ingen skugga över Victor Hedberg, han höll vÀl snarare siffrorna nere igÄr. HK Malmö? Bra sÄ lÀnge det behövdes. Tio bollar upp innan skÀrpan klingade av och segermarginalen krympte. Grötta guldkornet igen. MÄl frÄn distans, mÄl pÄ kontring eller genombrott, hjÀrnan bakom alla spelmönster; norrmannen visade hela sitt register.

*. *. *

HĂ€rnĂ€st möter HK Malmö SĂ€vehof. TvĂ„ gĂ„nger om. Först borta, sen hemma strax före jul. Annat Ă€n Lugi, fĂ„r man förmoda. Blir intressant att se om Grötta kan briljera Ă€ven mot giganten frĂ„n Partille. Och om sĂ€songens upplaga av HKM verkligen Ă€r ett topplag pĂ„ riktigt. Hittills ser det sĂ„ ut, överraskande nog. Varning dock för numerĂ€ren. Det Ă€r förstauppstĂ€llningen som Ă€r vass, samma sex/sju spelare som gör jobbet i match efter match. Tiden med ”tvĂ„ alternativ pĂ„ varje position” Ă€r förbi, skador kan bli förödande. Vilket förstĂ„s gĂ€ller för mĂ„nga av ligalagen.

*. *. *

HedersgÀst i Baltiska hallen igÄr: Daniel StÄhl, diskuskungen. Snyggt hyllad av HK Malmö för bragdguldet hÀromdan. JÀmte honom Àr alla handbollsspelare - Àven de vÀlvÀxta - pÄfallande smÄ.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

onsdag 6 december 2023

Spelsabotör - inom lagens rÄmÀrken?

En frĂ„ga om handboll: hur mĂ„nga frikast kan en spelare dra pĂ„ sig utan att bli utvisad? Svar: i princip hur mĂ„nga som helst. Ja, jag tĂ€nker förstĂ„s pĂ„ Sveriges försvarsklippa Anna Lagerquist. Alla hyllar henne; domarna i det tysta, televisionens expertkommentator Clas Hellgren i det rent euforiska under gĂ„rdagens VM-match mot Kroatien (svensk seger 22-17). 

*. *. *

SjÀlv gillar jag ocksÄ Lagerquist, Àr bara lite fundersam över handbollens regelbok. Detta med lÄsningar och famntag, Lagerquists specialomrÄden. Bevisligen regelvidriga, annars hade det inte blivit frikast. Vilket i handboll knappast kan betraktas som nÄgot straff, snarare som syndarens belöning. MotstÄndarlagets spelmönster bryts, anfallen bromsas upp. Om och om och om igen - i famnen pÄ oavbrutet robusta Lagerquist. SjÀlvklart Àr hon en fantastisk tillgÄng för Sverige. Tjugo regelbrott per match utan att bli utvisad Àr faan i mig en konst. All respekt. Nej, viss respekt. Riktigt lika hÀnförd över spelsÀttet som Hellgren - och domarna - blir jag nog aldrig.

*. *. *

Per Johansson Àr handbollsprofessorn som har mitt öra. En gÄng förbundskapten för Sveriges damer, numera för NederlÀndernas. FrisprÄkig, rak och initierad, i vissa kretsar sÀkert obekvÀm. NÀr han sÀger att VM-lottningen kÀnns riggad gÄr det liksom inte att vifta bort som bullshit. Riggat alltsÄ till fördel för vÀrdnationerna. Sverige, Norge, Danmark; alla har lÀttast möjliga vÀg fram till semifinalerna. Sverige inte minst. Fallgropar finns förstÄs - men som sagt, lÀttast möjliga. Slump? Knappast. VÀrdnationer har gynnats förr, mer eller mindre ogenerat. Bra för publikintresset, krass ekonomi. Johanssons eget lag kan f ö vara en outsider i medaljstriden.

*. *. *

GĂ„rdagens glada nyhet: Årets Bragdguld tilldelas Daniel StĂ„hl, diskusvirtuosen. NĂ„got annat hade förvisso varit upprörande, men man vet aldrig. I juryn sitter mĂ€nniskor av kött och blod med olika tycke och smak om idrott i stort. Det kan sĂ„ klart pĂ„verka resultatet, ibland bortom begriplighetens grĂ€nser för oss vanliga dö’nickar. Inte den hĂ€r gĂ„ngen. RĂ€tt man vann. Punkt.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

mÄndag 4 december 2023

Segers smÀrtsamma sorti

SÄ kom beskedet som mÄste komma nÄgon gÄng: Caroline Seger avslutar landslagskarriÀren i fotboll. Jag önskar att hon kunde meddelat det med glÀdje. Stolthet. Tacksamhet. PÄ förekommen anledning, sÄ att sÀga. NÀstan tjugo Är i blÄgul dress, 240 landskamper, rosad och prisad som ingen annan spelare. Men tyvÀrr. Caroline Seger verkade förkrossad vid presstrÀffen kring hennes eget beslut. Inte bara rörd, utan djupt ledsen. Det gjorde ont att se. Samtidigt som det kanske sa nÄgot om tidens förbannelse: ju lÀngre man hÄller pÄ, desto svÄrare att sluta. Som i livet, sÄ ock i fotboll.

*. *. *

Jag hoppas och tror att det kommer en ny dag för Caroline Seger. Att tĂ„rarna torkar, glĂ€djen Ă„tervĂ€nder. Och att svensk damfotboll tar vara pĂ„ sin ”kronjuvel”. Vem vet, kanske som framtida förbundskapten? Seger har egenskaper som kan passa, tĂ€nker jag. Erfarenhet, vinnarskalle, ledarförmĂ„ga; vad mer kan man begĂ€ra? Det ordnar sig alltid för duktigt folk, har nĂ„gon sagt. Fotbollen nu för tiden erbjuder dessutom alternativa vĂ€gar, en sorts mjuklandning efter uppslitande karriĂ€rslut. Vissa blir trĂ€nare. Andra blir sportchefer. NĂ„gra etablerar sig som agenter - fast betydligt fler som experter i tv. Segers cv duger lite överallt, hon kastas knappast rakt ut i tomma intet.

*. *. *

Att det Àr svÄrt att sluta spela boll fattar jag - av egen erfarenhet. Var vÀl typ 55 fyllda nÀr jag fortfarande sprang och jönsade mig i korphandbollen. Med prestationsÄngest och hela den biten inför varenda match. Inga jÀmförelser i övrigt, Segers nivÄ har aldrig varit min. F ö Àr hon bara 38 och inte riktigt fÀrdig heller; i klubblaget FC RosengÄrd blir det tydligen ytterligare en sÀsong.

*. *. *

Kom att tĂ€nka pĂ„ Gantofta. Liten ort i Helsingborgs kommun. KĂ€nd för just Caroline Seger. Men Ă€ven för Gustaf HĂ„kansson. BĂ„da kommer hĂ€ndelsevis dĂ€rifrĂ„n. Gustaf...undrar du som Ă€r ung? Riksbekant nĂ€r jag var barn. Fast dĂ„ under namnet StĂ„lfarfar och för anmĂ€rkningsvĂ€rda bravader pĂ„ cykel. Vill minnas att han t ex vann maratontĂ€vlingen Sverige Runt, lĂ„t vara att det tisslades om smĂ„fusk lĂ€ngs vĂ€gen. StĂ„lfarfar var vid tillfĂ€llet ifrĂ„ga redan till Ă„ren kommen, sĂ€kert ett par tre decennier Ă€ldre Ă€n konkurrenterna. Borde inte kunna vinna, gjorde det Ă€ndĂ„. Och blev mytomspunnen. Lustigt att damfotbollens StĂ„lmormor kan knytas till samma lilla plats pĂ„ jorden. Om jag varit i Gantofta? NĂ„gon gĂ„ng, inte ofta. 

*. *. *

Slut pÄ nödrimmen. Nej förresten, ett till. Efter tÄr kommer vÄr. Lycka till Caroline Seger - och tack för en storslagen landslagskarriÀr.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

lördag 2 december 2023

Boll som boll Àr dagens paroll

Sverige Àr som bekant bÀst i vÀrlden i damfotboll. Nej, jag skojar. Bara pÄ den officiella rankinglistan. Som ingen begriper. Sveriges damer har sÄvitt jag vet inte vunnit ett förbannat skit i de stora mÀsterskapen - och dÄ ska man komma ihÄg att konkurrensen fortfarande Àr relativt begrÀnsad. JÀmfört med herrfotbollen ytterst begrÀnsad. Stolligheten i att Sverige rankas etta bevisades igÄr igen: 0-1 mot Schweiz i OS-kvalet, ajöss till Parisspelen -24. Jag sÄg inte matchen, hade annat för mig. Men börjar man inte ana lite Janne Andersson-syndrom Àven hos damernas förbundskapten Peter Gerhardsson?

*. *. *

Detta med resultaten. Hyggliga lĂ€nge, ibland bra, vikande trend vartefter. Med kulmen nu i OS-kvalet. Detta med sentimentaliteten. Att hĂ„lla fast vid gamla spelarfavoriter, att liksom vĂ€rna familjen. MĂ€nskligt kanske, men föga modigt. Förnyelse och föryngring försenas, tilliten för de unga finns dĂ€r inte riktigt. ”StĂ„ pĂ„ tillvĂ€xt” Ă€r en svensk paradgren, Gerhardsson sĂ„vĂ€l som Andersson verkar gilla den. SjĂ€lv Ă€r jag tveksam för att inte sĂ€ga kritisk - men det kan ju bero pĂ„ att jag inte Ă€r förbundskapten. Alltid lĂ€ttare att hacka u p a, sĂ„ att sĂ€ga. Och rankingen, i all sin gĂ„tfullhet, talar förstĂ„s för att jag bör knipa kĂ€ft.

*. *. *

VM i damhandboll har inletts. Utan min ”medverkan”. En enda match har jag sett hittills, Tyskland-Japan hĂ€romkvĂ€llen. Ett av mina bĂ€ttre val; hĂ€rligt att se japanskornas spelglĂ€dje och attityd. Full fart framĂ„t, lite klen fysik men sĂ„ mycket hjĂ€rta. Och mĂ„nga oslipade diamanter i laget, svĂ„ra dock att urskilja. I Japan finns inga bĂ€nkspelare, alla fĂ„r va’ med, bytena duggar tĂ€tt. PĂ„ mĂ„lvaktsposten inte minst. Tre olika avlöste varann dĂ€r, in och ut med jĂ€mna mellanrum. Synd att det inte blev poĂ€ng. Tyskorna avgjorde i sista anfallet, 31-30. Men annars Ă€r inledningsrundan i dam-VM ganska tradig numera, tycker jag.

*. *. *

Viljan att bredda turneringen har gjort att mÄnga blÄbÀr slinker med. Resultaten blir dÀrefter. Helt förutsÀgbara, eliminerat spÀnningsmoment. Defilering mot mellanrundan för de bÀsta. Sverige t ex. LÀtt grupp, kan helt enkelt inte missa avancemang. NÄt skaver med att ett vÀrldsmÀsterskap i handboll ska vara spÀckat av uppvisningsmatcher...i vÀntan pÄ allvaret. Tids nog kommer det förstÄs. Och dÄ lÀr vÀl guldet bli en trepartsaffÀr. Norge, Danmark, Frankrike, nÄgon av dem. Med Sverige som outsider.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

torsdag 30 november 2023

Ett fynd vid namn Grötta

HK Malmö-Önnered 29-28. Tio matcher. Sju vinster, ett kryss, tvĂ„ förluster. Har HK Malmö nĂ„nsin inlett handbollsligan bĂ€ttre? Tvivlar. Hursomhelst Ă€r jag förvĂ„nad. Och inte sĂ„ lite imponerad. Trodde att HK skulle fĂ„ en tuff sĂ€song, att slutspel nog var att hoppas för mycket. Men det var innan jag hade sett Truls Grötta. Den hĂ€r norrmannen Ă€r ett rent fynd. Bra vĂ€rvat, HK Malmö. Bra scoutat ocksĂ„, vem som nu Ă€r den ”skyldige”. IgĂ„r var Grötta tungan pĂ„ vĂ„gen - igen. Sju egna mĂ„l, assists till minst lika mĂ„nga. Och vem avgjorde matchen? Han sĂ„ klart. PĂ„ sjĂ€lva slutsekunden med en lyra frĂ„n avkastlinjen  i tom bur.

