Skarpt läge, TFF

Halmstads förlust mot Assyriska ikväll innebär att Brommapojkarna nu är definitivt klart för allsvenskan 2013. Vilket kan bli ödesdigert för - Trelleborgs FF. I sista omgången av superettan möter BP nämligen Värnamo och är det sant att motivation slår klass...ja, då vinner Värnamo den matchen. Och skulle därmed tvinga TFF till att besegra Degerfors för att undgå direktnedflyttning. TFF lär inte få nåt gratis, Degerfors har ju fortfarande chans att komma över kvalstrecket. En varning är på sin plats.

Faran inte över

Klart nu då? Icke. Syrianska och Sundsvall kan fortfarande ta vardera sex poäng. Mjällby kan fortfarande ta ingen, utöver de inspelade 34. Gefle räknar jag inte ens, Per Olssons bonnagäng tar garanterat de poäng som krävs för att slippa bli indraget i streckdramatiken. Det läskiga, från en blekingsk horisont, är att Syrianska och Sundsvall i slutomgångarna möter lag som s a s gjort sitt för säsongen (utgår från att Häcken spillt guldchansen när de gästar Sundsvall). Bäst att sitta still i båten alltså. Försiktighet är en dygd, förskottsglädje en synd.

Det blekingska lidandet...

Mycket fokus på fotbollsallsvenskans guldstrid just nu. Själv tycker jag kampen om 14e-platsen är väl så upphetsande. Alltså den som innebär kval för att undgå nedflyttning. Mjällby är part i det målet och det gör mig fysiskt illamående. Eller om det är psykiskt. Eller både och kanske. Jag försöker intala mig att det är lugnt; Mjällby har 33 inspelade poäng, Syrianska och Sundsvall bara 29 respektive 28 när ynka tre omgångar återstår. Men det hjälps inte, inte när jag kollar på restprogrammet. Sundsvall har Norrköping (h), Åtvidaberg (b) och Häcken (h). I min glaskula ger det minst sex poäng - Häcken utan guldchans kan t ex bli ganska lättklippt i sista matchen, misstänker jag. Sundsvall skulle då sluta på 34 poäng, eventuellt fler. Syrianska har tre "hemmamatcher" kvar: AIK och Djurgården i Stockholm, Kalmar i Södertälje. Känner en obehaglig stank av sex pinnar där också (Djurgården och Kalmar). Lika med 35 poäng. En matematisk supernolla kan alltså räkna ut att Mjällby måste fixa åtminstone två poäng för att hålla undan. Går det? Programmet är tufft: Åtvid och Norrköping borta, däremellan Elfsborg hemma. Formen dessutom tveksam. Min med, i väntan på upplösningen.

Delad pott "seger" för Malmö

HK Malmö-Västerås 27-27. En pinne som HKM bör känna ödmjukhet inför. Västerås var det bättre laget och låg närmast segern. Märkligt att deras fartfyllda handboll bara gett fyra poäng så här långt - men fler kommer, garanterat. Själv tippade jag Västerås på slutspelsplats innan seriestarten och med den här matchen på näthinnan känns det inte alldeles galet. Bäst av alla var speedkulan Andreas Bamberg på vänsterkanten...Malmös motsvarighet Rasmus Skram framstod vid en jämförelse som rena blekfisen. Imponerad blev jag också av Martin Boquist som är spelande tränare för detta Västerås. Eller delvis spelande, ska man kanske säga. Boquist glänste s a s i det tysta, i sitt ledarskap mer än i själva spelet. 35 fyllda verkar den forne landslagsstjärnan inse att det uppskruvade tempo han rimligen är ansvarig för som tränare passar laget, men inte just honom. I vilket fall uppsökte han bänken med jämna mellanrum, vägrade ta plats på gamla meriter. Och hann ändå med att göra fyra mål, hur det nu gick till. Fin kille, Boquist, säkert en ovärderlig tillgång för Västerås. I Malmö finns ingen sån ledargestalt, bara en grå massa av mer eller mindre kompetenta spelare. Problemet är att de sällan är lyckosamma samtidigt. Ikväll var t ex Lindahl bättre än på länge medan Thynell störtdök, åtminstone i anfallsspelet. Poängen räddades på ren vilja i kombination med Oscar Jensens starka målvaktsjobb. Och viss tur, kanske.

