Den Rosa Hattens Dag

Nyårsafton är här, varmt välkommen. Jag menar, vilken annan dag på året kan man klä sig i rosa hatt å rosa skjorta med matchande slips utan att bli betraktad som fjolla? Hatten har jag haft sen 80-talet, den är jag rätt stolt över. Men jag undrar om den inte krympt. Eller om det är huvet som svällt. Skit samma, ikväll ska den på. Min gode vän får nöja sig med en silverhatt, damerna likaså. Om nu damer överhuvudtaget vill ha hatt, något säger mig att endast herrar vill vara i hatten på nyårsafton. Gott Nytt År där ute, ta väl hand om er. Med eller utan hatt.

Detta var - handboll

HK Malmö-Guif 27-25. Fattar nästan ingenting. Hur faan kunde Malmö vinna detta? Laget gjorde ju inte mål förrän i tionde minuten, då hade Guif redan gjort fem. En viss uppryckning ledde till halvtidssiffrorna 11-14 och vagt hopp om en anständig förlust, inte mer. Sen vet jag inte vad spelare gör under en pausvila eller vad en pausvila gör med spelare...men nåt måste det vá. Här kom HK ut som ett helt nytt lag - och jo, Guif likaså fast i negativ bemärkelse. Märkligt. Eskilstunalaget vaggades kanske in i tron att matchen var körd, att det helt enkelt inte gick att förlora mot ett så mediokert Malmö. Men som någon stönade på läktaren när allt vände: detta är handboll. Möjligheternas sport, tror jag att damen ifråga menade. Annars kunde hon stönat - Kasper Olsen. Dansken var formidabel, faktiskt redan i första halvlek när alla andra Malmöspelare var "å banan". I andra halvlek fick han simsalabim assistans, inte minst av outsiders som Hampus Svännel och Jacob Berglund. Tre respektive fyra mål från duon som normalt tillbringar handbollslivet på bänken, snacka om gemensam giftpil mot tränare Proppen. En man till måste nämnas: Stephen Nielsen i målet. Andra halvan av matchen visade han den klass han INTE visat på väldigt länge. Det bidrog så klart till svängningen, alla vet ju vad fullödigt målvaktsspel kan betyda för ett handbollsresultat. Planens skickligaste spelare fanns dock i Guif. Mattias Zachrisson. Den handleden, det skottet, suck. Tur för Malmö att inte ens han verkade riktigt fokuserad efter den "mystiska" pausvilan.

Sevärt om Palme

Palmedokumentären i tv, mycket intressant. I alla fall för oss som var med när det begav sig. Inte utan att man saknar en politiker av den typen idag...det finns ju liksom ingen att älska eller hata längre, ingen som berör. Löfven verkar vara en god man - men medryckande? Inte precis. Kanske inte frånstötande heller, bara lite präktig och korrekt. Som Reinfeldt. Eller Björklund. För att inte tala om fisförnäme Bildt. Palme var en annan sort, i en annan tid. Om bättre eller sämre må di lärde tvista, själv lutar jag åt bättre.

Grötigt i rimsmedjan

Man ska ju vara snäll under julen. Därför ska jag inte säga vad jag tycker om de s k grötrim som Sydsvenskans sportchef bjöd läsarna på igår. Jag nöjer mig med att konstatera att de var - grötiga. Så har jag ändå varit snäll.

Jul, jul, strålande jul...

Mötte en ung man utanför Mobilia igår. "Vill du hjälpa en hemlös med en slant", undrade han rakt på sak. Klart att jag ville. Arton spänn, noga räknat. Det var vad jag hade i växel. Killen försäkrade att han varken krökade eller knarkade - som om det spelade roll. "Jag är bara så jävla sliten", sa han - som om det inte syntes. Han berättade att Stadsmissionen hade haft fullt natten innan, att han fått sova i en trappuppgång. Arton spänn gjorde honom glad och lättad för stunden, det var alldeles uppenbart. Långsiktigt löser det inga problem, men långsiktigt tänker man nog inte i hans situation. Det är natt för natt det handlar om, nånstans där ingen ser eller vill se. God Jul förresten.

