Dags för självrannsakan i MFF

Malmö FF-Austria Wien 1-2.
Ny tycka-synd-om-sig-själva-match av MFF. Det börjar bli prövande nu, allt tjafs om otur, oflyt och orättvisa resultat. Självrannsakan vore klädsammare.
I mina ögon var det inte nån däruppe som avgjorde, inte den här gången heller. Det var MFF:s egen svaghet, möjligen i viss kombination med Austrias relativa styrka. Österrikarna var bättre med bollen, säkrare i passningsspelet, kyligare i avsluten. Utan att för den skull hålla någon internationell toppklass, långt därifrån. Vilket ju bara gör MFF:s tillkortakommande så mycket sorgligare.
Varför det ser ut som det gör får väl utredas av något slags oberoende granskningsnämnd. Tränare Norling verkar ju inte kapabel till nykter analys, han såväl som spelarna tycks ha fastnat i självömkan. Sådan herde, sådan flock.
Själv undrar jag vad som egentligen hände med MFF:s ungdomssatsning. Var tog de vägen...Kroon, Malm, Stenström, Nazari och allt vad talangerna hette. A-lagsspelare i somras, inte ens på bänken nu. Där sitter å andra sidan Rexhepi fastnitad, anfallslöftet som redan i fjol stod på tröskeln till stora genombrottet.
Har killarna plötsligt stagnerat - och i så fall varför? Eller är det ledarskapet som havererat?

S E

H 43 lätt byte för brett HKM

HK Malmö-H 43 28-20.
Det hade sagts att H 43 skulle vara bättre än på länge - och det såg faktiskt så ut. I en kvart ungefär. Eller om det var Malmö som sov den kvarten och lite till.
Hursomhelst blev H 43 sig likt tämligen snart. Mycket Roganovic, lite Lindqvist, hyfsade kantkillar i Creutz och Fors. Som i fjol, varken mer eller mindre. Ingen klass på nyckelpositionerna M9 och M6, ojämnt målvaktsspel (Christensen utmärkt i första halvlek men fel på det i andra).
H 43 får nog räkna med bottenstrid även den här säsongen, jag har svårt att tro något annat.
Malmö vann komfortabelt men utan att övertyga mer än fläckvis. Styrkan finns - till skillnad från i H 43 - på bredden, i mångfalden av kompetenta spelare. När t ex Lindahl, som i den här matchen, underpresterar å det grövsta finns danska nytillskottet Granvig att byta in. Den killen ber inte om ursäkt för sin existens; fyra mål och frisk satsning, riktigt kul att se. Samma på nästan alla positioner i laget: två alternativ, mycket för "Proppen" att bolla med.
Kanske blir HKM en smygare i toppstriden redan i år, jag börjar så smått ana att det är fullt möjligt. Får väl se mot Ystad i nästa hemmamatch om bra kan bli ännu bättre...

S E

Särklassiga HIF

Helsingborgs IF! Snacka om värdigt mästarlag i allsvenskan 2011. Avgjort med tre omgångar kvar - inte på tillfälligheter eller marginaler, inte på några stora spektakulära spelarköp för att utarma konkurrenterna. Bara på stabilitet och trygg spelidé, iscensatt av den diskrete tränarveteranen Conny Karlsson.
Ytterst imponerande.
Bottenstriden däremot, den lever. TFF kippar efter andan, Syrianska verkar ha bäst form (och bästa programmet kvar), Norrköping svettas allt ymnigare och Mjällby ska inte inbilla sig att nånting är säkert bara för att man spelat hem 31 pinnar.
Minst 32 lär behövas, i alla fall för att undgå kval.
Och apropå poäng: HIF kan bli första allsvenska laget att nå osannolika 70, hoppas det räcker som morot i de tre återstående matcherna.

S E

Säkert tips: ovissheten består

Skönt att tippa fel ibland, det bevisar ju bara att man är expert. Apropå gårdagens resultat i fotbollsallsvenskan alltså...
TFF förlorade, Norrköping fick nöja sig med kryss. Syrianska vann dock, alltid något i förhållande till mina förutsägelser. Om läget ljusnade för Mjällby vet jag inte, Blekinges stolthet kan fortfarande klara sig kvar av egen kraft alternativt åka ur på egen svaghet eller ren jävla otur.
Halmstad hemma inom kort är en tänkbar räddningsplanka för Maif, men det kan behövas ytterligare någon poäng. Var den ska tas är jag inte människa att se. I Trelleborg kanske? Fast en ödesmatch just där vill jag helst inte tänka på...om inte minnet spelar mig ett spratt får ju Mjällby alltid däng av TFF. Usch ja, hemska veckor som återstår.
Bli aldrig nörd, det är onyttigt.

