Jag såg honom bara i tv, men det räckte. Stefan Liv gick genom rutan, som det heter. Inte så mycket för att han var en rasande skicklig hockeymålvakt, mer för att han var så annorlunda som stjärna. Vänlig, tillmötesgående, nästan lite blyg eller valhänt i intervjusituationer. Ett småländskt naturbarn, totalt okonstlad. Det var så jag upplevde honom.
Och så plötsligt är han borta, förolyckad tillsammans med hela sitt ryska klubblag i en grym flygplanskrasch. 30 år ung, småbarnspappa, livet och drömmarna kvar att leva.
Så meningslöst, så sorgligt.
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar