Underhållande grismatch

HK Malmö-Lugi 19-18. Handbollspropaganda? Nej, inte en sekund. Grishandboll? Ja, i sextio minuter. Tråkigt? Låg i betraktarens ögon. Själv tyckte jag det var en rätt underhållande match, trots allt. Intressant som studieobjekt. Stolthet mot lojhet, Malmös sjukstuga mot Lugis obesegrade maskin. Coach mot coach, inte minst. Proppen coachade aktivt med det lilla han har till sitt förfogande, Axnér i Lugi coachade i princip inte alls. Märkligt. Har inte Lugi nånting bakom förstauppställningen? Tingsvall t ex (ett mål på elva skott) hade en sån där kväll som alla kan ha men då finns det ju en bänk för längre eller kortare återhämtning. Ernstsson på vänsternio hade heller ingen framgång men matchades som om han hade det. Nå. Äras den som äras bör. HK Malmö. Sex mer eller mindre tongivande spelare saknades, men vilken vilja i laget! Allra värst i det avseendet var nog Mattias Thynell som drog ett enormt lass i försvarskriget och dessutom gjorde fem mål framåt. Men 19-18...herregud, såna siffror blev det på 70-talet. Då när man gick eller stod och spelade handboll - och domarna aldrig höjde en arm för maskning.