Skämtmatch i bastuvärme

Besökte Baltiska hallen ikväll. Inte för att jag var sugen på bastu, inte det minsta faktiskt. Det som drog var handboll. Träningsmatch mellan HK Malmö och HIF Karlskrona. I 50-gradig värme, fy faan. Jag är genomsvettig än men får förstås skylla mig själv. Gå på handboll i den arenan i detta väder...blott en fubbick kan komma på en sådan idé. Synd om spelarna, särskilt Karlskronas. De verkade kippa efter luft hela tiden. Eller om det var förmåga de kippade efter. Herre min skapare så uselt. Malmö vann 31-17 och hade säkert haft mer nytta av ett ordinärt träningspass. Samtliga hemmaspelare gjorde mål, med tanke på "motståndet" hade allt annat varit märkligt.

Om Bahta - och Gärderud

Om några dagar börjar EM i friidrott. Med eller utan Meraf Bahta, Sveriges bästa löpardam på långdistans. Hon är, som det heter, under utredning. För tre prickar i den s k vistelserapportering som åligger alla friidrottare, i praktiken lika med misstanke om doping. Bahta är fri att tävla: icke fälld, icke dömd. Ännu. Men kan hon? Vill hon? Vågar hon? Vad tycker förbundet? Vad tycker Anders Gärderud? Ja, förlåt att jag drar in den senare. Återkommer till varför. Förbundets linje tycker jag mig känna igen: huvudet i sanden, svenskar dopar sig inte, bara andra. Hänvisning till att Bahta haft nitton korrekta vistelserapporteringar under samma tid som hon missat tre. Skydda, förmildra, bagatellisera. Sympatiskt i och för sig: ingen ska dömas på lösa grunder, inte ens på osäkra. Bahta själv säger än så länge ingenting, åtminstone inte offentligt. Gärderud så. Härförleden hörde jag den gamle hindermatadoren bli alldeles euforisk i sin egenskap av tv-kommentator. En kenyanska slog världsrekord, nämligen. På just 3000 meter hinder. Damen ifråga pulvriserade det gamla rekordet, jag tror det handlade om närmare tio sekunder. Damen som detroniserades kom också från Kenya och är numera avstängd pga doping. Liksom ett femtiotal andra löpare från samma nation blivit under de senaste tre åren. Men Gärderud jublar i högan sky, fullständigt okritisk. Mycket märkligt. Han om någon borde väl veta var gränserna går för mänskligt rena prestationer. Som sagt, ingen ska dömas utan övertygande bevisning. Inte ens en ung kenyanska som springer så att alla larmklockor ringer. Men reservera sig en smula kan man alltid göra. Det är inte att vara taskig mot friidrotten, det är att vara sjyst med fakta kring dess utveckling.

Den pånyttfödde badstollen

Känns som jag varit lite gnällig på sistone. Dumt, när det finns så mycket glatt att berätta. T ex att jag gjorde bejublad comeback igår. Som Sibbarpsbadare. Efter drygt tio år som "kruka". Trodde jag blivit för gammal, för trött, för yr för att gå i vatten. Ville - till skillnad från diverse idrottsstjärnor - lägga av i tid och med någon form av heder i behåll. Trams. Bada kan man så klart göra även i fas fyra av livet (barndomen, ungdomen, vuxendomen, ålderdomen). Om omständigheterna tillåter, vilket de lyckligtvis gör i mitt fall. Så himla skönt! 24 grader i vattnet, go'känslan infann sig direkt. Simtekniken också. Jag simmar som jag cyklar: knapp styrfart. Jag plaskar som jag pratar: ganska rytmiskt men delvis osammanhängande. Det är okej, i badglädjen sprängs liksom generationsgränser, alla blir barn eller åtminstone barnsliga. Tack för den återupptäckten...jag hade nästan hunnit glömma hur det var. Skrev jag förresten bejublad om comebacken? Av mig själv, ingen annan. Eget jubel är mödan värd, som det står i visdomsboken. F ö är jag skyldig HIF Karlskrona en ursäkt. Klubben har visst det värvat en ny högersexa. Robin Håkansson från handbollsmekkat Vinslöv, minsann. Kanske inget man skrämmer ligakonkurrenterna med - men killen gjorde faktiskt tre mål i gårdagens träningsmatch mot Alstermo (HIF-seger 27-21). Slut för idag, Sibbarp väntar...