*. *. *

Snöpligt för Önnered som i jakten pĂ„ kvittering tagit ut mĂ„lvakten - och precis lyckats. Oavgjort hade f ö kĂ€nts sjysst i ett rĂ€ttviseperspektiv. HK inledde miserabelt, lĂ„g under 2-7, saknade mĂ„lvaktsrĂ€ddningar. HjĂ€lptes tillbaka i matchen av domarna som i tĂ€t följd hittade tre utvisningar pĂ„ Önneredsspelare. 13-14 i paus. Efter densamma fick hemmalaget ett nytt mĂ„lvaktsspel; Zetterlund som inte tagit nĂ„got tog plötsligt vĂ€ldigt mycket. I Önneredsburen ungefĂ€r tvĂ€rtom - och vips var HK ikapp och förbi. ”SĂ€kra” 25-21 sju minuter frĂ„n slutet, men i handboll gĂ„r det snabbt som bekant. Bortalaget kom igen, knaprade in mĂ„l för mĂ„l. Och hade alltsĂ„ fĂ„tt en poĂ€ng - om det inte vore för den sĂ€regne mannen frĂ„n Norge.

*. *. *

Det bĂ€sta med Grötta Ă€r att han gör andra bĂ€ttre. I honom har HK fĂ„tt den speldirigent som saknats sedan Tönnesen’s aktiva dagar. Ska en norrman till, tydligen. Skillnaden ligger i att Grötta Ă€r ung, Tönnesen var Ă„ldrad veteran. Likheten i blicken för spelets möjligheter. IgĂ„r involverades t ex sexmetersspelarna i HK som sĂ€llan förr. 18 av mĂ„len kom dĂ€rifrĂ„n, 13 frĂ„n kanterna. SmĂ„tt sensationella siffror. Allt var inte Grötta’s direkta verk, somligt blott indirekta, men utan honom hade HK knappast vunnit matchen. Inte mĂ„nga andra matcher heller. En annan nykomling i laget som mĂ„ste nĂ€mnas Ă€r Eric Palmqvist, högersexa hĂ€mtad frĂ„n Kristianstads överskottslager. Anonym fram till igĂ„r - men dĂ„: fem mĂ„l och publikens jubel!

*. *. *

Till sist en personlig reflektion med anknytning till matchen. Sydsvenskan hade ett lÄngt förhandsreportage pÄ en av HK Malmös spelare. Trevligt i och för sig, handbollen brukar inte uppmÀrksammas pÄ det sÀttet. Men. En del av spaltutrymmet gick Ät till att krÀnka en familjemedlems integritet. Att spelaren ifrÄga berÀttar om en nÀrstÄendes missbruksproblematik - i negativa ordalag - mÄste inte betyda att tidningen reservationslöst för saken vidare till lÀsekretsen. Det gÄr att avstÄ.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

mÄndag 27 november 2023

Rapport Malmö

Liten Malmörapport denna kylslagna mÄndag. LÀser att klockorna ringer för kris i stadens hockeyklubb. 0-4 i gÄrdagens derby mot Rögle. FjÀrde raka förlusten. MÀrkligt. Dessförinnan var det lovord. IdolportrÀtt. Hyllningsartiklar. I samma tidning, av samme skribent. Det mÄste vara hopplöst att hÄlla pÄ Malmö Redhawks - och att förhÄlla sig till hockeyn i stort. Ligan maler pÄ i 52 omgÄngar, matcher spelas i parti och minut. Prestationer och resultat dÀrefter: upp och ner, hit och dit. Omöjligt att hÄlla en jÀmn nivÄ. Dessutom onödigt. Full skÀrpa mot slutet av maratonserien rÀcker för de bÀttre lagen. Och Redhawks Àr inte ett av dem, om jag fÄr gissa.

*. *. *

Över 12000 pers sĂ„g hockeyderbyt igĂ„r. Fantastiskt. SĂ„ mĂ„nga kommer HK Malmö inte i nĂ€rheten av. PĂ„ en hel sĂ€song (13 hemmamatcher). Men dĂ„ talar vi handboll, stans strykpojke i idrottsutbudet. Varför det Ă€r sĂ„ har jag funderat över i Ă„rtionden - utan att hitta nĂ„got svar. Skral mediabevakning - i Sydis en HK-artikel pĂ„ typ 100 om hockeyn - kan inte vara hela förklaringen. I nĂ„gon mĂ„n, vill jag tro, styrs vĂ€l folk av egen tankeförmĂ„ga. Och dĂ„ Ă€r det nĂ„t med hockeyn som kittlar. Kanske farten. Kanske kampmomentet, kurr Ă„ liknande. Kanske komforten pĂ„ Malmö Arena. Förmodligen allt tillsammans. Synd om HK som gjort det förbannat bra i handbollsligan sĂ„ hĂ€r lĂ„ngt.

*. *. *

ApropĂ„ ojĂ€mna ”publiksiffror” har det varit demonstrationer i Malmö under helgen. Detta med anledning av kriget Israel-Hamas. En utanför stadens synagoga som lockade ett tjugotal personer. En annan pĂ„ MöllevĂ„ngstorget som drog tusentals. Uppslutningen enligt Sydsvenskan. Vad man kan utlĂ€sa av det? Först och frĂ€mst Malmös befolkningsstruktur; andelen araber Ă€r betydande. Men sannolikt ocksĂ„ rĂ€dsla; judar och judevĂ€nner vĂ„gar inte samlas till manifestation, antisemitismen Ă€r just nu en alltför lömsk fiende. En ytterligare del kan vara synen pĂ„ Israels brutala vedergĂ€llningspolitik. Mindre sympativĂ€ckande, svĂ„rare att demonstrera för.

*. *. *

En gÄtfull stad, detta Malmö. Komplicerad. Stundtals avskyvÀrd, oftare ÀlskvÀrd. Alltid en del av vÀrlden, hÀr och nu en del Àven av kriget. Splittring mer Àn sammanhÄllning. Lite bÀttre borde vi kunna, eller?

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

lördag 25 november 2023

Eld upphör - kort och skör...

Eld upphör Israel-Hamas. I fyra dagar. Alltid nÄgot sa han som drömde om varaktig fred. Under vapenvilan sker en fÄngvÀxling pÄ villkor som kan tyckas mÀrkliga. 1 mot 3, sÄ att sÀga. Eller i klartext: för varje gisslan Hamas slÀpper ska Israel frige tre gÄnger sÄ mÄnga palestinska fÄngar. Som igÄr nÀr utbytet inleddes. 13 israeler som suttit gisslan, 39 palestinier som dömts för brott i eller mot Israel. Proportionerna en förhandlingsfrÄga dÀr Qatar sÄvÀl som Egypten haft inflytande. SÀkert ocksÄ USA.

*. *. *

Det kan se ut som en seger för terrorn - Hamas - sÄ lÄngt. Slutresultatet kommer dock senare, Israel stÄr fast vid att kriget Àr över först nÀr Hamas Àr utplÄnat. Viktigast hÀr och nu var att fÄ loss gisslan, de drygt 200 oskyldiga medborgare (dÀribland mÄnga barn) som tvingats tillbringa de senaste sju veckorna i Gazaremsans underjordiska tunnlar. En mardröm, omöjlig att sÀtta sig in i, sannolikt med förödande konsekvenser för de drabbade. Frigivningsprocessen blir dessutom utdragen; 13 om dan betyder 52 under nu pÄgÄende eld upphör, men oviss vÀntan för alla andra. Vapenvilan kÀnns brÀcklig, lyckligt slut för hela gisslan minst sagt osÀkert.

*. *. *

FrĂ„n bĂ„da sidor var det tydligen - i huvudsak - mammor och barn som frigavs igĂ„r. StĂ€mmer nyhetsrapporteringen kan det vara vĂ€rt att begrunda Israels rĂ€ttspolitik. De som slĂ€pps frĂ„n landets fĂ€ngelser i ”utbyteshandeln” har suttit dömda för typ stenkastning eller brandbombsattacker. Juridiskt tĂ€mligen harmlöst - i en svensk kontext. I den hopplösa konflikten Israel-Palestina nĂ€rmast ett krigsbrott. ”Mammor och barn” bör dock nyanseras. Jag vet inte vad Israel har för straffmyndighetsĂ„lder, men de ”barn” som nu friges lĂ€r i alla fall ha passerat nedre tonĂ„ren. Och dĂ„ identifierar man inte sig sjĂ€lv som barn, om jag minns rĂ€tt.

*. *. *

HÀr i Sverige spiller kriget Israel-Hamas just nu över i en lögnaktig kampanj mot Ulf Kristersson. Statsministern pÄstÄs ha sagt saker han inte har sagt. Detta vid en öppen frÄgestund i Göteborg dÀr propalestinska krafter var nÀrvarande. I diffusa filmklipp som spridits internationellt via sociala medier hörs Kristersson kommentera kriget - med en översÀttning till arabiska som av allt att döma Àr medvetet falsk. I akt och mening att skada Israel. Men ocksÄ Sverige. Och statsministern sjÀlv förstÄs. OtÀckt, ovÀrdigt, oroande. I propagandakriget finns inget eld upphör, bara vett upphör.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

onsdag 22 november 2023

SD-regeringen spottar pÄ mÀnniskovÀrdet

S S R har slagit till igen. Sveriges Svinaktiga Regering. Ja förlĂ„t mitt ursinne, beteckningen stĂ„r jag för. Denna systematiska klappjakt pĂ„ mĂ€nniskor av utlĂ€ndsk hĂ€rkomst, dessa Ă„terkommande presstrĂ€ffar med nya exempel. Senast igĂ„r. DĂ€r stod dom uppradade, skarprĂ€ttaren och marionetterna. Sverigedemokraten Aspling. Sverigemoderaten Malmer Stenegard, tillika migrationsminister. Plus en kristdemokrat och en liberal, namn okĂ€nda. Budskapet den hĂ€r gĂ„ngen: beviljade uppehĂ„llstillstĂ„nd kan Ă„terkallas vid ”klandervĂ€rt leverne”. Typ skulder hos kronofogden. Suspekt umgĂ€nge. Fel vĂ€rderingar. Förutom brott dĂ„, dĂ€r ska ju ”packet ut” direkt. 

*. *. *

Endast ursvennar fÄr begÄ brott i SD-regeringens Sverige. Bara nysvennar ska kunna straffas utan att ha begÄtt brott. Om nu utredningen tillmötesgÄr maktens tankegods. SjÀlv mÄr jag jÀvligt illa. Detta Àr inte mitt Sverige, för att travestera en tidigare statsminister. Detta Àr SD:s Sverige och det vill jag inte vara en del av. Till skillnad frÄn de tre lydpartierna. Malmer Stenegard Àr jag inte förvÄnad över, hon har lÀnge gjort sig förtjÀnt av partibeteckningen msd. Samma med kd under Busch: makten framför allt, anstÀndigheten sekundÀr. Men att Liberalerna sÀljer hela sin sjÀl för nÄgra futtiga ministerposter, det Àr inget annat Àn en politisk tragedi.

*. *. *

TĂ€nk att sossehatet kan vara sĂ„ starkt. TĂ€nk att Westerbergs gamla parti - det som en gĂ„ng vĂ€nde ryggen Ă„t 90-talets ”problembarn” Ny Demokrati - nu föredrar att vara dörrmatta Ă„t SD. Aktivt medverkar till att spotta pĂ„ den heliga idĂ©n om mĂ€nniskors lika vĂ€rde. Hellre skriver under pĂ„ rasistideologin om mĂ€nniskors olika vĂ€rde. FörolĂ€mpar de fördomsfria barnen. Vad jag menar med det? I varenda skola i dagens Sverige - vissa reservat undantagna - Ă€r klasserna prĂ€glade av etnisk mĂ„ngfald. NerifrĂ„n och upp. Mitt eget barnbarn, snart 6, har kompisar frĂ„n nĂ€r och fjĂ€rran. SmĂ„ barn kĂ€nner inga barriĂ€rer, inget vi & dom. Politiker som Malmer Stenegard borde rodna inför ungarna. Se och lĂ€ra. Be om ursĂ€kt. 

*. *. *

Ponera att en mamma eller pappa till nĂ„got av alla dessa barn hamnar pĂ„ obestĂ„nd. Blir ett Ă€rende hos kronofogdemyndigheten, bryter SD-normen för ”godkĂ€nt leverne”. MĂ€nskligt att visa ut en hel familj pĂ„ sĂ„dana grunder? FrĂ„ga de Ă€lskvĂ€rda barnen, jag Ă€r rĂ€tt sĂ€ker pĂ„ svaret. Men exakt detta var alltsĂ„ budskapet frĂ„n vuxenvĂ€rldens politiska elit igĂ„r. Utan kraftfulla invĂ€ndningar frĂ„n oppositionen, mĂ€rk vĂ€l. Lite hummanden bara, nĂ„gra försiktiga reservationer. Som om alla, oavsett partifĂ€rg, hade en liten Sverigedemokrat i sig numera. Innerst inne liksom. PĂ„ ren svenska: fy faan.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

tisdag 21 november 2023

Ett angenÀmt litet trendbrott

Hörde pĂ„ tv i morse att hĂ€lsotrenden Ă€r stendöd. Vegetarisk föda ute, skrĂ€pmat inne. Röka okej, ”ciggfluencer” senaste nytt pĂ„ nĂ€tet. Kröka korrekt, gröna juicer suspekt. Inte utan att jag kĂ€nner mig lite upplyft. Äntligen ligger man rĂ€tt i tiden. Fan vad det dröjde; ett par tre decennier, tror jag. Nej, mer. 1970-talet...fĂ„ se nu, det Ă€r ett halvt Ă„rhundrade sen. DĂ„ nĂ€r pizzan slog knockout pĂ„ korven. Ruset var ett naturtillstĂ„nd. Valfri tobak i pipan en umgĂ€ngesform. GrĂ„daskig hy ett tecken pĂ„ vĂ€lmĂ„ende. Typ. DĂ€r och dĂ„ mĂ„ste jag haft min personliga peak vad gĂ€ller trender Ă„ sĂ„nt.

