Reporter=supporter?

MFF-IFK Göteborg 1-2. Glyttigt av Kvällsposten att göra ett nummer (inklusive braskande löpsedel) på att en eventuellt feldömd frispark avgjorde matchen. MFF:s värsta problem just nu är knappast domarna utan det egna spelet. Oförmågan att göra mål, framförallt. Ett per match sen Ranegie stack, det håller så klart inte. Att Daniel Larsson får starta match efter match har vuxit till en gåta...och till en förolämpning mot Dardan Rexhepi. Ett annat problem är MFF-journalisternas korta minne - har de redan glömt att diskutabla domslut faktiskt räddade deras gunstlingar både mot HIF och Åtvidaberg? Sånt där jämnar ut sig, tror jag. Trist när lokaltidningar tappar den objektiva tråden och övergår till de enögda hejaklacksleden. F ö kvarstår mitt tips: Elfsborg tar hem allsvenskan 2012. Blir MFF fyra är det "well done".

Välkommen, Biscevic

Ser att HK Malmö kallat in Nermin Biscevic som räddare i mittsexnöden. Det gläder en sån som mig. Killen är ju från Karlskrona, städernas stad. Där har han spelat både för IFK och (senast) Hästö. Ingen stjärna men gedigen och stark, i försvaret inte minst. En mindre rolig parallell finns till HK:s nu långtidsskadade Sebastian Geissler; Biscevic slet också av hälsenan häromåret, hans väg tillbaka till handbollen har varit törnbeströdd. Spelade dock en del i fjol, men hade tydligen tänkt lägga av inför den här säsongen. Dags att varva upp istället alltså - och debuten mot Aranäs igår kväll gick av allt att döma bra (två mål bl a). Starkt förresten av HK att vinna uppe i Kungsbacka, det brukar inte laget göra.

Svetten rann när rätt lag vann

Mjällby-Kalmar 1-0. Tack för den. Såg matchen på tv, svettades ymnigt. 1-0 är äckligt bräckligt i ett läge där tre poäng nästan är av nöden. Men det höll, det höll. Nu blir det en liten lucka igen ner till kvalplatsen, tillfällig sinnesfrid för oss som vill Mjällby väl. Gott så i väntan på att den feta damen ska sjunga.

Tölpaktiga nätkommentarer

Föga oväntat flödar det av rasistiska kommentarer på nätet, nu när "Pecikozafallet" blivit allmängods. Så här gör juggar med sina fruar, inget konstigt med det. Tycks vissa mena eller också skriva rakt ut. Låt mig då bara påminna om ett liknande fall, nämligen fotbollsstjärnan Alexander Gerndt som i fjol fälldes i tingsrätten för just hustrumisshandel. Gerndt är gotlänning - och Gotland tillhör såvitt jag vet Sverige. Slutsats: en tölp är en tölp, alldeles oavsett härkomst. F ö bör det understrykas att Mirsad Pecikoza inte är dömd ännu. Jo, på nätet förstås. Men inte i domstol.

Magisk match, Malmö

HK Malmö-RIK 31-29. Jag underskattade två saker grovt. Dels publikintresset, dels HK Malmös kampmoral. Sen överskattade jag en sak minst lika grovt. RIK:s slagstyrka. Obegripligt att ett så namnkunnigt lag kan vika ner sig så totalt som skedde i andra halvlek. RIK hade ju matchen, ledde med 16-12 i paus och kändes just då mer överlägset än så. Gud vet vad som hände sen men i vilket fall var Malmös resning grymt imponerande. Ett målvaktsbyte - Jensen ut, Nielsen in - gjorde förstås sitt till, Stephen Nielsen var lysande sista 20. Försvarsspelet, som varit närmast obefintligt i första halvlek, blev också allt bättre samtidigt som de tekniska felen blev allt färre. Spelarna lyfte sig faktiskt till oanade höjder, nästan varenda en. Thynell, Lindahl, Kasper Olsen, Pape Granvig...men framförallt kanske Jakob Berglund. Hört talas om den killen? Inte jag. Kom tydligen från Lugi inför säsongen, var aldrig nära en A-lagströja där. Skulle knappast varit det i Malmö heller - om det inte vore för det rent osannolika mittsexeländet. Där Carl-Johan Andersson ikväll blev tredje offret när han tvingades bryta matchen redan efter några minuter. Axelskadad, sades det. Låter illavarslande med tanke på att mannen är veteran och har varit ute i proffssvängen i många år. Nå. Det var därför unge Berglund kom in. Inte direkt, snarare sent omsider och bara i anfall. Proppen gjorde helt enkelt en Kajsa Warg: tog vad han hade. Och fick en succé - Berglund satte sina tre lägen stensäkert, grejade dessutom ett par utvisningar och någon straff. Sicken debut! Till sist en annan och betydligt sorgligare sak. Mirsad Pecikoza kan - och bör - ha gjort sin sista match för HK Malmö. Inte pga korsbandsskadan utan pga upprepad hustrumisshandel. Åtal är väckt, rättegång väntar. Dom återstår, förmodar att det är den klubben avvaktar. Vem sa att idrotten fostrar gentlemän?