S E

Mjällby i mitt hjärta...

Snaran dras åt kring Mjällby, det känns inte alls bra. Och ikväll blir det värre om matcherna går som jag fruktar. Dvs segrar för TFF och Norrköping, kanske även för Syrianska.
Åker Mjällby ur allsvenskan går förvisso inte världen under, bara Listerlandet. Men det är faan i mig illa nog. Synd att vi inte har MFF kvar att möta, där hade tre välbehövliga poäng cashats in utan problem.
Tror jag.

S E

Naivt både i och runt MFF

AZ Alkmaar-Malmö FF 4-1.
Känns som mina farhågor besannas match för match: Rikard Norling är inte vuxen uppgiften att organisera detta vilsna MFF-lag, för mycket lämnas åt naiva drömmar och filosofiska floskler.
Undrar hur länge Norling ska komma undan med det...mediahorden verkar älska honom, Sydiskrönikören särskilt. Inte ett kritiskt ord från den senare idag heller, inget ifrågasättande av eventuell taktik eller spelmodell. Ingenting. Men så går det kanske när en "oberoende" krönikör nästlar sig in i ledet och liksom blir medlem av svansen runt det lag han ska granska och bevaka.
Inte bra, inte trovärdigt.
Vi andra såg i alla fall något av en skämtmatch. Alkmaar behövde ju inte ens anstränga sig, målen trillade in ändå. MFF var inte där, i Europa league. MFF var kvar i allsvenskan, om ens det. Så jävla pinsamt. Och minst vilja av alla visade 14-miljonersklippet från Häcken, där tycks MFF ha köpt på sig ett problem som heter duga.
Grattis Trelleborg, frestas jag säga. Bottenkrigande TFF möter ju tillplattade MFF i den allsvenska ankdammen redan i övermorgon, här finns poäng att hämta.

S E

Bästa laget vann

HK Malmö-HK Drott 28-30.
Malmö förlorade hemmapremiären i handbollens elitserie av en mycket enkel anledning: Drott var bättre.
Bättre i målvaktsspelet. Bättre i skyttet. Bättre på mittsexpositionen. Bättre i försvarsjobbet. Bättre i bolltempot. Bättre på att spela som ett lag. Bättre i allting faktiskt. Inte mycket men tydligt och konsekvent.
Malmö ledde inte matchen en enda gång, Drott hade full kontroll. Fast en sak var förstås Malmö bäst på, dessvärre en värdelös: att sprida målskyttet. Elva hemmaspelare antecknade sig i protokollet, "gammeldansken" Skram oftast som vanligt.
De nya danskarna var däremot en skuffelse. Nielsen i buren anfäktades kanske av nerver nu när han ställdes mot forna Drottpolare, i vilket fall agerade han väldigt ojämnt. Kasper Olsen och Mattias Granvik på nio meter visade ingenting som inte den ratade fjolårsduon Björklund och Ögren kunde gjort lika bra eller bättre.
Men okej, det här var blott en premiärmatch så definitiva omdömen får anstå.
Roligast var publiksiffran. Styvt 1600 pers. På handboll. I Malmö. Man tror knappt det är sant.

S E

MFF på villovägar

Gefle-MFF 2-0.
Jag är normalt ingen vän av lokalpatriotism, snarare tvärtom. Men här måste jag ändå undra: är MFF ett Malmölag eller? En säger en skåning i startelvan, Bjärredssonen Daniel Andersson. I övrigt idel importer av skiftande kvalité. Stockholmare, göteborgare, örebroare, danskar, finnar, brassar, juggar...allt medan MFF:s egna talanger fick avnjuta matchen från bänken. Eller avnjuta, genomlida är kanske ett bättre ord.
Jag undrar bara i mitt stilla sinne vad sådant gör med lagmoralen, i den mån sådan finns nu för tiden. Vad har MFF för mål och mening med sin ungdomsverksamhet om köpespelare utifrån ändå går före i kön? Tror inte klubben på sin egen förmåga? Hur förklarar man för Rexhepi, Mehmeti och Alex Nilsson att ett Häckenpar måste bilda anfall? Hur långt och länge ska Daniel Larsson behöva löpa innan HAN hamnar på bänken?
Och så det här med att ställa över spelare som varit på landslagsuppdrag. Försvaga laget medvetet. Vad är det för jävla manér? Tror Rikard Norling att han kommit till en lekstuga?
Allsvenskan är värd en seriösare inställning än så, tycker i alla fall jag. Men grattis Gefle till säkrat kontrakt, ödmjukhet slår alltid hybris.