HIF Karlskrona ber om nedflyttning

Handbollens silly season är i princip över, spelartrupperna för stundande säsong spikade. Är man då, som jag, intresserad av HIF Karlskronas väl och ve kan man lätt bli mörkrädd. Sen förra säsongen har tre bärande spelare försvunnit - om man nu kan tala om bärande spelare i ett lag som tog ynka elva poäng i ligan. Hursomhelst. Jakob Nygren, Hampus Olsson och Gustaf Hallén gjorde tillsammans cirka 350 mål, det skojar man inte bort. In i deras ställe kommer - Tomas Reznicek. En man, ett enda nyförvärv. Hur tänker HIF Karlskrona där? Ska han ersätta alla tre? Tror man på tomten? På storken? På ödet? Reznicek är högernia, välmeriterad tjeckisk landslagsman men "over the hills". Varför skulle han annars välja att spela i ett lag som Karlskrona? Möjligen kan han axla Nygren mantel, säkert är det inte. Och i vilket fall kvarstår ju luckorna efter Olsson och Hallén. Ingen högersexa, ingen playmaker. En fullständigt obegriplig "present" till nye tränaren Robert Andersson - och till alla tappra människor i supporterklubben Lejonen.

Mitt hem är min bastu

Nedslående väderprognos i tidningen idag. Regnet som utlovats till helgen är borta och ersatt med en stor, fet, ful sol för överskådlig tid. Och ingen svalka i sikte, fortsatt kring 30 grader. I skuggan. Vad det är i solen vill jag inte veta. Men utomhusvärme är en sak, att klaga på den är lika begåvat som att gnälla över livets gilla gång. Inomhusvärmen däremot. Hallå, är det nåt jävla fuskbygge Ikano erbjuder här ute på Elinegård? Garanterat ventilationsfritt. 35 á 40 grader i lägenheterna, bastu i trapphuset. Dag efter dag efter dag, värre och värre och värre. Ska det vá så? Är det jag som är problemet? Jag menar, om jag missat nåt i utvecklingen av det moderna samhället. Hur man bygger nu för tiden. Hur man kostnadsminimerar. Hur man avgiftsmaximerar. Hur man hyresgästtrakasserar. Sådana saker. Man borde kanske vara nöjd? 37 inne är väl ingenting, det går ju ner på natten. Till cirka 33. Då sover man gott. Inte. Om jag har fläkt? Två. Dom snurrar som satan. Sätter jag mig precis framför förnimmer jag en viss svalka men vem faan vill sitta precis framför en fläkt dygnet runt? I mitt nästa liv ska jag min själ bli islänning. Reykjavik 15 grader och mulet, läste jag i bladet i morse. Länge sen jag kände mig så svårt förtröden.

En gång var värmen min vän

När jag var barn var sommar´n alltid underbar. Ängarna gröna, havet blått, himlen solklar. Precis som jularna alltid var vita, vinternatten alltid kristallklar. Eller? Nä, så var det nog inte. Minnen förskönas med tiden. De vackra blir bara vackrare, de trista blir som snö. Töar bort, göms och glöms. En sak är jag helt säker på: en sommar som den vi upplever här och nu har jag aldrig varit med om. Hade den kommit i min barndom skulle jag jublat. Badat, solat, badat, mumsat glass, badat, spelat boll på Gröningen i Oskarshamns utkant, hoppat höjd på kompisens gård. Och badat lite till, njutit av varje sekund. Men idag. Nja. Jublar är nog det sista jag gör, sanningen att säga. Värmen som sådan är inte annorlunda mot förr - men jag är. Vid 73 slänger man sig inte hämningslöst i böljan den blå. Man lägger sig inte platt under den förbannade solen. Och gudarna ska veta att man inte hoppar höjd. Man famlar, det är vad man gör. Efter skugga. Svalka. Kall dryck, våt handduk. Regn, regn, regn. Att famla efter barndomen är inte lönt, den kommer inte tillbaka. Tyvärr. Den var alldeles ljuvlig så länge den varade.