Hur är det med klassen, HK Malmö?

Nitton minusmål. Det är vad HK Malmö fått inkassera på de två senaste bortamatcherna i handbollens elitserie. Ingen vidare PR inför kvällens möte med Västerås i Baltiska hallen. Tror det blir svårt där också. Västerås tog poäng i Kristianstad senast, det tyder på viss potential. F ö finns det nog inga lätta matcher för HK, när laget väl vinner brukar det vara knappt. Nåt fattas liksom. Klass kanske? Jag menar för att närma sig de bättre lagen, ta ett steg eller två framåt/uppåt. "På stället marsch" år efter år kan vara gott nock för oss nördar, men det stimulerar definitivt inte det breda publikintresset. Synd, handboll är ju en trevlig sport. Utom när RIK:s säregne Nacor Medina spottar på den.

Skarpt läge i guldrallyt

Häcken 53 poäng. MFF och Elfsborg 52. AIK 50. Tre omgångar kvar. Tippa guldlaget i fotbollsallsvenskan 2012, den som vill, vågar och kan. Själv hängde jag av AIK efter torsken mot Gefle i förra omgången, det kan ha varit för tidigt. Med Häcken och MFF kvar på programmet måste nog AIK fortfarande räknas in som lömsk outsider i racet. Solnalaget är i alla fall inte hundraprocentigt beroende av andras resultat - allt som krävs förutom egna segrar är att Häcken och Elfsborg tappar vardera någon pinne ytterligare. Inte uteslutet, snarare tvärtom. Elfsborg darrar redan, det visar dagens genomklappning i Norrköping. Häcken har kunnat smyga hela säsongen, gömma sig i baksätet. Nu sitter de plötsligt i förarsätet och det är faan inte lätt för den som aldrig kört. Nej, mitt tips blir att guldet hamnar i - Malmö. Såvida inte AIK...

Ett stänk från ovan...

Träffade en fiskmås idag. Eller rättare sagt: fiskmåsen träffade mig. Med sin avföring. När jag kom cyklande, intet ont anande. Shit happens, kan man säga. Tur i oturen var att "paketet" träffade mig över byxbenet. Hade jag cyklat bara aningen mindre långsamt hade möget kraschlandat över min hjässa. Fy faan. Fiskmåsskit rinner, om ni inte visste det. Bildar ringar och mönster som man inte gärna vill ha mitt i snudan. Illa nog att ha det på brallorna. Men det är inte mig det är synd om, det är måsarna. Taskigt liv de har. Äta och skita i ett och samma andetag, typ oavbrutet. Kan de va nåt? Jo, kanske slår det mig nu. Tänk om prickskite från skyn på oskyldigt folk är värsta måsnöjet och främsta anledningen till att vissa av dem kallar sig skrattmåsar. Väl bekomme i så fall. Jag bjuder.

Kacaniklic var namnet

Upptäcker att jag har skrivit "Kacaklinic" i nedanstående inlägg. Pinsamt nog, eftersom jag stört mig på alla experter som vrickar tungan så fort de ska uttala hans namn i tv. Vårt senaste landslagsfynd i fotboll heter alltså Kacaniklic och inget annat - förutom Alexander i förnamn. Lovar att skärpa mig. Sen undrar jag, apropå landslaget, när Pontus Jansson ska få chansen i mittförsvaret. Måste han bli 30 först? Hoppas inte. Kan Kacaniklic vid 21 så kan Jansson. Allt har med mod och förtroende att göra. Kom igen, Hamrén.

Miraklet i Berlin

Tyskland-Sverige 4-4. Fick precis ett sms från min vän Hasse. Vilken härlig seger, skriver han. Ja, jävlar. Ligger man under med 4-0 mot Tyskland, då är ett oavgjort slutresultat mer än en seger. Det är ett mirakel. Ett fotbollsmirakel som går till historien. Tysk hybris i kombination med lyckade svenska byten gjorde det möjligt. Källström kom in och gjorde skillnad. Kacaklinic likaså. Elm fick vara kvar och gjorde kvitteringsmålet på matchens sista spark. Helt otroligt. Startelvan och utgångstaktiken glömmer vi, även en förbundskapten kan göra fel.