S E

Plockhandsken av för Stefan Liv

Jag såg honom bara i tv, men det räckte. Stefan Liv gick genom rutan, som det heter. Inte så mycket för att han var en rasande skicklig hockeymålvakt, mer för att han var så annorlunda som stjärna. Vänlig, tillmötesgående, nästan lite blyg eller valhänt i intervjusituationer. Ett småländskt naturbarn, totalt okonstlad. Det var så jag upplevde honom.
Och så plötsligt är han borta, förolyckad tillsammans med hela sitt ryska klubblag i en grym flygplanskrasch. 30 år ung, småbarnspappa, livet och drömmarna kvar att leva.
Så meningslöst, så sorgligt.

S E

Seg seger, ny näring

San Marino-Sverige 0-5.
Såg inte matchen, var upptagen av väsentligheter. Men ska man tro tidningarnas sportkrönikörer - vilket man sällan ska - var det skit. Från svensk sida alltså. Och det är klart, en dryg timme för att spräcka nollan på världens sämsta fotbollslandslag imponerar ju inte direkt. Kan nog vara något slags rekord för San Marinos glada amatörer att hålla tätt så länge. Kul för dem i så fall, och skämmigt för "oss". För Zlatan inte minst. Mållös trots full speltid. Det är det inte många forwards som klarar mot San Marino. Han är väl inte slut?
Bäst denna afton var övriga resultat runt om i Europa. I princip allt gick Sveriges väg, hoppet om EM-slutspel fick ny näring.

S E

Sverige på efterkälken

Friidrotts-VM är över för den här gången. Fantastiska tävlingar, minnesvärda ögonblick. Dopingfritt också, såvitt jag förstår. Åtminstone i den meningen att ingen åkt dit.
För svensk del gjordes de bästa insatserna av Kajsa Bergqvist, André Pops, Jonas Karlsson, Anders Gärderud, Jakob Hård samt Marie Lehmann.
Just det, tv-gänget.
Bland de aktiva var det magert. Mest uppmärksammad blev Emma Green - för att hon grät i tv över sitt höjdhoppsfiasko. Jag tycker man skulle lämnat henne i fred, det hade varit mera anständigt. Föredettingar som Klüft och Olsson placeringsmässigt bäst men på resultat fjärran deras forna kapacitet. Tiden har sprungit ifrån dem, helt enkelt. Inget märkligt med det, snarare ett sundhetstecken. Värre då med kategorin "övriga", de som gång på gång kvalar (myglar?) in till mästerskapen och verkar nöja sig med det. Okej, Moa Hjelmer undantagen, hon presterade väl i nivå med sitt max på 400 meter.
"Bättre förr" är ett trist uttryck. Men för svensk friidrott väldigt adekvat just nu.

S E

Rätt vinnare i "medelklassmötet"

Ungern-Sverige 2-1.
Snöpligt? Ja, som alltid när avgörandet faller alldeles i slutet. Orättvist? Nja. Sverige har haft slutminutstur tidigare mot just Ungern, den här gången var det ungrarnas tur att ha tur. Det kan jag köpa, det kan jag ta utan att svära ve och förbannelse över ödets nyck.
Kanske gick EM-tåget för Sverige nu, mycket talar för det. I så fall finns inget att skylla på - inget förutom den egna oförmågan. Sverige, precis som Ungern, tillhör den europeiska medelklassen i fotboll...något bättre än t ex Finland, Malta och Moldavien men markant sämre än t ex Spanien, Holland och Tyskland. Den som inte insett det måste vara sportkrönikör.
Fast på Lagerbäcks tid hade vi nog räddat en pinne i en match som denna, det tror jag.

S E