*. *. *

Nu vĂ€ntar jag bara pĂ„ gabardinbyxans renĂ€ssans. De dĂ€r utsvĂ€ngda - helst i vinrött - som var sĂ„ himla rĂ€tt pĂ„ 70-talet. Kom man ens in pĂ„ stadens nattklubbar utan? Nej, jag menar inte utan byxor, fullt sĂ„ lösslĂ€ppt blev aldrig trenden. Men gabardin skulle det va’. Breda nertill. GĂ€rna i kombo med sammetskavaj och blommig skjorta. Och matchande slips förstĂ„s. Uppfyllde man klĂ€dkoden spelade allmĂ€ntillstĂ„ndet mindre roll. Grad av berusning eller liknande; inga problem sĂ„ lĂ€nge gylfen var knĂ€ppt. Sen blev det Stippes pĂ„ vĂ€gen hem. Ungersk korv med ajvar. Kladdigt och gott - som omvĂ€xling till all jĂ€vla pizza.

*. *. *

Nattklubbarna dĂ„ för tiden pĂ„minde om dagens fotbollsarenor. Mycket rök och dimma, dock utan utrymning. Det skulle va’ rök och dimma. Ingen hade ens nuddat vid tanken om rökförbud i offentliga miljöer. Alla blossade överallt, eventuella undantag kördes pĂ„ porten. NĂ€, nu överdriver jag. NĂ„got. SjĂ€lva dansgolvet var fredat, vill jag minnas. Rökte man dĂ€r fick man en diskret tillsĂ€gelse. Men mĂ€rkligt Ă€ndĂ„ hur trender kan förĂ€ndras. Normalt igĂ„r, onormalt idag. Sött och salt, surt och syrligt. Och nej, jag sitter inte hĂ€r och sĂ€ger att det var bĂ€ttre förr. Roligare kanske för oss snedseglare, men knappast bĂ€ttre i objektiv mening.

*. *. *

Morgonens nyhet fick mig förvisso pĂ„ gott humör - men den ska sĂ„ klart inte överdramatiseras. 1970-talet Ă€r inte tillbaka. Kommer aldrig tillbaka. Möjligen gabardinbyxan, osvuret Ă€r bĂ€st. Vad det handlar om Ă€r en mindre förskjutning i mĂ€nniskors livsstil och levnadsvanor. FĂ€rre vego’s, fler köttĂ€tare. Viss ökning av det gamla folknöjet röka & kröka. Och ciggfluencer lĂ€t onekligen som en intressant födkrok i tiden. Undrar vilken trendtomte som kom pĂ„ den idĂ©n.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

söndag 19 november 2023

En förbundskaptens befriande sorti

Sverige-Estland 2-0. Janne Anderssons sista förestÀllning som svensk förbundskapten. Mycket kÀnslor, lite folk. Blott elvatusen ÄskÄdare pÄ Friends Arena, en historiskt lÄg notering. Men befriande med vinsten sÄ att Andersson kunde lÀmna jobbet pÄ plus rent statistiskt. 94 landskamper, lite över 50 i segerprocent. Ett ganska normalt facit för en förbundskapten, skulle jag tro. Sju Är pÄ posten Àr lÄng tid, enbart framgÄng en utopi. SÄ smal och konkurrensbefriad Àr fotbollen bara pÄ sociala medier. DÀr har Janne Andersson fÄtt sina fiskar varma pÄ senare Är. Dessförinnan var han nÀstan kÀrleksbombad. Resultaten styr och minnet Àr kort. Samtidigt: som förbundskapten mÄste man nog tÄla en del, fotbollsfamiljen Àr full av besserwissers.

*  *  *

SjÀlv tyckte jag att Andersson började tappa taget (och resultaten) den gÄngen han tog ut Andreas Granqvist i en EM-trupp. Inte för att spela - Granqvist var skadad och obrukbar - utan som nÄgot slags resursperson pÄ lÀktaren. Veteranvurm pÄ bekostnad av nÄgon yngre frÀschare spelare. Men det skulle snart bli vÀrre: Janne Andersson for till Milano för att deala med Zlatan om landslagscomeback. Jag minns inte nu om Zlatan fyllt 40, kanske var han bara 39. Men i vilket fall ljusÄr frÄn sin forna glans, oförmögen att tillföra landslaget nÄgon spetskvalitet. DÀr fattade jag aldrig hur Andersson tÀnkte.

*  *  *

Å andra sidan. Under Janne Anderssons tid som förbundskapten blev ynglingar som t ex Kulusevski, Cajuste och Alexander Isak landslagsmĂ€n. Dörren var inte stĂ€ngd, nyckelhĂ„let möjligen lite svĂ„rforcerat. Och tyvĂ€rr Ă„terstĂ„r vĂ€l de stora genombrotten i blĂ„gult för nĂ€mnda trio, i Anderssons landslag ville det liksom aldrig lossna. Varför vet nog bara A-lagsexperter som Bojan Djordjic. Som f ö var frĂ„nvarande pĂ„ TV6 ikvĂ€ll. Rimlig misstanke: kanalen ville ge Andersson ett mjukt slut. Riskminimera pĂ„ fotbollssprĂ„k. Djordjic & Janne blev ju pĂ„ goda grunder en snackis i kretsar som gillade kĂ€ndisbrĂ„k i offentligheten.

*. *. *

ApropÄ fotbollslandslaget och Janne Andersson-eran kom jag pÄ mig sjÀlv med en kunskapslucka. Vad heter hans assistenter? Alla dessa matcher man sett, alltid med samma tvÄ nunor pÄ var sin sida om bossen...utan att man lÀrt sig namnen. MÀrkligt. Den ene kan heta Westergren, jag Àr lÄngtifrÄn sÀker. Den andre - han som liknar en pojke - har förblivit anonym. Suttit dÀr med sin lilla laptop, haft en tydlig roll, förmodligen visst inflytande pÄ det taktiska. Stör mig att jag inte vem den unge mannen Àr. Vad han har för kvalifikationer, trÀnarmeriter etc. Varför han aldrig intervjuats i tv, aldrig fÄtt sin namnskylt i rutan. Medialt har ledarskapet varit vÀldigt Anderssoncentrerat. Men vem vet, kanske blir det den anonyme bisittaren som tar över?

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

torsdag 16 november 2023

Ett tappat landslag

Azerbajdzjan-Sverige 3-0. Bara fotboll, bara en betydelselös match i ett misslyckat EM-kval. Men ÀndÄ: sorgligt att se hur en förbundskapten kan tappa sitt landslag. Sverige förfogar trots allt över spelare som Àr ordinarie i klubbar som Manchester United, Tottenham, Newcastle (nÀr Isak Àr med), Sporting Lissabon, Leipzig. NÀr de kommer till landslaget förvandlas de till fumliga medelmÄttor. Vad beror det pÄ om inte spelidén? Och vem Àr ansvarig för den om inte förbundskaptenen med bihang?

*  *  *

KvÀllens insats var direkt pinsam. 0-1 efter tvÄ minuter, 0-2 efter sex. Generande enkla baklÀngesmÄl, typ innan matchen ens börjat. Mot ett lag som Àr rankat 120 i vÀrlden. I det hÀradet hör förstÄs Àven Sverige hemma, givet senare Ärs prestationer. Nations League var varningen, EM-kvalet bekrÀftelsen. Fiasko pÄ fiasko. Med detta som lÄgvattenmÀrket. Det hjÀlpte inte ens att Sverige fick spela elva mot tio i nÀstan 40 minuter, ett decimerat Azerbajdzjan gjorde 3-0 i tom bur. Robin Olsen pÄ turné, överlobbad.

*  *  *

Olsen har ofta varit ett ljus i mörkret, men ikvÀll föll Àven han igenom. Feltajmad och passiv vid de olycksaliga mÄlen i upptakten, möjligen offer för det virriga försvarsspelet. NÄgon i Sverige som var bra? Inte vad jag kunde se. Sema godkÀnd, Kulusevski pÄ grÀnsen. Annars 1:or över hela linjen. I förhÄllande dÄ till den kapacitet man pÄ goda grunder kan misstÀnka att spelarna egentligen har. I klubblagen sprudlar det, i landslaget skiter det sig. UngefÀr sÄ. Allt kokar rimligen ner i en frÄga om ledarskap.

*. *. *

Ett 50-tal blÄgula supporters var pÄ plats i Baku. Dem var det synd om. Men respekt för deras engagemang, snyggt att inte vÀnda ryggen Ät ett landslag i kris. En match ÄterstÄr pÄ Janne Andersson-eran: Estland hemma pÄ söndag. Vinner vi inte den vinner vi ingen.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

onsdag 15 november 2023

Fotbollens förutsÀgbara firmafest

Allsvenskans Stora Pris pĂ„ Discovery+ igĂ„r kvĂ€ll. RĂ€tt avslaget som tv-underhĂ„llning betraktat. LĂ„gbudget över produktionen, pristagare som i de flesta fall inte var dĂ€r. Ingen partystĂ€mning, inget som stack ut frĂ„n det förutsĂ€gbara. Jo, möjligen en sak: Henrik Rydström blev inte Årets trĂ€nare. Jag sĂ€ger inte att han borde blivit det, konstaterar bara att prisjuryn frĂ„ngick sina egna principer. MĂ€starlagets trĂ€nare brukar allt som oftast bli Ă€ven Årets. Okej för mig att den linjen bröts - men till förmĂ„n för Elfsborgs Jimmy Thelin?

*. *. *

DĂ€r hĂ€ngde jag inte med riktigt. Elfsborg var trots allt ”sĂ€mst nĂ€r det gĂ€llde”. Bommade att sĂ€kra guldet hemma mot Degerfors, föll sedan i avgörandet mot MFF. Att tvĂ„ dagar senare utnĂ€mna Thelin till Årets trĂ€nare blir en nĂ€rmast halsbrytande krumelur. Hur skicklig han Ă€n Ă€r avslutade han ju sĂ€songen som loser. I min bok hade det kĂ€nts frĂ€schare om juryn premierat nĂ„gon av de trĂ€nare som gjort stort av smĂ„tt. Anders Torstensson i MjĂ€llby. Christer Matthiasson i Sirius. Kim Hellberg i VĂ€rnamo. Helst den senare.

*. *. *

I övrigt tĂ€mligen odramatiskt. Alla priser till MFF, Elfsborg och HĂ€cken, de tre i topp. Inga avvikelser, inget officiellt erkĂ€nnande av de mindre klubbarnas spelare. Fast inte heller av Johan Dahlin, MFF-mĂ„lvakten. Nominerad vid ett flertal tillfĂ€llen genom Ă„ren, stĂ€ndigt förbigĂ„ngen. Nu av Valdimarsson, Elfsborg. Och Kiese Thelin, Årets anfallare? Nja. För att han vann skytteligan dĂ„. Tungt förstĂ„s, samtidigt lĂ€tt givet omstĂ€ndigheterna: alla hot försvann tidigt pĂ„ sĂ€songen, alternativt anslöt till allsvenskan för sent.

*. *. *

Vem som vann priskategorin Årets mĂ„l vet jag inte. Missade infot. Om det gavs nĂ„t. Men MFF-Ali var en av de nominerade, sĂ„g jag. Det borde göra diskussionen överflödig. Hans solomĂ„l borta mot VĂ€rnamo var ett sĂ€reget konststycke, sĂ„nt man inte ser i dagens fotboll. I just det fallet tror jag tittarna fick ringa in och rösta, resten var jurystyrt. Och i den satt lustigt nog parterna i mĂ„let. Allsvenska trĂ€nare och lagkaptener alltsĂ„. JĂ€mte förbundsfolk och diverse expertis frĂ„n medievĂ€rlden. Firmafest Ă€r kul. För de berörda.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

mÄndag 13 november 2023

Allsvenskan i sammanfattning

Jag hade mina tvivel. Skrev vid nĂ„got tillfĂ€lle att han kĂ€ndes ”kort i rocken” som MFF-trĂ€nare. Med facit i hand: jag hade fel. Henrik Rydströms fotbollsfilosofi höll hela vĂ€gen till allsvenskt guld. Raka spĂ„ret var det inte. GlĂ€nsande spel blott sporadiskt. Men poĂ€ngen trillade in och i slutĂ€nden rĂ€knas inget annat. Bra jobbat, Rydström. Även vĂ€loljade lagmaskiner behöver en styrman, annars vore trĂ€narsysslan överflödig. Med det sagt en kort sammanfattning av allsvenskan 2023.

