Jul, jul, strålande jul...

Mötte en ung man utanför Mobilia igår. "Vill du hjälpa en hemlös med en slant", undrade han rakt på sak. Klart att jag ville. Arton spänn, noga räknat. Det var vad jag hade i växel. Killen försäkrade att han varken krökade eller knarkade - som om det spelade roll. "Jag är bara så jävla sliten", sa han - som om det inte syntes. Han berättade att Stadsmissionen hade haft fullt natten innan, att han fått sova i en trappuppgång. Arton spänn gjorde honom glad och lättad för stunden, det var alldeles uppenbart. Långsiktigt löser det inga problem, men långsiktigt tänker man nog inte i hans situation. Det är natt för natt det handlar om, nånstans där ingen ser eller vill se. God Jul förresten.