Tack och adjö, Lazio

Jag skäms nästan för att säga det: Lazio har alltid varit mitt italienska favoritlag. Skäms gör jag pga lagets uppträdande i samband med förlustmatchen mot Udinese igår kväll. Attackerna mot domaren och mot motspelare. Vansinnesutbrotten som förvandlade planen till ett upploppscentrum. Allt för ett andra Udinesmål på stopptid, efter att en falsk slutsignal (gissningsvis från nån stolle på läktaren) lurat flera av spelarna till att tro att matchen redan var över. Som om skillnaden mellan 0-1 och 0-2 var värd ett krig, eller i alla fall ett helt klubbmärke. Det hela var under all kritik, bortom allt förnuft. Huliganism i sin prydno, fast med spelare och ledare i huvudrollerna. Bedrövligt. Själv säger jag adjö till Lazio nu, kanske inte för evigt men för överskådlig tid.

H 43:s halmstrå...

Har fått för mig att H 43 kanske trots allt kan klara sig kvar i elitserien. En första förutsättning är förstås full pott i de tre resterande matcherna av kvalserien - och programmet ser hyggligt ut: Aranäs och Västerås, båda redan klara för elitseriespel nästa säsong, hemma i Lund och däremellan avsågade Lindesberg borta. Ett H 43 vid sunda vätskor bör kunna ta sex poäng där, tycker jag. Och då återstår bara två pusselbitar: Helsingborg måste förlora två av sina tre återstående matcher (helst med hyfsad marginal så att H 43 kan äta in målskillnaden), Hammarby måste förlora en av tre. Utopier? Snudd på, kanske. Men osvuret är bäst, som Putte Kock plägade säga anno dazumal.

Nu är det upplagt för Bayern

Real Madrid-Bayern München 2-1. Snacka om värdelös seger. Eller värdefull förlust, beroende på perspektiv. Bayern vann ju hemmamatchen med samma siffror, därav straffar för ett avgörande. Och då darrade Real's megastjärnor i knäna, brände tre av fem. Tyskarna var inte mycket men något kyligare, satte tre. Visste man inte bättre kunde man tro att allt var regisserat; finalen i Champions league är sedan länge bestämd att äga rum i just München (19e maj) och då vore det väl knas om inte Bayern var part i målet. Vinner gör de också, sanna mina ord. Sagt med all respekt för Chelsea's fighting spirit. Tysk/brittisk final förresten, känns lite som comeback för gamla skolan. Spansk fotboll får ladda om bakom nerdragna rullgardiner.

Chelsea's charmanta champions

Barcelona-Chelsea 2-2. Chelsea till final i Champions league! Man ska vara försiktig med ordet bragd, men det här var väl snudd på. Underläge 0-2 mot laget som aldrig släpper bollen ifrån sig, decimerat manskap i nästan en timme sedan lagkapten Terry på ett dåraktigt vis bett domaren om rött kort. Banan var ju liksom räfflad för Barca - eller borde varit. Om Barca varit som förr, dvs i princip oslagbart. Och om Chelsea insett och accepterat att matchen var körd. Det gjorde aldrig Chelsea. Tio tigerhjärtan räckte för att manövrera ut elva bolltrillare, låt vara med viss hjälp av nån däruppe. Otroligt imponerande. Dock lär det betyda att CL-titeln så småningom hamnar i någon annans händer, Real Madrids eller Bayern Münchens avgörs ikväll. Kan inte tänka mig att Chelsea - utan Terry och ytterligare några avstängda nyckelspelare - är kapabelt till seger även i finalen. Tyvärr, tyvärr.

Som väntat för Milan...

Milan-Bologna 1-1. Juventus-Roma 4-0. Ibland har man fel i sina förutsägelser, ibland har man rätt. När det gäller Milan just nu alldeles förbannat rätt. Jag skrev ju det direkt efter lagets tillkortakommande i Champions league för ett par veckor sedan - att det bakslaget bara var början, att missad serieseger skulle bli den logiska fortsättningen. Milan ledde förvisso fortfarande ligan med fyra poäng i det läget, men för sårade fotbollsspelare kan steget mellan god trend och ond cirkel plötsligt bli obehagligt kort. Det är det vi ser nu, antar jag. Ett desillusionerat Milan som tappat tråden eller kanske tron på sin egen förträfflighet...och å andra sidan ett Juventus med allt i behåll. Inklusive nollan i förlustkolumnen ännu efter 33 omgångar. Fem återstår men inget tyder på att Milan - nu tre pinnar bakom Juve - kan komma tillbaka. Måste kännas ovant för Zlatan, den ständige vinnaren. Hoppas han tar hem skytteligan, det vore i alla fall en tröst för oss i beundrarklubben.