Handbollsfeber, någon?

Ikväll tänker jag gå mot strömmen. Dvs skippa det där upphaussade Skånederbyt i fotboll och gå på handboll istället. HK Malmö har ju hemmapremiär i Baltiskan, mot anrika RIK från Göteborg. Vet inte hur många som gör samma val som jag...300 kanske, fler skulle vara en angenäm överraskning. I vilket fall har jag onda aningar kring själva matchen; RIK kommer från två raka förluster och är, åtminstone på pappret, för bra för en tredje. Samtidigt som "nya" HKM känns lite osäkert och kanske ofärdigt, premiären mot Drott i Halmstad rätade ju heller inte ut några frågetecken. Grundtips 2:a alltså. Sen, apropå handboll, ska jag passa på att medge en sak beträffande mitt förhandstips om slutspelslag. Jag glömde bort att Alingsås engagerat den förträfflige Mikael Franzén som tränare. Det kapet kompenserar mer än väl de spelarförluster (Bliznak, Bernhardsson, Sjöstrand) jag byggde mitt tips på. Så Alingsås till slutspel, självklart.

När Gefle jävlas...

Gefle-Mjällby 1-0. Jag visste det. Per Olssons bonnagäng är ingen räddningsplanka. Har aldrig varit, kommer aldrig att bli. MFF:s Pontus Jansson sa vid nåt tillfälle att han hellre skulle sluta med fotboll än att spela med Gefle...men jag vet inte, det var visst i ren förtvivlan över en 0-0-match. Dom är så, Gefle. Bra på att stänga igen, bra på att förstöra, bra på att ta de poäng som krävs för bibehållen allsvensk status, bra på att reta gallfeber på Jansson och andra "översittare". År efter år, samma visa. Därför kan jag beundra dem, åtminstone i smyg. Fast inte ikväll. Nu sugs ju Mjällby in i bottenkampen igen och det stör mig så in i bomben. Jag är inte alls säker på att det här slutar lyckligt.

Strategisk terror?

Ringde Malmö Stad idag. Debiteringsenheten. Skulle efterlysa en faktura som inte kommit, rörande min mors hemtjänst. Det skulle jag inte gjort. Ringt alltså. Inte för telefonkön. Den kan jag ta, den är jag förbannat van vid i sammanhang som detta. Men musiken under väntetiden...herre min skapare vilken jävulsk ljudterror. Då hade jag ändå luren långt från örat, därtill nödd och tvungen av mentalhygienska skäl. Kan inte frigöra mig från misstanken att Malmö Stad "erbjuder" sina uppringare dessa fasansfulla missljud för att korta köerna. Få folk att lägga på helt enkelt. Fast själv höll jag ut och kom faktiskt fram efter en kvart. Utmattad, lomhörd och lätt sinnesrubbad, men dock. Debitera mig en medalj, Malmö Stad.

Handbollens haveri

Herrarnas elitserie i handboll har bestämt börjat. Fast inte. Eller delvis. Vissa lag gör ikväll sin tredje match, HK Malmö har ännu inte gjort någon. Hur kunde det bli så här? Sitter handbollsförbundets seriemakare i en ankdamm eller i en sandlåda? Seriöst är det definitivt inte. Varken mot HK Malmö som får vara med i matchen först när andra lag redan blivit varma i kläderna - eller mot publiken som alldeles självklart vill ha ett anständigt spelprogram att förhålla sig till. Liknande (o)ordning vore fullständigt otänkbar i fotboll, hockey, bandy samt fia med knuff. Fram med en förklaring, tack.