*. *. *

Årets startraket: MFF. Åtta raka, hybris i kubik innan segersviten bröts. Årets slutraket: Sirius. Lyfte frĂ„n nedflyttningsrampen till fast mark i mittens rike pĂ„ nĂ„gra fĂ„ höstveckor. Årets ingen-sĂ„g-det-komma: VĂ€rnamo. Femma i sluttabellen. Stor prestation av liten klubb. Årets slagpĂ„se: Varberg. TvĂ€rjumbo. 15 ynka poĂ€ng, en av bottennoteringarna i modern allsvensk historia. Årets pojkar: Brommas. Inledde urstarkt, var ett tag bĂ€sta Stockholmslag i tabellen. Sjönk efterhand, men rĂ€ddade en kvalplats. Årets flop: AIK och Göteborg i inbördes tĂ€vlan. Oavgjort i trĂ€narstrul, misslyckade spelarköp och grusade förhoppningar. BĂ„da reste sig ”fem i tolv” och undvek det kompletta fiaskot.

*. *. *

Årets artist: Taha Ali, MFF. Årets trĂ€nare: Kim Hellberg, VĂ€rnamo. Årets MjĂ€llby: Jo tack, bra. Tia pĂ„ 41 inspelade poĂ€ng, fjĂ€rran de nedre strecken. Mer kan ingen vettig mĂ€nniska begĂ€ra. Ej heller jag. Årets MFF-dödare: MjĂ€llby igen. Full pott mot mĂ€starna! FrĂ„ga en sillastrybare vilket som var Sveriges bĂ€sta lag. Årets bĂ€nknötare: Jacob Bergström - sĂ„ lĂ€nge han var i DjurgĂ„rden. Tillbaka i MjĂ€llby fick han vĂ€nta pĂ„ sin chans - men nĂ€r den vĂ€l kom visade allsvenskans ende bulldozer att han fortfarande kan vĂ€lta en mĂ„lstĂ€llning. Årets vĂ€der: Dimma. Förorsakad av bengalbrĂ€nnare och andra eldfĂ€ngda stollar i supporterhaven. Årets trend: Spelavbrott. Relaterat till föregĂ„ende punkt.

*. *. *

Årets tv-kanal: Discovery +. Årets studiovĂ€rd: Karin Frick. Icke en formsvacka, stĂ€ndigt pĂ„ topp. Årets matchkommentator: Petra Svensson. PĂ„lĂ€st, engagerad, tydlig. Årets expert: Alexander AxĂ©n. Avgjorde i sista omgĂ„ngen nĂ€r han (Ă€nnu) sturskare Ă€n vanligt slog fast att Göteborg skulle slĂ„ Varberg och pĂ„ sĂ„ vis avdramatisera striden kring kvalstrecket. NĂ€r sedan Varberg rĂ„kade ta ledningen i andra halvlek passade Frick pĂ„ att kivas lite: ”NĂ„ Alex, lika sĂ€ker nu”? Svaret kom lika snabbt som orubbligt: ”lugnt och fint Karin, Varberg hittar alltid ett sĂ€tt att förlora”. JodĂ„, AxĂ©n fick rĂ€tt. Göteborg avgjorde pĂ„ övertid, vann 2-1. Utan att oraklet rörde en min. UnderhĂ„llande meningsutbyte, bra tv.

*. *. *

Årets pionjĂ€r: Tess Olofsson. Första kvinnan som dömt allsvensk herrfotboll. HĂ€ftigt.

*. *. *

Årets lag: Obs, ett urval av personliga favoriter. Objektiviteten överlĂ„ter jag Ă„t AxĂ©n och grabbarna. Mv: Johan Dahlin MFF. Backlinje: Johan Larsson Elfsborg, Colin Rösler MjĂ€llby, Derek Cornelius MFF, Niklas Hult Elfsborg. MittfĂ€lt: Erik Ahlstrand Halmstad, Mikkel Rygaard HĂ€cken, Sebastian Nanasi MFF, Taha Ali MFF. Forwards: Gustav Engvall VĂ€rnamo, Viktor Dukanovic Hammarby. BĂ€nk: Hakon Valdimarsson Elfsborg (mv), Pontus Jansson MFF, Gabriel Busanello MFF, Jesper Gustavsson MjĂ€llby, Alexander Bernhardsson Elfsborg, Abou Ali Sirius, Zeidane Inoussa BP. Spelare som flyttat under sĂ€songen har jag lĂ€mnat utanför. SĂ„ ock alla jag glömt.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

söndag 12 november 2023

⚽️ MFF - igen! 😇

MFF-Elfsborg 1-0. FÄr jag tycka lite synd om Elfsborg? Sjysst. DÄ gör jag det - i samma andetag som jag gratulerar MFF till Ànnu ett allsvenskt guld. Det 23e i ordningen. Men det första frÄn ett utgÄngslÀge liknande dagens: kniven mot strupen i en ren seriefinal, seger ett absolut mÄste. Det skulle en straff till. Ett domslut som kan diskuteras. Som kommer att diskuteras. Till ingen nytta; Kiese Thelin tog vara pÄ chansen, sÀnkte Elfsborg, avgjorde dramat.

*. *. *

Guldfinalen blev precis sÄ gastkramande som man kunde befara. Eller hoppas. Mycket duellspel. Tuffa nÀrkamper. Pumpande adrenalin. En match för kompromisslösa pojkar - och sÄdana fanns i bÄda lagen. Fast flest i MFF, tyckte jag nog. Pena och Berg Johnsen pÄ mitten. NÀmnde Kiese. I princip hela backlinjen, hÄrt ansatt pÄ slutet. Men smÄtt överraskande Àven lirare som Ali och Nanasi. BlÄstÀllen var pÄ överallt, smoking förbjudet. MFF krigade ner Elfsborg, vann turligt men rÀttvist.

*. *. *

Att festen stördes av bengalbrĂ€nnare och andra brĂ„kstakar i supporterklackarna var förutsebart. Det Ă€r den svansen fotbollen har numera. Jag trodde i min enfald att just Elfsborg kanske var ett undantag - men icke. FrĂ„gan Ă€r om inte bortalagets följe vann ”matchen i matchen”, halvtidspausen pĂ„ över en timme (!) hade i vilket fall sin upprinnelse dĂ€r. En eloge till alla vettiga supportrar som - med hjĂ€lp av tjĂ€nstgörande vaktstyrka - lyckades avvĂ€pna stollarna och göra matchen genomförbar.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

Dagen Àr kommen...

Matchdagen. Fotbollsfesten. Guldruschen. Vem vinner allsvenskan 2023? MFF eller Elfsborg? FrĂ„gan kĂ€nns nĂ€stan mer spĂ€nnande Ă€n svaret. Alla spekulerar, alla ”vet bĂ€st”. Utom jag som inte ens vet vad jag ska tro. En del talar för MFF. Hemmaplan, publikstödet, chansen som sĂ„dan: ren bonus tack vare Degerfors. Annat talar för Elfsborg. Nog sĂ„ tunga faktorer: det Ă€r BorĂ„slaget som leder serien med tre poĂ€ng. Som har guldet vid avspark. Som klarar sig pĂ„ oavgjort. MFF mĂ„ste vinna. Mot ett - vid sunda vĂ€tskor - förbannat bra lag. Inte alls omöjligt, men psykologiskt ganska svĂ„rt.

*. *. *

Ponera att Elfsborg tar ledningen i matchen. Det skulle tvinga MFF att göra tvĂ„ mĂ„l för guldet. OmvĂ€nt: gör MFF 1-0 behöver Elfsborg ”bara” kvittera för att Ă„terstĂ€lla ordningen. Dubbelt sĂ„ lĂ€tt...om man nu ska tala i termer av lĂ€tt nĂ€r en mĂ€startitel stĂ„r pĂ„ spel. Hursomhelst blir det olika stilar som möts. MFF:s metodiska tugga-tugga-fotboll, Elfsborgs blixtsnabba omstĂ€llningsmodell med bara ett par tre pass till mĂ„lchans. En modell som sĂ„rade MFF djupt senast lagen möttes. Sen dess har Elfsborg dock gjort nĂ„gra kĂ€nnbara spelarförluster, kanske mist lite spetskompetens i just den delen.

*  *  *

Man för man vĂ€ger det jĂ€mnt. Elfsborg har en fantastisk - ibland Ă€ventyrlig - mĂ„lvakt i Valdimarsson. Mindre rutinerad Ă€n Dahlin i MFF, men vĂ€l sĂ„ kapabel till avgörande ”bonusrĂ€ddningar”. I Elfsborg finns ocksĂ„ allsvenskans i mitt tycke bĂ€sta ytterbackspar i Johan Larsson och Niklas Hult. Mittförsvaret dĂ€remot kan - precis som i MFF! - vara en svaghet. PĂ„ mittfĂ€ltet hugget som stucket, hög grundkvalitet i bĂ„da lagen. FramĂ„t har Elfsborg en matchvinnartyp i den skadebenĂ€gne men ack sĂ„ begĂ„vade Bernhardsson. MFF har Kiese, Vecchia, Nanasi. Plus Ali. Fler som kan göra mĂ„l - kanske.

*. *. *

SĂ„ lĂ„ngt sista-minuten-spekulationer. Allt Ă„terstĂ„r att se. Dock inte för Sydsvenskan. ”Grattis till silvret Elfsborg” lĂ€ser jag i en krigsrubrik över hela förstasidan nu pĂ„ morgonen. Stöddiga Malmö i trycksvĂ€rta, provocerande barnsligt. Mitt eget tips? Okej dĂ„, en fegis. 1-1. Garderat med 2-1 MFF för att inte svĂ€rsonen ska kalla mig pessimist. Hoppas det blir skandalfritt. Att ordningsmakten klarar supporterbuset. BegrĂ€nsar skadeverkningarna av pyromani och liknande. Hejdar det kompletta vansinnet, tryggar tillvaron för den förkrossande majoritet som gĂ„r pĂ„ match för Matchens skull. Lycka till.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

torsdag 9 november 2023

Dan före dan före dan...före avgörandedan

BorÄs för mig? Först och frÀmst min fru, sÄ klart. Född och uppvuxen dÀr, dialekten i (nÄgorlunda) behÄll. DÀrefter Sulan. Alias Ingvar Carlsson. Sveriges förre statsminister, mannen som tog vid efter det tragiska slutet pÄ Olof Palme-epoken. Som god trea tickar det gulsvarta fotbollslaget in. IF Elfsborg. Omsusat redan i min barndoms 1950-tal. Henry Larsson, Lasse RÄberg, mÄlvakten Ingemar Haraldsson med flera, med flera; jag hade dem pÄ Alfabilder allihop. Senare anslöt en center vid namn Wigar Bartholdsson - och med honom pÄ topp vann Elfsborg allsvenskan. 1961 nÀrmre bestÀmt, som nykomling. Undrar om inte Bartholdsson vann skytteligan ocksÄ, mÄl gjorde han tÀmligen frekvent i alla fall. Om jag minns rÀtt - i det fallet har jag inte googlat.

*. *. *

Sen dess har Elfsborg liksom rotat sig bland de stora klubbarna i svensk fotboll. Alltid nÀmnts med respekt. Blivit cupmÀstare, ofta tagit medalj i allsvenskan. Fast mera sÀllan guld. Bara vid tvÄ tillfÀllen efter -61, bÄda under 2000-talet. 2012 senast. MÄnga stjÀrnor har fostrats och utvecklats - men ocksÄ avrundat sina karriÀrer - i den gulsvarta dressen. Anders Svensson den störste. 148 landskamper, svenskt rekord (pÄ herrsidan). Min egen specielle favorit var dock en annan Svensson. Mathias, den tuffe anfallaren. Proffs i England under nÄgra Är, brittisk i hela sin spelstil, tillbaka för att bli svensk mÀstare med Elfsborg 2006. Lite typiskt Elfsborg alltsÄ, detta med hemvÀndare. I dagens lag finns flera sÄdana exempel. En gÄng Elfsborg alltid Elfsborg, bara nÄgra utlandsÄr emellan.