Över gränsen, Mr Olsson

Jag har alltid gillat Jonas Olsson i Djurgården. Hans hängivenhet, hans kompromisslösa spelstil, hans ledaregenskaper. Till och med hans lite udda pendelrörelse med passningsfoten gillar jag - låt vara att det ser avigt ut men Olsson hittar nästan alltid rätt adress. Mannen med Jesusfrillan verkar ha en äkta passion för fotbollen, inte för inte hade han sina bästa år i England där högsta ligan kan beskrivas som ett paradis för den hårdföre. Slut på hyllningarna. Idag gick min favoritspelare över alla gränser. I Djurgårdens segermatch mot Häcken (2-1 på stopptid) tog Jonas Olsson strupgrepp på Alexander Jeremejeff - tillbaka i Häcken från äventyret i MFF - vid en av flera konfrontationer duon emellan. Inte hårt, inte livsfarligt, kanske snarare ett "markerat" strupgrepp. Men illa nog, naturligtvis. Olsson slapp undan med gult kort, obegripligt varför. Jag skulle bli förvånad om inte det beslutet korrigeras i efterhand. Till lång avstängning. Minst tre matcher, eventuellt säsongen ut. Jeremejeff är förvisso en retsticka men (fejk)strypning förtjänar varken han eller någon annan fotbollsspelare. Det tror jag Olsson håller med om - vid närmare eftertanke.

Åter till husmansfotbollen

Från skaldjursbuffé till korvgryta. Lite så känns det att återknyta bekantskapen med allsvenskan efter en hel månads VM-fest. Det stör mig dock inte något nämnvärt. Jag gillar både husmanskost och husmansfotboll, har alltid gjort. Idag såg jag Örebro-MFF. En hygglig match i ohygglig värme, därav dubbla spelavbrott för vätskeintag. MFF vann 2-1 och såg bättre ut än tidigare. Fattas bara, höll jag på att säga. Vårsäsongen var ju miserabel i förhållande till alla förväntningar, så kunde det rimligen inte hålla på. Nu är laget - ja, hela truppen - mer i fas med målen. MFF har nämligen haft köpfest under det s k sommarfönstret. Spelare som "A C", Markus Antonsson och Romain Gall har inhandlats för hiskeliga pengar, kanske ansluter även Molins inom kort. Några som hade skadetrubbel i våras är också tillbaka. Några har förvisso lämnat och en verkar ha återförpassats till frysboxen - men sammantaget går MFF plus i kvalité. Strandberg gjorde båda målen idag, hans femte och sjätte i årets allsvenska. Killens urkraft imponerar. Mest tjusades jag ändå av unge Samuel Adrian som fick hoppa in i andra halvlek. Bättre än alla "dyringar"! En till sak: i husmansfotbollen slipper vi VAR. Matcherna döms på planen. Mottages tacksamt och meddelas endast på detta sätt.

Polenfärjans personalpolitik...

Tillåt mig spinna vidare på temat polsk jämställdhet kontra svensk. Jag har ju nöjeskryssat med färjan i många, många år och sett personalpolitiken ombord. Den är s a s anmärkningsvärt osvensk. I lyxrestaurangen där jag brukar inta en alltid lika välsmakande trerätters lyser servitriser med sin frånvaro. Endast herrar serverar. I den enklare snabbmatsrestaurangen ett stycke bort på samma däck är det precis tvärtom. Inga servitörer, bara servitriser. Samma vad gäller bartenders. I den finare baren alldeles intill lyxrestaurangen (och dansgolvet) manliga. I den förhållandevis påvra, men väl så trivsamma, puben nära snabbmatssyltan kvinnliga. Undantagslöst så, år ut och år in. Undrar hur polackerna tänker där. Gissa förresten könet på dem som städar hytterna. Inte särskilt svårt vá? Fast på just det området är bestämt svenska rederier också väldigt "polska".

