Hotet från Stångby tornar upp sig

Torns IF i superettan? Tanken svindlar. Men släpper mig inte. Fotbollslaget från lilla Stångby utanför Lund skuggar Mjällby AIF i toppen av den södra division 1-serien - och gör det så envist att jag som obotlig Mjällbyvän blir seriöst orolig. Samtidigt som jag är svårt fascinerad av "hotet". Detta såg man liksom inte komma. Särskilt inte år 2002. Vid den tiden låg Torns IF i nedersta lingonserien, division 7. Och råkade möta Holmeja mitt under pågående Lundakarneval. Det skulle man inte gjort. Matchen slutade 16-0 till Holmeja. Jo, 16-0. Torns IF hade nog gärna sett att det fått passera i tysthet men jag som var en elak jävel redan då kunde inte låta bli att följa upp med en "blänkare" om saken på Lundasporten i Sydis. Vill minnas att jag intervjuade ordföranden, eller om det var någon av spelarna. Tränaren var oanträffbar, hm. Alla inblandade bad i vilket fall om ursäkt - och alla hänvisade just till karnevalen. Det var den gången jag lärde mig en läxa för livet: i Lund är karnevalen större än fotbollen, i alla fall den fotboll som utkämpas i division 7. För ordningens skull ska jag dock nämna att 0-16 kanske trots allt var ett fatalt olycksfall i hedervärt arbete. Samma år slutade Torns IF trea i serien och kvalade sig sedan upp till division 6. Utan att ha kollat närmare vågar jag påstå att den "bedriften" måste vara ett slags världsrekord i konsten att komma-igen. Hursomhelst. Idag är det min själ ingen som skojar om Torns IF. Under Richard Ringhovs ledning - "Kalle" från Staffanstorp är inne på sitt tionde år som tränare - har klubben gjort en osannolik resa genom seriesystemet. Några spektakulära spelarköp känner jag inte till, inga satsningar alls av det slaget. Måste vara nåt med metodiken, själva hantverket, "Kalles" kompetens. Jag bugar mig av beundran och säger: lycka till Torns IF. Men ge faan i Mjällby, tack. Tvåan får kvala, precis som trean fick anno 02. Ta fasta på det.