*. *. *

PĂ„ söndag kommer denna fina klubb till Malmö för Årets Match. Den som avgör var det allsvenska guldet ska hamna. Fina? Ja, med Elfsborg finns inget kontroversiellt. Inget som retar. Inget att hĂ€nga upp ett hat pĂ„, sĂ„dĂ€r som hĂ„rdföra fotbollssupportrar gĂ€rna gör nu för tiden. Inte vad jag vet. Men föralldel; det kan ju rĂ€cka med att laget stĂ„r i vĂ€gen för ett MFF-guld. Om jag ska gĂ„? Nej. Törs inte. För mycket rök och dimma, jag Ă€r faan astmatiker. SlutsĂ„lt dessutom. Storbild pĂ„ Möllan? NĂ€, inte det heller. Kul initiativ, lömsk logistik. Folk i trĂ€ngsel, adrenalin pĂ„ högspinn, risk för ”fel” resultat...bevare mig vĂ€l. TĂ€nk om man behöver fly. Springa för livet. Kan inte, klarar pĂ„ sin höjd att lunka. Tre till fem meter. Tv:n blir bĂ€st. En jĂ€kla fin uppfinning mĂ„ste jag sĂ€ga, fanns inte pĂ„ Henry Larssons tid. 

*. *. *

Hur det kommer att gÄ i sjÀlva matchen vet jag lika lite som nÄgon annan. Tomt i kaffekoppen, blankt i kristallkulan. För husfridens skull borde jag kanske hÄlla pÄ Elfsborg - men den aspekten faller pÄ min hustrus relativa ointresse av saken. Hon har gjort upp med sitt BorÄsförflutna, lagt Elfsborg Ät sidan. Tycker f ö att fotbollen i stort Àr nÄgot överreklamerad som företeelse. Men hon kÀnner faktiskt Elfsborgs gamle busschaufför, sÄ lite glad blir hon nog om rÀtt lag vinner. Viktigast - dÀr Àr vi överens - Àr att matchen avgörs under vÀrdiga former. Utan upplopp, utan pyromani, utan oro för nÀra och kÀra pÄ plats. Fred och kÀrlek, tack.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

tisdag 7 november 2023

Fria tankar kring tillstÄndet i vÀrlden

Kan man skuldbelĂ€gga ett helt folk för maktelitens illdĂ„d? Alla ryssar - barn, unga, vuxna, Ă€ldre - för Putinregimens ”militĂ€ra specialoperation” i Ukraina? Alla palestinier - barn, unga, vuxna, Ă€ldre - för Hamasstyrets terrorattack mot Israel? Alla judar - barn, unga, vuxna, Ă€ldre - för den israeliska regeringens utdragna sĂ„ kallade sjĂ€lvförsvar? De flesta mĂ€nniskor, vill jag tro, skulle nog svara nej pĂ„ sjĂ€lva kĂ€rnfrĂ„gan.

*. *. *

ÄndĂ„ Ă€r det precis vad som sker. PĂ„ olika sĂ€tt och frĂ„n skilda utgĂ„ngspunkter, men i slutĂ€nden samma. Maktens krig, folkets straff. I Rysslandsexemplet sanktionerat av hela Den Fria VĂ€rlden. USA, FN, EU, FIFA, IOK; rubbet mot Ryssland liksom. Vapenstöd till Ukraina, sanktionspaket efter sanktionspaket för att bryta ner den ryska stridsförmĂ„gan. Ja, det Ă€r rimligt. Eller i vart fall svĂ„rt att argumentera emot. Men nej, det har hittills inte gett nĂ„t resultat. Kriget fortsĂ€tter. Putin sitter dĂ€r han sitter. OĂ„tkomlig. Immun mot sanktionerna. Det Ă€r folket som drabbas. Ryska idrottsungdomar som stĂ€ngs ute frĂ„n den internationella gemenskapen. Ett helt land som peststĂ€mplas. Som om Oleg och Olga valt att födas just dĂ€r. Som om varenda ryss hade en liten Putin i sig. TillĂ„t mig tvivla.

*. *. *

I morse hörde jag pĂ„ tv att antisemitismen - judehatet - blossat upp runt om i Europa. Som det alltid gör nĂ€r Israel fĂ„r en anledning att utöva ”sjĂ€lvförsvar”. Lika tragiskt och sorgligt varje gĂ„ng. Man borde kunna diskutera formerna för Israels försvars- och sĂ€kerhetspolitik, fullt legitimt kunna ifrĂ„gasĂ€tta eller rent av kritisera den. Utan att det uppfattas som ett kollektivt skuldbelĂ€ggande av alla judar i vĂ€rlden. Utan att vĂ€cka den antisemitism som tydligen ligger dĂ€r och pyr hela tiden. I vissa kretsar, bör förstĂ„s understrykas. Folk i allmĂ€nhet gĂ„r inte omkring med nĂ„got latent judehat i bagaget, det vĂ€grar jag tro. I just Malmö kan jag ibland undra om inte ”arabismen” Ă€r mer utbredd. Islamofobi betydligt vanligare Ă€n antisemitism. Vistas man i samma rum som SD-sympatisörer lĂ„ter det definitivt sĂ„.

*. *. *

Dödstalen i Gaza rapporteras nu ha passerat 10 000. Tiotusen mĂ€nniskoliv. Varav fyratusen barn. Viss reservation: siffrorna kan aldrig verifieras, under pĂ„gĂ„ende krig finns inga sĂ€kra eller neutrala kĂ€llor. Men oavsett: oskyldiga faller offer, civilbefolkningen pliktar med sina liv för maktapparatens fredsförakt. Urskiljningslöst, makabert, hjĂ€rtskĂ€rande grymt. Och dĂ„ har vĂ€rlden av allt att döma bara skĂ„dat början; ett par hundra israeler sitter som gisslan i Gaza’s underjordiska system, sĂ„ lĂ€nge Hamas vĂ€grar frige dem sĂ„ lĂ€nge vĂ€grar Israel att ens förhandla om ett eldupphör. Bombpolitiken fortsĂ€tter pĂ„ obestĂ€md tid - bokstavligt talat över huvudet pĂ„ vanligt folk. Av en terrorklassad organisation som Hamas kan man inte vĂ€nta sig bĂ€ttre. DĂ€r finns inget anseende att vĂ€rna, bara en vanheder att bekrĂ€fta. 

*. *. *

Av ett demokratiskt land som Israel kan man önska sig nĂ„got annat, nĂ„got mer civiliserat. NĂ„got som inte splittrar opinionen. Vilket primitiv vedergĂ€llning de facto gör. Att möta vĂ„ld med mĂ„ngdubbelt vĂ€rre vĂ„ld flyttar liksom fokus: offret blir förövare, ”sjĂ€lvförsvaret” trumfar den utlösande terrorn. Om jag nu fĂ„r sitta hĂ€r pĂ„ min kammare och spekulera fritt kring tillstĂ„ndet i vĂ€rlden. Farligt, farligt. LĂ€tt att bli missförstĂ„dd. Men det bjuder jag pĂ„, vid 78 har man inte mycket att förlora.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

söndag 5 november 2023

Bonuschans frÄn ovan, MFF

Men herregud. Vad var detta? MFF gÄr bort sig mot ett reservspÀckat HÀcken och ser guldet flyga all vÀrldens vÀg - eller Ätminstone till BorÄs. DÀr ruggiga Elfsborg bara behöver besegra torftiga Degerfors för att bli mÀstare. Det skiter sig fullstÀndigt, bollen Àr lika rund som ödet. Elfsborg-Degerfors slutar 2-2, MFF:s 2-4-smÀll i Göteborg dödar inte allsvenskan 2023. Det blir ett avgörande i Malmö nÀsta söndag. En ren seriefinal. En fotbollsfest de luxe. Guld eller grus, men hursomhelst en bonuschans frÄn ovan för MFF. Lite sÄ kÀnns det. FörlÄt, mycket sÄ kÀnns det.

*. *. *

Elfsborg som sett sĂ„ starka ut pĂ„ slutet. Ja, nĂ€stan genom hela sĂ€songen. Mot Degerfors, allsvenskans erkĂ€nt sĂ€msta bortalag. Jag var tvĂ€rsĂ€ker pĂ„ saken: den straffsparken bommar inte Elfsborg, guldstriden Ă€r avgjord. Jag sĂ„g inte ens matchen, valde bort den till förmĂ„n för nĂ„t mer spĂ€nnande. MjĂ€llby-BP, nĂ€rmre bestĂ€mt. Korkat. Utomordentligt korkat. FĂ„r skylla mig sjĂ€lv, borde anat att MjĂ€llby var mĂ€tt och belĂ„tet. Förlust 1-2, spelet sĂ€songssĂ€msta. TyvĂ€rr drabbade det Degerfors. Vars skrĂ€llpoĂ€ng i BorĂ„s blev av noll och intet vĂ€rde i och med BP:s seger. Klassiska ”Degen” Ă„ker ut, omstĂ€ndigheterna svider.

*. *. *

MFF:s insats mot HĂ€cken? Seg. Bra första halvlek. Massivt bollinnehav. Men förödande fötter i försvaret. HĂ€ckens snabba omstĂ€llningar fick MFF att stĂ„ still. En stilstudie i fartfylld och effektiv fotboll av ett HĂ€cken som i inspirerade stunder Ă€r allsvenskans bĂ€sta lag. ÄndĂ„ blir det tvĂ„ andra som gör upp om guldet. MFF-Elfsborg alltsĂ„. SĂ„ kan det gĂ„, allsvenskan Ă€r trots allt lĂ€ngre Ă€n inspirerade stunder. Synd att den Ă€r slut snart. LĂ€ngtar redan till nĂ€sta. Till sjĂ€lva fotbollen dĂ„, inte till alla spelavbrott pga vissa avarter i modern lĂ€ktarkultur. Idag igen i Göteborg, med en HĂ€ckenspelare som uppviglare. Usch.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

I nykter vÀntan pÄ en mÄstematch...

VÀntan. Tur man blivit lite nykter med Ären. Jag menar i synen pÄ fotboll. Det skulle inte vara hela eller ens halva vÀrlden om allsvenskan avgörs idag, bara en smula snöpligt. Inom möjligheternas ram ligger ju fortfarande en direkt guldfinal i sista omgÄngen; MFF-Elfsborg nÀsta helg. Men dÄ mÄste MFF först vinna bortamatchen mot HÀcken - och mÄste Àr sÀllan lÀtt i fotboll. Med ett par timmar kvar till avspark har jag ingen som helst feeling vartÄt det lutar. Brukar jag ha annars. RÀtt eller fel, men alltid en kÀnsla.

*. *. *

All ”rekvisita” talar egentligen för MFF. Motivationen, inte minst. Om nu den gamla klyschan ”ingenting att spela för” gĂ€ller i vĂ„r tid. HĂ€cken Ă€r och förblir trea i Ă„rets allsvenska, dagens match saknar i det perspektivet all betydelse för deras del. Det borde underlĂ€tta för MFF. SĂ€rskilt som HĂ€cken dessutom Ă€r försvagat pga skador och avstĂ€ngningar. Samtidigt: ”stöddiga” MFF:s skalp Ă€r alltid Ă„trĂ„vĂ€rd, inget lag behöver liksom vĂ€ckas för att jaga den. SĂ„ visst kan HĂ€cken bli partykiller. Potentialen - och risken - finns absolut.

*. *. *

IgÄr sÄg jag tvÄ av allsvenskans just nu bÀsta lag. Först VÀrnamo mot Hammarby, 0-0. DÀrefter Sirius borta mot DjurgÄrden, 4-2. Serien strÀcker sig över 30 omgÄngar och en sluttabell ljuger inte - men givet senare tids prestationer sticker VÀrnamo och Sirius verkligen ut. Imponerande att gÄ sÄ starkt pÄ slutet av en lÄng och krÀvande sÀsong. Sirius lÄg pÄ nedflyttningsplats bara för nÄgra veckor sen, förvisso efter abnorma mÀngder oflyt. Skönt nÀr marginaler jÀmnar ut sig, nÀr bra lag fÄr de framgÄngar de förtjÀnar.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

torsdag 2 november 2023

Vilse i en vÀrld av knapptryck

Jag hade telefontid idag. Med min lÀkare. Dvs han skulle ringa upp mig, inte tvÀrtom. Det Àr sÄ det funkar; lÀkarens arbetsbörda först, patientperspektivet sen. Jag har inga som helst problem med acceptansen för detta - nÀr det funkar. Vilket det vanligtvis gör. Inte idag dock. Jag inser nu - tre timmar efter överenskommen telefontid - att samtalet uteblir. Ringer vÄrdcentralen i hopp om en förklaring. SvÄrt. Finns inget knapptryck som leder mig till en mÀnsklig varelse. PÄ fjÀrde trycket möter jag en förinspelad röst som förmedlar ett löfte om ny telefontid. Klockan 17. Fast inte med lÀkaren dÄ, utan med en sköterska vilken som helst. Knappen preciserar liksom inte mitt Àrende, bara att jag ringt.