NK Croatia - bättre förr

Var och kollade på Croatia idag, min vana trogen. Inte roligt. 1-6 mot Östra Torp/Smygehuk, fem av baklängesmålen inom loppet av tio minuter i första halvlek. Sedan Croatia faktiskt tagit ledningen i matchen. Sånt hände min själ inte på Pajens tid, då när Croatia låg i tvåan och var Malmös näst bästa lag. Åren kring 1990, om jag minns rätt. Numera är det femman som gäller och det enda som påminner om förr är - Pajen. Han är lagledare, nämligen. Tränare är två unga killar utan erfarenhet, inkallade på "övertid" sedan Robert Ekholm hoppat av. Därför har försäsongsträningen blivit lidande - och det syntes, här mot Östra Torp/Smygehuk. Dels på det oorganiserade försvarsspelet, dels på vissa spelares midjemått. Framåt var det dock inte så dumt. Chanser skapades rätt fyndigt, bara det att de brändes. Positivt också att inte laget bröt ihop när siffrorna rann iväg; inga snedtändningar, inget inbördes gnäll, ingen demonstrativ uppgivenhet. Jag hoppas och tror att NK Croatia kommer igen. Klubben fyller 50 i år, degradering till sexan är förbjuden present. Cirka 50 pers var vi väl som bevittnade den här nesliga matchen. Därav en levande legend: Robert Prytz. Skulle inte han kunna bli tränare för Croatia?

Ständigt detta Sävehof

Ystad mot Sävehof, Guif mot Kristianstad. Det är semifinalklart i handbollens SM-slutspel - men allt känns som en transportsträcka mot nytt guld för Sävehof. Tyvärr, frestas jag skriva. Det hade ju onekligen varit lite livgivande med skifte på tronen, ensidig dominans blir i längden smått sövande.
Sagt förstås med all respekt och beundran för Sävehof. Men också med förundran över att inget annat lag åtminstone kan närma sig Partilles stolthet i klass och spelskicklighet. När det verkligen gäller alltså...serielunken räknas inte.
Har jag dömt ut Ystads chanser nu? Ja, det har jag nog. Guifs och Kristianstads också. Ingen rör Sävehof, inte i min bok. Men jag tar gärna en armbåge från Seifert om det visar sig att jag har fel, bara nån vill hjälpa mig på med adekvat skyddsutrustning.
Däremot tror jag att Lugi kan utmana Sävehof om guldet på damsidan. Alltid något, sa den klentrogne.
Dessutom tror jag att H 43 kan hålla sig kvar i elitserien - om de vinner sina resterande sex matcher i kvalserien. Vilket jag inte tror att de gör.

S E

"Otursgubben" Seifert...

Handboll har alltid betraktats som en ren sport, jämfört med t ex hockey. Hårda tag ja, men inga våldsamheter. Ungefär så.
Men nu. Jag vet inte, känns faktiskt som det våras för buset. Slagsmålsungar eller gruff i klunga är inte längre någon ovanlighet i en elitseriematch, det liksom bara passerar och glöms bort.
Tills det smäller på riktigt, vilket det tydligen gjorde i Lund igår. Ystads Sebastian Seifert slog, Lugis Anders Hallberg stöp. Hjärnskakning, löd diagnosen.
Jag såg inte matchen själv och ska därför vara försiktig i skuldfrågan. Erinrar mig dock att Seifert var inblandad i en liknande incident häromåret, den gången med Sävehofs Jonathan Stenbäcken som offer.
Oavsiktligt, sa Seifert då.
Oavsiktligt, säger Seifert nu.
Killen måste ha en jäkla otur...

S E

Med Pekalski växte MFF

Malmö FF-Kalmar FF 2-0.
Starkt av MFF att resa sig efter Häckendebaclet. Rätt övertygande spel också, särskilt i andra halvlek sedan Pekalski ersatt Erik Friberg. Skulle förvåna om den senare återkommer i startelvan framöver, det han visat hittills motiverar i alla fall ingen plats.
Simon Thern växte dessutom med Pekalski vid sin sida - och därmed hela MFF. Mittfältet fick stadga, bollen vårdades inom laget, misstagen minimerades. Målen föll logiskt och var hur granna som helst; Therns förarbete till Daniel Larssons 1-0-mål ett skolexempel på passningskonst, Durmaz 2-0 ett solonummer i Zlatanklass.
Synd att Ranegie fråntogs 3-0-målet i slutet, det hade han kanske behövt för att putsa upp sin skyttekungsimage. Men okej, tvivelaktiga såväl som rent felaktiga offsideavvinkningar hör till spelet. Och nio gånger av tio har domar'n rätt, det får man inte glömma.

S E

Bra reservationer...

Häcken-Malmö FF 5-0.
Säg så här: jag är glad att jag reserverade mig mot MFF som guldkandidat i årets fotbollsallsvenska redan på förhand. Jag är också glad att jag reserverade mig mot Rikard Norling som MFF-tränare redan när han tillträdde. Nog sagt om det...
...och i Italien gick det precis som jag befarade. Milan förlorade, Juventus vann och övertog serieledningen. Den ordningen kommer att bestå, sanna mina ord.