Modet, Hamrén?

Sverige-Tyskland i VM-kvalet ikväll, knappt två timmar till avspark när jag ställer frågan: vad är det för lag Hamrén ställer upp med? Både Kim Källström och Anders Svensson utanför startelvan...skulle spelare som Elm, Wernbloom och Holmén vara bättre? Jag fattar nada. Men det är klart, tanken bakom "schackdraget" kan vilken dönicke som helst genomskåda: Sverige ska inte möta Tyskland på fotbollsmässiga grunder, Sverige ska möta Tyskland med defensiv destruktivitet som vapen. Var det inte Hamrén som predikade mod? Det här verkar tvärtom, tycker jag. Fegt.

Sevärd dokumentär

Såg Palmefilmen ikväll. En påminnelse om svunna tider, oavbrutet fängslande, bitvis gripande. Inget idolporträtt, inte alls. Filmen visar alla sidor av Palmes politiska gärning, även de besvärande. IB-skandalen, Geijeraffären, löntagarfondstriden, valfiaskot 1976 m m. Belackarna får sitt, så att säga. Vi andra får "vår" Palme: överklassgrabben som bytte sida, agitatorn som konsekvent tog ställning för de svaga och utsatta, politikern som skilde sig från mängden och blev "Palme" långt utanför Sveriges gränser. Spjuvern, charmören, i honom får vi också, den sidan hade jag nästan glömt. Sist kommer det oundvikliga. Mordet, skotten på Sveavägen februari -86. Begravningen där en ung Anna Lindh, då SSU-ordförande, håller tal, hon som senare skulle röna exakt samma öde. Den sekvensen är på sitt sätt filmens allra starkaste. Intressant var att påtagligt många unga människor fanns i salongen ikväll, killar och (framförallt) tjejer i 20-25-årsåldern. Det säger kanske något om Olof Palmes storhet och särart som svensk politiker.

Konsten att vinna oavsett...

Färöarna-Sverige 1-2. Bättre än mot Kazakstan, allt annat hade varit omöjligt. Men fortfarande taffligt, torftigt, tempofattigt. Sverige hackar sig fram i VM-kvalet och grejar trots allt det enda som räknas: seger, tre poäng. Här var det dock fara å färde - Färöarna tog ledningen i andra halvlek, ett svenskt megafiasko hotade. Tur att kvitteringen kom så snabbt, tror jag. Kunde nog blivit panik annars. Lagkapten Zlatan var mannen som gjorde skillnad; magisk passning till inhopparen Kacaniklic's vackra 1-1-mål, eget "tacklingsmål" som blev det avgörande. Ranégies debut? Mindre lyckad, tyvärr. Tyskland i Berlin nästa vecka...nånting säger mig att Sverige kan ge storfavoriten en match. Eller också är det bara en from förhoppning.

Sväng-Lugi vänder uppåt

Handboll är en fascinerande sport - och Lugi är ett fascinerande lag. Arton ynka mål och förlust mot Malmö i söndags, dubbelt så många mål och brakseger över Ystad igår kväll. Swinging Lugi lever. Sprattlar till i alla fall, tar sig ett litet återfall då och då. Gör inget, stör ingen. Makalös debut av nye norrmannen med det hippa namnet Hippe. Tolv mål! Ingen dussinlirare som presenterar sig så, kan vara den pusselbit Lugi behöver för att i sinom tid utmana om SM-guldet. Sen kan man ju undra vad Ystad sysslade med. Ett lag med så många kapabla spelare förlorar inte med 18-36, inte om det finns ett uns av stolthet i inställningen till match.