Övertygande Malmöseger - trots allt

HK Malmö-Alingsås 31-24. Imponerande, HK. Kanske säsongens bästa insats, låt vara att motståndet knappast blev det förväntade. Alingsås kom till Malmö utan spelare som Jesper Konradsson, Marcus Enström och Payam Hatami, de avbräcken var bestämt värre än HK:s omtalade sjukstuga. Vill man vara elak kan man dessutom påstå att Alingsås spelade utan målvakt - i vilket fall var det inte många bollar han räddade, den normalt så skicklige Mikael Aggefors. Desto bättre var Oscar Jensen i hemmaburen som dagen till ära fyllde 30. Frågan är om han inte var uppe och nosade på det antalet räddningar också. Bland många bra Malmöspelare i övrigt måste jag bara nämna Linus Persson. Den unge Helsingborgskillen gjorde fem mål i andra halvlek, nästan alla medan Alingsås ännu hade visst häng i målprotokollet. Där ser man vad en talang kan åstadkomma bara han får speltid. Sämst för kvällen var publiksiffran. 548 betalande om jag hörde rätt. Det är faan inte klokt.

Vaddå "äldre väljare"?

Ser att Sverigedemokraterna ökar till 10 procent i en färsk opinionsundersökning. Resultatet sägs bero på "äldre väljare". Är rädd att jag tillhör den kategorin och därmed skulle kunna misstänkliggöras - men det säger jag bara en gång för alla: så gammal å rälig har jag inte blitt och kommer aldrig att bli. Det är ett heligt löfte. Unga män i mörk kostym med eller utan järnrör men med en politisk affärsidé om människors olika värde ska man passa sig jävligt noga för. Nu och för evigt, amen.

Kan Montenegro kan andra...

Missade damernas EM-final i handboll, det finns ju annat i livet än sport. Men det gläder mig att Montenegro vann, underdogs har alltid min sympati. För damhandbollen i stort var det nog också bra att den norska totaldominansen bröts. Nästa gång är det kanske Sveriges tur att mopsa sig, låt vara att tanken förefaller långsökt just nu.

En ikon kommer till "staun"

Magnus Andersson presenterades i veckan som ny tränare för handbollsklubben Hästö IF i Karlskrona. Jodå, den Magnus Andersson som på 1990-talet var en av de bärande krafterna i Bengan Boys och som på senare år varit framgångsrik proffstränare, bl a i Danmark. Knappt man tror det är sant. Har Hästö så möe pengar? Sponsorer kanske, inbitna handbollsvänner i en avsomnad handbollsstad. Så är det nog. När jag bodde i Karlskrona för typ ett halvt århundrade sen fanns det åtta handbollsklubbar i stan: IFK, KA 2, Flottan, Pantarholmen, Hästö, Långö, Karlskrona BK och Läroverkets IF (ren ungdomsklubb). Idag finns, såvitt jag vet, tre kvar: Hästö i allsvenskan, Flottan i division 2, IFK i trean efter ekonomisk krasch och fritt fall genom divisionerna. Hockeyn har tagit över, ungefär som i Malmö. Märkligt; jag trodde i det längsta att Karlskrona var vaccinerat mot klubba & puck, ett blekingskt Ystad liksom. Men kanske vänder det nu, kanske blir det någon slags Magnus Andersson-effekt i det gamla handbollsfästet. Ingen skulle bli gladare än jag.