S E

En urladdning det OSade om

Sverige-Makedonien 27-23.
OS-platsen i hamn, tack för det. Länge sen jag såg ett svenskt handbollslandslag agera med sådan tändning och beslutsamhet som här. Sjöstrand var grym i målet, försvarsblocket med Jernemyr och Karlsson i spetsen brutalt effektivt. Och Fredrik Petersen...killen var ju uppskruvad till bäng både framåt och bakåt nu när han (äntligen) fick förbundskaptenernas förtroende. Härligt att se. Fast det tyckte förstås inte makedonierna, några av dem verkade helst av allt vilja nita Petersen när matchen var över. Antar att det berodde på det där helikoptermålet han försökte sig på i slutsekunderna, den typen av konstnummer kan visst reta gallfeber på en redan slagen motståndare. Ack ja.
Doder, Larholm, Ekberg; väldigt många var väldigt bra i det svenska laget. En var formidabel: Kim Andersson. Kävlingesonen är faan i mig världens bäste handbollsspelare. Inte alltid, men i sina finaste stunder.
Det står jag för.

S E

Arbetsseger på vägen mot OS

Sverige-Brasilien 25-20.
OS-kval och pliktskyldig svensk seger. Brasilien är kanske inget blåbär i världshandbollen, men nästintill. Jämfört med de allra bästa nationerna alltså.
Lite illavarslande då att Sverige fick ta i för att vinna, det avgörande rycket lät vänta på sig till cirka tio minuter från slutet. Skärpan verkade s a s blandad, inte minst när det kom till straffkast. Ekberg och Petersen missade vardera två, på ren nonchalans såg det ut som.
Spelet hackade ungefär som vid EM senast men tack och lov var målvakterna på hugget, nu som då. Nytt var förbundskaptenernas coaching: alla fick speltid, ingen tvingades sitta av matchen i passivitet. Mycket glädjande.
Ungern och Makedonien är övriga lag i gruppen. En till seger och Sveriges OS-biljett blir ett faktum. Det bör gå - trots allt.

S E

Puckat i handbollsfästet

Karlskrona är klart för hockeyallsvenskan. Oskarshamn finns där sedan tidigare. Båda mina städer från barn- och ungdomsåren - en sång en gång för länge länge sen...
I Oskarshamn spelades förvisso ishockey redan då, i början av 1950-talet. Månskensrinkarnas tidevarv. Storebrorsan å jag gick på varenda match, frös öronen och en del annat av oss. Själva hockeykvalitén brydde vi oss inte så mycket om, jag tror det var division 3 eller nåt. Motståndet kom från Diö, Åseda, Västervik, Hultsfred, den typen av orter. Den lokala Oskarshamnsstjärnan då för tiden hette Lasse Jansson och värvades så småningom till Malmö FF. Det var ofattbart stort, minns jag att vi tyckte.
I Karlskrona, min födelsestad, fanns inte hockey på kartan när vi flyttade tillbaka dit -56. Det var handboll för hela slanten. IFK i högsta serien, KA 2 i näst högsta. Ytterligare en handfull klubbar på lägre nivåer, däribland Hästö som är bäst numera. Det var lätt att bli handbollsnörd i den stan, kan jag säga. Särskilt högtidliga var onsdagskvällarna i Sjömansskolans idrottshall; ett helt division 3-paket brukade anordnas där, tre matcher på raken. Rena mumman.
Då.
Inte längre.
I höst ska jag gå på hockey i Malmö Arena. Två gånger i alla fall.

S E

Milan och Zlatan kan tappa rubbet

Barcelona-Milan 3-1.
Sorti ur Champions league - och jag fruktar att detta var början på ett eländesslut för Zlatan och Milan 2012. Dvs att ligasegern ryker av bara farten, kanske även Zlatans skytteligaseger. Eller kan ett desillussionerat Milan verkligen ladda om?
Beundransvärt i så fall men som sagt, jag tror det inte. Varpå Zlatan kommer sur å tvär å värdelös till sommarens EM...varpå Sverige elimineras på studs.
Nu levde jag bestämt upp till mitt smeknamn. Stefan Neg. Det bjuder jag på. Man är väl generös. Och skulle det visa sig att allt var fel tar jag gladeligen på mig dumstruten.
Igen.

S E

Game over för Malmö

HK Malmö-Guif 29-31.
Hedersamma förluster är också förluster och detta var andra raka av det slaget för Malmö. Därmed är hoppet ute om avancemang till semifinal i SM-slutspelet - om det nu nånsin funnits nåt sådant hopp.
Det går förvisso att tala om otur. Att få både Sebastian Geissler och Mirsad Pecikoza skadade och obrukbara blev ju bara too much, HKM utan dem är som brännvin utan alkoholhalt. Men då får man inte glömma att även Guif drabbats; en nyckelspelare som Robin Andersson saknas sedan länge och hans naturlige ersättare Haukur Andresson har också varit skadad (satt på bänken idag, kom på banan bara vid något enstaka tillfälle). Med målmaskiner som Tobias Aren och Mattias Zachrisson reder sig Guif förstås hyggligt ändå, spetsspelare av den sorten finns inte i Malmö. Och inte i så många andra lag heller, slår det mig.
Men SM-guld blir det knappast för Guif, inte i år heller. Sävehof står väl i vägen. Som vanligt.

S E