*. *. *

Först som sist - och för undvikande av missförstĂ„nd: jag stĂ„r pĂ„ VĂ„rdens sida, högaktar mĂ€nniskorna som jobbar dĂ€r. LĂ€kare, sköterskor, assistenter; alla. Jag har uteslutande goda erfarenheter i den delen. FrĂ„n vĂ€nligt bemötande till relevant behandling med lyckligt slut. Vad jag kan bli ledsen över Ă€r det moderniserade systemet för att överhuvudtaget ”komma fram”. Alla dessa knapptryck. All denna kyliga teknik. Sjuka mĂ€nniskor mĂ„r bra av att höra en levande röst, tror jag. Äldre mĂ€nniskor med vacklande hĂ€lsa skulle byta knappanvisningar mot mĂ€nsklig vĂ€rme alla dar i veckan, det Ă€r min bestĂ€mda övertygelse. Jag fixar systemet under viss vĂ„nda, andra kanske inte ens orkar försöka.

*. *. *

Hur det var förr har jag glömt. VÀldigt annorlunda, sÄ klart. Men bÀttre? Jo, för oss med nÄgra Är pÄ nacken var det nog bÀttre. Ingen teknik i vÀrlden trumfar det personliga mötet. Meningsutbyte öga mot öga, röst för röst. DÀrmed slut för idag. MÄste Àta, hinna med lite matsmÀltning och sÄ. Om ifall VÄrden skulle ringa enligt löfte.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

onsdag 1 november 2023

Mer mod. Mer Kafaji. Mer fotboll - i tiden.

Svensk damfotboll Ă€r i kris. Saknar Ă„tervĂ€xt. Förnyelse. Öppna ögon. Okej, jag skojar. Överdriver i alla fall. SĂ„ illa Ă€r det inte - Ă€n. Men 1-1 i Nations League mot Italien igĂ„r fick klockorna att ringa. Seger, 38. Sembrandt, 36. Asllani, 34. Jakobsson (inbytt), 33, Gerhardsson, 64. Nej, den sistnĂ€mnde var förstĂ„s inte med och spelade. Fast kanske indirekt. Peter Gerhardsson Ă€r förbundskapten, ansvarig för laguttagningen. FramgĂ„ngsrik över tid, hyllad och Ă€rad, fel man att ifrĂ„gasĂ€tta liksom. DĂ€rför gör jag det. Är detta vad svensk damfotboll har att erbjuda 2023?

*. *. *

Har vi inga spelare i kategorin unga, lovande, utvecklingsbara? Talanger med stjÀrnpotential? NÄgra med snabba fötter och funktionell teknik? Om svaret varit nej hade krisordet haft full tÀckning. Nu tror jag inte det Àr sÄ. Jag tror snarare tvÀrtom. Talangerna finns - vad som fattas Àr modet att slÀppa fram dem. Veteranerna gÄr före. Det trygga, det sÀkra, det fega. Den svenska modellen - dÀr ytterlighetsexemplen gör förbundskaptenen överflödig. De tar ut sig sjÀlva. Staplar landskamper. Slutar nÀr de sjÀlva vill. Surar nÀr andra antyder att det kanske vore dags.

*. *. *

Jag, 78, har aldrig förstÄtt detta. Att ett landslag ska underordnas enskilda spelare. Varför det skulle vara mer synd om en petad 38-Äring Àn om en 19-Äring som förvÀgrades chansen? Varför gamla meriter stjÀl klarsynen frÄn en förbundskapten? Fenomenet Àr faktiskt relativt nytt. Jag menar, vem stod i vÀgen för Seger nÀr hon var ung? För Asllani? Ingen. DÄ hade dom inte haft det antal landskamper dom har idag. Fischer och Lindahl kan f ö lÀggas till i samma kategori; bÄda har slutat nu men pÄ egen begÀran, och med ett beklagande frÄn landslagsfamiljen.

*. *. *

Ålder i sig Ă€r generellt ingen diskvalificerande faktor. PrestationsförmĂ„ga rĂ€knas - och tyvĂ€rr: i fotboll avtar den med Ă„ren. En aldrig sĂ„ klar skalle kompenserar inte för de förlorade S:en. Snabbheten. SpĂ€nsten. Smidigheten. NödvĂ€ndiga delar, minsta lilla tapp dĂ€r och loppet Ă€r kört. Matchen mot Italien vĂ€ckte bĂ„de hopp och förtvivlan i ett svenskt perspektiv. Asllani, en gĂ„ng sĂ„ skicklig med bollen, nu inte mindre skicklig, bara mindre kvick i rörelserna. Upphunnen, uppĂ€ten. Seger? Alibispel, smĂ„pass med riskminimering, hĂ„rt jobb i 90 minuter. Men ingen fart, inget tempo. 

*. *. *

Hoppet tÀndes med Rosa Kafaji, 20. Inbytt sist av alla, runt 86e minuten. Upprörande fegt, typiskt svenskt...vem faan hinner visa nÄt pÄ fyra minuter plus tillÀgg? Kafaji hann. Inte mycket men tillrÀckligt för att vÀrma ett fruset fotbollshjÀrta. Mer av Kafaji, mer av generationsvÀxling tack. Om det nu Àr framtiden svensk fotboll vill flörta med. Du slÄr mig i skallen att vi redan Àr bÀst i vÀrlden? Ja, jo. Sverige Àr rankat Nr 1, jag vet. Men fattar nÄgon varför? England vann EM, Spanien vann VM. Lottar damfotbollen sin ranking?

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

mÄndag 30 oktober 2023

Drömmen överlevde Ànnu en omgÄng

NĂ€ra nu. Att det blir den dĂ€r guldmatchen ”alla” hoppats pĂ„ i allsvenskans sista omgĂ„ng. MFF-Elfsborg alltsĂ„. Ett scenario som jag tvivlade pĂ„ i en tidigare spekulation. Tvivlar gör jag fortfarande, om Ă€n mindre starkt. LĂ€get efter omgĂ„ng 28 Ă€r samma som efter omgĂ„ng 27; Elfsborg i topp, tvĂ„ poĂ€ng före MFF. Som dĂ€rmed mĂ„ste vinna kommande bortamatch mot HĂ€cken - att Elfsborg skulle slĂ€ppa nĂ„t hemma mot Degerfors finns inte. 

*. *. *

HÀcken borta Àr i normalfallet det svÄraste motstÄnd man kan ha i allsvenskan - men sÄhÀr i sÀsongens elfte timme Àr ingenting normalt. Det regerande mÀstarlaget frÄn Hisingen Àr slitet, skadedrabbat och avstÀngningsdecimerat. Kanske desillusionerat ocksÄ, efter att ha knoppats av frÄn alla möjligheter att blanda sig i guldstriden. Tre fjÀrdedelar av det urstarka mittfÀltet kommer att saknas mot MFF. Amane och Rygaard drog pÄ sig ödesdigra kort i helgens match mot MjÀllby, Simon Gustafson var skadad sedan tidigare. HÀcken kan sÀkert störa MFF med det man har kvar - men nog kÀnns drömmatchen om guldet nÄgot nÀrmre nu.

*  *  *

Den kunde förstÄs redan varit ett faktum. NÀmligen om kvÀllens match mellan Göteborg och Elfsborg fÄtt sluta 1-1. Som den borde. IstÀllet för 1-2. Som den gjorde. Bernhardsson avgjorde i 87e (tror jag). Det var Elfsborgs andra avslut pÄ mÄl i matchen. Bra lag har tur, ibland Àven med domsluten. En hÄrresande bedömning av domare Klitte gjorde att Elfsborg slapp decimeras till tio man i första halvlek. Att han senare kompenserade misstaget genom att varna Elfsborgsspelare i parti och minut var bara fÄnigt. ApropÄ domare: var Àr min gamle favorit Andreas Ekberg? Har inte sett honom pÄ lÀnge. Lagt pipan pÄ hyllan mitt i sÀsongen?

*. *. *

En mÄlvakts betydelse i fotboll kan inte nog understrykas. Vi sÄg det ikvÀll igen. Valdimarsson i Elfsborg. Dahlberg i Göteborg. Viss skillnad. Som s a s gav utslag i protokollet.

*  *  *

Kul att Jacob Bergström Ă€r tillbaka dĂ€r han hör hemma. I MjĂ€llby, efter ett bortkastat halvĂ„r i DjurgĂ„rden. Nu fĂ„r den missförstĂ„dde Blekingesonen (Karlskrona) spela fotboll igen, i de tvĂ„ senaste matcherna frĂ„n start. IgĂ„r blev han möjligen mĂ„lskytt. Eller var bollen redan inne? VĂ€lte han mĂ„lstĂ€llningen i onödan? Vilken kroppsdel anvĂ€nde han för att undanröja alla tvivel? SĂ„nt Ă€r sĂ€llan lĂ€tt att veta med Bergström. Klockrena mĂ„l Ă€r liksom inte hans grej. HĂ€r snackar vi primitiv urkraft. Brunstig bulldozer. HĂ€lsan som insats. SĂ„g i nĂ„n tidning att Herman Johansson fick mĂ„let. Felaktigt hoppas jag. Offrar man sig som Bergström ska man fan fĂ„ alla mĂ„l, Ă€ven de tveksamma. 

*. *. *

För övrigt skiter jag i vilket. MjÀllby slog HÀcken med 2-1. Det var huvudsaken.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

fredag 27 oktober 2023

Kritisk tugga i krigets skugga

SĂ„g en liten minidebatt pĂ„ tv i morse. I studion: Pytte-Nooshi (v). PĂ„ lĂ€nk: JĂ€tte-Johan (l). Ämne: Israels pĂ„gĂ„ende ”sjĂ€lvförsvar” mot Hamas. Proportionerligt? Oproportionerligt? Mittemellan? Debattörerna nöjde sig med att bekĂ€nna fĂ€rg. Hon propalestinsk. Han proisraelisk. DĂ€rav en hel del mummel, undanglidningar frĂ„n ”opassande” sanningar. Gemensamt beklagande av kriget som sĂ„dant, spretigt smĂ„tjafs kring detaljerna. Pytte-Nooshi instĂ€mde förvisso med JĂ€tte-Johan: Hamas började, Israel har rĂ€tt att försvara sig. Men sen gled de isĂ€r, vĂ€nsterpartisten och liberalen.

*. *. *

Pytte-Nooshi menade att ”sjĂ€lvförsvaret” gĂ„tt överstyr. Tusentals döda pĂ„ Gazaremsan, orĂ€ttfĂ€rdigt lidande för civilbefolkningen. Alarmerande brist pĂ„ förnödenheter, barn som utsĂ€tts för brott mot krigets lagar. Hög tid för Sveriges regering att markera, tyckte Pytte-Nooshi. Och angrep i förbifarten utrikesministern för att göra ungefĂ€r tvĂ€rtom. Stödja Israel, försvara ”sjĂ€lvförsvaret”. Även i ett lĂ€ge dĂ€r allt fler börjat ifrĂ„gasĂ€tta proportionerna och varna för konsekvenserna. HĂ€r fick JĂ€tte-Johan nytta av sin speciella talang. Flytta fokus, vĂ€xla spĂ„r, Ă„tervĂ€nda till ruta 1.

*. *. *

Hamas inledande terrorattack alltsÄ. Just ordet terrorattack - med vissa variationer - skulle hamras in, det var Johan PÄ LÀnken jÀttetydlig med. Hur debatten slutade? 0-0, typ. MÄnga ord, sansat tonlÀge. Men inte sÄ mycket sagt. Egentligen. Min beundran dock för debattörernas morgonform. Hyfsat pÄ hugget redan 07.00, hur orkar dom? För att de sluppit tillbringa natten i skyddsrum? SjÀlv somnade jag om utan att ha fÄtt svar en gammal frÄga: Àr den som kritiserar Israels regering per definition antisemit? Vad kallar man i sÄ fall judar som faktiskt gör detsamma? LÀgg ner det kortet, tack.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

torsdag 26 oktober 2023

Kaffe, kaka, tredje raka

OvanstÄende rubrik stjÀl jag rakt av frÄn IFK Karlskronas hemsida. Som jag sÀkert gjort nÄgon gÄng förut. IFK brukar anvÀnda den vid högtidliga tillfÀllen - om eller nÀr sÄdana intrÀffar. Inte sÀrskilt ofta, i Àrlighetens namn. Desto roligare nÀr det hÀnder. Som igÄr: 24-19 hemma mot Lindesberg innebar, just det, tredje raka segern i handbollsallsvenskan. Klart att önskerubriken dammas av och gladeligen kopieras av en obotlig gammal IFK-vÀn. FöregÄende prestationer var ju sÄdÀr: fyra raka förluster i serieupptakten. Glömt nu. FörlÄtet.