Sverige här - Polen där

Polen ligger inte långt från Sverige, rent geografiskt. Nån enstaka timme med flyg, sju timmar med färja. När det kommer till jämställdhet mellan könen verkar avståndet vara så mycket längre. Ta sportens värld. I Sverige kvoterar vi sedan länge in kvinnliga fotbollsexperter i tv, ingen kan väl t ex ha undgått Hanna Marklund nu under VM-turneringen. Eller Frida Östberg. Eller Johanna Frändén. Med flera, med flera. I polsk tv satt åtta experter uppradade i studion vid söndagens final. Idel män. Samma med intervjuoffren utanför arenan i väntan på avspark: idel män. Som om kvinnor inte fanns, i alla fall inte när det kommer till manlig fotboll. Jag tar inte ställning, konstaterar bara att den svenska modellen finns i Sverige och den polska i Polen. Bl a i Polen, bör tilläggas. Jag har kollat på fotboll i tysk tv, brittisk tv, kroatisk tv; inte en Marklund så långt ögat når och örat hör där heller. Hur man gör kring damfotbollen vet jag inte. Kanske tvärtom. I den mån man överhuvudtaget sänder damfotboll i tv. Ack ja, världen är som den är. Splittrad. Orättvis. Säregen. På de flesta ställen ganska olik Sverige. Tur det, får jag nog säga. Trots allt.

Franskt guld - men två lag om glansen

Frankrike-Kroatien 4-2. Happy hour i baren på Polenfärjan timmen före avspark, ångor därefter under matchens gång. Om just det var så angenämt kan säkert diskuteras - men vilken VM-final! Det bästa jag sett i fotbollsväg, helt klart. Dock var jag smått förbannad i halvtid. 2-1 till Frankrike kändes inte rätt i det läget. Kroatien var ju för bövelen bättre. Hade mer boll, mer spel, mer tempo, mer av allt. Utom tur. Frankrike får 1-0 på självmål och 2-1 på en straff beordrad från den fördömda videobunkern. Jag skiter faktiskt i om den i någon mening var korrekt...i själva ögonblicket friade matchdomaren för Perisic's ofrivilliga hands och i alla VM fram till detta hade den bedömningen gällt. Under pausblosset på däck muttrade jag högt för mig själv "måtte nu inte matchen sluta 2-1"...tanken på att en VM-final i fotboll skulle avgöras i en videobunker istället för på planen var närmast outhärdlig. Tack och lov blev jag bönhörd. Frankrike gjorde av egen kraft 3-1 och 4-1 innan Lloris i buren var sympatisk nog att bjuda Mandzukic på ett reduceringsmål. Som sagt, en fantastisk fotbollsmatch mellan två fantastiska lag. Det jag - och de allra flesta i baren - höll på fick ge sig, men med all sin stolthet och all vår sympati i behåll. Och självklart är Frankrike värdiga världsmästare 2018. Inte för att de rent spelmässigt var bättre än Kroatien. Däremot var de effektivare. Kanske lite smartare också. Definitivt kallare i avsluten. Sånt som räknas, sånt som skiljer guld från silver.

Ge mig en Kruskovac, Kroatien

Frankrike vs Kroatien. Den VM-finalen såg man inte i några förhandstips. Desto roligare att den kommer. På Polenfärjan för min egen del. Weekendsemester hägrar, hemresa finaldagen. Inte helt fel: storbild på däck 6, krypavstånd till baren, oavbrutet flyt. Hoppas Kroatien får det också. Flyt alltså. Behövs nog. Bränslet torde vara slut, det var nästan rörande att se hur alla reservtankar tömdes i semin mot England igår kväll. T o m Modric blev trött. Evighetsmaskinen själv. Och Mandzukic, matchhjälten. Totalt utpumpad, ändå kapabel till det avgörande 2-1-målet i förlängningen. F ö tredje 120-minutersmatchen på rad för Kroatien, inget lag i VM-historien har tagit sig till final på det sättet. Bragdartat. Ser fram emot en gyllene söndag till havs. Undrar om di har Kruskovac i baren.