MFF hakade på i guldracet

Åtvidaberg-Malmö FF 0-1. Blytung seger för MFF. Blytung och en aning tursam. Åtvidaberg hade väl så många chanser, väl så många avslut. Men saknade skärpan, eller kanske skickligheten. MFF vann dessutom på en straff som var om inte feldömd så i högsta grad diskutabel. Blev Rantie verkligen fälld? Eller föll han s a s mitt i sin egen dragning? Svårt att avgöra, inte ens tv-repriserna gav något övertygande svar. Stackars Rantie - planens rappaste och bästa forward - blev hursomhelst skadad i situationen, ganska illa såg det ut som. Tungt för MFF om han blir borta framöver. Dock ett starkt inhopp av Rexhepi, det var kul att se. Hoppas han får starta nästa gång - på Daniel Larssons bekostnad. Larsson har sina förtjänster; snabbheten, löpstyrkan, ibland även passningsspelet. Men gör man tre mål på 22 matcher (Larssons facit i årets allsvenska) har man som anfallare också betydande brister. En till sak: snygg straff av Ricardinho, det höll jag på att glömma. Elfsborg 44 poäng, Häcken, MFF och AIK 42...

De gåtfulla experterna

Såg TFF:s match mot Jönköping Södra i superettan ikväll. Ny förlust, fortsatt bottenstrid för laget som av experterna utnämndes till seriefavorit i förhandstipsen. Måste säga att jag är mer förvånad över experterna än över TFF. Missade de att laget förvandlades till rena slagpåsen mot slutet av fjolårets allsvenska? Glömde de att några av de mest dugliga spelarna tog sitt pick & pack och stack efter nedflyttningen? Demir, Pode, Wihlborg, Thommie Persson, målvakten Noring (tillbaka nu, men märkt av den långa bänknötningen i MFF). Ingen av dem ersattes, TFF förlitade sig på det som blev över. Hur kunde expertisen tro att det skulle räcka för en omgående comeback i allsvenskan? Det är gåtan, inte att TFF nu slåss för sitt liv i superettan. Jag är faktiskt rädd att det slutar illa - och att Trelleborgsfotbollen därmed försvinner från "kartan" på obestämd tid.

Sill slår makrill

Mjällby-Gais 4-0. Kul match: sillastrybare mot makrillar. Kul resultat för oss som föredrar sill: nu vågar vi tro på ett allsvenskt liv även 2013. Kan behövas ytterligare någon seger, plus ett par oavgjorda. Med åtta matcher kvar bör det gå, tycker jag. Heja Mjällby.

Kazz match, Sverige

Sverige-Kazakstan 2-0. Är fotboll kul? VM-kval något alldeles extra? Zlatan road av att spela i landslaget? Elmander mer teknisk än moster Greta? Efter en sån här match frestas man svara nej på varje fråga, särskilt den sista. Så förbannat uselt trodde jag inte Sverige kunde spela - eller också hade jag glömt att det är precis vad Sverige kan. Arma publik som betalt skyhöga biljettpriser för att se möget. Undrar förresten hur många som hade gått hem när Elmanders ersättare Marcus Berg stötte in 2-0-målet i sista övertidsminuten. Snyggt pass av Zlatan i just den situationen, egentligen det enda med riktig kvalité på hela matchen. Om man nu inte räknar Elms lyckträff till 1-0, vilket man bör göra kanske. Tre poäng kan Sverige i vilket fall räkna hem, alltid något. Men kom inte till mig och säg att segrar förlåter allt.

Vision under prövning

Elitseriepremiären i handboll närmar sig - och frågan gnager: vem får HK Malmö möta i SM-finalen när det våras? Nä, skämt åsido. Jag kan faktiskt inte se att HKM ens skulle komma i närheten av sin egen vision. Laget har ju förlorat sin själ. Karaktärerna, vinnarskallarna, pådrivarna. En är dumpad: Christoffer Geissler till H 43. Två är långtidsskadade: Sebastian Geissler och Mirsad Pecikoza. Båda dessa kan förvisso komma tillbaka under säsongen, men i vilket skick? Ingen av dem är purung, ingen av dem har någon lätt(tränad) kropp att släpa på. Avslitna hälsenor och sargade korsband är komplicerade saker, få toppidrottare når "förväntad nivå" efter den typen av skador. Så vem eller vilka ska bära HK Malmö i deras ställe? Nån av danskarna? Tveksamt. Ingen av dem visade såna egenskaper förra säsongen. Fredrik Lindahl? Knappast typen, va? Thynell? Dito. Nye Robert Månsson från Sävehofs överskottlager? Mycket begärt av en ung och oerfaren man, kan jag tycka. Okej, Rickard Eriksson finns kvar. Han kan möjligen stå för hjärtat men då måste han få det han inte fick speciellt mycket av i fjol: speltid. Det vet jag inte om Proppen tänkt sig, förmodligen inte. Är rädd för att saknaden efter Geisslerbröderna och Pecikoza blir förödande, den typen av enkla men lojala viljespelare dräller det liksom inte av på marknaden. Ska jag tippa slutspelslagen får det bli Sävehof, Guif, Ystad, RIK, Drott, Skövde, Kristianstad och Västerås. Garderat med Lugi. Och med en förhoppning att jag har alldeles fel om HK Malmö.

