Sevärd dokumentär

Såg Palmefilmen ikväll. En påminnelse om svunna tider, oavbrutet fängslande, bitvis gripande. Inget idolporträtt, inte alls. Filmen visar alla sidor av Palmes politiska gärning, även de besvärande. IB-skandalen, Geijeraffären, löntagarfondstriden, valfiaskot 1976 m m. Belackarna får sitt, så att säga. Vi andra får "vår" Palme: överklassgrabben som bytte sida, agitatorn som konsekvent tog ställning för de svaga och utsatta, politikern som skilde sig från mängden och blev "Palme" långt utanför Sveriges gränser. Spjuvern, charmören, i honom får vi också, den sidan hade jag nästan glömt. Sist kommer det oundvikliga. Mordet, skotten på Sveavägen februari -86. Begravningen där en ung Anna Lindh, då SSU-ordförande, håller tal, hon som senare skulle röna exakt samma öde. Den sekvensen är på sitt sätt filmens allra starkaste. Intressant var att påtagligt många unga människor fanns i salongen ikväll, killar och (framförallt) tjejer i 20-25-årsåldern. Det säger kanske något om Olof Palmes storhet och särart som svensk politiker.