Hotet från Stångby tornar upp sig

Torns IF i superettan? Tanken svindlar. Men släpper mig inte. Fotbollslaget från lilla Stångby utanför Lund skuggar Mjällby AIF i toppen av den södra division 1-serien - och gör det så envist att jag som obotlig Mjällbyvän blir seriöst orolig. Samtidigt som jag är svårt fascinerad av "hotet". Detta såg man liksom inte komma. Särskilt inte år 2002. Vid den tiden låg Torns IF i nedersta lingonserien, division 7. Och råkade möta Holmeja mitt under pågående Lundakarneval. Det skulle man inte gjort. Matchen slutade 16-0 till Holmeja. Jo, 16-0. Torns IF hade nog gärna sett att det fått passera i tysthet men jag som var en elak jävel redan då kunde inte låta bli att följa upp med en "blänkare" om saken på Lundasporten i Sydis. Vill minnas att jag intervjuade ordföranden, eller om det var någon av spelarna. Tränaren var oanträffbar, hm. Alla inblandade bad i vilket fall om ursäkt - och alla hänvisade just till karnevalen. Det var den gången jag lärde mig en läxa för livet: i Lund är karnevalen större än fotbollen, i alla fall den fotboll som utkämpas i division 7. För ordningens skull ska jag dock nämna att 0-16 kanske trots allt var ett fatalt olycksfall i hedervärt arbete. Samma år slutade Torns IF trea i serien och kvalade sig sedan upp till division 6. Utan att ha kollat närmare vågar jag påstå att den "bedriften" måste vara ett slags världsrekord i konsten att komma-igen. Hursomhelst. Idag är det min själ ingen som skojar om Torns IF. Under Richard Ringhovs ledning - "Kalle" från Staffanstorp är inne på sitt tionde år som tränare - har klubben gjort en osannolik resa genom seriesystemet. Några spektakulära spelarköp känner jag inte till, inga satsningar alls av det slaget. Måste vara nåt med metodiken, själva hantverket, "Kalles" kompetens. Jag bugar mig av beundran och säger: lycka till Torns IF. Men ge faan i Mjällby, tack. Tvåan får kvala, precis som trean fick anno 02. Ta fasta på det.

Sorti utan skam

Sverige-England 0-2. Läste ett uttalande av Zlatan om att Sverige kunde ta VM-guld. Där ser man: även den störste kan tappa fattningen i goda blågula fotbollstider. Skulle detta svenska landslag vara bäst i världen? Seriöst, liksom. Arma fotboll, i så fall. När jag såg den här matchen och jämförde den med gårdagens mellan Belgien och Brasilien kände jag mig tvångsförflyttad, typ till en helt annan sport. Detta var ändå inte direkt uselt. Bara så mycket tempofattigare, så mycket mer avskalat på teknisk briljans. Jag skulle nog säga att Sverige än en gång lyckades med sin specialité: att göra motståndarlaget sämre än det egentligen är. Stänga ytor, trasa sönder, jobba som satan oavbrutet, hoppas på de ströchanser som förr eller senare alltid dyker upp i en fotbollsmatch. Så ock idag. Sverige hade faktiskt vassare lägen än England, kunde/borde gjort åtminstone något mål. Den avgörande skillnaden fanns dock i målvaktsspelet. Olsen var bra, Pickford fenomenal. Kul för engelsmännen att äntligen få en framgång som s a s matchar deras självbild. Mindre kul kanske att Sverige åkte ut, även om det på intet sätt tar bort glansen av en oanad prestation.

Schweiz tyngre skalp än Saudi...

Apropå fotbolls-VM och Sveriges aktuella bravader. Större än -94, skrev jag i ett tidigare inlägg. Sånt där kan alltid diskuteras, många tycker jag är ute och reser. Respekt för det. Men låt mig ändå påminna om hur Sverige tog sig fram i turneringen den smått mytomspunna sommaren i USA för 24 år sen. Kryss mot Kamerun och (redan klara) Brasilien i gruppspelet, därtill seger över Ryssland. Detta gav oss Saudiarabien i åttondelen (3-1). Därefter Rumänien i kvarten, seger på straffar. I semifinalen stötte vi på Brasilien igen, förlust 0-1. Varpå ett besynnerligt svagt Bulgarien blev en munsbit i bronsmatchen. Nej, jag vill verkligen inte förringa 1994 års prestation. Bara klargöra att flyt med lottningen (och andras resultat) i någon mån underlättade "bragden". Precis som det faktiskt gjort för dagens landslag så här långt. Men nog smäller det högre att ta Schweiz i en åttondel än Saudiarabien.