Slutord i "rasistdebatten"

Dag 3 av Bo Hansson-såpan - och jag har fortfarande svårt att bli upprörd. Funderar på varför. Alla som känner mig vet ju att jag genom åren fört en kompromisslös kamp mot varje antydan till rasism. Att jag då och då t o m råkat i onåd för detta, stämplats som obekväm. Så utbrett är "blattehatet", sorgligt nog. Kanske är det dessa erfarenheter som spelar mig ett spratt nu när Hanssons "svarting" blivit hot stuff i medierna. Jag har hört värre saker, liksom. Mycket värre. Kan bero på att jag lever i verkligheten, medan kändiseliten lever i en bubbla. Vore hursomhelst intressant om det blev en rättslig prövning av saken; är korrekt angivelse av hudfärg ett uttryck för rasism i juridisk mening? Min lekmannagissning blir: nej, det är det inte. Människan har, tror jag i alla fall, viss rätt även till korkade uttalanden och mindre genomtänkta muttranden. Om inte blir vi snart åtalade allihop.

Heja di gamle

Verkar som Bo Hanssons famösa yttrande om "svartingar" startat något slags generationskrig sportjournalister emellan. I seniorlaget: Hegerfors, Ulfbåge, Göran Zachrisson m fl. I pojklaget: Ekwall, Lundh, Hussfeldt m fl. Försvarare mot fördömare, alla lika upprörda men av olika skäl. Hegerforsgruppen å sin sida menar att Hansson (och hans olycksbroder Mats Strandberg) straffas orimligt hårt för en uppförstorad struntsak. Ekwallgruppen å andra sidan anser att i varje fall Bo Hansson straffas efter förtjänst och att hans ålder (78) absolut inte ursäktar klavertrampet, men möjligen förklarar det. Mera tveksamt med Mats Strandberg som alltså släppte in sin gamle kollega i hyttvärmen och belönades med sparken. Hursomhelst ganska underhållande - på ett typiskt svenskt vis. Själv känner jag nog mest sympati med seniorerna, kanske för att jag är en själv. Eller också för att jag aldrig varit särskilt svag för politiskt korrekta strömningar, än mindre för kollektiv moralpanik. Ibland tror jag att Sverige faktiskt är världsmästare på det området.

Det delvis fria ordet...

Ser att den legendariske tv-kommentatorn Bo Hansson, 78, nu blir portad från AIK:s hemmamatcher. Detta sedan han muttrat något om "svartingar" i radion, apropå favoritlagets många färgade spelare. Liknande kommentarer hör jag i och för sig dagligen här på Söderkulla, dock utan att någon straffas. Hanssons misstag var alltså att muttrandet gick ut i etern och nådde gemene man. Tv-legenden hade nämligen tagit plats hos radiolegenden Mats Strandberg, 68. Det var den senare som kommenterade den aktuella matchen, AIK-Gefle, Hanssons teaterviskningar i bakgrunden var aldrig ämnade för lyssnarna men kom med pga "teknisk oheld". Eller om det var för att han satt för nära polar'n Strandberg. Hursomhelst drabbas även denne av bannstrålen; Sportradion säger helt sonika upp samarbetet med sin trotjänare. Ja, ja. Törs man påpeka att AIK alltid spelat i svarta tröjor? Att klubben i alla tider kallats för Kolsäckarna? Att Bo Hanssons föregångare på tv-sporten Putte Kock, också han AIK:are, aldrig nånsin skulle sagt "svarting" eftersom han föredrog det där synonymordet som börjar på "n". Okej, det var på 1960-talet, tiderna förändras och hela den biten. Men nog tycker jag att Hansson & Strandberg kunde fått en värdigare sorti än att hängas ut som mörkermän.

Som man köper får man betala

Och så var de bara tre. I fotbollsallsvenskans guldstrid alltså. AIK kan räknas bort efter katastrofala 0-1 mot jävulska Gefle. Det kan AIK gott ha, tycker jag. Köper man en bunke stjärnor mitt i säsongen och splittrar ett fungerande lag, då tar man en risk. "Affärsidén" har drabbat bl a Robert Åhman-Persson och det gör mig smått förbannad. Åhman-Persson är en av dessa lojala lagspelare i elitfotbollen, en kille som gärna gör grovjobbet så att andra kan glänsa. Men som aldrig blir riktigt erkänd, aldrig tycks få den respekt han förtjänar. Så var det i MFF, så har det blivit i AIK; när de spektakulära värvningarna görs får Åhman-Persson stiga åt sidan, oavsett tidigare insatser. Rätt ut i svarta hålet bara, som vore det en naturlag. Så sitt gärna med brallorna nere nu, AIK. Det förtjänar ni. Och vad Åhman-Persson anbelangar hoppas jag han väljer Mjällby nästa gång han tvingas byta klubb - där skulle man värdesätta honom bättre, garanterat.