Viljeseger för sargat HK

HK Malmö-Skånela 33-26. Det började med ett dystert besked: Fredrik Lindahl drog hälsenan på tisdagsträningen och missar resten av säsongen (och sannolikt en bra bit av nästa). Det fortsatte desto gladare: HK spelade bättre än på mycket länge. Kanske för Lindahls skull, kanske för att visa alla tvivlare "vi klarar oss nog ändå". I den bästa av världar kan ju en olycksalig skada få den effekten, åtminstone temporärt. Hursomhelst var det många vanligtvis ganska diskreta kuggar som bad om uppmärksamhet: Robert Månsson, Hampus Svännel, Thomas Varsamis (skadad i slutet han med, aj aj aj), Pape Granvig som fick ta Lindahls position på högernio. Plus att Thynell och Kasper Olsen låg kvar i den s k zonen - och Skram fortsatte med sitt ruggigt säkra straffskytte (fem av fem). Det räckte länge mot ett Skånela som nog inte ska avfärdas som bottenlag, senast var de ju kapabla att köra över Kristianstad. Fast tuffare uppgifter väntar förstås för HK. Närmast Guif borta, sedan dubbelmöten med Alingsås. En sak är säker: tre förluster finns det inte utrymme för om det ska vara meningsfullt att ens knysta om slutspel.

Tappert Sverige, "tappat" Norge

Sverige-Norge 25-28. Hedervärd match av Sverige och en direkt lysande av Gulldén. Men gick inte norskorna på sparlåga? Såg så ut i alla fall. Jämfört med krossen mot Frankrike dan innan var ju detta ett helt annat Norge, ett som tappat allt utom förmågan att vinna. Växlar de upp igen tar de hem EM-guldet av bara farten, det är fortfarande min övertygelse. Hörde förresten att Axnér lovordade Klingvall den här gången. På fullt allvar, tror jag. Angenämt.

Expert på villovägar

Sverige-Serbien 23-23. För många flickor i det svenska damlandslaget, därför starkt att ta poäng. Särskilt som det gick till: Serbien ledde med 23-18, matchen såg ut att vara körd. Ungefär som mot Danmark i EM-upptakten, med den skillnaden att vi då fick hela potten på motståndarens kollaps. Vid sidan av skeendet på planen är det annars väldigt intressant att lyssna på fyrans studioexpert Tomas Axnér. Eller intressant...pinsamt är nog ett bättre ord. Det börjar bli övertydligt nu att han inte gillar Klingvall, förbundskaptenen. Axnér är där och hugger och hackar mest hela tiden, ikväll gällde det bänkningen av Torstensson och Gulldén i andra halvlek. Själv tyckte jag Klingvall gjorde alldeles rätt - i det skedet av matchen hade båda "stjärnorna" fallit in i förödande passivitet, vila och återhämtning kunde bara göra gott. Vilket ju också visade sig i slutet. Axnér borde lära sig lite om aktiv coaching, det skulle hans Lugi kanske ha nytta av. F ö är det märkligt att han befinner sig på dam-EM överhuvudtaget. Översätt det till fotbollen. Nån som tror att Rikard Norling mitt under brinnande seriespel skulle lämna över tränaransvaret i MFF till sin assistent för att själv sitta och kommentera dam-EM i tv?