"Författare" Hysén

Kvinnorna. Spriten. Otroheten. Glenn Hysén ger ut en bok om sitt liv och leverne. Han också. Utan att ha skrivit den själv. Han heller. Kändismaffian och deras spökskrivare kan ta sig i brasan, tycker jag. Eller åtminstone variera sig lite vad gäller ämnena. Det går ju faan tretton såna här "böcker" på dussinet snart. Ärligt: vem bryr sig?

Sluggern som blev slug

Såg i tidningen att Höllvikens boxningstränare Ken Kvist fyller 50 idag. Tiden går, även för de unga och vilda. Det var ju så Kvist blev känd under sin aktiva tid i boxningsringen: ung och vild och om inte vacker så i alla fall sevärd. Ett dragplåster på 1980-talets galor, en publikens man. Tog gärna en smäll för att få ge två, eller om det var tvärtom. Redan i namnet låg en klockren knockout. Ken Kvist, liksom. Närmare en kort och snärtig högerkrok går nog inte att heta, tyckte jag då när det begav sig. Långt senare hade jag nöjet att få träffa honom i Höllvikens boxningslokaler. Jag var där för att göra reportage om klubbens verksamhet, han var där i sin egenskap av tränare. Och om jag hade väntat mig att möta en man märkt av alla sluggerartade fajter i ringen - vilket jag hade - så blev jag nog mest av allt förvånad. Kvist var ju inte alls "sån". Kvist var cool, klok och civiliserad i högsta grad, besjälad av att lära sina unga adepter boxas så som han själv sällan gjorde. Disciplinerat och garderat, alltså. När sluggern blir vuxen blir han slug, minns jag att jag tänkte den gången. Idag kan jag bara passa på tillfället att gratulera. Det är stort att fylla 50 och fortfarande vara ung.

Mjällby vann med 1-1

Malmö FF-Mjällby 1-1. Hoppsan. Två förlorade poäng för MFF, en vunnen för Mjällby. Kanske inte så sensationellt ändå; MFF har mist Ranegie, saknade dessutom Pekalski, Figueiredo och Daniel Andersson. Det finns gränser i reservförrådet även för MFF, får man väl konstatera. Svårt att tro på guld nu, Häcken, AIK och kanske t o m Djurgården känns som större hot mot Elfsborg. Svajar också lite vad gäller Mjällbys chanser att undvika kvalplatsen...men visst, efter den här pinnen vågar man i alla fall hoppas. Heja Blekinge.

Firmafest i ankdammen

Finnkampen i friidrott. Undrar om man kan komma närmare en ankdamm i sportens värld. Enda landskampen, som om Sverige skulle möta Danmark och bara Danmark i fotboll år ut och år in. Medelmåttor för att fylla ut lagen, resultat därefter i vissa grenar. Hård, Gärderud och Karlsson på gubbhyllan i tv, ansträngt entusiastiska som inför en firmafest. Glest på läktarna, i år glesare än nånsin. Ändå tittar man. Ändå fängslas man. Ändå retar man sig på att en f d världsstjärna irrar runt och leker hejaklacksledare på innerplan. Just det blir lite patetiskt, kan jag tycka. Som om Zlatan, den dag han är slut och knappt platsar på en avbytarbänk, skulle springa längs med sidlinjen och hej vilt pusha dom som spelar. Nån som kan se den synen? Men okej. I ankdammen är allt tillåtet, i finnkampen krymper perspektiven. Utan den vore svensk - och kanske finsk - friidrott alldeles iskall och det vill vi ju inte. F ö var det jättekul att se några av de nya stjärnskotten briljera: Angelica Bengtsson i stav, Sofie Flinck med spjutet. Killen som vann hinderloppet, Senorski hette han visst. Thorvaldsson som persade med 6 cm i höjd. Det finns liv, det finns hopp även efter madame Klüft.