Underhållande grismatch

HK Malmö-Lugi 19-18. Handbollspropaganda? Nej, inte en sekund. Grishandboll? Ja, i sextio minuter. Tråkigt? Låg i betraktarens ögon. Själv tyckte jag det var en rätt underhållande match, trots allt. Intressant som studieobjekt. Stolthet mot lojhet, Malmös sjukstuga mot Lugis obesegrade maskin. Coach mot coach, inte minst. Proppen coachade aktivt med det lilla han har till sitt förfogande, Axnér i Lugi coachade i princip inte alls. Märkligt. Har inte Lugi nånting bakom förstauppställningen? Tingsvall t ex (ett mål på elva skott) hade en sån där kväll som alla kan ha men då finns det ju en bänk för längre eller kortare återhämtning. Ernstsson på vänsternio hade heller ingen framgång men matchades som om han hade det. Nå. Äras den som äras bör. HK Malmö. Sex mer eller mindre tongivande spelare saknades, men vilken vilja i laget! Allra värst i det avseendet var nog Mattias Thynell som drog ett enormt lass i försvarskriget och dessutom gjorde fem mål framåt. Men 19-18...herregud, såna siffror blev det på 70-talet. Då när man gick eller stod och spelade handboll - och domarna aldrig höjde en arm för maskning.

Ring Mjällby, MFF

MFF-Norrköping 2-0. Smått imponerande att se hur MFF biter sig fast i guldstriden. Utan Ranegie, utan fungerande anfallsspel, laget vinner ändå. Det är en konst värd att beundra. Fyra matcher återstår, MFF kan med bibehållet flyt ta fullt i de tre närmaste (Kalmar, Örebro, Djurgården) och på så sätt bädda för en raffinerad avslutning borta mot AIK. Men fortsatt huvudfavorit till guldet är trots allt Elfsborg, det kommer man inte ifrån. Allt boråsarna behöver göra är ju att vinna sina återstående matcher, då är loppet kört. MFF får väl slå en pling till Listerlandet och be Mjällby om hjälp. Elfsborg ska dit nämligen...

Wimans snedsparkar

Sydsvenskans sportkolumnist Max Wiman verkar seriöst upprörd i dagens tidning. Anledningen är hur Uefa fördelar pengarna till medverkande lag i Champions League; miljarder till dem på herrsidan, miljoner till dem på damsidan. Wiman har engagerat sig i ämnet förr, tydligt fixerad som han är vid något slags jämställdhetsfilosofi. Inte för inte var han en drivande kraft bakom tillsättandet av en ny sportkrönikör på Sydis efter legenden Åke Stolt - en kvinna så klart, alldeles oavsett kompetens. Wimans vackra tankar förtjänar viss respekt, absolut. Problemet är de så sällan landar rätt. Jag menar, i verkligheten. LDB Malmö hade visst 600 åskådare på sin CL-match igår kväll. 600...det om nåt borde väl få Wiman att reflektera en smula. Är det folk det är fel på? Eller kan det vara själva fotbollen? Nåt med kvalitén? Vad ger det för signaler till publiken när LDB mönstrar ett rent flicklag, nåja nästan, eftersom "motståndet" från Ungern mest liknar ett skämt? Skulle MFF kunna göra på motsvarande sätt i herrarnas Champions League? Nej, det är inte jag som jämför dam- och herrfotboll, det är "jämställdhetskämpen" Wiman. Och han blir alla svaren skyldig.