Handboll, handboll, handboll

Först Redbergslid-HK Malmö i herrarnas elitserie. Sen Sverige-Frankrike följd av Danmark-Makedonien i damernas EM. Mycket att sätta tänderna i för oss handbollsvänner denna lördag, en hel trerättersmeny. Smaken kunde förstås varit bättre. Malmö bjöd på en genant demonstration av obefintligt lagspel i Göteborg, 25-33 var faktiskt smickrande förlustsiffror. Ingen var bra i Malmö, inte ens Thynell trots elva mål i protokollet. Det måste ju sättas i relation till antalet avlossade skott och där tror jag Thynell landade på cirka 25 (tappade räkningen). Dock var han ett hot mot RIK-försvaret, alltid något när alla andra fegade ur. Med det här spelet vinner inte Malmö ens över Skånela på onsdag, den saken är klar. Och inte blev man så mycket gladare av Sveriges handbollsdamer...eller ska jag säga handbollsflickor. Det var så det såg ut mot Frankrike, jäntor mot kvinnor. Svenskorna åts liksom upp av de välväxta fransyskorna, skillnaden i fysik verkade vara enorm. Sen finns det en rent handbollsmässig skillnad också, men det visste vi innan. Sverige har t ex ingen naturlig högernia och utan en sådan kan man aldrig matcha de bästa. En annan brist är målvaktsspelet, en tredje handlar om attityd. Handboll, även damhandboll, på toppnivå gör ont, kräver mod och mental styrka. Talangfulla Gulldén, och flera med henne, lyser inte direkt av de egenskaperna. Nej, jag har inte glömt Danmarksmatchen häromdan. Det var bra gjort att vinna den men en match är ingen match, särskilt inte när motståndaren kollapsar sista tio. 17-24 blev det mot Frankrike, jag tror nästan svenskorna kände sig nöjda med den rätt beskedliga differensen. Hur Danmark-Makedonien slutade kommer jag knappt ihåg. 37-30? Nåt sånt i alla fall. Tre matcher på raken sliter, även fast man bara tittar.

Trendbrott som kom av sig

HK Malmö-HK Drott 29-32. Den som trott på ett trendbrott för Malmö, jag t ex, vaknade med en filt i örat här. Drott var för bra, helt enkelt. Inte överlägset men säkrare, stabilare och tydligare organiserat än Malmö. Vilket tog ut sin rätt i slutet. Halvvägs in i matchen, och drygt det, såg annars Malmö ut att kunna gå mot en tredje seger på raken, laget ledde vid något tillfälle med fem bollar. Där och då gjordes en del rytmstörande byten av tränare Proppen...samtidigt som Drott tuggade på, metodiskt och faktiskt mycket övertygande. En spelare som Philip Stenmalm, född -92, kan bli hur bra som helst, för mig var han kvällens behållning. Som skytt, som inspelare, som försvarsklippa. Sagt med all respekt för vänstersexan Löfgren som, om jag räknade rätt, gjorde inte mindre än elva mål. I hemmalaget fanns inga sådana ess, närmast kom väl en pånyttfödd Kasper Olsen. En hygglig match i det stora hela, tyvärr inför glest besatta läktare. Det är som det är med handboll i Malmö: cirka 600 pers bryr sig på riktigt, några till ansluter i medgång.

Bakom damerna stod en klok gubbe

Sverige-Danmark 27-26. Blågul succéstart i damhandbollens EM. Tacka en 58-årig "gubbe" för det. Nye förbundskaptenen Torbjörn Klingvall alltså. Cool och yvig på samma gång, aktiv i coachingen på ett sätt som sällan skådats i såna här sammanhang. Alla i laget fick speltid, ingen lämnades utanför. Härligt att se - och vatten på kvarn för min egen del: jag har ju i alla tider hävdat att den coach som inte klarar av att matcha alla sina spelare är en usel coach. Eller en feg. Eller i vart fall en oklok. Spelare växer med förtroende, det är elementärt. Kollektivet blir starkare om alla känner delaktighet, också elementärt. Så bra jobbat Klingvall, bra att du gav alla anhängare av råtoppning en tankeställare. Men okej. Spelet som sådant var knappast lysande, där finns mer att ta ut. Danmark "kändes" egentligen bättre i grunden, förde och ledde också matchen i gott och väl 50 minuter. Sista tio liknade närmast en ren kollaps från dansk sida, samtidigt som Sverige fick full utdelning på sina byten. In kom t ex Maria Olsson i målet - och inledde med tre raka räddningar. In kom lilla speedkulan Louise Sand på vänsterkanten - och gjorde mål på en "japan", jag tror i hennes första bollkontakt. Så gör bara tjejer som känner att de får lov att misslyckas. Och över allihopa lyste varken Gulldén eller Torstensson men däremot Johanna Ahlm. Tio mål drog hon visst in, nästan alla i andra halvlek. Snacka om matchvinnare. Ja, jämte Torbjörn Klingvall då.