*. *. *

Matchen igĂ„r sĂ„g besynnerlig ut. Åtminstone i en iPad med fortlöpande mĂ„lrapportering. 16-13 till IFK i paus. DĂ€refter en lĂ„ngt utdragen mĂ„ltorka för bĂ„da lagen. 19-17 i 52a minuten. Dvs 3-4 efter 22 minuters spel av andra halvlek...mina tankar flög ivĂ€g till barndomens 50-tal. DĂ„ nĂ€r man gick och spelade handboll. Eller stod pĂ„ stĂ€llet. DĂ„ nĂ€r 14-12 var ett normalt slutresultat och IFK:s skyttekung hette Alex. Lars Alexandersson, om man vill vara petig. NĂ„. Segt omsider kom ett befriande 20-17 upp pĂ„ paddan. Sen rann det pĂ„ till 23-17, matchen var körd.

*. *. *

NÄgon Alex finns inte i dagens IFK. DÀremot finns en Daniel Steen. Den bÀste handbollsspelare som aldrig spelat i högsta serien, har jag alltid sagt. Steen har nöjt sig med nÀst högsta. MÄnga Är i Amo, inte minst. Avtackad som ikon dÀr 2021, vÀlkomnad till ungdomstidens IFK som nÄgot av en frÀlsare. Steen har inte gjort nÄgon besviken. 35 fyllda bÀr han laget, styr spelet, gör omgivningen bÀttre. Utan Daniel Steen hade IFK knappast varit ett allsvenskt lag - inte ens med honom Àr det sÀkert att sÀsongen slutar lyckligt. Serien Àr tuff, lite som superettan i fotboll.

*. *. *

Men nu ska jag inte sitta hÀr och kalla IFK enmanslag. Det vore fel. FörstauppstÀllningen i stort Àr vass, mÄlvakten Gerbeshi utmÀrkt (oftast). Och sparkapital finns: viktige mittsexan Broman nÀrmar sig comeback efter ett pÄtvingat skadeuppehÄll. DÄ blir IFK Ànnu bÀttre. HÀrnÀst vÀntar ett klassikermöte med RIK. Ett RIK under ombyggnad: stjÀrnfritt, ungdomligt, inte riktigt komplett. Och hittills utan seger; tre kryss, fyra förluster. LÀge kanske för en ny IFK-rubrik...kaffe, kaka, fjÀrde raka? Den varianten har jag aldrig sett, förmodligen för att saklig grund saknats.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

tisdag 24 oktober 2023

Programmet talar: fördel Elfsborg

Vad Àr det alla fotbollsvÀnner vill ha - men kanske inte en enda fÄr? Just precis, en direkt avgörande match om guldet mellan MFF och Elfsborg i allsvenskans sista omgÄng. Det kan bli sÄ, lotten har i alla fall gjort sitt. Men hur realistiskt Àr det? Inte sÀrskilt, om jag ska ta risken att spekulera. MFF har tvÄ bortamatcher innan det tÀnkta guldmötet hemma i Malmö. Norrköping först, HÀcken sen. Att jÀmföra med Elfsborgs program: Göteborg borta, Degerfors hemma.

*. *. *

Alla som kan lÀsa en tabell inser skillnaden i svÄrighetsgrad. MFF:s bÄda motstÄndare har tillsammans 92 poÀng. Elfsborgs har 54. Visst, Göteborg kan möjligen lugga Elfsborg pÄ poÀng. Bollen Àr rund, varje match lever sitt eget liv; klichéboken erbjuder alltid alternativ. Mindre troligt dock, givet aktuell form. Ett rimligt tips - nu svÀr jag i ett himmelsblÄtt tempel - Àr att Elfsborg sÀkrar guldet i nÀst sista omgÄngen mot Degerfors. Jag tror inte att MFF gÄr rent mot Norrköping och HÀcken.

*. *. *

En uppriktigt menad förhoppning Àr att jag har fel. Ett avgörande i allra sista omgÄngen vore sÄ klart raffinerat. Tillika sÀllsynt: tvÄ gÄnger pÄ de senaste sextio Ären lÀr det ha hÀnt. Som Ärets allsvenska utvecklats skulle det nÀstan kÀnnas lite snöpligt om det inte blev en tredje gÄng. Men det Àr det breda perspektivet, Elfsborg och deras guliganer har nog ingenting emot att resa till Malmö som klara mÀstare. VÀrdiga sÄdana i sÄ fall; senast igÄr sÄg jag laget platta till AIK med 3-0.

*. *. *

Det Ă€r raka rör och snabba bollar nĂ€r Elfsborg - och för den delen Ă€ven HĂ€cken - spelar. MFF har en annan stil. Lite omstĂ€ndligare, lite ojĂ€mnare i tempot. Glimtar av briljans, perioder av ”ingenting hĂ€nder”. DĂ€rför kan man tappa sex poĂ€ng till MjĂ€llby - som Ă€r bra mot just den typen av spel. Å andra sidan: Taha Ali! Allsvenskans lyckopiller, finns blott i MFF. Makalös mot Varberg i söndags. Kan förstĂ„s ha varit motstĂ„ndet...mot lag som Norrköping och HĂ€cken lĂ€r han fĂ„ det hett om smalbenen.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

lördag 21 oktober 2023

Detta med prioritering...

Ser att jag inte var ensam om att svika HK Malmö i gĂ„rdagens stormovĂ€der. Även Sydsvenskan lackade ur. Dock inte pga vĂ€dret utan pga Lugi. Helt enligt den gamla vanliga prioriteringen av handboll. Först kommer Lugis herrar. Sedan kommer Lugis damer. Nej förresten, oftare tvĂ€rtom. DĂ€refter kommer ingenting. Sist och slutligen kommer sĂ„ HK Malmö. Fast sĂ€llan lika sist som i dagens tidning.

*. *. *

Lugi fĂ„r i princip en hel sida, inklusive svulstig krönika. Med fokus pĂ„ damlagets match mot Skövde, fattas bara. Herrlaget mötte ju ”bara” Kristianstad i ett SkĂ„nederby. I jĂ€mstĂ€lldhetens Sydis resulterar det i sex spalter för damerna mot en för herrarna. HK Malmö? Jag letar och letar, hittar ingenting, hinner tĂ€nka: va’faan, har Sydsvenskan missat att det var match i Baltiska hallen? Men sĂ„ - smĂ„notiserna!

*. *. *

Ja jÀklar, dÀr hittar jag HKM. 14 intetsÀgande rader om matchen mot AranÀs. Ingen nÀrvaro, bara hörsÀgen. Som sagt. HK Malmö brukar inte fÄ nÄt spaltutrymme att tala om i Sydis, nÄgot annat Àr stÀndigt i vÀgen. MFF, Rydström, Redhawks, Lugi, mera Rydström, RosengÄrds damer, mera MFF. Men detta tar ÀndÄ priset. Notis om en ligamatch pÄ tidningens egen centralort, allt krut pÄ Lund.

*. *. *

Det gÄr inte att förstÄ en sÄdan prioritering. Tro mig, jag har försökt. Tunn bemanning? Ja, jo. All respekt. Men det ursÀktar knappast obegripliga beslut. Om jag övervÀger att göra slut med Sydis? Aldrig i livet. Jag Àlskar tidningen, luslÀser den varje dag, kritiserar inte för att det Àr roligt. Eller ens sÀrskilt rÀttvist; problemen finns i huvudsak pÄ Sporten. Mitt omrÄde, sÄ att sÀga. Dagens exempel svider.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

fredag 20 oktober 2023

I minnet: barnboksförfattaren Berghagen

En rĂ€ttelse apropĂ„ mitt skĂ€mmiga ointresse av böcker som jag skrev om hĂ€rförleden. Jag glömde en sak. RĂ€knas barnböcker? I sĂ„ fall har jag nog lĂ€st mer Ă€n mĂ„nga andra. PĂ„ senare Ă„r framförallt sviten om ”Filippa och morfar”. Om och om igen, alltid med barnbarnet i knĂ€t. Oftast den som heter ”Filippa och morfar hoppar studsmatta”, hennes speciella favorit. Böckerna - sviten omfattar ytterligare tre eller fyra - Ă€r illustrerade och ”morfar” misstĂ€nkt lik författaren. Lasse Berghagen, nĂ€mligen. Hans sorgliga bortgĂ„ng, mitt plötsliga kom-ihĂ„g.

*. *. *

I eftermĂ€let har ganska lite handlat om Berghagens författarskap. Han var ju sĂ„ mycket mer, sĂ„ mycket större. SĂ„ngare, skĂ„dis, revyspexare, artist ”all over”. Dessutom profilerad programledare i tv, den som lyfte AllsĂ„ng pĂ„ Skansen till en tittarsuccĂ©. Begreppet folkkĂ€r kan ibland anvĂ€ndas utan full tĂ€ckning - pĂ„ Lasse Berghagen stĂ€mde det till hundra procent. LĂ€nge förknippade jag honom med visan om Teddybjörnen Fredriksson...vem gjorde inte? Den stack ut i mĂ€ngden av lĂ„tar, trĂ€ffade hjĂ€rtat pĂ„ bĂ„de stora och smĂ„. Samma med berĂ€ttelserna om Filippa och morfar. Varma, gosiga, rörande. Och med lyckliga slut som ett slags rĂ€ttesnöre; 3- till 5-Ă„ringar mĂ„r liksom bĂ€st av det. Berghagen var en lysande barnboksförfattare, den upptĂ€ckten tackar jag mitt barnbarn för.

*. *. *

IkvĂ€ll hade jag tĂ€nkt gĂ„ pĂ„ handboll. Glömma vĂ€rldslĂ€get, slĂ€ppa politik och annat jag inte begriper. OsĂ€kert nu hur det blir. Stormliknande vindar viner utanför fönstren, prognosen ger inte mycket hopp om förbĂ€ttring. I yngre dar kunde jag inte brytt mig mindre men vid 78 vete faan. Cykla i 20 sekundmeter? Uteslutet, sĂ„ förvirrad har jag inte blivit. Åka buss med tvĂ„ byten för att komma till Baltiska hallen? Nja. Skulle ta lika lĂ„ng tid som sjĂ€lva matchen. GĂ„nger tvĂ„, jag ska ju hem ocksĂ„. Typisk gubbsjuka, jag vet. Förr sĂ„g man inga hinder för alla möjligheter. Nu ser man inga möjligheter för alla hinder.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

onsdag 18 oktober 2023

En tweet med doft av skit (SD)

Skönt att SD finns. Hur skulle man annars fĂ„ veta hur saker och ting hĂ€nger ihop? Som att Sveriges förre statsminister Fredrik Reinfeldt - numera ordförande i fotbollsförbundet - Ă€r den som bĂ€ddat för terrordĂ„det i Bryssel. Medskyldig till tragedin, indirekt anstiftare. Det hade jag Ă€rligt talat inte en aaaning om. SĂ„ tack för klargörandet, Jessica Stegrud (SD). Riksdagsledamot, tidigare EU-parlamentariker, Ă€nnu tidigare affĂ€rskvinna. DĂ„ och dĂ„ nĂ€mnd som tĂ€nkbar eftertrĂ€dare till Åkesson, ibland omskriven som stolpskott pĂ„ politikerhimlen. FörlĂ„t, jag menar stjĂ€rnskott.

*. *. *

Seriöst: Stegrud la alltsĂ„ ut en tweet efter de skakande hĂ€ndelserna i Bryssel. Presenterade sig, om man sĂ„ vill. Som den Sverigedemokrat hon Ă€r. Hennes budskap: Reinfeldt borde inte fĂ„tt poliseskort ut frĂ„n arenan. Han skulle ha lĂ€mnats Ă„t sitt öde. Begrunda sin skuld. Rodna över Öppna-Era-HjĂ€rtan-talet i samband med flyktingkrisen 2015. Nej, det sista skrev inte Stegrud. Hon behövde inte. Alla vet vad SD tycker om talet, partiet började anvĂ€nda det som sarkasm redan innan Reinfeldt kommit till punkt. Men fĂ„ se nu. GĂ€rningsmannen i Bryssel, kom han i den svenska flyktingvĂ„gen? Radikaliserades hĂ€r?

*. *. *

SD:s analys av orsak & verkan Ă€r som den Ă€r - och varit sen marschtiden i brunt. Rak. Enkel. Brutal. Infantil. Anpassad efter egna syften. KarriĂ€ren. Pengarna. ”Folkets” kĂ€rlek. 20% av rösterna i senaste valet. Efter Stegrud-tweeten kan det bli 30 i nĂ€sta. Det Ă€r sĂ„ SD vĂ€xer. Utspel, finger i luften, flyktinghets, ”sanningar” som ingen annan vĂ„gar sĂ€ga. Ju lĂ€gre nivĂ„, desto högre procent. Och ju mer makt, desto mindre ansvar. NĂ„gon har kanske glömt eller förtrĂ€ngt verkligheten men SD styr idag Sverige - om Ă€n med ministertaburetterna överlĂ€mnade till M, KD och L. Ansvar gör ont, liksom.