Större än VM -94

Sverige-Schweiz 1-0. Sverige i kvartsfinal! Spontant skulle jag säga att detta är större än VM -94. Nej, jag har inte glömt att Sverige gick till semifinal den gången och sedan vann bronsmatchen. Men då hade vi ett landslag att ställa välgrundade förhoppningar på. Stjärnor som Brolin, Dahlin, Thern, Schwarz m fl, väldokumenterad klass överlag. Dagens landslag slår till när den ende fixstjärnan slutat - vilket i och för sig kan vara förklaringen till den oanade succén. Ingen är längre för mer än någon annan, alla sliter kopiöst i laglojalitetens namn. Respekt Janne Andersson, ytterst ansvarig för detta verk. Mäktigt också att se hur laget lyft under turneringens gång. Allt är inte destruktivt och defensivt, njutbar spelmässig briljans bryter emellanåt av så att åtminstone jag häpnar. Idag främst genom Ekdal, Toivonen och Forsberg. Den senare gjorde målet med hjälp av en schweizisk fot...tursamt ja, men inget att be om ursäkt för. Sa jag att backlinjen var fantastisk? Igen. Lustig, Lindelöf, Granen, Ludde A; snacka om kvartetten som stängde. I skrivande stund vet jag inte om Sverige får möta England eller Colombia i kvarten. Känns nästan som det kvittar. Eller fick jag hybris nu?

Tjeck checkar in i Karlskrona

Lite handbollsnytt mitt i fotbolls-VM. HIF Karlskrona presenterade idag en förstärkning som åtminstone på pappret låter bra: Tomas Reznicek, vänsterhänt distansskytt med 135 landskamper för Tjeckien på cv:t. 33 år, ung eller gammal återstår att se. Men i vilket fall tänkt som ersättare för Jakob Nygren, en av tre tunga pjäser som lämnat HIF Karlskrona. De andra två, Hampus Olsson och Gustaf Hallén, har fortfarande inte ersatts.

Straffrysare X 2

Stora straffsöndagen i VM. Ryssland-Spanien, Kroatien-Danmark; herregud vilka rysare. Båda stod 1-1 efter full tid plus förlängning, båda krävde ett straffsparksavgörande. Och där kan som bekant vad som helst hända - t o m att ett lag som haft 80-procentigt bollinnehav under själva matchen ryker. Det var vad som drabbade Spanien. Orättvist? Tycker jag inte. Den här plockfotbollen som spanjorerna praktiserar kan gott straffas. Små korta pass i sidled och bakled hela tiden...det är min själ mer upphetsande att sitta vid spisen och kolla på ett äggakok. Ryssarna blev alltså i någon mening förnedrade rent spelmässigt. Fick nästan aldrig låna bollen. Bara jaga, jobba, kämpa och till slut krampa av ren utmattning. Men från straffpunkten var de bäst! Om man sen ska kalla det skräll vet jag inte; VM-historien rymmer många exempel på att Ödet ofta vill värdnationen väl. Vad ska man säga om Kroatien-Danmark då? Jo, att det blev en sån där match som man önskar att ingen hade behövt förlora. Framförallt inte den danske målvakten Kasper Schmeichel. Han räddade en straff redan i förlängningen, tog ytterligare två i avgörandet. Borde blivit hjälte, blev det icke. Kroatiens målvakt Subasic stal glorian genom att rädda tre av de danska straffarna - ja, jag tror han hade fingrarna även på den som tog i stolpen. En grym sorti för Danmark. Matchen som sådan kändes ju nästan mer dansk än kroatisk, i alla fall från min tv-fåtölj. Nu blir det Kroatien-Ryssland i kvartsfinal, det mötet såg man kanske inte komma. Tur att det är några dagar dit. Så att spelarna hinner hämta sig, menar jag. Idag var det bud på syrgas...