Nytt lag, gammal visa

Malmö Redhawks har visst som mål att nå kvalserien. Det tror jag de fixar. Den nedre alltså, den som handlar om att undgå degradering. Plockar man hem ett antal typiska komplementspelare som man en gång ratat och bygger ett nytt lag kring dem, då får man nog se till att rätta målsättningen efter förutsättningarna. Så dålig är väl inte hockeyallsvenskan, eller? Tycker nästan lite synd om Redhawks vid det här laget; hur man än gör eller satsar verkar det bli galet. 1-4 ikväll mot Västerås, bakslagen kommer tätt nu.

Klubb i upplösningstillstånd

Tre olika tränare. Tre olika målvakter. Säkert 25 olika spelare som farit ut och in i startelvan. Kanslipersonalen uppsagd, ekonomin i gungning. Säsongen igenom har liksom hela havet stormat i Trelleborgs FF. 0-4 ikväll mot Brommapojkarna kom bara som en bekräftelse på klubbens totala kris. Sorgligt att se. Undrar förresten om det inte hinner bli en fjärde tränare innan eländet är över - eller pallar verkligen Grimberg säsongen ut?

Grodor i pressen

Läser i dagens Kvällsposten att Wilton Figueiredo är "portugis". Där ser man. Jag har alltid trott att han är brasse. I gårdagens Sydsvenskan läste jag om Lugis nye "mittnia" Joacim Ernstsson. Där ser man. Jag har alltid trott att han är vänsternia. I samma tidning läste jag för inte så länge sen om "Högaborgsfostrade" Erton Fejzullahu, ni vet Mjällbykillen som bytte till Djurgården för att få lite bättre betalt. Där ser man. Jag har alltid trott att han fått sin fotbollsfostran i Karlshamnsklubben Högadal. Allvarligt talat: jag tror inte, jag vet. Och de tre nämnda exemplen på felaktigheter är bara toppen på ett gigantiskt isberg. Sportjournalistiken var mer tillförlitlig förr, den saken är klar.

Tappert Malmö värt en pinne

HK Malmö-Ystads IF 28-30. Surt som ättika, med Malmöögon sett. Oavgjort hade känts logiskt - och det borde det blivit. HKM tilldömdes en straff vid 28-29 med tio sekunder kvar, vanligtvis säkre Skram fick två chanser men brände båda. Delvis "hjälpt" av Ystadmålvakten Fredrik Olander som alltså dubbelräddade. Först själva straffen, därpå även returen. Där, men nästan bara där, visade Olander sin rätta klass. Eller om det var Skram som visade sin nuvarande; dansken står i vilket fall inte att känna igen från tidigare säsonger, målkänslan är som bortblåst. Andra danskar var desto bättre denna afton. Stephen Nielsen och Pape Granvig i Malmö, Martin Bager och Palle Hansen i YIF. Den senare skadades illa i andra halvlek, som det såg ut kan det bli fråga om lång konvalecens. Men apropå skador är ju HK Malmö sjukt drabbat. På läktaren ikväll satt Carl-Johan Andersson, Sebastian Geissler, Mirsad Pecikoza och Linus Persson. Och som om det inte var nog gick nu även Fredrik Lindahl sönder. Så det var ett extremt stukat hemmalag som stod upp mot YIF - och som under de första 20 minuterna (så länge Lindahl var med) spelade en handboll som kan ha varit den bästa jag sett HK Malmö prestera sen återkomsten till elitserien. Ledningen var vid något tillfälle uppe i sex bollar...samtidigt som man anade eller insåg att den spelmässiga nivån aldrig skulle kunna hålla tiden ut. Men som sagt, kryss hade varit "rättvist", det tror jag t o m att Ystad (i grunden ett bättre handbollslag än Malmö) hade varit tillfreds med. Underhållande match hursomhelst, olidligt spännande på slutet. En smärre skönhetsfläck var att Sebastian Seifert fick pris som bästa Ystadsspelare. Vet inte vem eller vilka som satt i den juryn, själv såg jag åtminstone fyra YIF:are som spelade större roll än Seifert för matchens utgång: Martin Bager, Andreas Thynell, Palle Hansen, Philip Nilsson. Skit samma, kvällens glädjebud kom ändå från Stockholm. Djurgården-Mjällby 0-1. Man tackar.