*  *  *

”Sverige ska bli bra igen”. Visst var det vĂ€l sĂ„ han kampanjade inför valet i fjol, Jimmie Åkesson? Nu har det gĂ„tt ett drygt Ă„r och jag vill inte va’ taskig - SD-ledaren sa ju inte nĂ€r Sverige skulle bli bra. I en avlĂ€gsen framtid kanske? Men hĂ€r och nu framstĂ„r Åkessons profetia som en floskel i unken luft. GĂ€ngkriminaliteten Ă€r vĂ€rre Ă€n nĂ„nsin. Mycket vĂ€rre. Buset verkar skita i SD-regeringens hĂ„rda-tag-agenda. Eller ocksĂ„ har buset noll koll; knarkdimma och mordplaner stjĂ€l sĂ€kert mycket tid. F ö Ă€r gĂ€ngkriminaliteten ett ”importerat problem”. Det har SD sagt. Exakt hur fĂ„r man lista ut sjĂ€lv. 

*. *. *

Importörer enligt besserwisserpartiet? Sossarna förstĂ„s. Och sĂ„ Reinfeldt dĂ„. Honom saknar jag. PĂ„ hans tid var Moderaterna ett anstĂ€ndigt parti. Under Ulf Kristersson har det blivit ett oanstĂ€ndigt, i retorik och handling till förvĂ€xling likt SD. Allt och mer dĂ€rtill för makten. Sveriges nuvarande statsminister klarar inte av att ta avstĂ„nd frĂ„n Stegruds bisarra tweet, dĂ€remot klarar han av en liten SkĂ„neturnĂ© ihop med Åkesson. ParhĂ€star emellan typ. Arma land.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

mÄndag 16 oktober 2023

HÀmnden, hatet, hopplösheten

FrĂ„gor i en skrĂ€mmande tid. Är sjĂ€lvförsvar hĂ€mndens alibi? I sĂ„ fall: hur lĂ€nge kan en hĂ€mnd pĂ„gĂ„ och fortfarande kallas sjĂ€lvförsvar? Hur mycket mĂ€nskligt lidande krĂ€vs? Hur mĂ„nga dödsoffer? SĂ„dana tankar kommer och gĂ„r i min förvirrade hjĂ€rna - och anledningen Ă€r förstĂ„s Israels vedergĂ€llning mot Hamas pĂ„ Gazaremsan. Om och om igen hör jag pĂ„ tv: Israel har en odiskutabel rĂ€tt till sjĂ€lvförsvar. Alla demokratiskt sinnade ”högdjur” sĂ€ger det. Sveriges statsminister, Tysklands förbundskansler, USA:s president, företrĂ€dare för EU, dito för FN; alla, precis alla. Och ja, lilla jag instĂ€mmer. Annars vore jag inte klok - och minst av allt nĂ„gon vĂ€rdig representant för det dĂ€r som brukar kallas ”vanligt folk”.

*. *. *

Det Ă€r graderna av sjĂ€lvförsvar jag funderar över. GrĂ€nserna. OmfĂ„nget. Priset. NĂ€r har Israel hĂ€mnats fĂ€rdigt? Exakt nĂ€r sĂ€tter nĂ„gon - Biden t ex - ner foten och ryter ”nu rĂ€cker det”? NĂ€r infinner sig besinningen? NĂ„got som kan liknas vid en ömsesidig strĂ€van mot fred? Naiva frĂ„gor, jag vet. Parterna har haft 75 Ă„r pĂ„ sig att ge och ta, kryssa och kompromissa för att mötas i samförstĂ„nd. IstĂ€llet Ă„terkommande krigsutbrott. Terrorattacker. Fördömanden frĂ„n omvĂ€rlden - till ingen nytta. Israel-Palestina verkar vara den eviga konflikten. Hatfylld, hjĂ€rtskĂ€rande, hopplös. Jag Ă€r för dum för att förstĂ„ varför, har nog lĂ€st för lite böcker i Ă€mnet. Men jag vĂ€grar tro att folket vill ha det sĂ„hĂ€r, inte pĂ„ nĂ„gon sida av grĂ€nsen.

*. *. *

Folkets företrĂ€dare dĂ€remot. De som manipulerat, kuppat eller kampanjat sig till den politiska makten. DĂ€r faller ansvaret tungt - pĂ„ bĂ„da sidor. Om man nu fĂ„r tycka sĂ„. LĂ€ttast Ă€r ju att ”odjursförklara” terrorstĂ€mplade Hamas, vilket Israels regering inte var sen att göra efter vansinnesattacken som utlöste pĂ„gĂ„ende krig. LĂ€gga all skuld dĂ€r den hör hemma, ge hĂ€mnden frikort. Men leder ett sĂ„nt stĂ€llningstagande till fred? Till vĂ€rdigt liv för civilbefolkningen i regionen? Och barnen? Vem tĂ€nker pĂ„ barnen? Ingen, att döma av de bottenlöst tragiska bilder som förmedlas frĂ„n ett sönderbombat Gaza. Ja, Hamas började. Israel svarade - men bör se upp: sjĂ€lvförsvar grĂ€nsar lĂ€tt till sjĂ€lvförnedring. 

*. *. *

IkvĂ€ll sitter jag och tittar pĂ„ fotboll i tv. Belgien-Sverige i EM-kvalet, betydelselös match. Som bryts och avslutas redan i halvtid. VansinnesdĂ„d utanför arenan, eventuellt IS-relaterad terror. TvĂ„ svenska fotbollssupportrar ihjĂ€lskjutna, gĂ€rningsmannen i skrivande stund pĂ„ fri fot. VĂ€rlden Ă€r en livsfarlig plats numera. Överallt och i alla sammanhang. Varför?

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

lördag 14 oktober 2023

Böcker inte min musik

Jag har alltid varit usel pĂ„ att lĂ€sa böcker. NĂ„gra biografier om sport eller politik, lite kriminalhistoria. Inte mycket mer. Inga tunga litterĂ€ra verk av stora författare. Det nĂ€rmaste sĂ„dant jag kommit var nog i samband med lumpen 1965. Och dĂ„ rörde det sig om bibeln. Den som lĂ„g pĂ„ sĂ€ngbordet i arresten dĂ€r jag avtjĂ€nade ett tredagarsstraff pga rymning. Bakom igenbommad dörr och med kala vĂ€ggar föll det sig naturligt att öppna den heliga skriften, om inte annat för att blĂ€ddra. Jag kom inte lĂ€ngre Ă€n till första uppslaget. DĂ€r hade en tidigare intern kladdat ner sina innersta tankar tvĂ€rs över bladen. Jag citerar ordagrant: ”HĂ€r stĂ„r att lĂ€sa att Gud Ă€r sĂ„ jĂ€vla god men hur faan kan han dĂ„ lĂ„ta mig sitta hĂ€r”?

*. *. *

Fult att svÀra i bibeln, ja. Men berÀttigad frÄga, tyckte Àven jag. Och slog igen Boken med ett minne för livet. Nej, lÀsa har aldrig varit min grej. Har saknat allt som krÀvs. UthÄllighet. KoncentrationsförmÄga. Intresse. Tid, inte minst. Min eventuella bildning har jag fÄtt genom att leva, inte av att lÀsa. Usch, det lÀt nÀstan förmÀtet. FörlÄt, inte min mening. Inte riktigt sant heller. LÀst har jag ju gjort. Tidningar. Vettlöst mycket tidningar. Dagspress, kvÀllspress, veckopress, Idrottsbladet nÀr den fanns. Bara inte böcker. Hellre nÄt mindre krÀvande. Typ musik. Gud vad jag har rÀnt runt i stadens skivbutiker, nÀr sÄdana fanns. LP-miljonÀrens t ex. Södra Förstadsgatan. Jag var stammis dÀr pÄ 70-talet, fyndade vilt och ohÀmmat.

*. *. *

Bokrea, förstod jag, var det en gĂ„ng om Ă„ret. Skivrea konstant. I alla fall hos LP-miljonĂ€ren. Standardpriset 7:50, kĂ€nslan lyckorus. Ibland lite Vi mot Dom. Tre minuter lĂ„t mot trehundra sidor bok, liksom. Enkelt val för oss pĂ„ Vi-sidan: lĂ€ttjan före lĂ€ran. Eftertanke? Inte mycket. Man var ung och ego, fast i sina sorglösa tankefigurer. Sen gick det Ă„t helvete för LP-miljonĂ€ren men det Ă€r en annan historia. Kriminalhistoria, nĂ€rmre bestĂ€mt. DĂ€r och dĂ„ borde jag kanske lĂ€st en bok. LĂ€tt att sĂ€ga nu. DĂ€r och dĂ„ hade jag varken lust eller tid. Fick fullt upp med att hitta en ny skivhandel. Det blev Esset, varvat med avstickare till alla andra aktörer pĂ„ marknaden. PrisnivĂ„n steg - men högsta priset betalde jag i vĂ€nkretsen. 

*. *. *

I den ingick nĂ€mligen personer som, ve och fasa, börjat lĂ€sa böcker. Jag hamnade offside. Utanför snacket, pĂ„ fel sida om linjen. Grogg, rödtjut eller kaffegök; inget hjĂ€lpte. Vid den hĂ€r tiden och i de hĂ€r kretsarna skulle man ha lĂ€st minst en Guillou och gĂ€rna Ă„tminstone en halv Ranelid. Hade jag viskat ”Roy Orbison” mitt i en litterĂ€r diskussionsafton vet jag inte vad som hĂ€nt. Okej, förmodligen ingenting. Det var mer en kĂ€nsla, ett sporadiskt Ă„terkommande dilemma. HĂ„lla tyst, spela intresserad, dölja att jag faan inte lĂ€st en enda bok pĂ„ hela 80-talet. Men som sagt, fett mĂ„nga tidningar mellan skĂ„l och skval. Alltid nĂ„got, sa han som vĂ€nde blad utan att skĂ€mmas.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

torsdag 12 oktober 2023

đŸ€— Stycket stiger in i vĂ€rmen

Oj. Andreas Nilsson, alias Stycket, tillbaka i handbollslandslaget. Tre Ă„r efter petningen som fĂ„ begrep - men som motiverades med att han inte var nĂ„gon ”tvĂ„vĂ€gsspelare”. Har han blivit det nu? Eller har förbundskaptenen Glenn Solberg sent omsider kommit pĂ„ bĂ€ttre tankar? Lutar Ă„t det senare, tror jag. Hursomhelst en glĂ€djande nyhet. Gillar nĂ€r folk lĂ€gger prestigen Ă„t sidan och lĂ„ser upp stĂ€ngda dörrar. Heder Ă„t bĂ„da. Solberg för att han bjuder in, Stycket för att han tackar ja. Han kunde varit sur, sĂ„rad, kĂ€nt sig fĂ€rdig med landslaget. Jag hade förstĂ„tt det.

*. *. *

Nu Ă„terstĂ„r förvisso att se vad Stycket har att ge. Och hur mycket han fĂ„r visa; att bli uttagen i en trupp garanterar inte speltid. Personligen Ă€r jag nĂ„got tveksam, tre Ă„r i karantĂ€n gĂ„r knappast obemĂ€rkt förbi. Sitter de gamla kombinationerna? Funkar radar’n med Gottfridsson fortfarande? MĂ„ste allt övas upp pĂ„ nytt? Eller Ă€r Bergendahl bĂ€ttre inne i de Solbergska spelmönstren, och ett givet förstaval pĂ„ mittsexpositionen? Det kan vara sĂ„. Bör nĂ€stan vara sĂ„. Stycket har idag hunnit fylla 33, ingen Ă„lder i och för sig. Men kanske att han tappat lite av sin forna styrka. MĂ€rkligt vore det inte.

*. *. *

Det Àr superjobbigt att vara mittsexa i handboll. Ge och ta, böka och stöka, omild kroppskontakt mest hela tiden. Inte minst i internationell hetluft dÀr Stycket har mer Àn ett decennium pÄ cv:t, de senaste Ären i ungerska storklubben Veszprem. SjÀlv sÄg jag honom första gÄngen för exakt tjugo Är sedan. Lundaspelen 2003, IFK Trelleborgs P90-lag. Andreas Nilsson - Stycket fick han heta lÄngt senare - var störst men inte direkt bÀst. Ny i gamet, oskolad. Framtida stjÀrna? Omöjligt att se - dÄ. Desto roligare att det blev precis sÄ. VÀlkommen tillbaka i landslaget, min gamle favorit.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Prenumerera pÄ: InlÀgg (Atom)